Arlanda

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Stockholm-Arlanda flygplats
Aéroport d'Arlanda - Stockholm0360.JPG
Allmän information
Ort Stockholm
Kommun Sigtuna
Flygplatstyp Internationell flygplats
IATA-kod ARN
ICAO-kod ESSA
Driftbolag LFV
Öppningsår 1959
Höjd över havet 37 meter (124 fot)
Geografiska koordinater 59°39′07″N 17°55′07″O / 59.65194, 17.91861Koordinater: 59°39′07″N 17°55′07″O / 59.65194, 17.91861
Totalt antal sysselsatta 15 000
Övrigt Sveriges största flygplats
Kommunikationer
Restid/Sträcka från centrum 30 minuter med bil, 20 minuter med tåg (Arlanda Express)
Flygbuss Flygbussarna
Parkering 20 400 parkeringsplatser fördelade på parkeringshus, långtids- och korttidsparkering
Trafikerande flygbolag 72 (augusti 2007)
Charter 16 (april 2006)
Banor
Riktning i meter Beläggning
Längd Bredd
01L/19R 3 301 45 Betong
01R/19L 2 500 45 Asfalt
08/26 2 500 45 Betong
Statistik
Passagerare (2008) 18 136 105
Varav inrikes (2008) 4 854 810
Varav utrikes (2008) 13 281 295
Landningar (2008) 110 167

Arlanda, egentligen Stockholm-Arlanda flygplats (Stockholm-Arlanda Airport, ARN eller ESSA), är Stockholms internationella flygplats. Arlanda ligger mellan Stockholm och Uppsala i Sigtuna kommun, Stockholms län nära Märsta.

Med 18 miljoner passagerare och drygt 230 000 starter och landningar per år är Arlanda Sveriges största flygplats, Nordens 3:e och Europas 22:e största flygplats[1]. Flygplatsen klarar av maximalt 80 starter/landningar per timme. Markområdet, 2 600 hektar, omfattar ett bansystem med tre banor, fyra terminaler, driftbyggnader med mera, men även jordbruksmark, skogsområden, vattendrag samt en sjö, Halmsjön. Arlanda är en statlig flygplats som ägs och drivs av LFV.

Innehåll

Historia

Arlandas tillkomst

Byggandet av Arlanda föregicks av många års utredningar där många olika förslag till placering figurerade. Redan 1943 tillsattes en utredning för att undersöka möjligheten att komplettera Bromma flygplats, som hade invigts 1936. Anledningen till detta var planer på att inrätta flyglinjer till Nordamerika. Brommas banor var nämligen för korta för de nya långdistansflygplanen. Utredningen - som kom att kallas 1944 års flygplatsutredning - skulle undersöka alternativa lägen för ett "Atlantflygfält". Utredningens förslag var Grillby i Enköpings kommun, Uppsala län, uppåt 80 km väster om Stockholm. Utredningen avrådde från de alternativa placeringarna Skå-Edeby och Väsby. Stockholms stad föredrog dock att flygplatsen placerades i Väsby, och efter kompletterande utredning föreslog utredningen i januari 1946 att flygplatsen skulle placeras vid Halmsjön, 42 km norr om Stockholm, en bit bortom Väsby.[2] Samma år fattade riksdagen beslut om att anlägga en storflygplats i enlighet med utredningens förslag. Byggandet vid Halmsjön startade 1952 men på grund av ansträngd ekonomi blev resultatet först en enkel betongbana som gick under namnet Halmsjöbanan. Invigningsflygningen genomfördes den 26 november 1954 på sträckan Bromma - Halmsjön. Med öknamnet puckelbanan blev banan föga använd. Halmsjöbanan kom efter ombyggnad senare att ingå i det som idag är bana 2:s taxibana på Arlanda.

