E4

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Rikstretton)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel behandlar vägen E4. För den brittiska TV-kanalen, se E4 (TV-kanal).

E 4

E4 eller Europaväg 4 är en europaväg som börjar i Torneå i Finland och slutar i Helsingborg i Sverige. E4 är Sveriges näst längsta väg (efter E45), då sträckan mellan Haparanda och Helsingborg utgör 1590 km. Sträckan i Finland är 0,8 km.

E4 i Jönköping

Innehåll

1 Sträckning
2 Historia
3 Framtidsplaner
- 3.1 Helsingborg-Gävle
- 3.2 Gävle-Haparanda
4 Vägstandard och vägmiljö
5 Avfarter
6 Se även
7 Källor och fotnoter
8 Externa länkar

Sträckning

Torneå - (gräns Finland-Sverige) - Haparanda - Luleå - Piteå - Skellefteå - Umeå - Örnsköldsvik - Sundsvall - Gävle - Uppsala - Stockholm - Södertälje - Nyköping - Norrköping - Linköping - Jönköping - Helsingborg

Skyltningen är söderut: Haaparanta-Sundsvall-Stockholm-Helsingborg-Helsingör. Norrut: Stockholm-Sundsvall-Haparanda-Finland. I Helsingborg skyltas E4 som om den gick via färja till Helsingör. Enligt konventionen är det E47 / E55 som går över färjan och så skyltas det i Danmark.

Anslutande vägar

E4 delar sträckning med andra Europavägar på fyra ställen, med:

E 10 mellan Töre och Luleå
E 12 i Umeå.
E 20 mellan Stockholm och Södertälje
E 6 och E 20 utanför Helsingborg

Den korsar eller möter dessutom:

E 8 i Torneå.
E 14 i Sundsvall.
E 18 norr om Stockholm.
E 22 i Norrköping.
E 47 och E 55 i Helsingborg även om det nästan inte skyltas.

E4 delar sträckning med följande svenska riksvägar och länsvägar:

Den möter följande svenska vägar (från norr till söder):

Tätorter

E4 passerar genom ett antal tätorter så att gående m fl blandas med genomgående biltrafik, oftast nära centrum: Helsingborg, Iggesund, Kvissleby, Sundsvall, Härnösand, Älandsbro, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Ersnäs, Kalix, Sangis, Haparanda. Oftast är hastighetsgränsen 50 km/h genom dem.

Alternativa vägar

E4 är i praktiken den snabbaste och smidigaste vägen för att färdas mellan två valfria platser längs vägen. Vid vissa tidpunkter kan det dock vara svåra köbildningar i Stockholm. Följande riksvägar kan därför användas som alternativ till E4 på vissa delsträckor.

Riksväg 50, Ödeshög-Falun-Söderhamn, 24 km kortare.
Riksväg 55, Norrköping-Uppsala, 23 km kortare.
väg 50 och väg 68 Ödeshög-Örebro-Fagersta-Gävle, 59 km kortare.
väg 50, E18, väg 56 via Ödeshög-Örebro-Västerås-Gävle, 54 km kortare.
väg 56, Norrköping-Västerås-Gävle, 39 km kortare. Denna sträcka har sedan 2007 ett enda nummer och kallas också "Räta linjen".
En annan genväg är Antjärn-Säbrå-Älandsbro som sparar 3 km och undviker staden Härnösand.

Genvägarna är kortare och sparar bränsle, men de är inte motorväg (utom korta sträckor för vissa vägar), och därför långsammare och farligare.

Länsväg 364 är ett alternativ till E4 Umeå-Skellefteå. Den är visserligen 3 km längre, men i gengäld är trafikmängden betydligt mindre och de långsamma avsnitten färre.

Korsande järnvägar

Det finns inte någon plankorsning med järnväg längs E4. Senast det fanns någon var 2006 då E4 korsade museijärnvägen Upsala-Lenna Jernväg i Uppsala. 1987 färdigställdes E4 norr om Gävle, innan dess korsade E4 järnvägen vid Hamrångefjärden. Innan förbifarten vid Norrköping byggdes i mitten av 1990-talet fanns en korsning med spårväg.

Historia

Texten handlar mest om historiken bakom numreringen. Se avsnittet Vägstandard och vägmiljö för historiska byggprojekt.

E4 vid Tävraskogen strax norr om Örnsköldsvik. Vägstandarden är typisk för E4 i Norrland. På senare tid har dock många sträckor av denna typ byggts om till 2+1-väg med mitträcke. Vägen är skyltad 110 km/h på sommaren och 90 på vintern. E4 norr om Örnsköldsvik är nu invigd som s.k fyrfältsväg, men fortfarande saknas beslut om nybyggnad runt själva stadskärnan, i likhet med flera andra städer i Norrland, bl.a. Sundsvall och Umeå.

