Motorväg

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Vägmärket för motorväg.

En motorväg eller autostrada är en väg som består av två skilda körbanor med i normalfallet två körfält på varje körbana, alltid en körbana i vardera riktningen och alltid med en mittremsa emellan. Motorvägar har också planskilda korsningar och särskilda på- och avfarter som ansluter till vägen. Trafikmärket för motorväg, som är standard över hela Europa om än med något varierande utformning, symboliserar detta med skilda körbanor och planskilda korsningar i form av en bro som går över vägen.

De flesta motorvägarna i Sverige är skyltade som europavägar, men några är också riksvägar och länsvägar eller utan skyltat nummer.

Särskilda regler för motorvägar

Motorväg E6/E20 på Hallandsåsen.

Detta är trafikregler för motorvägar i Sverige. Dessa regler gäller i stort sett över hela Europa utom hastighetsbegränsningarna som varierar mellan 100 km/h och 130 km/h. Tyskland har som grundregel fri fart motorväg, vilket de är ensamma om i Europa.

• endast motorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen får färdas på motorväg, det vill säga ej gående, cykel, moped eller traktor etc.
• moped, klass I får inte heller framföras på motorväg
• fordon får föras in på en motorväg endast vid vägens början eller på en påfartsväg och föras av motorvägen endast på en avfartsväg eller vid dess slut
• fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna
• fordon får inte vändas eller backas på motorväg
• fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats. Bussar i linjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnade hållplatser
• fordon får inte föras med högre hastighet än 110 km/h eller 120 km/h. Gällande hastighet på motorväg anges nuförtiden alltid på hastighetsskyltar ovanför motorvägsskylten. Under hösten 2008 höjdes hastigheterna på flera delar av det svenska motorvägsnätet till 120 km/h. Höjningen kom att ske på delar av E6/E20 mellan Helsingborg och Göteborg, delar av E4 mellan Helsingborg och Norrköping, på E20 mellan Eskilstuna och Stockholm samt på E4 mellan Uppsala och Gävle.
• fordon får bogseras bort vid fel, men måste då färdas på vägrenen och måste lämna motorvägen vid närmaste avfart

Regler om vilken standard en motorväg ska uppfylla är i stort sett samma i hela Europa. Ett undantag är Spanien som har en speciell vägtyp kallad Autovia som också har en för Spanien unik skylt. Medan Autopista som oftast är betalmotorvägar har den normala skylten. Ett annat undantag har varit Norge som fram till början av 2006 officiellt har kallat sina motortrafikleder för "Motorveg klasse B", i dagligt tal "Motorveg", med missförstånd i kartor som följd. Se mer om det i Lista över motorvägar i Norge.

Skylten för motorväg används i princip enbart i Europa. I andra kontinenter finns inget speciellt märke för motorväg, vilket gör att dessa länders vägar som uppfyller kravet för motorväg saknar speciell skyltning.

Historia

Italien

Huvudartikel: Italiens motorvägar

Världens första offentliga motorväg byggdes i Italien mellan Milano och Varese (42 km) och invigningen skedde i Lainate (strax norr om Milano) den 21 september 1924. Motorvägen hade endast två körfält, ett i vardera riktningen, vilket räckte för den tidens trafikmängd. 1924 var 84 687 fordon registrerade i Italien av vilka 57 000 var personbilar, 25 000 lastbilar och 2 685 bussar. Ingenjör Piero Puricellis projekt kostade 90 miljoner lire och skulle finansieras med tullavgift som betalades vid infarter till motorvägen. ^{[1] [2]}

Motorvägsavgiften var 9 lire för motorcyklar, mellan 12 och 26 lire för personbilar (efter antal hästkrafter) och mellan 40 och 60 lire för bussar (efter längden). 20% rabatt fanns för tur- och returresa. 1926 hade 421 406 fordon trafikerat motorvägen. Ett år senare (28 juni 1925) invigdes en annan gren från Lainate till Como (24 km) för en kostnad av 54 miljoner Lire. Samma år byggdes även en tredje gren från Gallarate till Sesto Calende (11 km).

Motorvägen heter "Autostrada dei Laghi" (sjöarnas motorväg) eftersom den går från Milano till tre stora alpina sjöar: Lago Maggiore, Lago di Varese, Lago di Como (Comosjön) och har beteckningen "A8" till Varese och A9 sträckan Lainate-Como som idag fortsätter över gränsen mot Schweiz med namnet "A2". Idag har motorvägen sex körfält förutom sträckan närmast Milano som har åtta körfält.

Ända till 1946 bar anställda uniform och hälsade med militärhälsning alla fordon vid in- och utfarter.

En stor del av dagens motorvägsnät i Italien planerades under 1950-talet och byggdes under 1960-talet.

Tyskland

Huvudartikel: Tysklands motorvägar

Det som ofta betraktas som världens allra första motorväg är AVUS i Berlin. AVUS var egentligen från början byggd som en racerbana men tankar fanns redan från början att den även skulle kunna användas för normal trafik. AVUS började planeras 1907 av Automobilclub von Deutschland (AvD) som en motorsportbana och som testbana för fordonsindustrin genom Grunewaldskogen. Byggandet av AVUS påbörjades 1913, men på grund av första världskriget försenades bygget och banan blev klar först 1921. Affärsmannen Hugo Stinnes finansierade byggnationens resterande del. AVUS byggdes enligt en princip som sedan skulle bli standard för motorvägar med separata körbanor som byggdes parallellt och mötesfritt. Skillnaden var dock att AVUS hade vändslingor i ändarna. Dessa användes enbart vid tävlingar. Efter några år byggdes AVUS ihop med övriga motorvägar i Berlin och fungerar än idag som en vanlig motorväg. Det är fortfarande en av Berlins viktigaste motorvägar. AVUS utgör idag en del av E51.

Sveriges första motorväg E22 mellan Malmö och Lund

Motorvägen på E4 utanför Linköping

De första större motorvägsprojekten skedde i Italien under 1920-talet. I Tyskland skedde det under 1930-talet. Redan under Weimarrepubliken planerades ett antal motorvägsprojekt och vissa påbörjades, bland annat mellan Köln och Bonn. Det var dock i Nazityskland som de stora motorvägsprojekten satte igång och det var också då som det byggdes ut i större skala. Enligt planen skulle motorvägar binda samman alla större städer. Flera planer som fanns i Nazityskland kom aldrig att förverkligas. Bland annat planerades en motorväg från Berlin till Svarta havet som aldrig blev verklighet.

Sverige

Huvudartikel: Sveriges motorvägar

I jämförelse med främst Tyskland och Italien var Sverige sent ute med att införa motorvägar. Intresset vaknade först under slutet av 1940-talet. Den första väg som skulle likna en motorväg byggdes mellan Göteborg och Alingsås under 1940-talet, men den vägen uppfyllde inte motorvägsstandard fullt ut trots att den byggdes mötesfri med skilda körbanor. Vägen såg trots detta ut som en motorväg. Den allra första riktiga motorvägen som anlades i Sverige var den som går mellan Malmö och Lund och öppnades 1953 av Prins Bertil. Den byggdes från början i betong enligt den princip som då var vanlig i Tyskland.

Under 1950- och 1960-talen byggdes främst kortare motorvägssnuttar i större svenska städer. Det fästes stor vikt vid hög standard på just dessa förbifarter vid städerna. Dessa var främst avsedda för resor till arbetet och längre sammanhängande motorvägar var det inte tal om ännu. Städerna i övrigt bands ännu ihop av vanliga lsandsvägar som ofta hade lägra standard. Denna tids ekonomiska anda avspeglar trafikplaneringen på så sätt att man planerade för en bred etablering av biltrafik i landet. Vägarna vid städerna var ofta starkt överdimensionerade medan fortsättningen ut i landet istället hade låg standard.

Under 1990-talet påbörjades en stor omstrukturering av det skånska motorvägsnätet. Byggandet av Öresundsbron påbörjades och den fick både en motorväg och en järnväg. Samtidigt tillkom Yttre Ringvägen utanför Malmö som sammanbinder Öresundsbron med de övriga motorvägarna. Då upphörde också färjetrafiken till Dragör. Yttre Ringvägen ersatte också Inre Ringvägen som förbindelselänk mellan de skånska motorvägarna. Öresundsbron sammanlänkade också de skånska motorvägarna med motorvägar i stora delar av övriga Europa, via Danmark. Under 1990-talet hade de danska motorvägarna länkats samman så att de anknöt med motorvägarna i Tyskland, genom södra Jylland.

I början på 1990-talet beslöts att E4 mellan Helsingborg och Gävle skulle vara motorväg och samma sak gällde även E6 mellan Malmö och Göteborg. Byggandet av nya motorvägar tog därför fart under denna tid. På E4 märktes detta då flera av de tidigare korta motorvägssnuttarna förlängdes i olika etapper så att de till slut mötte nästa motorväg, varpå de kopplades ihop och blev en längre sammanhängande motorvägsträcka.

Man beslutade vid samma tid att E18 från Segmon (vid nuvarande E45) och österut, E20 från Örebro och österut, samt E22 Malmö-Karlskrona skulle byggas som motorväg, dock på längre sikt. (Nästan) alla nybyggnader på dessa sträckor har varit motorväg sedan dess, men en del återstår (2008).

E4 norr om Gävle har byggts blandat som motorväg, 2+2-väg och 2+1-väg. Med nuvarande byggtempo kommer nästan hela sträckan Gävle-Luleå vara mötesseparerad ca 2015, men ha motorväg bara vissa sträckor.