Eftersom Halmsjöbanan med denna utformning inte löste storflygplatsfrågan lade Luftfartsstyrelsen i januari 1956 fram en skrivelse till regeringen med två alternativa lägen för en storflygplats, dels Halmsjön, och dels Jordbro, som man rekommenderade på grund av att avståndet till Stockholm endast var 24 km. Snabbt visade det sig dock att både Västerhaninge kommun, länsstyrelsen och försvaret var negativa till en flygplats i Jordbro, bland annat på grund av närheten till flygflottiljen F 18 Tullinge och marinbasen i Berga. I april 1956 tillsatte regeringen därför en ny utredning - storflygplatsutredningen - under ledning av statssekreterare Grafström. Denna utredning föreslog en fortsatt utbyggnad vid Halmsjön. Luftfartsverket och flygbolagen var dock negativa eftersom de ansåg att Halmsjön låg för långt bort från Stockholm, och redan i oktober 1956 tillsattes en ny utredning för att utreda alternativ till Halmsjön. Denna utredning gick igenom ett 15-tal alternativ och rekommenderade i januari 1957 Skå-Edeby som den överlägset bästa placeringen för en storflygplats. En ytterligare utredning tillsattes i april 1957 för att undersöka markförhållandena i Skå-Edeby och vid Halmsjön, och kom fram att markförhållandena i Skå-Edeby (tjocka lager av lera) var olämpliga för flygplatsen. De många och långdragna turerna gjorde att man under 1957 började fundera på provisoriska lösningar, såsom en utbyggnad av Bromma, eller utbyggnad av de militära flygplatserna Tullinge eller Barkarby. Anledningen till detta var att SAS från slutet av 1959 skulle börja få leveranser av flygplanstypen DC-8, och att en ny flygplats behövde kunna tas i bruk 1960. För att slippa att ordna en sådan lösning bytte Luftfartsverket uppfattning i oktober 1957 och förordade nu Halmsjön som plats för flygplatsen. Riksdagsbeslutet kom i december 1957, och man anslog 153 miljoner kronor till byggandet av storflygplatsen, som skulle byggas med med två banor, den 3 300 m långa bana 1 (huvudbana), som går i nord-sydlig riktning och den 2 500 m långa bana 2 som går i öst-västlig riktning.

För att hitta ett passande namn till flygplatsen utlyses en namntävling 1958 i tidningen Året Runt, men istället för att föreslå något av de inlämnade förslagen framförde juryn förslaget Arlanda som var en modifiering av ortnamnsforskaren Lars Hellbergs ursprungliga förslag Arland. Namnet kommer sig av det existerande Ärlinghundra härad, där flygplatsen är belägen. I ett dokument från 1316 omtalades detta som provincia Aarland, = "åkerlandets område". Mot denna historiska bakgrund fastställde riksdagen 1958 namnet Stockholm-Arlanda flygplats.

Flygplatsen började användas den 14 december 1959 och då endast för skolflygning. Klockan 13.59 landade det första flygplanet på bana 1, en Caravelle från SAS som hade startat från Bromma med flygkapten Axel Oldne vid spakarna. Med på flygresan var kommunikationsminister Skoglund som samma dag förklarade flygfältet öppnat. Den 5 januari 1960 öppnades Arlanda för trafik, och den 26 juni 1960 lyfte en DC-8 från SAS på den första reguljära flygningen till New York. Inledningsvis användes mycket primitiva byggnader på Arlanda som terminalbyggnad för denna trafik.

Den 1 april 1962 invigde kung Gustaf VI Adolf officiellt Stockholm-Arlanda Flygplats, som då hade fått en särskild utrikeshall, och utrikestrafiken från Stockholm flyttade i och med detta från Bromma till Arlanda. Den första "kändisen" som flög från Arlanda var Greta Garbo, som klockan 00.15 på invigningsdagen den 1 april, startade mot USA.

Utbyggnader på Arlanda

Den ökande svenska charterturismen till varmare länder ledde till att en särskild charterhall togs i bruk 1972. 1976 invigdes utrikesterminalen Arlanda International, den nuvarande terminal 5, av kung Carl XVI Gustaf, och all utrikestrafik, både reguljär och charter, flyttade hit.

Terminal 5.

