Jerusalem

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel behandlar staden Jerusalem. För andra betydelser, se Jerusalem (olika betydelser).

ירושלים Yerushaláyim
أورشليم القدس Urshalim al-Quds


(Stadsvapen)	(Flagga)

Basisdata

Stat

Israel

Borgmästare

Uri Lupolianski

Area

125 156 km²

Befolkning
2007

732 100

Webbplats

www.jerusalem.muni.il

Jerusalem (hebreiska: יְרוּשָׁלַיִם‎ (ljud) (info), Yerushaláyim; arabiska: القُدس (ljud) (info), al-Quds) är sedan 1949 huvudstad i Israel. Det är även landets största stad, både i invånartal (732 100) och area (125,1 km²).

Staden är en av de äldsta i världen, med en historia som går tillbaka till omkring 4000 f.Kr. Jerusalem är den heligaste staden för världens judar och har även stor religiös betydelse för kristna. Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam. Trots att Gamla Staden bara har en area på 0,9 km² rymmer den en mängd platser av religiös betydelse, bland dem Tempelberget, Västra muren, Den heliga gravens kyrka, Klippdomen och Al-Aqsamoskén.

Under sin historia har Jerusalem förstörts två gånger, belägrats 23 gånger, attackerats 52 gånger och erövrats och återerövrats 44 gånger. I dag utgör Jerusalem en av tvistefrågorna i Israel-Palestina-konflikten.

Innehåll

1 Historia
- 1.1 Utveckling under 1900-talet
- 1.2 Efter 1967
2 Pilgrimsmål
3 Galleri
4 Externa länkar

Historia

Utsikt från Oljeberget (הר הזיתים), cirka år 1900

Vy från sydväst över de gamla delarna av staden. Till höger syns den gyllene kupolen på Klippdomen på Tempelberget, och bortom den syns, på sluttningen av Oljeberget, kyrkan i Getsemanelunden.

I det återuppbyggda judiska kvarteret i gamla staden

Knesset, Israels parlament

Jerusalem anses ha grundats omkring 1800 f.Kr. Dess tidigast kända invånare var jebusiterna, ett kanaanitiskt folkslag, och staden kallades därför bland annat Jebus. Enligt den judiska Toran - det kristna Gamla testamentet - intogs Jerusalem omking 990 f.Kr. av israeliternas kung David, varefter de överlevande jebusiterna tvingades i träldom. Kung David gjorde staden till huvudstad i sitt rike, som vid denna tid även omfattade de 10 nordliga stammarna, Israel. Han regerade i 7 år i Hebron och i 33 år i Jerusalem.

Efter kung David uppförde hans son Salomo Templet på Moria berg i Jerusalem, "den plats som Gud ser till". Templet uppfördes genom att främmande folkslag räknades och sattes i tvångsarbete. Alltsedan dess står Jerusalem i centrum i judisk föreställningsvärld.^{[källa behövs]} Judar världen över vänder sig mot Jerusalem i sin bön, och i de tre dagliga bönestunderna står Jerusalem och vad staden representerar i centrum.

Efter Salomos död splittrades riket i en nordlig och en sydlig del och kung Davids ättlingar kom att behålla makten i det södra riket (Juda rike) ända till dess att den babyloniske kungen Nebukadnessar erövrade och förstörde staden och templet år 587 f.Kr. och förde bort befolkningen i den s.k. babylonska fångenskapen. Efter det att Babylonien fallit för Persien fick judarna återvända till staden och då återuppfördes Templet under persiskt beskydd (480-talet f.Kr.) och förblev en samlingspunkt för judarna fram till dess att den och staden i övrigt erövrades av romarna efter det misslyckade judiska upproret 66-70. Efter det sista stora judiska upproret i Israel mot det romerska styret, den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, förbjuds judar att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometer från staden. Jerusalem ombyggdes till en romersk stad under namnet Aelia Capitolina. Hundra år efter att Romarriket antagit kristendom som statsreligion hade staden återfått sitt gamla namn och den kristne biskopen där upphöjts till rang av "patriark".