Turism

Turister använder ofta motorvägarna flitigt. Oftast används då motorvägarna mest för att de snabbt och smidigt ska kunna förflytta sig till de platser de tänker besöka. Det är dock sällsynt att själva motorvägen utgör en turistattraktion. Det finns trots detta vissa undantag. Ett sådant exempel är den tyska motorvägen AVUS i Berlin som ofta räknas som världens äldsta motorväg och som har en mycket speciell historia. Ett annat exempel på en motorväg som kan räknas som turistattraktion är Vätterleden som anses vara södra Sveriges vackraste väg, och som går längs med Vättern med en mycket fin utsikt (180 m över sjön). Längs med motorvägen finns också rastplatserna Gyllene Uttern och Brahehus som ger möjlighet att njuta av utsikten lite längre tid. Andra motorvägar som är turistattraktioner är vissa broar, som Öresundsbron, Storabältbron och Millaubron, vissa alpmotorvägar som Brennermotorvägen och den 32 km långa dammen Afsluitdijk i Nederländerna. Det förekommer att turister i Tyskland hyr snabba bilar för att köra snabbt på glest trafikerade motorvägar med fri fart.

Motorvägarnas utformning

Broar

Två korsande motorvägar i Tyskland med av- och påfarter i en partiell fyrklöverkorsning

På svenska motorvägar går det ofta att se vilken generation denna tillhör. Motorvägar som har byggts i Sverige har olika byggstil beroende på vilken tid dessa är byggda. Kännetecken för detta är ofta exempelvis formgivningen på broarna som finns över motorvägarna, dessa har byggts i olika stil under olika perioder. De äldsta broarna är byggda i betong i en ganska tung och kraftig stil. Oftast har broarnas öppningar över vägen rundade hörn eller i vissa fall snedfasade hörn upptill. På motorvägen mellan Malmö och Lund finns flera broar av denna äldre typ. Denna byggstil dominerade under 1950-talet och fortsatte en bit in på 1960-talet. Vissa tankar om det estetiska fanns när dessa broar byggdes vilket framgår av att de oftast är inramade med stensättningar och att de rundade hörnen gav ett lite harmoniskt utseende.

Från den senare delen av 1960-talet och sedan under 1970-talet byggdes broarna med betydligt rakare former. De började byggas med runda pelare och broarna fick raka hörn. Broarna byggdes helt och hållet med tanke på funktion och några estetiska avsikter fanns inte med dessa. Exempel på broar av denna typ kan ses vid till exempel Helsingborg.

Broar tillverkade under 1980-talet är i stort sett lika de som byggdes under 1970-talet men från slutet av 1980-talet och framåt byggdes broarna med lite smäckrare former. Under 1990-talet skulle nya broar vara estetiskt tilltalande. Broarna kunde dekoreras och många gånger kläddes de in med exempelvis tegel för att se vackrare ut. Broar av detta slag kan ses på nyare delar av E4 som till exempel en bit söder om Mjölby. Ibland har nya broar tillkommit på en del äldre motorvägar vilket kan få en äldre motorväg att se yngre ut än den egentligen är. Det kan också innebära att olika broar i helt olika stil kan finnas nära varandra på samma motorväg.

Ibland har det även funnits en bro med utrymme för två dubbla körbanor på var sin sida om mittpelare men där bara den ena använts eller där den vanliga landsvägens filer gått på var sin breda sida om mittpelarna. Ett exempel på detta är en bro av typiskt 50-talssnitt som finns över den relativt nya motorvägen strax väster om Norrköping på E4 vid Norsholm. Den nya motorvägen följer samma sträckning som den vanliga landsvägen på E4 hade tidigare och bron fanns där redan då. Den kan kännas igen på de övre rundade hörnen vid de båda fästena på sidorna och på de fyrkantiga mittpelarna.

Även på E22 utanför Karlskrona vid trafikplats Rosenholm finns en bro med mycket speciell design, menat att föreställa ett segel.

Trafikplats Kropp ("Helsingborg norr") är även den sevärd då det är en av Sveriges få motorvägskorsningar (jämför med tyskans "Autobahnkreuz") där E4 och E6/E20 korsar varandra och bildar en trafikplats i tre plan och hela trafikplatsen är gjord för att trafiken skall kunna löpa på i 110km/h även vid motorvägsbyte.

På E4 i Uppsala finns en bro för en museijärnväg som går över motorvägen som har speciell formgivning för att markera att det är en museijärnväg. Museijärnvägen heter officiellt Upsala-Lenna Jernväg men kallas oftast för Lennakatten. Bron utgör ett landmärke över motorvägen i Uppsala.

Av- och påfarter

Påfart till en motorväg vid Moosburg.

Även utifrån av- och påfarternas utformning går det att avgöra vilken generation motorvägen tillhör. På en av de äldre motorvägssträckorna i Sverige, E4:an förbi Nyköping, finns det vid trafikplatsen där Riksväg 52 mot Örebro, Katrineholm och Skavsta viker av, av- och påfartssträckor som är kortare och snävare vanligt på senare byggda motorvägar i Sverige. Inte så helt olik gamla tyska motorvägsavfarter, även om den aktuella av- och påfarten blivit ombyggd så gott det går för att anpassas till dagens standarder och krav.

Vid vissa av- och påfarter är det två motorvägar som korsar varandra, en motorvägskorsning. Denna typ av trafikplatser är relativt ovanliga i Sverige, även om det finns en del, främst i Skåne, Stockholmsområdet och kring Göteborg. I vissa länder skyltas ofta den typen av trafikplatser med speciella skyltar, exempelvis Tyskland där de kallas för Autobahnkreuz. I Sverige finns det ofta ingen enhetlig utformning på dessa korsningar, utan de flesta har unika utseenden. Detta till skillnad från vissa andra länder som ofta har en enhetlig utformning, däribland Tyskland som ofta använder sig av en typ som kallas för fyrklöver. Att den kallas så beror på att den liknar en sådan sedd uppifrån. När Yttre Ringvägen byggdes runt Malmö så utformades några av trafikplatserna som fyrklövertypen, exempelvis trafikplats Petersborg där E6/E22 ansluter E20.

E4 Söderhamn-Enånger. Trots att sträckan är skyltad motorväg har den varken vägren eller accelerationsfält.

Avtagsramp på motorvägen mellan Enånger och Söderhamn. Den så kallade avfarten saknar retardationsfält och skyltningen liknar mer en skyltning som brukar användas i vanliga korsningar.

E4 Söderhamn - Enånger skiljer sig från andra motorvägar i Sverige genom att sakna riktiga på- och avfartsvägar med accelerations- och retardationsfält. I stället har trafikplatserna svagt vinklade anslutningsramper med stopplikt. Därtill svänger "avfarterna" så tvärt från motorvägen att trafikanter kan behöva bromsa in ganska mycket redan innan de kommit av den. Denna fyrfältiga vägsträcka är bara 18,5 m bred och var ursprungligen inte avsedd att klassas som motorväg, men kom att omklassas ett antal år efter invigningen. [2]. Utformningen utan riktiga av- och påfarter kritiserades vid planeringen av bland andra NTF och polismyndigheten^[3].

På E18 västgående vid Lahäll (Täby) finns trafikljus för att släppa fram endast en bil i taget ut på motorvägen. Även Essingeleden har fått flertal av sina påfarter reglerade med trafikljus för att underlätta framkomligheten.

På E4 norrgående, Upplands Väsby S finns Sveriges hittills enda privat finansierade motorvägsavfart.

Belysning

En annan sak som kan avslöja en motorvägs ålder är designen på belysningen om nu denna är försedd med det. Problemet i detta fall är att belysningen i många fall har bytts ut på en del äldre motorvägar. I vissa fall kan äldre stolpar också ses med nyare armaturer. I dessa fall är det ändå stolparna som avslöjar vilken tidsepok motorvägen är byggd i. Dessa kännetecken är inte alltid helt säkra eftersom det också finns exempel på motorvägar som har varit utan belysning de första åren men sedan kompletterats med detta i efterhand. Nyare typer av stolpar (80-talet och senare) är sådana att de ger efter för en kollision, viker sig. Äldre typer är stela och orsakar en ganska säker död för bilister vid kollision i hög fart.

Passager för vilt

Ofta byggs också anordningar som förbättrar för djur i naturen kring motorvägen. En motorväg kan till exempel blockera djurens normala vandringar. Därför byggs speciella passager för att de ska kunna passera. Sådana kan ses på t.ex yttre ringvägen runt Malmö i form av en bro strax söder om Tpl Kronetorp, E4 från Örkelljunga och gränsen mellan Skåne och Småland. Även strax norr om Stockholm mellan trafikplatserna Järva Krog och Sörentorp finns en ekodukt över E4 för att djur och människor skall kunna passera. Denna är byggd som en gångbro men med buskar på sidorna för att inte djuren ska skrämmas av trafikens ljus. Många djurpassager kan gå en obemärkt förbi. Som exempel kan en speciell tunnel för grodor och paddor vara ett vanligt dräneringsrör, men platsen är noga utvald så att det ska bli till mesta möjliga hjälp.

Vägen som helhet

När tidiga motorvägar byggdes fick omgivningen ofta ge plats åt vägen. Tydliga exempel på detta är stadsmotorvägarna, som krävde att stora hus revs för att de skulle få plats. Utanför tätorter byggdes motorvägarna oftast ganska raka och på den genaste sträckningen. E22 mellan Malmö och Lund är ett exempel på detta, likaså E6/E20 mellan Malmö och Helsingborg. Nyare motorvägar är istället byggda för att smälta in i omgivningen. Broar byggs så diskret som möjligt. Vägen går i mjuka böjar, s.k klotoider dels för att harmoniera med naturen, dels för att det är säkrare för trafikanterna då vägen på detta sätt blir mindre monoton.

Väglinjer

Sidolinjerna kan vara av olika typ.