Den 1 oktober 1983 invigdes Inrikes 1, som idag är terminal 4, av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia. Den 1 januari 1984 flyttade SAS' inrikesflyg och Linjeflyg till terminalen, delvis från Bromma som skulle tömmas på jetflyg. Terminalen var underdimensionerad redan när den invigdes då inrikesflyget hade vuxit långt mer än de prognoser som låg till grunden för bygget. 1990 invigdes därför Inrikes 2, som idag är terminal 2, av prins Bertil. SAS inrikesflyg flyttade in i terminalen, men en kraftig lågkonjunktur ledde till sjunkande passagerarsiffror och redan 1992 lämnade SAS den, vilket ledde till en långdragen juridisk tvist om kostnaderna för byggandet av "Inrikes 2". Tvisten gällde huruvida Luftfartsverket och SAS hade ett avtal som stipulerade villkoren för användandet av terminalen. Tvisten vanns sedermera av SAS (jfr pir F nedan). Terminalen byggdes därefter om till en kombinerad in- och utrikesterminal, vilket ledde till att terminalerna döptes om till nummer 2-5 istället för de tidigare inrikes- och utrikesbeteckningar. Uppgifter gör gällande att siffran 1 reserverades för en eventuell framtida terminal bredvid terminal 2 (se nedan). Terminal 3 invigdes ungefär samtidigt som terminal 2, avsedd att flytta mindre bolags rutter med propellerplan från Bromma. Det blev till nytta särskilt för de många som använder dessa linjer med byte till/från annat större plan.

Efter byggandet av en särskild bana (Arlandabanan) med underjordiska stationer började snabbtåget Arlanda Express i november 1999 att trafikera sträckan Stockholm C-Arlanda.

Under 1990-talet gick konjunkturen upp igen och flygresandet ökade till nya rekordsiffror, vilket ledde till att det blev trångt på Arlanda. Den 10 november 1998 gick därför det officiella startskottet för byggandet av bana 3, som ligger parallellt med bana 1. I samband med byggandet av den tredje banan påbörjades byggandet av ett nytt trafikledartorn (83 m högt) som togs i drift den 23 december 2001. Nybyggnaderna omfattade även en ny brandstation och en ny terminal, som kom att utgöra den tredje piren (pir F) på terminal 5, och togs i bruk i januari 2002. I samband med Sveriges inträde i Schengensamarbetet 2001 skedde ombyggnader för att kunna separera utrikespassagerare från icke-Schengen-länder från övriga passagerare. För att möjliggöra detta blev terminal 2 en ren utrikesterminal och terminal 5 fick en fjärde våning. Invigningen av det nya tornet, pir F och bana 3, förrättades den 29 maj 2002 av kronprinsessan Victoria. Invigningsflygningen på bana 3 skedde dock först klockan 11.00 torsdagen den 17 april 2003.

En ny lågkonjunktur i början av 2000-talet minskade åter resandet under några år. Efter ett antal år med kraftig tillväxt i passagerarantalet och en topp i resandet år 2000 (18 264 000 passagerare), var passagerarantalet 2003 nere på 15 113 000, vilket bara är aningen över 1997 års nivå. Under några år var det därför ingen större trängsel i de utbyggda terminalbyggnaderna eller på den nya banan, och Arlanda Express gick ekonomiskt dåligt på grund av lågt passagerarantal. En intressant händelse är att SAS och Luftfartsverket återigen hamnade i en juridisk tvist om betalning och utnyttjande av en nybyggd terminal på Arlanda. Inte heller denna gång förelåg ett skriftligt avtal med LFV och SAS, endast några år efter att den långdragna tvisten om Inrikes 2 bilagts (se ovan). Passagerarantalet ökade sedermera och efter att under 2006 ha uppgått till 17 539 000 (vilket var mer än år 1999 men mindre än år 2000 och 2001), räknade Luftfartsverket med att siffrorna för år 2007 skulle överträffa de för år 2000. Fraktvolymerna har under senare år ökat procentuellt snabbare än passagerarflyget, och redan år 2005 överträffade fraktmängderna siffrorna från den förra högkonjunkturen. Antalet flygplanrörelser har dock inte ökat i samma utsträckning, utan istället flyger genomsnittligt större flygplan på Arlanda. År 2000 genomfördes 275 000 starter och landningar, 2003 var siffran nere på 228 000, och prognosen för 2007 var 231 000, trots att passagerarantalet förutsätts slå nytt rekord. Det beror på att mindre linjer minskat av olika skäl. Arlandas utbyggnader har inte alltid följt konjunktursvängningar bra, men de är å andra sidan avsedda att användas i många årtionden.