Åren 1945-62 hette vägen Helsingborg-Stockholm riksväg 1, eller Riksettan. Sträckan Stockholm-Haparanda var riksväg 13 eller Rikstretton. Redan under den tid vägen hette Riksettan och Rikstretton skedde vissa omläggningar och vissa delar blev motorväg. Efter det att vägen blev omnumrerad till E4 har det skett stora omläggningar och vägen är nu helt mötesfri från Enånger och söderut. Från Axmartavlan och söderut är hela vägen motorväg eller mötesfri motortrafikled. Numera går därför den ursprungliga Riksettan parallellt med dagens motorväg på E4.

Sedan några år tillbaks har några kommuner i Småland öppnat en turistväg mellan Markaryd och Vaggeryd som har fått namnet Riksettan. Denna går på den sträcka som var den gamla Riksettans ursprungliga sträckning och går parallellt med motorvägen. Den är främst avsedd för att turister ska ha ett alternativ till motorvägen där de kan njuta av naturen och omgivningarna. Eventuellt kan fler kommuner längs med gamla Riksettan också gå med i detta och turistvägen kan därmed förlängas.

1961 skrev även Sverige på FN:s konvention om Europavägar. Tanken med europavägssystemet är att europavägsnumren ska komplettera de nationella vägnumren, och därmed förenkla för internationell trafik genom att länka samman de viktigaste nationella stråken i varje land till ett sammanhängande numrerat vägnät. Till skillnad från många andra europeiska länder valde dock Sverige och några andra länder som till exempel Belgien att inkorporera Europavägsnumren i sina nationella vägnummersystem istället för att som i till exempel Tyskland låta dem vara en komplettering till de nationella vägnumren. Våren 1962 skyltades därför hela Riksväg 1 och Riksväg 13 om till E4 i Sverige. E4 fortsatte då söder om Sverige genom Danmark, Tyskland (Hamburg-Frankfurt), Schweiz (Basel-Genève), Frankrike (Grenoble-Nîmes) och Spanien (Barcelona-Madrid) till Portugals huvudstad Lissabon. E4 gick också från Haparanda i norr ner till Finlands huvudstad Helsingfors. Se Lista över äldre europavägar.

Eftersom E4 är ett så djupt inarbetat vägnummer i landet så ändrades inte vägnumret när europavägsnumren i Sverige reviderades 1992 för att följa övriga Europa, som under tiden hade skapat ett mer logiskt system för vägnumrering av vägar i nord-sydlig respektive öst-västlig riktning, med betydligt fler europavägar. Det började införas 1985 i en del länder. Att behålla numret E4 krävde dock förhandling eftersom vägen var tänkt att heta E55 när det nya systemet beslutades. Detta får till följd att E55 slutar i hamnen i Helsingborg medan vägen från färjeläget i Helsingborg och norrut till E8 i Torneå heter E4.

Förr hade E4 sin nordliga ände i Keminmaa i Finland, men förkortades 2002 med 20 km så att den nu börjar i Torneå. Detta gjordes på grund av att E8:an förlängdes i Finland med sträckan Torneå - Åbo.

Framtidsplaner

Genom sin nord-sydliga riktning igenom Sverige från Torneå i norr längs Norrlandskusten till Stockholm och vidare söderut igenom Östergötland och Småland till hamnen i Helsingborg betraktas vägen som Sveriges viktigaste trafikled i sin helhet.

Helsingborg-Gävle

Man beslutade redan på 1950-talet att ha motorväg mellan Jönköping och Uppsala som mål, vilket blev klart år 2000 och tog drygt 40 år. Den sista sträckan som invigdes var Ödeshög-Mjölby. Senare har man också haft som mål att bygga en sammanhängande motorväg mellan Helsingborg och Jönköping vilket delvis infriades 2006 när motorvägen utanför Markaryd invigdes. Sedan år 2007 är det motorväg från Gävle till Toftaholm, cirka 585 km, och mellan Helsingborg och Kånna, cirka 122 km.

Fortfarande återstår dock ett 32 km långt avsnitt utanför Ljungby som i dagsläget är en motortrafikled utbyggd till 2+1-väg. Detta avsnitt planeras inte byggas om till motorväg på många år, eftersom den anses ha ganska hög standard redan, och inte så väldigt hög trafikmängd.