I samband med den arabiska expansionen i Mellanöstern under 600-700-talet övergick Jerusalem till att bli en huvudsakligen muslimsk stad. Några årtionden senare blev den i Koranen omnämnda "bortest belägna böneplatsen" (al-Aqsa), som Muhammed ska ha besökt i en drömvision, identifierad med det gamla judiska tempelområdet där det nu uppfördes en dom, "Klippdomen", och en moské, "al-Aqsa". Det muslimska inslaget stärktes ytterligare under 800-900-talet. På 900-talet beskrevs staden av arabiska geografer vara den mest fruktsamma provinsen i Palestina.

1099-1187 var Jerusalem huvudstad i ett kristet kungarike, Kungariket Jerusalem, innan staden återtogs till muslimskt styre av Saladin.

På 1520-talet intogs Jerusalem av det ottomanska riket, som styrde staden fram till att väldet upphörde att existera efter första världskriget. Vid folkräkningen 1855 befanns judarna vara den enskilt största religiösa grupperingen i staden, vilket var ett resultat av judisk invandring under 1800-talet.

Utveckling under 1900-talet

Jerusalem intogs år 1917 av britterna under general Alenby. I sitt förslag till delning av det brittiska mandatet Palestina i november 1947, föreslog FN att Jerusalem skulle bilda en internationell zon i 10 år, därefter skulle stadens invånare avgöra stadens framtid i en folkomröstning (Jerusalem hade judisk befolkningsmajoritet i båda 1948 och 1958). Eftersom den arabiska parten inte godkände delningsplanen som helhet föll den.

Efter 1948 års arab-israeliska krig delades Jerusalem. Det arabiska Östra Jerusalem intogs av Jordanien medan det judiska Västra Jerusalem (även kallat "Nya Jerusalem") blev en del av Israel.

Vid det israeliska parlamentets första ordinarie sammanträde 1949 stiftades lags om Jerusalem som den judiska statens huvudstad.

Efter 1967

Efter det att Jordanien gått med på Egyptens sida i Sexdagarskriget år 1967 slog Israel tillbaka dess angrepp och intog de delar av staden som varit i jordanska händer sedan 1948.

Jerusalem återförenades år 1967. Detta har dock, av politiska skäl, inte de jure erkänts av omvärlden. FN har i ett antal resolutioner anmält avvikande åsikt i frågan.

Pilgrimsmål

De viktigaste pilgrimsmålen finns innanför murarna till Gamla staden, och av dem kan nämnas

Tempelberget (hebreiska: Har Ha'Bait הר הבית; arabiska: Haram as sharif, moskéområdet, med bland annat Al Aqsamoskén) och den Gyllene porten
Västra muren (klagomuren) (hebreiska Ha'Kotel Ha'Maaravi הכותל המערבי)
Via Dolorosa
Uppståndelsekyrkan som inrymmer ett av fler utpekade alternativ till Golgata och Jesu grav

Öster om Gamla staden går Kidrondalen, och på andra sidan om den finns Oljeberget, nedanför vars sluttning Getsemane trädgård ligger med bl a olivträd, som mycket väl kan vara över 2000 år gamla. Högre upp på Oljeberget finns Jesu tårars kyrka och Fader Vår-kyrkan, den senare på en plats där en grotta utpekas som den plats där Jesus övernattade när han var i Jerusalem. På sydsidan av Oljeberget finns Betania där Jesu vänner Marta, Maria och Lasarus bodde. Västsluttningen av Oljeberget täcks av en stor begravningsplats.

Goda utsiktspunkter är dels Oljeberget vid Fader Vår-kyrkan, dels Haas promenad, några kilometer söder om Jerusalem.

År 1981 upptogs Gamla staden i Jerusalem och dess murar på UNESCO:s världsarvslista. Sedan 1982 är gamla staden även upptagen på UNESCO:s lista över hotade världsarv.