Skrinlagda planer och framtida utbyggnader

Arlandas terminaler enligt Projekt Arlanda 2002, aldrig fullt genomfört.

En omfattande ombyggnad av Arlanda började planeras 1998 under namnet Projekt Arlanda 2002, utöver de genomförda åtgärderna med att bygga bana 3, nytt torn och pir F, var tanken att ombyggnaden skulle innefatta att Terminal 3 revs och återuppstod som en helt ny terminal mellan dagens Terminal 2 och Terminal 4, vilka tillsammans skulle bilda Terminal Syd med pir A, pir B och pir C. Terminal 5 med dess två existerande pirer skulle också byggas om och tillsammans med en nybyggd pir bilda Terminal Nord med pir D, pir E och pir F. Båda terminalerna skulle ha avgångshall på övre plan och ankomsthall i nedre plan. Dessa utbyggnader sköts på framtiden. Projektet var först planerat att färdigställas under 2002, men senare besked från Luftfartsverket hade först år 2004 som tidpunkt för färdigställandet. Den 17 december 2003 invigde Ulrica Messing det "Nya Arlanda" och därigenom verkar resterande utbyggnader inställts eller skjutits upp till en obestämd framtid. [3]

Även Arlanda börjar drabbas av samma hämmande av utbyggnad som Stockholm-Bromma flygplats, eftersom de omkringliggande tätorterna, främst Upplands Väsby, Rosersberg och Märsta har växt sig allt närmare flygplatsen. Man har undvikit bygga bostäder rakt under bana 1 och 2:s flygleder, men det är problem med bana 3:s leder, där bostäder byggts trots bara 2 km vid sidan av bana 1.

Arlanda har egentligen aldrig designats som en transferflygplats, i varje fall inte transfer mellan utrikesplan, utan är byggd för att vara start och mål för resenärer. Planlösningen för Arlanda med flera separata terminaler är därför mindre lyckad för transfer, och det finns heller inga hotell och andra faciliteter i den utsträckning som är vanlig utomlands (terminalhotell både innanför och utanför säkerhetskontrollen, förströelser etc.). Behovet av sådant är inte så stort av följande skäl: De flesta byten sker mellan två inrikes eller inrikes utrikes. Vissa byten finns mellan Finland och länder söderut men få byter mellan utom-Schengenflygningar. Så hotell innanför passkontroll behöver få. Arlanda har också få långdistanslinjer, för vilka lång bytestid behövs (för att minska risken för missade plan). Flygplatsen anses ganska bra för transfer ändå, klart bättre än en del stora transferflygplatser som London och Paris, där terminalbyten är besvärligare.

Kommunikationer

Järnväg

Arlandas Arlanda Express-perrong
Arlandas järnvägscentral

Ett av de snabbaste och mest populära sätten att ta sig mellan Stockholm Central och Arlanda är med snabbtåget Arlanda Express som tar 20 minuter. Arlanda Express har två stationer, Arlanda S under terminal 2, 3 och 4, och Arlanda N under terminal 5.