Det finns idag långtgående planer på att dra E4 i ny sträckning förbi Stockholm. Detta projekt ligger en bit framåt i tiden och senast har det meddelats att byggstart troligen inte kan ske före 2012^{[uppdatering behövs]}. Om detta byggs skulle E4 i framtiden gå i en västligare sträckning över och under några av Mälaröarna. Projektet skulle kosta minst 25 miljarder. Se: Förbifart Stockholm.

Gävle-Haparanda

Enligt en plan som Vägverket arbetar efter ska år 2015 minst 85 % av hela E4 vara "mötesseparerad" (dvs allt utom högst 23 mil) men huruvida detta mål kan uppnås eller inte är omtvistat^{[uppdatering behövs]}. Man försöker bygga om de sträckor som redan är breda, och inte har för mycket privatkorsningar, till 2+1-väg, vilket är ganska stor del av vägen. Nya vägar längs E4 verkar efter år 2000 ha 2+2-väg, smal motorväg, som målstandard i hela Norrland. Befintliga 2+1-vägar behålls. Dessutom finns planer för förbifarter förbi städerna. E4 går idag rakt genom de flesta städer norr om Hudiksvall.

Avsnittet mellan Enånger och Hudiksvall har fortfarande dålig standard och har under många år varit föremål för ombyggnadsplaner. Vägen går genom tätorterna Enånger, Njutånger och Iggesund. I december 2007 togs första spadtaget på en nybyggnad av E4 (2+2 väg) på den drygt 3 mil långa sträckan, beräknat klar 2010^{[uppdatering behövs]}. Från början hade man tänkt att enbart bygga 2+1 väg av besparingsskäl, men en garanti på 30 miljoner kr i tillskott från Hudiksvalls kommun medförde att Vägverket slutligen gav klartecken för att bygga fyrfältsväg.

E4 söderut genom centrala Sundsvall i början av 2008.

Sundsvallsprojektet - ca 25 km ny E4 (2+2 väg) mellan Myre och Skönsberg, preliminär byggstart 2010-2011^{[uppdatering behövs]}, till en kostnad av drygt 2 miljarder kr. Där planeras bland annat en hög bro över Sundsvallsfjärden från Skönsmon till Skönsberg. Beslut i frågan fattades under hösten 2008 där en väglösning med en bro över Sundsvallsfjärden valdes. Idag går vägen rakt genom Sundsvall, Stockvik, Kvissleby, Njurundabommen och fler orter, med många trafikljus, E4:ans troligen långsammaste parti. Den nya vägen kommer att bli cirka två mil lång och vara avgiftsfinansierad.

Förbifart Härnösand - förslag finns om att dra E4 väster om staden vilket ger ca 4-5 km kortare resväg för passerande trafikanter. En förstudie finns[1]. En vägutredning är på väg att tas fram. Tidpunkt för en eventuell byggstart är inte inplanerad men kan komma efter 2015.

Utansjö-Nordmaling, mötesfri landsväg i existerande sträckning. De sträckor som inte redan har mitträcke ska få det före 2012.

Åsbergstunneln Örnsköldsvik - ända sedan 1970-talet har planer funnits på att bygga en motorvägstunnel genom Åsberget i Örnsköldsvik. Projektet har dock fått stå i vägen för viktigare vägprojekt, och sedan Botniabanans tunnel kommit till i början av 2000-talet så finns det inte längre utrymme för parallella tunnlar, utan en E4-tunnel kommer således att få gå under den befintliga järnvägstunneln, vilket sannolikt skulle fördyra projektet avsevärt. En utredning kommer tidigast våren 2009, men en finansiering och byggstart ligger långt fram i tiden, tidigast efter att förbifarter förbi Umeå och Härnösand är klara.

Förbifart Umeå. Under lång tid har även en E4-sträckning utanför Umeå varit aktuell. Under den tiden när regementet I20 existerade fanns inga möjligheter att dra E4 väster om stan, då skjutfältet låg i direktanslutning till regementet. I dagens läge finns inte detta hinder, men Vägverket har istället valt att prioritera en omdragning av E12, söder om stan, ett projekt som bara är halvfärdigt ännu. På grund av ekonomiska orsaker och arbetet med Botniabanan har projektet legat i träda under ett antal år. Hösten 2008 beslutade regeringen om att finansiera ringvägen runt Umeå där även E4 kommer vara en del av. Byggstart blir under våren 2009^{[uppdatering behövs]}. E4 kommer dras öster om stan längs Kolbäcksvägen. Större delen av den 7 km långa sträckan blir 2+2 väg 16 m bred, bortsett från delen över Umeälven som blir 2+1 väg, 13 m bred. Man planerar även 1 trafikplats och 4 plankorsningar (rondeller) vilket omöjliggör att sträckan får annan status än mötesfri landsväg, men detta var inget som en diskuterats på förhand, då Vägverket av hävd inte vill ha stadsmotorvägar i Sverige. På I20:s gamla skjutfält kommer även en länk till E12 att dras norrifrån.