1. "Vanliga" linjer
2. Linjer med "knottror" som gör att bilen vibrerar så snart linjen tangeras
3. Linjer som går på tvären, för att åstadkomma vibration
4. Frästa räfflor i asfalten som ska åstadkomma vibration

Mittbarriärer

Sveriges första motorväg vid Lunds södra med mittbarriär bestående av betongkanter

Motorväg E26/A100 i Berlin. Järnväg och pendeltågsbana i mittbarriären.

I många länder har används en eller ett par standardiserade typer av mittbarriärer på motorvägarna. I Tyskland består till exempel nästan samtliga mittbarriärer av plåträcken uppsatta på stålstolpar. I Schweiz består mittbarriärerna för det mesta av en betongkant. I Sverige har man haft många olika modeller under årens lopp. På E4 norrut från Helsingborg finns många olika mittbarriärer på en och samma motorväg.

De första motorvägarna i Sverige hade oftast endast en gräsrand eller ett dike i mitten. Senare blev plåträcken vanliga. De sattes ofta upp samtidigt som belysningsstolpar i mittbarriärerna. Under 1980-talet blev det vanligt med mittbarriärer i betong liknande de som finns i Schweiz. Dessa gör att vägbygget blir billigare genom att båda sidorna kan asfalteras som en enda yta. I efterhand kan betongbarriären monteras fast på asfalten. Äldre betongbarriärer har nackdelen att de är så styva att de kan orsaka stora personskador vid kollision. Dagens betongbarriär av typ GP-Link består av styckvis styva betongelement, vilka är förbundna med en flexibel skarv. Den länkade konstruktionen gör att barriären fångar upp påkörande fordon lagom mjukt, d v s med godkänt Acceleration Severity Index. Detta innebär låg risk för personskada. Dessa betongräcken är säkrare än de flesta plåt- och vajerräcken genom att de även har certifierad kapacitet att fånga upp lastbilar samt är skonsamma mot kanande motorcyklister. I vissa fall har belysningsstolpar monterats direkt på betongkanterna. Detta kan till exempel ses på E4 i Jönköping. En del äldre motorvägar försågs också med dessa betongkanter, exempelvis motorvägen mellan Malmö och Lund. Det finns också specialdesignade betongkanter, bland annat på E6 förbi Uddevalla.

En del motorvägar har mycket bred mittremsa – ibland mer än 10 m. Ofta lämnas träd och annan växtlighet kvar i mittremsan för att motorvägen ska smälta in bättre i naturen. Detta ökar trafiksäkerheten vid mörker, då bländningsrisken inte är lika stor. I vissa fall beror en extra bred mittremsa på att motorvägen är en f.d. normal svensk landsväg som har byggts om till motorväg genom att en ytterligare körbana byggts vid sidan om, och ibland har det då varit enklare att bygga denna nya körbana en bit ifrån det äldre. Ett exempel på en sådan sträcka är E4 mellan Nyköping och Kolmården, där man byggde en parallell körbana bredvid den befintliga då man byggde om vägen från motortrafikled till motorväg. Längs detta avsnitt är mittremsan som regel bredare i samband med att broar korsar motorvägen. Detta för att få plats att bygga en ny bro vid sidan om den befintliga. Mittremsans bredd längs detta avsnitt är som bredast drygt 30 meter. Andra exempel på motorvägar med ovanligt bred mittremsa är E4 mellan Arlanda och Uppsala (ca 20 meter bred mittremsa), E18 mellan Kungsängen och Bålsta (okänd exakt bredd) och E6/E20 på delar av sträckan mellan Varberg och Kungsbacka (drygt 10 meter bred mittremsa). En annan udda mittremsa har E20 utanför Malmö, från korsningen med E6 till Öresundsbron, där det går en dubbelspårig järnväg mellan de motriktade väghalvorna. Liknande lösningar finns på flera platser i världen.

Vajerräcke som mittbarriär på motorväg (E4, Linköping)

Från slutet av 1990-talet började vajerräcken monteras upp på ett stort antal motorvägar i Sverige, framförallt där det bara fanns en gräsrand eller ett dike i mittremsan. Numera förses nya motorvägar med vajerräcke. Motorvägar med extra bred mittremsa kräver ofta dubbla vajerräcken, för att undvika att avåkande fordon flyger upp på mötande väghalva. Även vanliga breda vägar utrustas numera med vajerräcke. Ett exempel på detta är E4 mellan Kånna och Toftaholm som går förbi Ljungby som från början var motortrafikled med mötande trafik, men som har försetts med vajerräcke och blivit så kallad 2+1-väg.

Oavsett konstruktionstyp är mittbarriären alltid försedd med tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna med jämna mellanrum. Dessa är enbart avsedda för vägarbetsfordon och utryckningsfordon. Sedan mitten av 1990-talet rekommenderar svenska Vägverket att vägräckenas avslut utförs på sådant sätt att räcket inte fungerar som en ramp. Det har tidigare varit vanligt att sidoräckena avslutats genom en jämn nedböjning mot förankringen i marken, något som gjort att bilar vid en påkörning har riskerat att lyfta från vägbanan. I stället rekommenderas att vägräckenas avslut böjs från vägen eller förses med en energiabsorberande ände.^[4]

Sveriges bredaste mittremsa finns på E18 där motorvägen korsar Ekolsundsviken (mellan Bålsta och Enköping). I anslutning till bron går motorvägsdelarna så långt ifrån varandra att flera hus finns mellan körbanorna. Uppskattningsvis är avståndet mellan körriktningarna som störst cirka 350 meter.

Världens bredaste mittbarriär finns på motorvägen E75 i Makedonien. Detta är en motorväg som går rakt igenom landet i nordsydlig riktning. Strax söder om Skopje nämligen mellan Katlanovo och Veles finns denna enormt breda mittbarriär, uppskattningsvis 5 kilometer som bredast. Körbanorna går här isär och går sedan helt egna sträckningar vidare ett par mil innan de åter går ihop och vägen blir en normal motorväg. Motorvägen delar sig alltså och blir till två enkelriktade vägar. På ett ställe ligger dessutom ett helt samhälle mellan körbanorna, nämligen Vetersko.

Ett annat ställe med egna sträckningar för de båda riktningarna är E717 / A6 i Italien (Turin-Savona) På tre delsträckningar går de skilda vägar och till råga på allt "vänstertrafik" längs två av dem, de korsar varandra. Det finns ett samhälle mellan körbanorna, Altare.

Ytbeläggning

Grovkornig asfalt

Trefilig körbana på motorväg över Hallandsåsen med grov vägbeläggning och mitträcken i plåt

Svenska motorvägar har ofta en beläggning med grovkornig asfalt. Fördelen är att denna tål ett högt slitage och att risken för halka dessutom är mindre. Många trafikanter upplever det också så. Nackdelen är sämre komfort, eftersom bullernivån är högre. På motorvägar med grovkornig asfalt stiger bullernivån dessutom ännu mer än på normala landsvägar eftersom fordonen har högre fart.

Finkornig asfalt

Tyska motorvägar kan också ha en beläggning av finkornig asfalt. Detta ger en behaglig resa, speciellt i högre hastigheter. Finkornig asfalt är också vanligt på motorvägar i Sverige.

Betong

E6/E22 mellan Vellinge och Malmö, en av Sveriges få motorvägar med betongbeläggning

I Tyskland och även en del andra länder består beläggningen på motorvägarna ofta av betong. En del äldre motorvägar i Tyskland har betongbeläggning av äldre typ. Denna har tydliga skarvar som gör att det uppstår ett dunsande eller dunkande ljud när föraren kör över dem. Ljudet blir rytmiskt på ett sätt som påminner om ljudet av tåg på äldre järnvägar. Många gånger kan denna beläggning vara hårt nedsliten. Förutom i Tyskland kan denna äldre betongbeläggning även påträffas i till exempel Belgien och Polen.

I Sverige är äldre typ av betongbeläggning mycket ovanlig, men har funnits till exempel på motorvägarna från Malmö till Lund, Helsingborg, Ängelholm och Vellinge. Även så på de gamla motorvägarna mellan Kållered - Göteborg och Göteborg - Kungälv. Det mesta är idag ersatt med asfalt, men på några ställen finns betonglämningar kvar, exempelvis utanför Helsingborg. E6/E22 mellan Malmö och Vellinge har denna beläggning kvar helt.

På motorvägen på Länsväg 273 mellan E4 och Arlanda flygplats gjordes 1990 ett test med att lägga ut betongbeläggning i ena körriktningen. Detta var betongbeläggning enligt en nyare tysk princip som innebär en slät yta utan skarvar som hörs när man åker över dem. Vägverket har funnit fördelar med denna typ av beläggning på motorvägar som har tät trafik. Motorvägen på E4 mellan Uppsala och Björklinge är ett motorvägsavsnitt med modern tysk betongbeläggning. Betongen på motorvägen utanför Uppsala var 40 procent dyrare att lägga än motsvarande asfaltbeläggning men beräknas ändå bli billigare på grund av minskat underhåll och en livstid på 30-40 år^[5]. Den del av E6/E20 som går genom Halland mellan Morup och Getinge är också belagd med betong. Även E20 öster om Eskilstuna är belagd med betong som efter utförandet dock fick slipas för att uppnå den standard beställaren önskade. Denna relativt nya betongväg har några gånger delvis stängts av i ena riktningen för reparationer, med begränsad framkomlighet som följd.