Den tredje stationen betecknad Arlanda C som finns under servicekomplexet SkyCity trafikeras ej av Arlanda Express utan endast av fjärrtåg varifrån man kan nå platser som exempelvis Sundsvall, Falun, Mora, Östersund och Åre utan att byta tåg. Även Upptåget, Uppsalas lokaltågsnät, som går sträckan Upplands Väsby - Tierp (ibland även Gävle) och SJs regionaltågslinje Linköping - Gävle trafikerar numera stationen. Det sistnämnda är, tillsammans med Arlanda Express, det snabbaste sättet att ta sig mellan Stockholm Central och Arlanda (18 minuter enl. tidtabell), och betydligt billigare, som billigast 95 kr för en andraklassbiljett och 115 kr för en förstaklassbiljett (se [1] för priser för specifika avgångar). Vid åkandet av tåg till eller från Arlanda ingår en extra avgift i biljetten. För att säkerställa att denna avgift faktiskt betalats infördes under december 2006 en spärr i SkyCity där biljetterna kontrolleras. Avgiftsintäkterna används för Arlandabanans kostnader.

Det finns också enstaka regionaltåg på sträckan Uppsala - Hallsberg (endast mot Uppsala). Tidvis har det funnits många fler. Numera krävs oftast byte till Arlanda Express på Stockholm C eller till regionaltåg Linköping - Gävle på Stockholm C, Flemingsberg eller Södertälje Syd. Man kan även åka med lokaltransport från Stockholm C om man föredrar det alternativet.

Biljetter säljs ej för fjärrtåg mellan Arlanda C och Stockholm C. Man kan åka med lokaltåg (Upptåget) (kräver byte i Upplands Väsby) eller med regionaltåg Linköping - Gävle (direkttåg).

Flygbussarna

Flygbussarna (Airport Coaches) är ytterligare ett kollektivalternativ som erbjuds mellan Stockholm och Arlanda. Bussarna har ett flertal hållplatser längs vägen och avgår var tionde minut från Cityterminalen med en restid på ca 40 minuter. Flygbussarna är bland det billigaste sättet att transportera sig mellan flygplatsen och innerstan.

SL

Kombinationen pendeltåg, Märsta station och buss 583 eller 583X (totalt ca 65 min) är det billigaste alternativet till och från flygplatsen. Om man har SL månadskort kostar det inget extra, och med remsa kostar det 45 kr.

På SLs hemsida får man fram avgångstider till Arlanda, men endast med snabbaste alternativ. För att kunna se buss 583 och 583X måste man gå in under avancerade inställningar, och välja bort "flygbuss", samt, under "Uteslut enstaka linjer" fylla i "39" (linjenumret för upptåget). Detta eftersom att "Arlanda" inte finns som enskild station för buss 583, utan alla hållplatser har olika namn: Terminal 5, Sky City, Terminal 2, osv.

Bil - Taxi

Från Arlanda går motorväg som ansluter till den längre motorvägen E4 till Stockholm och Uppsala. Vägavstånd från Stockholm är 41 km och från Uppsala 32km

Om slutdestinationen inte ligger i direkt närhet av Stockholms centralstation (och inte söder om Mälaren) är det snabbaste alternativet till slutdestinationen ofta taxi hela vägen som har fasta priser, 400-500 kr till Stockholms centrala delar.[4] Man kan med fördel resa med tåg och taxi i kombination, särskilt fördelaktigt för målpunkter söder om centrum, då det är ofta är köer på E4.

Uppsala

Förutom tåg går det även att med Upplands Lokaltrafik ta länsbuss 801 och 803 till Uppsala respektive Enköping.

Spårtaxi

Ett spårtaxisystem planeras att uppföras som testprojekt i Märsta-Arlanda-området.[5] Detta är endast planerat i form av en förstudie, det finns ingen finansiering och ingen tidsplan för närvarande. Sigtuna kommun intresserar sig men kan inte finansiera det.

Myndigheter och säkerhet

Polisen

Gränspolisen på Arlanda har bland annat i uppgift att sköta passkontrollen på terminal 5 för flyg utanför Schengensamarbetet, Passkundtjänst och allmänt polisarbete. Gränspolisen har även en bombrobot placerat på flygplatsen av säkerhetsskäl. Polisstationen som hjälper till med anmälan och provisoriskt pass har alltid öppet.

