Borgmästare
Från Rilpedia
Borgmästare är en titel för lokala befattningshavare med olika innebörd i olika länder och under olika tider.
Innehåll |
Historia
Borgmästarämbetet infördes till Sverige från Tyskland på 1300-talet (om ordets ursprungliga betydelse, etymologi, se artikeln borg). Titeln fanns i Sverige till 1970, men var då en domartjänst. Borgmästaren hade domarkompetens och var ordförande i stadens fullmäktige, magistrat och rådhusrätt. Borgmästaren tillsattes av regeringen på förslag av drätselkammaren. Enligt 1809 års regeringsform § 31 utnämnde Kungl. Maj:t till borgmästare en av de tre som föreslagits av stadens borgerskap. I Stockholm gällde det även rådmännen och magistratssekreteraren.
Olika slags borgmästare
Det fanns förr även olika sorters borgmästartitlar såsom handelsborgmästare, ämbetsborgmästare, och byggningsborgmästare. I Stockholm fanns det som mest fyra borgmästare. Från och med den senare mitten av 1800-talet fanns det dock i Stockholm bara en borgmästare.
Det var förr dock vanligast med två borgmästare i många städer och det även i en hel del större landsortsstäder. Det var dels en justitieborgmästare, som var chef för rådhusrätten, dels en politieborgmästare, som ansvarade för stadens administration och ekonomi. Under 1800-talets senare hälft fram till 1900-talets början ersattes politieborgmästaren alltmer av den nämnda drätselkammaren.
Vid 1900-talets början var det endast Göteborgs stad som hade kvar två borgmästarämbeten. Där behölls nämligen en handels- och politieborgmästare ända in på 1960-talet, samtidigt som staden också hade en justitieborgmästare (mer om detta finns i artikeln om justitieborgmästare).
Under 1900-talet fram till 1960-talet fanns också i städer utan rådhusrätt och magistrat en kommunalborgmästare istället för magistraten. Denne borgmästare tog hand om magistratens uppgifter i dessa städer. Det kunde röra sig om chefsuppgifter och beslut polisärenden och vissa administrativa ärenden som uppbörd, utmätning etc. Detta gällde fram till att polisväsendet förstatligades 1965. Ungefär samtidigt inrättades också den nygamla kronofogdemyndigheten, som främst tog hand om utmätningsärendena.[1]
Ämbetets avskaffande
Efter kommunalreformen 1863 minskade magistratens och därmed borgmästarens makt till förmån för den nyinrättade drätselkammaren, som successivt blev stadens egentliga styrelse. 1956 förlorade borgmästaren sina resterande kommunala befogenheter och 1971 avskaffades ämbetet officiellt.
Borgmästarna blev då istället lagmän i tingsrätterna som ersatte rådhusrätterna. De borgmästare som då var i tjänst kunde hos justitiedpartementet anhålla om rätt att, i sin tjänst som lagman, parallellt även fortsättningsvis använda titeln borgmästare. Många av dem utnyttjade denna rätt.
Titelns användning idag
I Sverige
Termen borgmästare används i svenska språket i dag framför allt om utländska förhållanden. Tyska "Bürgermeister", engelska "mayor" eller franska "maire" översätts oftast med borgmästare.
I dagens Sverige motsvaras den utländske borgmästaren närmast av kommunalråd eller borgarråd. Det påstås ibland att skillnaden mellan en borgmästare och ett kommunalråd, är att borgmästaren brukar vara direktvald. Det är en myt, då de flesta europeiska länder har borgmästare utsedda av fullmäktige, och dessa är oftast endast ordförande i kommunstyrelsen i likhet med de svenska kommunalråden.
Vissa kommuner i Sverige använder titeln borgmästare för någon av sina politiker. Någon enhetlig praxis på detta område finns inte.
I till exempel Linköpings kommun tituleras kommunfullmäktiges ordförande enligt kommunfullmäktiges arbetsordning som borgmästare, medan Solna kommun har använt titeln om kommunstyrelsens ordförande.
Vanligare är att någon av dessa befattningshavare använder borgmästartiteln, vanligen då i form av engelskans mayor, i samband med internationella kontakter.
Vellinge kommun omorganiserade sin politiska organisation efter valet 2006 och har numera två kommunalråd. Det ena kommunalrådet, Göran Holm, har antagit titeln borgmästare.
I Finland
I Finland var fram till 1993 en borgmästare chef för en rådstuvurätt, på motsvarande sätt som gällde för svenska rådhusrätter före 1971. Även där ändrades titeln till lagman när tingsrätter infördes.
Numera kan en kommun enligt 24 § kommunallagen [1] antingen ha en kommundirektör, stadsdirektör eller en borgmästare. Alla dessa väljs av fullmäktige, men kommun- eller stadsdirektören anses som en tjänsteman och kommunens högste tjänsteman och är inte politiker och tillhör därför inte fullmäktige. Väljs en förtroendevald politiker till posten som chef för förvaltningen ska denne kallas borgmästare och samtidigt vara ordförande för kommunstyrelsen. En tidigare kommundirektör ska när borgmästares mandatperiod börjar få en annan tjänst inom kommunen.
I Norge
I Norge fanns det före 1939 borgmästare i kommunerna (norska: borgermester). Borgmästaren var den person som ledde kommunens förvaltning och verkställde fullmäktiges beslut. Sedan 1939 och idag kallas denne tjänsteman istället rådmann (norska för "rådman") i nästan alla kommuner i Norge utom två, Oslo och Bergen. De norska rådmännen motsvarar alltså Finlands kommun- och stadsdirektörer.
Se vidare om rådmännen i Norge i artikeln rådman, där också Oslos och Bergens system utan rådman beskrivs.
I Danmark, Tyskland och Frankrike
I Danmark motsvaras svenska kommunalråd i alla kommuner av en borgmästare, liksom i Tyskland, Frankrike med flera länder där i allmänhet det lokala rådets främste ledamot (som företräder majoriteten) kallas borgmästare (i Frankrike maire).
Kända svenska borgmästare
- Carl Lindhagen, Stockholm
- Adolf Hasselgren, Kungsbacka (med 50 år på posten den i Sverige som innehaft detta ämbete längst)
- Anders Gustâv, Solna (använde endast titeln)
- Nils Posse (m), Växjö kommun. Kommunen återupptog titeln borgmästare under mandatperioden 2006-2010
- Göran Holm, Vellinge
- Mårten Sjöqvist, Grönköping
- Johan Lorentz Munthe, Eksjö
Referens
- ↑ Bonniers konversationslexikon, Bonniers Förlag, Stockholm 1927, band II, spalt 339-340; Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, band 1, spalt 1083.