Bygdeå-Bureå, cirka 70 km mötesfri landsväg, i existerande sträckning. Tidplan ej fastställd, men troligen runt 2015.

Skellefteå - även i Skellefteå går E4 rätt igenom staden. Här har dock stora investeringar gjorts på förbättringar i närområdet, och under senaste åren har nya sträckningar gjorts på E4 norr om staden. Stäckorna Skellefteå - Kåge, 11 km 2+2 väg var klar 2005, och sedan kommer Byske - Jävre 2+1 väg, klar 2009^{[uppdatering behövs]}. En ny 2+1-sträckning mellan Tjärn, omedelbart söder om Skellefteå, och Yttervik, norr om Bureå, invigdes 2003. Denna sträckning ersatte en väg som var svårt olycksdrabbad på grund av skarpa kurvor och passerade dessutom genom flera byar. En ny förbifart öster om staden har diskuterats i minst 30 år. Den nya sträckningen kommer troligen att runda Bergsbyn, om den blir av. Dagens E4-sträckning genom staden är trafiktekniskt undermålig. Bland annat är E4-bron (Viktoriabron) den enda bron över Skellefteälven inom staden som håller fullgod standard och trafikplatsen E4-Riksväg 95 saknar avfarter/påfarter mot norr, vilket betyder att Klockarbergsleden fungerar som länk mellan Riksväg 95 och E4s norra utfart. Det anses inte vara helt lyckat.

Byske-Jävre, cirka 30 km mötesfri landsväg, i existerande sträckning. Byggstart runt 2009.

Boviken-Rosvik, drygt 10 km mötesfri landsväg, i existerande sträckning. Byggstart runt 2012.

Töre-Kalix, 27 km mötesfri landsväg, i existerande sträckning. Byggstart runt 2010.

Förbifart Kalix - förstudie finns.

Harrioja-Haparanda, cirka 20 km mötesfri landsväg, i existerande sträckning. Byggstart oklart, troligen runt 2010.

Vägstandard och vägmiljö

På E4 finns så gott som samtliga strömningar som dominerat svensk vägarkitektur och -utformning från 1930-talet och framåt representerade. I Stockholm och Jönköping går vägen rakt igenom städerna som stadsmotorvägar. Norr om Jönköping drogs vägen så nära Vättern som möjligt längs en bergsskärning vid vattnet för att ge bilisterna så vacker utsikt som möjligt över sjön. Söder om Jönköping drogs vägen så rakt och brett igenom skogslandskapet att många bilister sonika somnade vid ratten på grund av den monotona vägmiljön och ledde till att Vägverket fick sätta ut skulpturer och installera speciell belysning för att hålla bilisterna vakna och koncentrerade vid ratten.

Motorväg och motortrafikled

Stora delar på E4 i Sverige är det motorväg och motortrafikled. Vissa sträckor som är motortrafikled är sammanbundna med motorvägssträckor på E4. Tydligaste exemplet på detta är avsnitten mellan Kånna och Toftaholm samt mellan Gävle och Axmartavlan som i praktiken egentligen kan räknas in som delar i en lång motorvägssträcka mellan Helsingborg och Axmartavlan. Denna del är dessutom mötesfri och har på och avfarter av motorvägsstandard. Andra delar som de korta motorvägsavsnitten vid Sundsvall och Piteå eller motortrafiklederna mellan Gäddvik och Rutvik vid Luleå är fristående motorvägar och motortrafikleder som saknar kopplingar till ett motorvägsnät.

E4 är utbyggd till motorväg och motortrafikled följande sträckor:

Helsingborg - Kånna (122 km)
Kånna - Toftaholm är en mötesfri 2+1 motortrafikled
Toftaholm - Gävle (585 km)
Gävle - Axmartavlan är en mötesfri 2+1 motortrafikled
Axmartavlan- Söderhamn är en mötesfri 2+1-väg som inte är skyltad som motorväg eller motortrafikled
Söderhamn - Enånger (27 km)
Sundsvall - Timrå (15 km)
Vivsta – Skeppsholmen (norr om Sundsvall)
Örnsköldsvik - Arnäsvall (2+2-väg)
Det finns vissa ytterligare 2+2-vägar på vissa håll i Norrland.
Piteå - Bertnäs (6 km)
Gäddvik - Rutvik (förbi Luleå)

Motortrafiklederna är 2+1-vägar med en standard som är nära motorvägsstandard.