Tullen

Tullverket på Arlanda har i uppgift att ta hand om tullavgifter och stoppa illegalt varuinflöde till Sverige. Gränsskyddsgrupper genomför tullkontroll på resenärer och frakt. Klareringsexpritionen har alltid öppet.

Airport Security

säkerhetskontroll och skyddsvakts bevakning sköts av privata vaktbolag Men vakthavande chefen Duty officer jobbar för LFV och leder säkerhetsarbetet på flygplatsen och jobbar själv i yttre tjänst. Räddningstjänst sköts även av LFV.

Terminaler

För närvarande består Arlanda av fyra terminaler:

  • Terminal 2 för utrikestrafik
  • Terminal 3 för inrikestrafik (regionaltrafik)
  • Terminal 4 för inrikestrafik
  • Terminal 5 för utrikestrafik, den klart största terminalen, med tre separata pirar. De tre pirerna på terminal 5 heter från söder till norr pir B, pir A och pir F.

Mellan terminalerna är det gångavstånd, om än ganska långt mellan terminal 2 och 5 (cirka 700 m, och 1100 m till pir F). Hela sträckan är dock inomhus. Det finns dessutom transferbussar mellan terminalerna samt långtidsparkering.

Det finns ingen Terminal 1. Det finns olika uppgifter om varför det blivit så. En uppgift gör gällande att siffran har reserverats för en eventuell framtida terminalbyggnad bredvid terminal 2, för att terminalerna även efter en sådan utbyggnad skall ligga i nummerordning. Det har också historiska skäl eftersom terminal 2 och 3 hette Inrikes 2 och Inrikes 3 när de var nya. En annan gör gällande att Bromma innehar terminal 1 i LFV:s egen förteckning över flygplatsterminaler i Stockholm. Ytterligare en uppgift gör gällande att VIP-plattan på Arlanda inofficiellt kallas terminal 1. Jämför historiekaptilet.

Sky City

Del av Sky City

Mitt i Arlandas terminalbyggnad finns Sky City, som hyser Radisson SAS SkyCity Hotel, Rest and fly en del butiker och restauranger och även valutaväxling. I Sky City finns ett fönster av väl tilltagna proportioner, varigenom man bland annat kan beskåda flygplanstrafiken vid terminalerna fyra och fem.

Flygledartornet

Arlandas kontrolltorn
Huvudartikel: Arlandatornet

Bygget av det nya kontrolltornet, Arlandatornet, började juli 1999 och blev klart maj 2001 till en byggkostnad av 24 miljoner kronor. Driftstarten för tornet blev dagen före julafton, den 23 december 2001. Tornet är 83 meter högt (90 meter inklusive masten), men det sträcker sig också 11 meter ner under markytan. Vid klart väder är det möjligt att se Globen i Stockholm och domkyrkan i Uppsala från tornet.

Flygledarna arbetar högst upp i tornet, i ett operationsrum på 90 kvadratmeter. På våningen under finns rampkontrollen, de som fördelar flygplanen på terminaler och olika gater.

Start- och landningsbanor

Arlandas tre banor, geografiskt korrekt.

Arlanda har tre start- och landningsbanor.

  • Bana 1 (01L,19R), är Arlandas huvudbana som har varit med sedan starten. Ungefär 70% av starterna sker på denna bana.
  • Bana 2 (26,08), har också varit med sedan starten. Ungefär 40% av landningarna sker på denna bana.
  • Bana 3 (01R,19L), öppnades år 2003. Används i princip endast för landning, och då under högtrafikperioderna.

En modern flygplats orsakar buller för boende i flygplatsens närhet samt för boende längs flygvägarna. Boende i Upplands-Väsby har krävt ändrad inflygningsväg med hänvisning till en tolkning av avtalet för utbyggnaden av den tredje landningsbanan (Bana 3). Enligt avtalet skulle ett nytt, mer datoriserat inflygningssystem användas. Utvecklingsarbete pågår, men enligt LFV finns idag inte detta system tillgängligt i tillräckligt många flygplan för att en sådan inflygningsväg skall vara möjlig. Ärendet har varit uppe i Miljödomstolen, då boende och kommuner i närområdet anser att Luftfartsverket bryter mot drifttillståndet för bana 01R, 19L.