Testbeläggningar

Vägarbete på en tysk motorväg

Vägverket testar s.k. Tyst asfalt på en del platser i Sverige som dämpar vägbullret avsevärt. För att få en jämnare vägbana används mindre stenkorn i ytskiktet, dessutom är beläggningens yta mer porös. En jämn vägyta bullrar mindre, dessutom absorberas det buller som ändå uppstår av vägens alla porer. Tyst asfalt är även ett effektivt medel mot vattenplaning då vägytans porer suger upp regnvattnet. Dock kan vägbeläggningens porer sättas igen av asfaltspartiklar som dubbdäck river upp, den är inte heller lika hållbar som vanlig asfalt och är dessutom dyrare att tillverka. På följande platser pågår försök med tyst asfalt:

• E4/E20 vid Hallunda, sydväst om Stockholm
• E22 utanför Malmö
• E18 mellan Bålsta och Bro
• Fältarpsvägen Helsingborg

Stadsmotorväg

Essingeleden är ett typiskt exempel på stadsmotorväg
Foto: Tage Olsin

Riksväg 40 genom Borås med industribyggnader alldeles bredvid motorvägen.

Under tiden från 1950-talet och fram till en liten bit in på 1970-talet byggdes och planerades i Sverige en del motorvägar som kan benämnas som stadsmotorvägar. Dessa motorvägar går rakt genom bebyggelse som fanns redan före den tid motorvägen byggdes. Motorvägar som går genom bebyggelse som tillkommit efter att motorvägen byggts räknas inte som stadsmotorvägar. För att spara plats byggdes stadsmotorvägar normalt med ganska korta av- och påfarter och med skarpa kurvor. För dessas skull och för att minska bullret har stadsmotorvägar oftast lägre hastighetsgräns, i Sverige 70 eller 90 km/h. Ett undantag är stadsmotorvägen genom Halmstad, den har till och med 120 km/h.

För att bygga stadsmotorvägar krävdes att byggnader revs för att kunna ge plats åt motorvägen. Denna typ av motorvägsbyggen förekommer inte idag. För att kunna bygga en motorväg på motsvarande plats idag krävs numera att en tunnel byggs under bebyggelsen, särskilt om det är bostäder. Så skedde när Södra Länken anlades.
Däremot planeras 2005 stadsmotorvägsbyggen där en befintlig väg uppgraderas till motorväg. Exempel E18 Hjulsta-Rinkeby och E45 Göteborg-Älvängen. Där ska man i stort sett bara bygga trafikplatser och på vissa sträckor bredda, men inte riva något. De begränsas till 70 km/h nära bostadshus. Bullerökningen pga lite högre fart dämpas med vissa åtgärder. Det är länsstyrelserna som beslutar om motorvägsskyltningen, och i vissa län är man mer restriktiva. I Göteborg byggdes på 1990-talet långa sträckor där befintlig fyrfälts trafikljusväg byggdes om till motorväg, utan att skyltas som det. En motorväg degraderades till och med.

Exempel på stadsmotorvägar (med stadsbebyggelse ganska tätt inpå) i Sverige är:

• E4 i Jönköping
• E4 i Södertälje
• E4 genom Stockholm (Essingeleden)
• E4 i Sundsvall/Timrå
• E4 i Umeå - numera är E4-delen genom Teg i Umeå inte längre motorväg. Se vidare Motorvägskuriosa#Degradering.
• E6 genom Halmstad
• E6 genom Mölndal
• E6, E20 och Lv 155 genom Göteborg
• E6 genom Kungälv
• E18 i Karlstad
• E18/E20 i Örebro
• E18 i Västerås
• E18 i Danderyd
• E22 i Lund
• E22 i Kalmar
• E22 i Norrköping
• Rv 40 genom Borås
• Rv 44 genom Uddevalla
• Rv 73 i Stockholm/Haninge
• Södra Länken i Stockholm
• Inre Ringvägen mfl i Malmö
• motorvägsinfarterna i Helsingborg
• Tycho Hedéns väg i Uppsala (delvis motorväg och delvis motorvägsliknande väg med trafikljus)

Stadsvägar med i stort sett motorvägsstandard i Sverige är t.ex. Centralbron rakt genom Gamla stan i Stockholm och Götaleden i centrala Göteborg.

Exempel på stadsmotorvägar i andra europeiska länder är infarten på E51 i Berlin, E75 i Belgrad (mycket lik Essingeleden i Stockholm) och motorvägsinfarter i London bland annat motorvägarna M1 och M4, samt ringleden Periphierique i Paris.

Utmärkande för stadsmotorvägarna är att de ofta är försedda med belysning och att de går genom en bebyggelse. Detta innebär att man ofta måste sätta upp bullerskydd för att minska trafikbullret för närliggande bostäder. Vid nybyggnader i områden nära stadsmotorvägar planerar man helst in industriområden där, inte bostäder. Företag brukar nästan alltid sätta upp stora reklamskyltar längs med motorvägen för att synas (låg kostnad för denna reklam). På nätterna märks detta ännu tydligare då företagens neonskyltar lyser för att synas i mörkret. En del tycker att körning på stadsmotorvägar skapar en speciell stämning.

Vägar som liknar motorvägar

E20 mellan Nääs och Alingsås är ett exempel på en väg som liknar en motorväg. Vägen har bland annat både mittremsa och vägren. Väsentligen skiljer den sig dock genom att korsningar sker i plan och både fotgängare och långtsamtgående fordon är tillåtna.

Det finns många exempel i Sverige på vägar som liknar motorvägar men inte uppfyller alla krav för att klassas som motorväg. Skälen till detta kan vara till exempel utrymmesbrist, besparingar eller att vägen är för kort för att det ska vara meningsfullt att klassa den som motorväg. Dessa vägar har ofta plankorsningar med eller utan trafikljus eller cirkulationsplatser. Ibland tillåts även långsamgående och oskyddad trafik.

Exempel på detta kan ses på E18 i Karlskoga, Norra ringen i norra Lund och på den väg som tidigare utgjorde E4 i Uppsala (Tycho Hedéns väg). Tycho Hedéns väg i Uppsala har under flera år inneburit en rad problem, speciellt under den tid då vägen fortfarande var en del av E4. Den dubbelfiliga väg som går genom Uppsala byggdes från början under 1960-talet bara som några kilometer lång sträcka genom bebyggelsen för att sedan enbart bestå av normala landsvägar både norr och söder om Uppsala. 1972 förlängdes motorvägen från Stockholm så att den nådde ända fram till Uppsala. I samband med detta anslöt man den sedan tidigare dubbelfiliga delen med den riktiga motorvägen från Stockholm. Detta har inneburit stora trafikproblem då trafiken har varit är alldeles för omfattande för denna lösning då vägen påminner om en motorväg men trafiken stannar upp på grund av trafikljus i korsningarna och på ett ställe är det till och med en järnvägskorsning för museijärnvägen SRJmf vilket inte kan sägas stämma in väl med motorvägens krav på planskilda korsningar. Norr om Uppsala fortsatte sedan vägen som en normal landsväg precis som förut och detta har ansetts otillräckligt i stort sett ända sedan Uppsala fick sin första motorväg 1972. Problemen fick dock till viss del en lösning då en ny motorväg förbi Uppsala mot Björklinge öppnades vilket lättade trafiksituationen i Uppsala något.

Även Marieholmsleden i Göteborg (E45) från Gullbergsmotet strax före Tingstadstunneln på E6 och fram till Lärjemotet liknar en motorväg. Vägen som byggdes 1968 saknar plankorsningar och har två dubbelfiliga körbanor men har inte status av motorväg trots att hastighetsbegränsningen är 90 km/h, förutom en nedsättning till 70 där vägen går under Bergslagsbanan med kurvor och begränsad sikt. Vägrenar saknas och vägen korsas av ett järnvägsspår som går från Bergslagsbanan vilken går parallellt med vägen på dess östra sida och över till industriområdet på vägens västra sida. Vägen var från början avsedd som ett provisorium i väntan på E45:ans utbyggnad till motorväg i Gamlestadsvägens sträckning, som aldrig utfördes. Detta kan lätt ses i Lärjemotets utformning. För närvarande utreds huruvida E45 ska bli motorväg på sträckan, vilket bara skulle innebära bygge av trafikplatser och inte breddning, eftersom det på vissa delsträckor norr om Agnesberg är ont om plats mellan bergssidan och älven. Lärjemotet skulle då byggas om så E45 blir huvudsträckning genom motet. Något som det ursprungligen var tänkt enligt "Generalplanen Angered - Bergum" från 1968/69 enligt ovan. Norr om Marieholmsmotet på E45 och upp till Agnesbergsmotet, en sträcka på drygt 1km är dagens E45 av motorvägsstandard med vägren.

I västra Göteborg finns vägar som uppfyllade alla grundläggande krav på motorvägar, dock med ganska smala vägrenar. Dessa är Söderleden, Västerleden, Oskarsleden, Älvsborgsbron och Dag Hammarsköldsleden. De skyltas dock inte motorväg och har mestadels max 70 km/h. Dag Hammarsköldsleden har tidigare skyltats som motorväg, men inte från slutet på 90-talet (samma väg dock, och vissa vägvisningsskyltar är fortfarande gröna). Dessa vägar är hårt trafikerade med vissa köproblem och en motorvägsskyltning skulle locka ännu mer trafik. De är nämligen svagt markerade på vägkartor utom Dag Hammarsköldsleden som är markerad som motorväg vilket alltså är fel.

Även i andra länder är det ganska vanligt med vägar som liknar motorvägar. I vissa länder i Europa, såsom Estland, Lettland och Island har man vägar som liknar motorvägar, men inga formellt klassificerade motorvägar. I USA finns inga vägar klassificerade som motorvägar men har ändå en hel del vägar som upplevs som det ändå och har liknande trafikregler.

Belysning på motorvägar

Belysning i olika länder

Motorväg i Nederländerna med höga belysningsstolpar.

Äldre motorvägsbelysning av gammal klassisk modell på motorvägen E22 utanför Norrköping. Stolparna är av äldre modell av den typ som ibland kallas kanonrör. Här finns även armaturerna av originaltyp från 1960-talet kvar vilket är ovanligt i Sverige idag. Normalt finns stolpar av denna typ kvar men armaturerna är oftast utbytta.