Helsingborg-Mjölby

E4 mellan Helsingborg och Gävle kan sägas representera nästan alla generationer motorvägsutbyggnader i Sverige. Nästan samtliga lösningar för motorväg eller liknande finns på denna sträcka. E4 utnyttjar den södra utfarten ur Helsingborg, även om många som ska från staden eller färjan använder den norra utfarten som även kallas Ängelholmsleden, eftersom det är 5 km kortare den vägen från färjan. Problemet med denna väg är att man passerar rakt genom centrum, så tidsmässigt blir det jämbördigt om man kommer från färjan.

Utanför Helsingborg ligger två motorvägskorsningar. Från den norra motorvägskorsningen Trafikplats Kropp eller avfart nummer 30 går motorvägen i nordostlig riktning. Den första biten närmast Helsingborg har vägen bitvis betongbeläggning. Efter Åstorp är motorvägen något nyare och följer i stora delar den gamla landsvägen. Mot avsnittet mot Eket strax söder om Örkelljunga är byggd under 1990-talet och stora delar är ombyggda från landsväg. Denna del är typisk för svenska motorvägar från 1990-talet med mjuka svängar som ska följa naturen. Förbi Örkelljunga och Skånes Fagerhult består motorvägen av ett nybyggt avsnitt som är typiskt för nyare svenska motorvägar byggda under 2000-talet med ett utseende som ska harmoniera med naturen och har dessutom gott om skyddsräcken. Vid Markaryd kommer ett ännu nyare avsnitt. Detta påminner till utseendet om det som går från Örkelljunga men med den lilla skillnaden att vajerräckets stolpar har en lite annorlunda form. Motorvägen går här också över Laganbron som var det dyraste inslaget i detta nybyggda avsnitt. Vissa delar av denna nybyggda del har ett mitträcke som består av ett vajerräcke som sitter direkt i asfalten likt 2+1-vägar. I övrigt har den annars ett vajerräcke som sitter i ett dike mellan körbanorna.

Vid Strömsnäsbruk övergår motorvägen till en som är byggd under 1990-talet och den uppmärksamme kan se en liten ändring i stil på broar och liknande. Även vajerräcket ändrar form något igen. Detta fortsätter fram till Kånna där vägen istället blir en motortrafikled som är mötesfri med mitträcke. Den är en s.k. 2+1-väg dock med på- och avfarter av motorvägsstandard. Motiveringen till detta standardbyte är mest att den byggdes som motortrafikled vid en tid (sent 70-tal/tidigt 80-tal) då detta var en vanlig typ att bygga.

E4 i Jönköping, vid Holmgrens.

E4 går 180 m över Vättern

Under 90-talet byggdes några sådana sträckor om till motorväg, bl.a. E4 förbi Värnamo, eftersom de hade ganska mycket olyckor, men denna sträcka kom inte med då. Under 2000-talet har istället motortrafikleder byggts om till 2+1-vägar, mycket lägre kostnad men god trafiksäkerhet. Vägtypen beror generellt på när de byggts. En väg av mellanstandard förblir så medan de sämre byggs om senare. Vägen är i detta utförande till Toftaholm där vägen åter blir en normal motorväg.

Från Toftaholm och förbi Värnamo är vägen en motorväg av ett typiskt snitt för de som är byggda under 1990-talet. Den går huvudsakligen genom bara skog och är även här byggd för att smälta in i naturen. Närmare Jönköping är det en äldre motorväg byggd under 1960-talet. När motorvägen når Jönköping blir det belysning på motorvägen och därefter kommer en motorvägskorsning där den möter Riksväg 40. Åker man söderut längs E4 får man en lite besvärlig 270-graderssväng. Norrut fortsätter motorvägen till höger i denna motorvägskorsning och fortsätter genom både Jönköping och Huskvarna som en stadsmotorväg. Hela det avsnitt där motorvägen går genom bebyggelse har motorvägen belysning. Belysningen består av mittplacerade stolpar med två armar. Detta är inte originalbelysningen utan har monterats dit i etapper under 1980- och 1990-talen. Tidigare fanns en äldre belysningsanläggning med tunga rörformade stolpar som var sidoplacerade. Belysningen tar slut strax norr om Huskvarna därefter går vägen alldeles vid Vättern. Motorvägen som här är byggd under 1960-talet är avsiktligt byggd bredvid Vättern för att ge trafikanterna en fin utsikt. Denna sträcka kallas också Vätterleden. Eftersom motorvägen här går vid en sluttning går körfälten i två olika plan. Norr om Jönköping ligger Gränna, och där passerar vägen på cirka 280 meters höjd över havet, den högsta höjden för en motorväg i norra Europa. Rastplatsen Brahehus ligger något längre norrut, 270 m.ö.h. och 180 m över Vättern, med mycket fin utsikt. Efter Vättern fortsätter vägen mot Ödeshög. Sträckan Jönköping-Ödeshög anses som en av Sveriges vackraste vägar. Vid Ödeshög vid avfart nummer 106 är det ett kort avsnitt där motorvägen är försedd med belysning av en enklare standard. Norr om Ödeshög fortsätter motorvägen på ett avsnitt byggt i slutet på 1990-talet mot Väderstad. Från Väderstad till Mjölby består sedan motorvägen av ett avsnitt som är ombyggt från landsväg under 1990-talet.