Flightspotting

Arlanda erbjuder många bra ställen att se flygplan som startar, landar och taxar, så kallad flightspotting.

Andelen passagerare som passerar Arlanda är som lägst på lördagar och som högst på torsdagar tätt följt av fredagar.

Flest starter och landningar är det på morgonen mellan kl 7 och 10 samt på eftermiddagen/kvällen mellan kl 16 och 21. Mellan klockan 7:00-9:30 är det upp till 40 landningar och 40 starter i timmen, vilket är den teoretiska maxkapaciteten för Arlanda.

Fraktflyg

Under 2006 transporterades totalt 184 000 ton gods och post via Arlanda. Fraktflygen har ökat på senare tid, +7 % från 2005 till 2006. Andelen post har minskat med 4,1 % till 26 000 ton medan övrigt gods har ökat med 9 % till totalt 158 000 ton (alla siffor avser jämförelse 2005/2006).

Korean Air, Cathay Pacific, China Airlines och Jade Cargo har 8 flygningar i veckan med Boeing 747. Andra operatörer är FedEx, UPS, DHL m fl.

Bilder

Trafikerande flygbolag

Arlanda flygplats trafikeras enligt Luftfartsverket reguljärt av 50 bolag till 106 destinationer i 38 länder. Största operatören är SAS.

Reguljärt

Charter

På terminal 2

UTRIKESTRAFIK

På terminal 3

INRIKESTRAFIK

På terminal 4

INRIKESTRAFIK

På terminal 5

UTRIKESTRAFIK

Destinationer

(Charterdestinationer ej inräknade)

De vanligaste destinationerna mätt i passagerarantal 2006

1. Köpenhamn 1 173 000
2. Oslo 1 037 000
3. London 936 000
4. Göteborg 899 000
5. Helsingfors 874 000
6. Luleå 822 000
7. Malmö 736 000
8. Amsterdam 579 000
9. Umeå 536 000

10. Frankfurt 485 000
11. München 445 000
12. Östersund 388 000
13. New York 295 000
14. Bangkok 241 000
15. Sundsvall 239 000
16. Ängelholm 231 000
17. Paris 219 000
18. Skellefteå 210 000

Utrikes

Inrikes

Listan uppdaterad och komplett 2009-03-09. <vissa destinationer kan vara säsongstrafik. Källa: www.lfv.se

Charter

I listan anges researrangör (som säljer biljetter), med flygbolaget i mindre stil.
Namnen på flygbolagen Thomas Cook Airlines Scandinavia och TUIfly Nordic är förkortade.
Listan avser 2009 års flygningar[uppdatering behövs], komplett förutom några mindre operatörer. Källa: Apollo Ving Fritidsresor Detur Solresor Langley Alpresor

Se även

Externa länkar

Fel vid skapande av miniatyrbild: convert: delegate failed `"rsvg-convert" -o "%o" "%i"' @ error/delegate.c/InvokeDelegate/1065.
convert: unable to open image `/tmp/magick-Ha9pXeey': No such file or directory @ error/blob.c/OpenBlob/2641.
convert: unable to load module `/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.7.7/modules-Q16/coders/svg.la': file not found @ error/module.c/OpenModule/1285.
convert: unable to open file `/tmp/magick-Ha9pXeey': No such file or directory @ error/constitute.c/ReadImage/583.
Wikimedia Commons har media som rör Arlanda.

Referenser

Källor

Noter

  1. en:List of the busiest airports in Europe by passenger traffic
  2. Regiontrafikkommittén: Stockholm - region i tillväxt, del 4.7 Flygplatser (2004)
  3. ”Stockholm-Arlanda flygplats redo möta framtiden”. Luftfartsverket. http://www.lfv.se/templates/LFV_ListArticle____17972.aspx. Läst 2007-08-13. 
  4. http://taxipriser.se/arlanda.html
  5. Aftonbladet: Ta spårtaxi till ditt jobb


Personliga verktyg