Belysning på motorvägen Malmslättsleden. Stolpen är en s.k ljusmast utan armar. Armaturerna är en nyare modell som är vanlig inte bara i Sverige utan även i bland annat Polen, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Italien.

Olika länder har helt olika syn på vilka motorvägar som ska förses med belysning - vissa motorvägar är det inte lämpligt att belysa. I Belgien, Nederländerna och Norge är motorvägarna försedda med belysning i mycket stor omfattning och i dessa tre länder är det vanligare med än utan belysning på motorvägarna. Även i Storbritannien har man försett en mycket stor del av motorvägarna med belysning.

I Tyskland har inte många motorvägar belysning. Det förekommer endast där motorvägarna går genom de allra största städerna, och i vissa fall inte ens där, ett exempel är motorvägarna i München, motorvägarna i Hamburg och Berlin är däremot försedda med belysning.

I Sverige är man inte alls lika konsekvent med vilka motorvägar som ska ha belysning eller inte. På vissa ställen finns det omfattande belysning på de svenska motorvägarna medan andra ställen saknar det helt, hur detta bedöms är okänt. På trafikplatser är det vanligaste att denna är försedd med s k ljusmaster och det handlar då ofta om cirka 3-6 master vid varje trafikplats. Andra trafikplatser saknar belysning helt och hållet medan somliga är försedda med omfattande belysning längs själva motorvägen. På E4 mellan Märsta och Södertälje är motorvägen försedd med omfattande belysning i samma klass som i Belgien, Nederländerna och Norge vilket är ovanligt i Sverige.

Olika modeller i Sverige

Belysningen på motorvägarna har ändrat utseende under årens lopp. Under vissa perioder har det dessutom byggts belysningsanläggningar efter helt olika filosofier samtidigt.

Äldre modeller

Den första motorvägsbelysningen var identisk med de belysningsanläggningar som sattes upp ovanför vanliga vägar i framför allt tätorter. Så såg det exempelvis ut i Lund under många år förr i tiden. Från slutet av 1950-talet introducerade belysningsanläggningar bestående av stolpar som var större och kraftigare än normalt och armaturer av så kallat lågtrycksnatrium.

Från slutet av 1950-talet och fram till omkring 1970 byggdes belysningsanläggningarna med tre olika filosofier, med största sannolikhet var det olika konkurrerande leverantörer som stod för olikheterna. En vanlig typ var sidoplacerade stolpar på var sin sida om motorvägen. Där avfarterna fanns bestod belysningen istället av stolpar som var försedda med dubbla linor som höll upp armaturerna. En annan typ bestod av att motorvägen försågs med sidoplacerade stolpar med enkla linor hela vägen oavsett om det var avfarter eller inte. En tredje version bestod av stolpar som var placerade i mittbarriären på motorvägen. Stolparna hade dubbla armar, en åt varsitt håll. Denna modell hade fördelen att den blev mer ekonomisk att bygga eftersom den enbart krävde hälften så många stolpar som de övriga typerna. I samtliga nämnda fall bestod armaturerna av lågtrycksnatriumarmaturer och stolparna var runda och gjorda i grovt stål med en mörk legering. Dessa har även kallats för kanonrör på grund av att de med sitt rörformade utseende i tjockt, mörkt stål påminde om kanonrör till utseendet.

Modernare modeller

Övergången till mittplacerade stolpar tog fart i början av 1970-talet. Från och med denna tid infördes två nya typer av stolpar som konkurrerade med varandra och dessa används än idag. Den ena modellen är en åttakantigt formad stolpe som är försedd med armar som sitter fastskruvade i toppen på stolpen, så det ser ut som ett kors i toppen på stolpen. Denna modell som kallas ESV finns mycket på motorvägar i framför allt södra Sverige och runt Göteborg men är mindre vanlig i Skåne. Den andra modellen är en s.k. fackverksstolpe som består av ett fackverk och är försedd med två armar i toppen. Båda dessa modeller har fördelen att de viker sig vid påkörning vilket orsakar mindre personskador. En vanlig lösning är att de elektriska kablarna hänger mellan stolparna istället för att grävas ned mellan stolparna. Denna lösning blir billigare att installera och finns i stor omfattning runt Stockholm och Göteborg men saknas helt i Skåne^{[källa behövs]}. Under 1970-talet var det nästan uteslutande lågtrycksnatriumarmaturer på stolparna och detta gällde även under 1980-talet då de belysningsanläggningar som monterades upp på motorvägarna i stort sett var identiska med 1970-talets typer. Övergången till högtrycksnatriumarmaturer vid motorvägarna inleddes i början av 1990-talet. Denna typ av armaturer hade funnits vid normala vägar och i tätorter sedan länge men var före omkring 1990 ovanliga på just motorvägar där särskilda motorvägsmodeller valdes. Från omkring 1990 har armaturerna på motorvägarna blivit mer av normal typ som även ses på övriga vägar och inne i tätorter. Armaturerna är oftast av modeller som finns i hela Europa och är ofta importerade från Tyskland, Nederländerna eller Polen.

Nyare modeller

De senaste åren har nya modeller börjat användas. Från slutet av 1990-talet och framåt har olika tillverkare av stolpar tagit fram nya modeller som ska ha ett mer estetiskt tilltalande utseende. I vissa fall har det till exempel handlat om stolpar med armar som är nedåtböjda eller med någon extra liten balk upptill som ska påminna om stolpar från förr. Armaturerna har också varit utformade för att vara estetiskt tilltalande och har till exempel varit "klockformade" för att se tilltalade ut. Exempel på detta kan ses på E6 genom Göteborg.

Specialbelysning

Vissa motorvägar har försetts med belysningsanläggningar av alldeles speciell modell som kan vara specialdesignad för just den väg som den befinner sig på. Ett exempel på detta kan man se på den södra motorvägsinfarten i Helsingborg där motorvägen är försedd med en typ av belysning som består av väldigt låga små stolpar som enbart är cirka 2 m höga och försedda med en liten vit lampa i toppen. Stolparna sitter på sidorna av vägen och sitter dessutom något tätare än normala belysningsstolpar. Ett annat exempel är belysningen på Öresundsbron. Belysningen består av stolpar med mycket korta armar och försedda med klockformade armaturer. Stolparna är fyrkantiga. Inre Ringvägen i Malmö är ett annat exempel där ljuset under broarna färgats i blåa, röda m.fl. färger.

Skyltning på motorväg

Motorvägssymbolen

Symbolen för motorväg ska alltid finnas vid motorvägens början. Påfarter ska också alltid ha skyltar med denna symbol som visar att trafikanten kör in på en motorväg. Vid en motorvägs slut ska ett likadant märke finnas fast med ett rött streck som ska visa att motorvägen tar slut. Även avfarter från motorvägen ska alltid vara försedd med en skylt som markerar motorvägens slut. Skylten innebär att trafikregler för motorväg gäller. Det innebär bland annat att gående, cyklister, mopeder och långsamtgående fordon inte får framföras på vägen. Sitter ingen hastighetsskylt vid motorvägsskylten gäller bashastigheten för motorväg inom landet. Denna kan variera till viss del och trafikanten bör vara informerad vilken bashastighet som gäller inom landet som skylten finns i. Vanligvis varierar dessa mellan 110 och 140 km/h.

Dessa skyltar finns främst i Europa men också i en del länder i Europas närhet som till exempel Israel, Egypten eller Libanon. Längre bort från Europa används den däremot inte. Länder som USA och Kanada saknar skylten. Även några europeiska länder som Estland, Island, Lettland saknar den fast de har vägar som kunde skyltas som motorväg. Albanien har nyligen (på 2000-talet) byggt och skyltat motorvägar, innan dess fanns ingen sådan väg. Skylten finns med i konventionen om vägtrafik i Europa. Enligt konventionen tillåts att skylten antingen finns i grönt eller blått. Nyansen kan variera något, ibland lite mörkare. Förr i tiden fanns de också i några länder i mörkblått eller svart. Skylten föreställer två körbanor och en bro. Den finns i samtliga europeiska länder som har motorväg. Färgen på skylten ska avvika från den färg på skyltar som används på landsväg i det land skylten finns uppsatt. Förutom färgen kan små skillnader förekomma. Det handlar mest om formatet. Skillnaderna framgår på bilderna som visar en grön skylt från Sverige och en blå skylt från Storbritannien. Vissa länder har mer rektangulär form på skylten och figuren har ofta då ett lite långsträckt utseende. Medan andra länder kan ha en skylt som är mer kvadratisk och ett utseende på figuren som är lite mer ihoptryckt, se bilderna. Skillnaden anses som betydelselös eftersom symbolen är densamma och är förståelig oavsett vilken variant som trafikanten är mest van vid.

Vägvisning på motorväg

Förberedande information om en avfart på en motorväg

Skyltning på motorvägar följer en speciell standard i Europa. Eftersom trafikanterna färdas i högre fart än på normala landsvägar är det större krav på läsbarhet. Skyltarna ska därför vara större än de är på de normala landvägarna. Även texten är normalt sett större på skyltarna på motorvägar. Det är också större krav på detaljerad information eftersom en motorväg oftast är mer trafikerad än de normala landsvägarna. Symboler på skyltar ska också vara tydliga och dessa utgår från europeisk standard.

Eftersom det är minst två körfält kan man under omkörning missa en skylt. Därför finns normalt tre vägvisningsskyltar per avfart. Två före avfarten och en vid avfarten. Där det är tätt mellan avfarterna är det oftast två, men då sitter oftast minst en ovanför körbanan så den syns.

