Från Rilpedia

Jerusalems tempel eller Heliga templet (Beit HaMikdash - בית המקדש) var ett tempel i Jerusalem som enligt Gamla Testamentet ursprungligen uppfördes av Salomo på 900-talet f.kr. Templet har en mycket stor symbolisk betydelse inom judendomen, och är starkt kopplad till dess historia. Judendomens religiösa kult koncentrerades kring templet. Under babyloniernas erövring förstördes templet omkring år 586 f.Kr. vilket följdes av judarnas landsförvisning under den babyloniska exilen. Det byggdes inget nytt tempel i Babylonien under exilen då uppfattningen var att templet endast kunde ligga i Jerusalem. Detta ledde till att det religiösa bruket ändrades och bruket av synagogor uppstod. Efter att ha återvänt hem kunde så judarna år 515 f.Kr. inviga ett nytt tempel på samma plats där det föregående templet hade stått. Detta stod fram till 169 f.Kr. då seleukiderna under kung Antiochos IV plundrade templet. Denna skymf gav upphov till ett uppror lett av Judas Mackabaios vilket finns skildrat i Mackabeerböckerna. Mackabaios lyckades återta makten över templet och år 164 f.Kr. återinvigdes templet. Till minne av denna händelse firas varje år tempelinvigningsfesten chanukka under åtta dagar. Kung Herodes lät under sin regeringstid bygga ut templet och tempelplatsen. Den än idag bevarade Västra muren eller s.k. Klagomuren är en rest från detta tempel där judar samlas för att be och minnas templet som brann ned då romarna belägrat Jerusalem år 70 e.Kr. Den muslimska Klippdomen står idag på den plats där Jerusalems tempel en gång stod.