Mjölby-Stockholm

E4 vid Linköping, avfart 112 skymtar i vänsterkanten

I Mjölby övergår sedan motorvägen till en lite äldre motorväg byggd under 1970-talet. Denna del är ganska rak och går dessutom över ett ganska platt och öppet landskap. Vid Linköping möter den Riksvägarna 34 och 35 i två olika motorvägskorsningar. Strax norr om Linköping finns en större bensinstation som syns mycket tydligt därefter övergår motorvägen till ett lite nyare avsnitt som är byggt i början på 1990-talet. Denna del är försedd med en mittbarriär som består av fabrikstillverkade betongblock. Vid Norsholm går motorvägen över Göta kanal på Norsholmsbron. Motorvägen fortsätter sedan till Norrköping där den möter E22 vid en större trafikplats. Motorvägen passerar i Norrköpings nordvästra utkant och man ser inte särskilt mycket av stadsbebyggelsen. Vid Norrköping är motorvägen åter försedd med belysning. Denna belysning består av mittplacerade tvåarmade stolpar av ett sexkantigt utseende av s.k. ESV-typ. Norr om Norrköping övergår motorvägen till en äldre motorväg byggd i början på 1960-talet. Betongblocken i mittbarriären övergår till en normal mittbarriär här. Den möter riksvägarna 51, 55 och 56 och fortsätter sedan vidare norrut. Man kan se på broarna att det är en äldre motorväg. Norr om Norrköping har i mitten av 1990-talet ett omfattande vägnät byggts för anslutning av väg 51, 55 och 56 till E4.

1940 invigdes en ny förbifart igenom Norrköping förbi Himmelstalunds gård som fram till 1996 utgjorde en del av E4. Vägen utformades väldigt motorvägslikt med planskilda korsningar och två körbanor. Samtliga korsningar var planskilda utom med spårvagnslinjerna och en rondell som byggdes i norra delen av vägen. Planen var att vägen så småningom skulle byggas ut till motorväg, men när man väl byggde en motorväg vid Norrköping beslöt man sig för att bygga en helt ny väg väster om staden eftersom det ansågs alltför kontroversiellt att bygga om vägen till motorväg igenom stadsmiljön. Vid hotell Stenkullen, statsministern Carl Swartz sommarresidens utanför Norrköping, och vid Rosendals slott utanför Helsingborg lät man bygga vägen rakt igenom tomterna och motorvägen skar på så vis rakt igenom stora stycken kulturmiljö.

I Södermanland övergår motorvägen till ett nyare avsnitt. Motorvägen går förbi Stavsjö och denna del öppnades 1994. Mellan Stavsjö och Nyköping var det tidigare motortrafikled. Man byggde till en vägbana och motorvägen öppnades 1996. Här går körbanorna isär ordentligt och mittremsan blir mycket bred. Vissa avsnitt är den så pass bred att man inte ser den mötande trafiken. I Nyköping blir motorvägen åter en äldre motorväg som invigdes redan 1961. På detta avsnitt kan man se att motorvägen har broar av äldre utseende och avfarterna är ganska tvära. Strax norr om Nyköping övergår motorvägen till en sträcka som är byggd under 1970- och 80-talen. Detta avsnitt är ganska monotont och fortsätter mot Södertälje.

Strax söder om Södertälje får motorvägen åter belysning. Denna fortsätter nu i flera mil vilket är ovanligt i Sverige. Motorvägen vid Södertälje är byggd i början på 1960-talet. Belysningen är dock utbytt då den numera består av modernare mittplacerade stolpar med två armar. Förr hade den en äldre belysningsanläggning med tunga rörformade stolpar som var sidoplacerade förbi staden. Detta byttes ut under 1990-talet. Norr om Södertälje övergår motorvägen till ett avsnitt som är byggt under 1950-talet. Detta avsnitt var inte motorväg de allra första åren men blev omklassad till det 1964 utan någon större ombyggnad. Detta mycket hårt trafikerade vägavsnitt passerar över berg och djupa dalar samtidigt som det är kurvigt, med många olyckor som följd. Motorvägen går förbi Salem och vidare till Stockholm. Belysningsanläggningen på detta avsnitt är från 1980-talet men de senaste åren har armaturerna bytts ut på stolparna.