Vägvisningsmärkena och skylten som påbörjar motorväg ska enligt FN:s vägmärkeskonvention vara blå eller gröna och inte samma som vanliga landsvägar. Länder som till exempel Sverige och Schweiz använder gröna skyltar medan andra som till exempel i Tyskland och Storbritannien har blå skyltar på motorvägar. Se även Färger på lokaliseringsmärken för en tabell. Många länder använder sig av gemener i ortnamn medan andra använder versaler. I övrigt är standarden ganska snarlik över hela Europa. Vissa andra mindre skillnader förekommer också. Den svenska skyltningen på motorvägar liknar närmast den som finns i Frankrike förutom att färgerna skiljer sig. Länder utanför Europa kan däremot ha egna varianter på skyltning.

Normalt ska ett vägvisningsmärkena för en avfart på en motorväg ange dels vart man kommer om man svänger av motorvägen samt vart man kommer om man fortsätter på motorvägen utan att svänga av. Ibland är det dock felskyltat. Ett exempel är E4 vid Mjölby. Där finns ett antal avfartsorienteringsmärken som antyder att motorvägen upphör längre fram då bakgrundsfärgen är blå istället för den normala gröna som det ska vara på en motorväg. Sådant kan bli till i samband med ändring av vägens status eller förlängning av motorvägen. Då kanske man inte bryr sig om att byta alla skyltar. Andra exempel på felskyltningar är där vägnummer får fel färg. En riksväg 40-skylt vid E45 i Göteborg har t.ex. fått grön färg istället för blå, se bild i E45 (Sverige).

Det svenska Vägverkets typsnitt för vägskyltar heter Tratex

Vägnummer

Motorvägarna har i många länder separata nummer, i andra länder gemensamma nummer med andra vägar. De numreras enligt några olika principer:

• I många länder är motorvägarna ett eget nät med egna nummer. Om motorvägen har en lucka får man leta upp en alternativ landsväg ur kartan. När en ny motorväg byggs behåller landsvägen sitt nummer. Denna princip används i en del länder såsom Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Österrike. Principen passar bäst för länder med sammanhängande nät men det förekommer även i länder där det finns gott om icke sammanhängande stumpar. För att hålla skillnad på näten i skrift brukar de anges med en bokstav före såsom A i Tyskland och Italien till exempel A1, eller M i Storbritannien. Det är inte säkert att denna bokstav skyltas. I till exempel Tyskland ser man skillnad på ett motorvägsnummer och riksvägsnummer enbart på färgen. Motiveringen till detta system är oftast att man inte vill ändra landsvägsnätet, och man vill att det syns vad som är motorvägar, eftersom de är mycket snabbare än landsvägar. Eftersom man satsat en stor del av byggpengarna på motorvägar, så har landsvägarna ingen bra standard, särskilt går de ofta genom städer. I en del av länderna är motorvägarna betalvägar och då kan det vara lämpligt att ha ett riksvägsnät vid sidan om.
• I andra länder finns ett gemensamt nummernät, men med en särskild bokstav före för motorväg. Om motorvägen har en lucka finns en landsväg med samma nummer, men annan eller ingen bokstav först. Så har till exempel Nederländerna, Irland, Polen, Schweiz, Tjeckien, Ungern. I Storbritannien numreras riksvägarna med (M) efter om de är motorväg, samtidigt som det finns ett separat nät motorvägar. Detta innebär att när en motorväg byggs tas numret bort eller byts på landsvägen.
• I en del länder finns ett gemensamt nummernät, och ingen skillnad på motorvägar och landsvägar. Så har till exempel Sverige, Danmark, Makedonien, Norge och Serbien. För europavägar skyltas inte heller något nationellt nummer.
• Vitryssland, Finland, Litauen och Ryssland har precis som Sverige mfl inga särskilda motorvägsnummer. En skillnad mot Sverige är att europavägarna skyltas också med separat nationellt nummer, oberoende av om det är motorväg eller inte.
• Belgien har ett lite eget system. Man har ett separat nummernät för motorvägar, men det skyltas inte för europavägar, vilket är majoriteten av motorvägarna. Skyltningen ser därför ut som i bland annatr Sverige.

Avfartsnummer

Huvudartikel: Avfartsnummer

Symbol för avfartsnummer

Sedan sommaren 2004 har de svenska motorvägarna börjat förses med nummer för trafikplatserna. Detta sker efter förebild från bland annat Tyskland. Systemet har provats sedan 1994 på E6/E20 i Halland, men nu ska samtliga längre motorvägar förses med detta system. Från 2004 började E6 från Vellinge till Rabbalshede och E4 från Helsingborg till Uppsala förses med detta system, vilket idag är utbyggt och färdigt. Från 2005 har det byggts vidare på detta system och idag är följande vägar märkta med avfartsnummer:

• E4 delen Helsingborg - Mehedeby
• E6 delen Vellinge - Rabbalshede
• E18 delen Örebro - Norrtälje
• E20 delarna Göteborg - Floda, Vretstorp - Stockholm
• E22 delen Malmö - Karlskrona
• E65 delen Malmö - Ystad
• Riksväg 40 delen Göteborg - Borås

Vissa av ovan nämnda sträckor har "luckor" när det gäller utbyggnaderna till motorväg eller motortrafikled, men där detta saknas lämnas också luckor i nummersystemet inför framtida motorvägsutbyggnader. Symbolen för avfartsnummer i Sverige är densamma som den som används i Tyskland och Frankrike. Det som skiljer sig är färgerna. Mest liknar den svenska symbolen den som används i Frankrike. Det enda som skiljer den svenska från den franska är att det som är gult på den svenska är vitt på den franska. En fördel med avfartsnumrering är att näringsidkare kan ge enkel vägvisning; "Företaget AB, välj avfart 76". Detta har dock inte slagit igenom särskilt bra ännu i Sverige.

Kultur

Motorvägar har ibland förekommit både inom musik och på film. Motorvägarnas betydelse har där varierat. Ett tydligt exempel är den tyska musikgruppen Kraftwerk som 1974 släppte ut ett album som heter just Autobahn (motorväg på tyska). Ett annat lika tydligt exempel är den brittiska artisten Tom Robinson som 1977 släppte ut låten 2-4-6-8 Motorway som blev en mycket stor hit. Bland svensk musik kan nämnas gruppen Kent som i låten FF nämner just motorvägar.

Inom filmen förekommer ibland motorvägar med varierad betydelse. I Bondfilmen Octopussy finns ett inslag där James Bond kör på den välkända tyska motorvägen AVUS i Berlin. Bland svenska flmer kan nämnas Smultronstället från 1957 där Victor Sjöström kör på motorvägen mellan Stockholm och Södertälje. I filmen Fröken April från 1958 finns en scen där Gunnar Björnstrand och Jarl Kulle tävlingskör med varandra på en motorväg samtidigt som de sjunger ur operan Rigoletto av Verdi.
En film där en bilresa är en viktig del av handlingen kallas road movie (det har inte någon betydelse för beteckningen om det är motorväg eller inte). Oftast är det stoppen som är intressanta i filmen men ibland även bilkörningen. En känd road movie med bland annat motorvägsliknande vägar (i södra USA) är Nu blåser vi snuten, där Burt Reynolds med sin sportbil eskorterar en lastbil som på bara ett dygn ska köra 100 mil och tillbaka. Sådana filmer kallas också biljaktsfilmer.

Planerade och förväntade motorvägssträckor

Pågående projekt

Huvudartikel: Motorvägsprojekt i Sverige

^{[6] [7]}

För närvarande pågår ett antal utbyggnader av motorvägar på olika ställen. E6 är motorväg från Vellinge till Rabbalshede som ligger några mil norr om Uddevalla. Denna motorväg ansluter till Öresundsbron och är därför en länk i det kontinentala motorvägsnätet. Förlängning från Uddevalla och upp till gränsen till Norge pågår och vissa delar är redan öppnade. I Norge byggs saknade sträckor på E6 Oslo-Svinesund, samt vissa delar av E18 genom Norge. Se även Lista över motorvägar i Norge.

Från Berlin till Kraków går en motorväg som bitvis inte har varit komplett och delvis varit i dåligt skick då de äldsta delarna är från 1930-talet. Vissa av de östligare delarna av denna motorväg är nybyggda då de inte ens var påbörjade förrän mot slutet av 1990-talet. De delar från 1930-talet var i så dåligt skick att en stor renovering har varit nödvändig. Denna renovering pågår just nu. Se även A4 (motorväg, Polen) och Lista över motorvägar i Polen.

Från Dresden i Tyskland pågår ett motorvägsbygge mot gränsen till Tjeckien. På Tjeckisk sida om gränsen pågår också ett motorvägsbygge upp mot den tyska gränsen och inom ett år kommer dessa att kopplas samman och därmed blir det en motorväg från Dresden till Prag. Detta kommer att bli en viktig motorväg då den även blir en del av en motorvägsförbindelse mellan Berlin och Prag. Se även D8 (motorväg, Tjeckien).

Långsiktiga motorvägsplaner

I västeuropeiska länder som Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, och Spanien, finns redan stora nät. Det hindrar dock inte att mer motorvägar planeras, eftersom det finns många sträckor med tät trafik som inte är motorväg.

I de flesta länder i Europa öster om Tyskland finns inte några stora nät ännu. Det finns storstilade planer, och länder har kommit mer eller mindre långt. De ska dels förbinda de viktiga orterna respektive land, men också med grannländer. I dessa lite större planer finns bland annat EU med i bilden och ger bidrag till vissa motorvägsutbyggnader som har viktig internationell betydelse. Även UNECE finns med sitt projekt TEM (Trans-european north-south motorway), dock utan att ge bidrag.

Räknat norrifrån kan följande projekt nämnas:

I Baltikum planeras inom TEM Kaliningrad-Riga-Tallinn, Riga-Warszawa samt Kaliningrad-Minsk.

