Asfalt

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ett lager asfalt har lagts vid beläggningsarbete på en väg.

Asfalt (Äldre synonymer: Bitumen judaicum, svart bernsten, judebeck, jordbeck) används ofta som en förkortning av asfaltbetong, som används till vägbeläggningslager och består av bindemedlet bitumen (förr stenkolstjära) och krossat stenmaterial. Innan det färdigblandade materialet lagts ut på väg, kallas det asfaltmassa.

Asfaltbeläggningar består ofta av flera konstruktiva lager. Överst finns alltid ett slitlager. Slitlagret kan utgöras av en enkel ytbehandling (Y1) där ett lager sten klistrats med bitumenemulsion på underliggande gruslager (Y1G) eller asfaltslager (Y1B). En annan vanlig typ av slitlager är AsfaltBetong, Tät (ABT). Det hårda nötningsslitaget från dubbdäck har drivit utvecklingen mot slitlager av typ AsfaltBetong, Stenrik (ABS). Vägverket har försökt möta krav på lågbullrande beläggningar med porösa beläggningar av typ AsfaltBetong, Dränerande (ABD), men dessa beläggningar har uppvisat dålig hållbarhet. Nu testas även s k Gummiasfalt, en typ av lågbullrande beläggning som har upp till 2 % inblandning av gummi. Gummiasfalt har använts i ca 25 år i USA, med bra resultat. Redan för tiotalet år sedan gjordes svenska tester med gummiinblandning. Då blev resultaten dåliga. Nu används bättre teknik.

Asfaltbeläggningen kan även inkludera ett bärlager av Asfaltbundet Grus (AG) samt eventuellt AsfaltBetong, Bindlager (ABB), vilka fördelar trafiklasten för att undvika deformation av underliggande lager.

Bindemedlet bitumen används även som tätskikt på t ex hustak och källarmurar. Enligt Gamla Testamentet vilade Moses i en flätad korg som var tätad med bitumen (ordet "beck" används i Bibeln) innan den sattes i vattnet.

Densifalt är en variant på Asfalt och cementblandning.

Asfalt förekommer även i naturlig form och naturfenomenet La Brea asfaltsjö på ön Trinidad är världens största naturliga asfaltsjö. Denna naturasfalt förekommer som tillsats i asfaltbetong där den genom sin höga styvhet minskar risken för deformationer.

Se även

• Tjära (Vägtjära/Stenkolstjära är förbjudet som bindemedel i vägbeläggningar ända sedan tidigt 1970-tal, p g a dess höga halter av cancerogena polyaromatiska kolväten. Trots det, lever en myt om att vägbeläggningar lagas med tjära. Idag utgör dessa äldre vägbeläggningar ett potentiellt miljöproblem vid upprivning, men numera finns metoder för omhändertagande. )
• Makadam
• Densifalt

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)

 Denna artikel inom organisk kemi är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.