Stockholm-Gävle

Essingeleden i västra Stockholm

I Stockholm går vägen förbi områden som Fittja, Hallunda där motorvägen nu blir sexfilig efter att ha varit mestadels fyrfilig. Västertorp passeras. Därefter går motorvägen till en motorvägskorsning där den ansluter till bland annat Södra Länken. Motorvägen passerar därefter genom Stockholm, längs Essingeleden som mestadels är åttafilig och är Sveriges hårdast trafikerade väg. Essingeleden har en speciell typ av belysning som består av sidoplacerade stolpar där armaturerna hänger i linor. Denna belysningsanläggning ser inte motorvägsmässig ut utan påminner mer om det som förekommer på gator i städer. Essingeleden går över ett antal broar som t ex Gröndalsbron och Essingebron, därefter genom Fredhällstunneln. Den fortsätter sedan genom Eugeniatunneln där Essingeleden tar slut och Uppsalavägen tar över. Eugeniatunneln som knyter ihop Essingeleden och Uppsalavägen är byggd i början på 1990-talet. Innan gick trafiken genom en vanlig gata (Norra Stationsgatan, som då (1971-91) var en av de hårdast trafikerade innerstadsgatorna). Motorvägen Uppsalavägen är byggd i etapper och de äldsta delarna härstammar från 1950-talet. Vid Järva Krog möter den E18. Motorvägen fortsätter sedan vidare norrut och är till stor del breddad med flera körfält. Uppsalavägen är försedd med en belysning av vanlig motorvägstyp med mittplacerade tvåarmade stolpar men även här är inte detta original då den är utbytt under 1980- och 1990-talen.

Motorvägen går förbi bland annat Upplands Väsby och vidare mot Märsta och Arlanda. Vid Märsta finns en motorvägskorsning där den ansluter till Arlandaleden. Motorvägen fortsätter vidare mot Uppsala (öppningsår 1972). Efter Märsta tar belysningen slut som hade börjat i Södertälje. Så lång sträckning med belysning på motorväg förekommer annars mest i Belgien, Storbritannien och Nederländerna. Mellan Märsta och Uppsala har motorvägen en bred mittremsa. Denna påminner mycket om den som finns strax söder om Nyköping. Motorvägen går i mjuka svängar här. Denna del är från början på 1970-talet och var en av de första i Sverige av ett lite modernare snitt i mjuka kurvor som skulle harmoniera med naturen. Strax söder om Uppsala kommer man till en motorvägskorsning där man kan svänga av till Tycho Hedéns väg som är E4:ans gamla sträckning. E4 fortsätter istället förbi Uppsala vid stadens östra sida på en nybyggd sträcka öppnad 2006. Denna sträcka har ett mycket modernt snitt. I Uppsala är motorvägen försedd med belysning av ett modernare snitt som påminner om de belysningar som finns på modernare motorvägar i Storbritannien och Polen. Belysningen består av mittplacerade stolpar med två armar. Motorvägen går också under en bro som är avsedd för museijärnvägen Uppsala-Länna Järnväg (även känd som Lennakatten). Efter Uppsala tar belysningen slut och motorvägen fortsätter förbi Storvreta och över en bro över Fyrisån. Motorvägen fortsätter till Gävle. Sträckan mellan Uppsala och Björklinge invigdes den 21 december 2006 och sträckan Björklinge-Mehedeby invigdes den 17 oktober 2007. Sträckan Uppsala-Mehedeby, 78 km, byggdes i ett enda projekt åren 2002-2007, även om en del (Uppsala-Björklinge) stod klar och öppnades tidigare. Tack vare att motorvägsdelen förbi Uppsala öppnades 2006 undgår staden numera den genomfartstrafik som tidigare gick genom stadens östra delar (huvudsakligen längs Tycho Hedéns väg).