I Polen pågår större motorvägsutbyggnader för fullt. Motorvägen från Berlin till Kraków kommer dessutom att förlängas österut mot Ukraina för att till slut nå Kiev. Ett annat stort motorvägsprojekt som pågår genom Polen är en längre motorväg som ska gå längs med E30 från Berlin genom Polen och vidare till Vitryssland samt Moskva. Vissa delar av denna motorväg är redan färdiga. Båda ingår i TEM, liksom två stycken mellan kusten till Tjeckien. Både EU och Ryssland har intresse av en motorväg som går mellan Berlin och Moskva och som därmed även förbinder Moskva med ett flertal viktiga europeiska städer.

Längre österut finns inom TEM plan för motorväg S:t Petersburg-Kiev-Bukarest, på något längre sikt.

I sydöstra delen av Europa sker också motorvägsbyggen som ingår i storslagna planer. Ett av dessa är att bygga en motorväg från Niš i Serbien över bulgariska gränsen till Sofia, och från Sofia till Grekland. På detta sätt blir det en motorväg mellan Belgrad och Sofia, men det blir också en koppling mellan de bulgariska motorvägarna och övriga europeiska motorvägarna. Från Sofia byggs sedan några år en motorvägssträckning via Plovdiv till Turkiet. På detta sätt kopplas Europas motorvägar ihop med de turkiska vilket är ett mål som både EU, UNECE och länderna i regionen vill uppnå.

Även i delar av Mellanöstern finns intressen för dessa storslagna motorvägsprojekt. Några länder vill här vara med på ett hörn. I Syrien pågår byggen av nya motorvägar som ska binda ihop syriska motorvägar med de turkiska vilket ger en indirekt koppling till Europa. I Libanon pågår i sin tur en förlängning av en norrgående motorväg från Beirut som ska nå Syriens motorvägar. När dessa motorvägsbyggen är färdiga kommer en bilfärd oavbrutet på enbart motorväg mellan Stockholm och Beirut att vara möjlig.

Betydligt viktigare för framkomligheten för transporter i Östeuropa är dock uppsnabbning av gränspassager. En transport mellan till exempel Sverige och Ryssland kräver visumansökan för chauffören, tillstånd för transporten och långa väntetider vid gränserna. EU och Ryssland förhandlar om förenklingar men förhandlingarna går långsamt. UNECE trycker på också. Den ökande handeln med Ryssland tack vare landets ekonomiska tillväxt har gjort att väntetiden ökat, inte minskat. Se till exempel E18.

Summa längd på motorvägarna i Europas länder

Mittkolumnen avser slutet på 2002 ^[9]. Kolumnen finns för jämförelsens skull. Många länder har byggt mer sedan dess.

Hastighetsbegränsningar i Europa

Följande hastighetsbegränsningar gäller i Europa på motorvägar:

Förtydliganden ^[10]:
¹ 100 km/h på vintern
² 110 km/h vid regn
³ 150 km/h enbart för vissa trefiliga motorvägar
⁴ Formellt är 80 km/h standard, men oftast används 100 km/h. 110 km/h diskuteras, men verkar inte införas.
⁵ Hösten 2008 fick ungefär 300 km motorväg hastighetsbegränsningen 120 km/h.
⁶ Diskuterar att höja från 130 km/h till 160 km/h [3],[4]
⁷ På alla tyska vägar utan hastighetsbegränsning råder dock en rekommendation att inte ens vid goda förhållanden överskrida 130 km/h eller annan genom särskild skyltning angiven lägre hastighet. Man diskuterar sedan många år att slopa fri fart, men det verkar inte bli så.
⁸ Speciellt tillstånd krävs
⁹ En sträcka på A10 hade 160 km/h som försök våren 2006; se Projekt Tempo 160. Det finns diskussioner om att införa det permanent.
¹⁰ Bil med tung släpvagn: 100 km/h, lastbil med tung släpvagn: 80 km/h

Motorvägar i Europa

I Europa finns planer på att alla länder ska ha motorvägsnät som länkar ihop alla länder med varandra och att åtminstone de viktigaste städerna i alla länder är sammansatta i detta motorvägsnät. I vissa fall utgörs dessa av motortrafikleder eller andra lite enklare lösningar som inte är riktigt motorväg fullt ut men nära motorvägsstandard. Ett större antal länder är redan sammansatta i detta gemensamma motorvägsnät, men ett antal länder har ännu inte länkats ihop. Det pågår utbyggnader för att länka ihop även dessa länder.

Följande länder är helt sammansatta med varandra och ingår i det större europeiska motorvägsnätet: Sverige, Tyskland, Polen, Danmark, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien, Kroatien, Slovenien, Italien, Frankrike, Spanien, Portugal, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Schweiz och Österrike.

Storbritannien är inte fysikt sammanlänkat med övriga Europa. Någon plan att göra det finns inte heller. Istället finns färjor som ansluter mellan motorvägsnäten i Storbritannien och Frankrike. Det finns också speciella biltåg som ansluter mellan båda länders motorvägsnät. På det viset anses ändå Storbritanniens motorvägsnät ha kopplingar till övriga Europa. Bland de dyraste projekten att knyta ihop motorvägsnäten i Europa med varandra var Öresundsförbindelsen. Genom denna tillsammans med Stora Bältbron byggdes medvetet Sveriges och Danmarks motorvägsnät ihop med Tysklands och övriga Europa. Idag har flera länder hunnit långt med att länka ihop sina viktiga städer med varandra och med grannländerna. Ändå återstår en del. Rumänien, Albanien, Bulgarien och Turkiet är länder som ännu inte knutit ihop sina motorvägsnät med övriga Europa. I dessa länder pågår dock detta för fullt. Motorvägsbyggen pågår i dessa länder som ska länka ihop sina motorvägar med grannländerna och det är meningen att de ska bli en del i det större europeiska motorvägsnätet. Albanien har ännu inte kommit så långt med detta men de allra senaste åren har ändå en del hänt. Länder som Ukraina, Vitryssland och Ryssland hänger ännu så länge inte ihop med övriga Euopa när det gäller motorvägar. Men i Polen pågår bygge av motorvägar mot Ukraina och Vitryssland som en del i en längre motorväg mellan bland annat Berlin och Moskva. Finland ingår heller inte i det sammanhängande motorvägsnätet. På längre sikt kan de dock göra det. Just nu pågår byggande av motorväg mot gränsen till Ryssland. När denna är klar kommer det att vara upp till Ryssland att fortsätta motorvägsbygge inom landet och då kan det på sikt bli möjligt att från Finland åka på motorväg via Ryssland till övriga Europa.

• Lista över motorvägar i Albanien
• Lista över motorvägar i Belgien
• Lista över motorvägar i Bosnien-Hercegovina
• Lista över motorvägar i Bulgarien
• Lista över motorvägar på Cypern
• Lista över motorvägar i Danmark
• Estland har inte skyltade motorvägar, men har vissa sträckor nära Tallinn, som är 4-filiga eller 6-filiga med mestadels planskilt.
• Lista över motorvägar i Finland
• Lista över motorvägar i Frankrike
• Lista över motorvägar i Grekland
• Lista över motorvägar i Irland
• Motorvägsliknande vägar på Island
• Lista över motorvägar i Italien
• Lista över motorvägar i Kroatien
• Lettland har inte skyltade motorvägar, men har vissa sträckor nära Riga, som är 4-filiga eller 6-filiga med mestadels planskilt.
• Lista över motorvägar i Litauen
• Lista över motorvägar i Luxemburg
• Lista över motorvägar i Makedonien
• Lista över motorvägar i Montenegro
• Lista över motorvägar i Nederländerna
• Lista över motorvägar i Norge
• Lista över motorvägar i Polen
• Lista över motorvägar i Portugal
• Lista över motorvägar i Rumänien
• Lista över motorvägar i Ryssland
• Lista över motorvägar i Schweiz
• Lista över motorvägar i Serbien
• Lista över motorvägar i Slovakien
• Lista över motorvägar i Slovenien
• Lista över motorvägar i Spanien
• Lista över motorvägar i Storbritannien
• Lista över motorvägar i Sverige
• Lista över motorvägar i Tjeckien
• Lista över motorvägar i Turkiet
• Lista över motorvägar i Tyskland
• Lista över motorvägar i Ungern
• Lista över motorvägar i Österrike

Motorvägar i Afrika

Afrika har en mycket varierad vägstandard. Flera av de fattigaste länderna saknar motorvägar helt och hållet och i vissa av dessa länder är det till och med ovanligt om vägarna är asfalterade. Andra länder har byggt ut ett omfattande system av motorvägar runt de större städerna. Bland de länder som har byggt ut motorvägar kan nämnas Sydafrika som i vissa delar har ett vägnät som är väl utbyggt och har byggt ut flera motorvägar. Städer som t ex Pretoria och Johannesburg har väl utbyggda motorvägsnät. Även vissa nordafrikanska länder har byggt ut motorvägar. Bland dessa kan nämnas Tunisien som har en motorväg som går från Tunis och söderut längs med kusten. Från Tunis till gränsen mot Algeriet är däremot vägstandarden betydligt sämre och där saknas motorvägar. Marocko har närmare 800 kilometer motorväg och det planeras bli över 1 400 kilometer innan 2011.

• Lista över motorvägar i Marocko
• Lista över motorvägar i Tunisien
• Lista över motorvägar i Etiopien

Motorvägar i Asien

Jingzhang Expressway, en motorväg i Kina.

Asien har en mycket blandad vägstandard. Som exempel kan nämnas Kina som har en del motorvägar. Kina har ett system av motorvägar (numrerade med A-prefix). Utanför större städer är vägarna utbyggda som betalvägar med standard jämförbar med många europeiska vägar. I nuläget finns cirka 43 000 km motorväg i Kina. Det finns planer på att detta system inom trettio år skall omfatta över 85 000 km motorväg. Japan har ett väl utbyggt nät av motorvägar som når ut till de flesta viktiga delar av öriket. Samtliga större japanska städer är sammanslutna med motorvägar. Thailand har en del motorvägar runt Bangkok men saknar detta på landsbygden. Flera fattigare länder i Asien saknar motorvägar helt eller har enbart byggt några mycket korta sådana runt huvudstäderna eller andra viktiga städer.

Mellanöstern

Mellanöstern har i likhet med övriga Asien en varierad vägstandard. Ett land som är viktigt att nämna är Irak. Under 1970-talet byggdes en del motorvägar som anslöt till Bagdad. Dessa motorvägar var på sin tid välbyggda och påkostade. Idag är dessa motorvägar i betydligt sämre skick. Underhållet har de senaste 20 åren varit nästan obefintligt och en del av dessa är dessutom skadade av krig och attentat. Bland länder i Mellanöstern som har högre standard kan nämnas Libanon och Israel. Libanon byggde ut sin vägstandard före inbördeskrigen som inleddes på 1970-talet. Idag har landet till stora delar återställts och även vägstandarden har därmed förbättrats och återfått sin standard. Runt Beirut finns ett utbyggt nät av motorvägar. Det andra viktiga landet att nämna här är Israel. Israelerna har under många år byggt ut ett vägnät med hög standard som främst ansluter till Jerusalem. Från Jerusalem utgår motorvägar till viktiga israeliska städer som till exempel Tel Aviv. Det finns också motorvägar som går till de s.k. bosättningarna. Dessa motorvägar går genom palestinska områden men vägarna är enbart upplåtna för israeler. Runt dessa motorvägar finns det ibland även murar som ska skydda de som använder vägarna.

• Lista över motorvägar i Libanon

Motorvägar i Nordamerika

USA

Huvudartikel: Interstate Highway System

Interstate 270 strax nordväst om Washington DC. Vägen delas upp i express- och lokalkörbanor, där lokalkörbanorna har anslutning till av- och påfarter. Eftersom det är en barriär mellan express- och lokalkörbanorna måste man veta i god tid att man ska svänga av.

Interstate 81 strax norr om Binghampton i delstaten New York. Avståndet mellan körbanorna är långt och vägen smälter fint in i landskapet.

I USA är det är mycket vanligt att benämna en väg som highway. Detta ord dyker ofta upp i amerikanska filmer och i svenska översättningar översätts de många gånger felaktigt till motorväg. Detta stämmer inte alls då många highways har en standard som i Europa motsvarar en normal landsväg. Däremot finns det Interstate highways i USA:s vägnät som ofta har jämförbar standard med Europas motorvägar; de har ofta kontrollerad på- och avfart, ofta inga korsningar, och separation av mötande trafik. Det är dock inte alltid säkert att de skulle kunna klassas som motorvägar, exempelvis så tillåts fotgängare, cyklister och långsamtgående fordon på en del avsnitt. I USA finns egentligen inga vägar som är klassificerade som motorvägar. Varken den europeiska trafikförordningen för motorväg eller motorvägsskyltar av europeisk typ finns i USA, men den totala längden väg som uppfyller den europeiska standarden för motorväg är ändå mycket stor. Det är dock inte lätt att se på t ex kartor vilka vägar som helt liknar europeiska motorvägar och vilka som kan ha avvikande regler, såsom mötande trafik eller tillåter fotgängare med mera.

Interstate highways har en särskild nummerserie, ungefär som motorvägarna i bland annat Tyskland. De brukar dessutom ges ett namn av lokala myndigheter, där det ingår beteckningar som t.ex. freeway och expressway; dessa varierar från delstat till delstat. Vägar med biltullar kallas ofta för tollway eller turnpike.

Interstate highways är oftast motorvägsliknande, men alla motorvägsliknande vägar i USA är inte Interstate highways. Motorvägsliknande vägar som inte är federalt finansierade har i allmänhet vanliga delstatsvägnummer. Framför allt Kalifornien har byggt ett antal motorvägsliknande vägar som inte har Interstate-nummer. Dessutom finns det en del vägar som har vägnummer från det äldre United States Highway System; detta gäller i princip bara mindre vägar som byggts om till motorvägsliknande väg stegvis; US-101 är motorvägsliknande på de flesta ställen i Kalifornien, men inte i Oregon och Washington, som den också går igenom.

Ytterligare än term är parkway, som ursprungligen användes flitigt i New York under 1930-1950-talet. Från dessa vägar var kommersiell trafik förbjuden, och området kring vägarna kantades ofta av parklandskap med lekplatser och dammar. Många av broarna var och är för låga för att låta lastbilar passera. Många av de större vägarna i New Yorkområdet är av denna typ. De byggdes innan planerna på Interstate Highway-system kom i verket, men en del av dessa har senare tilldelats Interstate-numreringar. Några få av dessa har vägtullar, många saknar vägren och är idag väldigt tungt belastade.

Skyltstandarden för de motorvägsliknande vägarna avviker egentligen inte från vanliga landsvägar. I motsats till Europa har man i USA ingen avvikande färg för skyltarna för motorvägsliknande vägar. Däremot är ofta skyltarna större i formatet på större vägar och kan därför upplevas som motorvägsmässiga.

Kanada

Väg 401 i Toronto med mycket höga belysningsstolpar. Vägen är uppdelad i express- och lokalkörbanor, där lokalkörbanorna har anslutning till av- och påfarter.

Kanada har en del motorvägsliknande vägar, men inte ett rikstäckande nät. Precis som i USA finns inte heller i Kanada några motorvägsskyltar av europeisk typ och inte den trafikförordning som gäller i Europa. Reser man kust till kust är vägstandarden blandad med betydande sträckor vanlig landsväg. I de mer tätbefolkade delarna av landet finns det nät av motorvägsliknande vägar, kallade expressways eller freeways. I delstaten Quebec kallas de Autoroutes, samma ord som i Frankrike. Kanadas motorvägsliknande vägar liknar USA:s. Det fanns 16 500 km enligt statistik från omkring år 2002, visserligen mer än i Tyskland eller Frankrike men betydligt mindre i förhållande till landets yta.

I Toronto finns både en av världens bredaste och mest trafikerade vägsträckor. Längs Väg 401 mellan korsningarna med Väg 410/403 och Väg 427 består vägen av 18 körfält, där av- och påfarter inte är inkluderade. Vägen är uppdelad i fyra delar, där varje del består av antingen 4 eller 5 körfält. Varje del separareras av räcke där två av de fyra delarna går i varje riktning. Strax öster om korsningen med Väg 427 är en av världens mest trafikerade vägsträckor, med en trafikmängd på ca 500.000 fordon per dygn ^[11] i genomsnitt per år (ÅDT).

Motorvägar i Oceanien

Australien

Australien har välutbyggda nät av motorvägsliknande vägar runt de större städerna. Precis som i USA och Kanada finns inte heller i Australien några motorvägsskyltar av europeisk typ och inte den trafikförordning som gäller i Europa. Mellan Sydney och Melbourne finns en motorväg som kallas "Hume Highway" (i NSW) och "Hume Freeway" (i Victoria) (engelsk artikel). Den är fyrfilig, det finns dock vissa plankorsningar, och cyklar brukar vara tillåtna, och ska bli 873 km lång. Den har vissa luckor kvar, mindre än 100 km tillsammans, men håller på att byggas ut. En gren når huvudstaden Canberra. I övrigt finns motorvägsliknande vägar mest kring storstäderna.

Landet är annars i helhet mycket glesbefolkat. Därför är det det vanliga att huvudvägarna istället är ganska smala och ofta mycket raka landsvägar. Som i USA betecknar highway oftast landsväg, medan motorvägar kallas freeways.

Motorvägar i Sydamerika

I likhet med Afrika och Asien har även Sydamerika en mycket varierad vägstandard där stora kontraster finns. Även här saknar de fattigaste länderna motorvägar medan de större städer i rikare områden kan ha välutbyggda motorvägssystem. I samband med debatten på 1970- och 1980-talen om kolonisering, kalhyggen och vägbyggen i Amazonas regnskog i Brasilien gick det rykten om att man byggde motorvägar där det var ren regnskog. Men det är inte helt sant, det är landsvägar, en felöversättning av "highway" från amerikansk engelska.

Längd på motorvägar eller motorvägsliknande vägar utanför Europa

Se även

• Ruinmotorväg
• Motortrafikled
• Fyrfältsväg
• Motorvägskorsning
• Motorvägskuriosa
• Avfartsnummer
• Hastighetsbegränsning
• Tysklands motorvägar
• Trafiksäkerhet

Källor

1. ↑ ”1924 Mile Posts”. http://local.aaca.org/bntc/mileposts/1924.htm. Läst 2006-04-03. 
2. ↑ http://www.stradeanas.it/sito/cultura/italia_8_text.php
3. ↑ Stopp i stället för ramp dumsnål lösning, artikel ur Gefle Dagblad 19 juni 2004 (sidan besökt 14 juni 2007)
4. ↑ Vägutformning 94 (Vägverkets publikation 1994:061), avsnitt 15.3.2 "Räckesavslutningar"
5. ↑ E-postsvar från Vägverket kundtjänst (Lars Bengtsson) på www.vv.se den 2008-10-07 kl 12:43 (ärende: VV0148015)
6. ↑ Vägprojekt, Vägverkets webbplats, 12 april 2007.
7. ↑ Långsiktig planering, Vägverkets webbplats, 12 april 2007.
8. ↑ http://www.statistik-portal.de/Statistik-Portal/en/en_jb16_jahrtab36.asp
9. ↑ Eurostat [1]
10. ↑ Engelskspråkiga Wikipedias artikel Speed limit, 12 april 2007 och andra Wikipedia-artiklar på andra språk.
11. ↑ en:Highway 401 (Ontario)