Mellan Mehedeby och Gävle har motorvägen en tämligen bred mittremsa med växtlighet. Denna sträcka byggdes först som motortrafikled på 70-talet och går rakt genom i stort sett obebodda skogsområden. 1995 färdigställdes en andra körbana bredvid den befintliga och sträckan kunde därmed uppgraderas till komplett motorväg. Under de 12 år som förflöt fram till att den försenade motorvägssträckan Uppsala-Mehedeby kunde invigas, utgjorde den storskaliga vägen mellan Mehedeby-Gävle en skarp kontrast till den smala landsvägen från Uppsala till Mehedeby, särskilt som trafikmängden Mehedeby-Gävle är lägre än längre söderut.

Norr om Gävle

E4 Söderhamn-Enånger

Längs Norrlandskusten har motorvägsutbyggnader eller planskilda 2+2-vägar byggts men längre sträckor har ofta byggts om till 2+1-vägar på grund av att trafikmängden är lägre längs norrlandskusten än söderut med undantag kring de större städerna längs vägen. Norr om Gävle blir vägen en 2+1-väg, den första biten utan plankorsningar (motortrafikled), men sedan blir det en bit där vägen är 2+1-väg med plankorsningar fram till Söderhamn där vägen blir motorväg fram till Enånger. Denna vägsträcka var Sveriges första s.k. fyrfältsväg och därmed ursprungligen inte klassad som motorväg. Den invigdes 1999.[2]. Efter några år i bruk fick den motorvägsstatus utan att några förändringar gjorts. Vägen saknar vägrenar och har för motorvägar smala körfält. Avfarterna svänger av mycket tvärt och påfarterna är svagt vinklade och saknar accelerationsfält; i stället är det stopplikt som gäller. Fortfarande är de flesta skyltbakgrunder som brukar vara gröna längs motorvägar blåa på detta avsnitt. Utformningen utan riktiga av- och påfarter kritiserades vid planeringen av bland andra NTF och polismyndigheten^[1].

Motorvägen vid Sundsvall

Efter Enånger är vägen landsväg fram till Sundsvall där norra utfarten är en motorväg fram till Timrå för att sedan bli motortrafikled och 2+1-väg en bit norrut. Denna motorväg byggdes under 1960-talet.

Vägen blir åter landsväg till en bit efter Härnösand där vägen blir 2+1-väg vid bland annat Högakustenbron. Bron och 2 mil ny väg norr om den invigdes 1997. E4 är sedan 2+1-väg över Skuleskogen, Överhörnäs-Tvillingsta och Önska-Saluböle, samt 2+2-väg norr om Örnsköldsvik förbi Arnäsvall. Ett avsnitt mellan Stöcksjö och Umeå uppfyller sedan motorvägsstandard men en cirkulationsplats gör att vägen inte är klassad som motorväg trots att den i praktiken fungerar som det. Detta avsnitt har också tidigare varit motorväg men förlorade sin motorvägsstatus sedan cirkulationsplatsen blivit byggd. Mellan Bureå och Skellefteå invigdes en helt ny sträckning med 2+1-väg 2004, och mellan Skellefteå och Byske är vägen utbyggd till 2+2-väg med motorvägsstandard. Nästa avsnitt med motorväg är sedan mellan Piteå och Bertnäs som också är Sveriges nordligaste motorväg. Ursprungligen var denna klassad som motortrafikled, vilket berodde på kringgående av ett riksdagsbeslut om att det inte skulle byggas motorvägar norr om Sundsvallstrakten. Vid Luleå finns en motortrafikledssträcka. Där finns en "motortrafikledskorsning", världens nordligaste (utformad som motorvägskorsning, men det är motortrafikleder). Den byggdes, inklusive förbifarten förbi Luleå, år 1978. Innan dess var även Luleå en av de många städer E4 gick igenom.

Avfarter

Huvudartikel: Lista över trafikplatser längs E4

Sedan mitten av 2004 har Vägverket givit motorvägs- och motortrafikledsavfarterna på bland annat E4:an nummer, detta för att underlätta då man ska ge vägbeskrivningar. Detta har genomförts efter internationell förebild, exempelvis använder Tyskland, Danmark och Frankrike detta system. På de sträckor där flera europavägar går gemensamt är även numreringen gemensam, sedan börjar man på nr 65 på E4:ans egna sträcka, för att det ska stämma med numreringen av E20 när vägarna går samman i Södertälje.

För namngivning och numrering av trafikplatser längs E4, se Lista över trafikplatser längs E4

E4 utanför Linköping

Se även

Källor och fotnoter

↑ Stopp i stället för ramp dumsnål lösning, artikel ur Gefle Dagblad 19 juni 2004 (sidan besökt 14 juni 2007)

Externa länkar

[0] Stopp i stället för ramp dumsnål lösning, artikel ur Gefle Dagblad 19 juni 2004 (sidan besökt 14 juni 2007)

[1]

E4