Skatt

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Uppbörd)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Skattekvitto från en restaurang i Bryssel, Belgien.

Skatt är en lagstadgad inbetalning till det allmänna, som är ålagd fysisk person eller juridisk person utifrån dennes förehavanden. Det främsta syftet är att finansiera det allmännas verksamhet. Skatten kan också ha andra syften, såsom att jämna ut inkomster eller påverka personers handlingar med hjälp av ekonomiska styrmedel.

I Sverige betalar fysiska personer kommunalskatt till den kommun samt det landsting eller den region där personen i fråga är folkbokförd. Fysiska personer vars inkomster överstiger en bestämd brytpunkt betalar även skatt till staten på den del av inkomsten som överstiger brytpunkten. Juridiska personer betalar skatt till staten. Statens aktiviteter för att driva in skatt kallas uppbörd och skatteindrivning.

Skatt är dels direkt skatt som utgår till exempel på taxerad inkomst, förmögenhet och realisationsvinst, dels indirekt skatt i form av punktskatt och mervärdesskatt på varor och tjänster. Skillnaden mellan direkta och indirekta skatter är att med direkta skatter menar man oftast skatter som ska bäras av den som är skyldiga att betala den. En indirekt skatt är däremot en skatt som den som betalar in (ofta ett företag) förväntas vältra över på andra, till exempel kunder[1].

Både fysiska och juridiska personer kan betala skatt. Ett dödsbo är skattskyldigt för den dödes och dödsboets inkomster.

Förutom generella skatter, som inkomstskatt och moms, finns även vissa speciella skatter - till exempel fordonsskatt. I industrialiserade länder är inkomstskatt, moms och punktskatter viktiga inkomstkällor.

Innehåll

Skatter och avgifter

Man skiljer i strikt mening mellan skatter och avgifter. Skatter betalas av alla oavsett om de utnyttjar nyttigheterna eller inte, utan direkt koppling till särskild motprestation. Avgifter är däremot kopplade till en motprestation och tas ut av den som utnyttjar tjänsterna.

Gränsen mellan skatter och avgifter är något flytande.[2] Arbetsgivaravgifter är exempelvis trots namnet delvis skatt och den kommunala fastighetsavgiften i Sverige är i statsrättslig mening en skatt. Ett annat exempel är trängselskatt i Stockholm; trängselskatten var från början avsedd att kallas trängselavgift, men sedan Lagrådet påpekat att förslaget juridiskt inte kunde kallas avgift ändrades ordet till trängselskatt.

Exempel på avgifter är de avgifter man betalar för ett läkarbesök, ett pass eller en förskoleplats.

Inkomstskatt

Huvudartikel: Inkomstskatt

Inkomstskatten är en direkt skatt på inkomst. Som inkomst räknas löner, räntor och andra inkomster av kapital, realisationsvinster och liknande. Skatten kan vara proportionell, så kallad platt skatt, vilket betyder att den tas ut med samma procentsats oavsett hur mycket personen tjänar. Progressiv inkomstskatt betyder att den som har högre inkomst betalar en högre procentsats, och alltså betalar en större andel av inkomsten i skatt. Regressiv skatt betyder att ju högre inkomster, desto lägre skatt.

Både fysiska personer och juridiska personer (såsom företag) betalar oftast inkomstskatt. Från inkomsterna kan man göra avdrag för utgifter som är nödvändiga för att få inkomsten. Vad som räknas som inkomst varierar mellan länder.

Moms

Huvudartikel: Moms

Indirekt skatt på det mervärde som genereras vid försäljning av varor och tjänster.

Punktskatter

Huvudartikel: Punktskatt

Indirekt skatt på vissa utpekade varor eller liknande, ofta med syfte att minska förbrukningen av dessa.

Skatt på egendom

Huvudartiklar: fastighetsskatt och förmögenhetsskatt

Direkt skatt på ägande, ofta med fördelningspolitiskt syfte.

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter

Huvudartiklar: arbetsgivaravgift och egenavgifter

Arbetsgivaravgifter räknas normalt som avgifter, men kan innehålla inslag av skatt. Arbetsgivaravgifterna består av flera olika avgifter som betalas av arbetsgivaren, oftast ett företag. Avgifterna beräknas som en andel av de löner som de anställda får. Avgifterna ger rätt till förmåner som till exempel sjukersättning och pension och betalas av arbetsgivaren direkt till skattemyndigheten. Kostnaderna för avgifterna är en lönekostnad som minskar utrymmet för löneökningar för de anställda. Arbetsgivaravgifterna övervältras alltså på de anställda. I arbetsgivaravgifterna ingår moment av skatt, om det ingår avgifter som inte ger rätt till motsvarande förmåner. [3] En rapport av SACO uppskattar skattedelen av de svenska arbetsgivaravgifterna till 40 - 50 % [4]

Egenavgifter liknar arbetsgivaravgifter, men betalas av egenföretagare i förhållande till den intjänade inkomsten.[3]

Historia

Fil:020 Vespasian.jpg
Vespasianus införde en skatt på Roms offentliga toaletter. Därifrån kommer uttrycket ”pengar luktar inte”.

Skatter har funnits åtminstone sedan tidig historisk tid. En tidig skatt var en andel av den årliga skörden, och i det gamla Egypten och i Mesopotamien förekom skatt i form av dagsverken till staten. Aten och Rom införde skatter på handeln som exempelvis tullar och skatt på försäljning. Under medeltiden var indirekta skatter på handeln den dominerande skatteformen.[1]

Skatter baserade på en summa per hushåll, på jordägande eller andra grunder förekom också. Innan penninghushållningen slog igenom betalades skatten huvudsakligen i varor eller med arbete. I sammanhanget kan man också nämna den religiösa skatten tiondet, en sorts skatt till kyrkan som bland annat finansierade fattigvården.

Religiös skatt

Kyrkan och den organiserade religionen såg möjligheten att öka sina intäkter och pålade de troende att betala en summa för drift, skötsel och underhåll av kyrkor, gudshus, till samhällstjänster etc. För vissa religioner är detta obligatoriskt och påbjudet, för andra religioner är inbetalningen frivillig. De följande är några religiösa skatter:

Progressivitet, degressivitet, regressivitet och marginalskatt

En skatteskala kan vara linjär, det vill säga utgå från samma procentuella andel av det beskattningsbara skatteunderlaget, progressiv, det vill säga en högre skattesats ju större skatteunderlaget är, eller degressiv, det vill säga att skattesatsen minskar eller ingen skatt utgår alls över ett visst belopp. Regressiv skatt kallas den skatt som minskar med högre inkomst. En regressiv skatt innebär att låginkomsttagare i förhållande till sin inkomst får bära en större andel av skattehöjningen. Energiskatt är en typisk sådan skatt. Effekten blir att den effektiva skattesatsen varierar med inkomst. I praktiken föreligger regressiv inkomstskatt för de allra största kapitalinkomsterna i Sverige.

Ofta talar man om marginalskatt. Med det menas skatten på en ytterligare intjänad krona. I Sverige kan marginalskatten vara så hög som 55 % på inkomster. Den effektiva skattesatsen är dock lägre.

Skattenivåer, internationell jämförelse

Skattenivån eller skattekvoten är i detta sammanhang skatter och avgifter som andel av landets bruttonationalprodukt (BNP). Statistiken, som publiceras av OECD, används ofta för att jämföra länder. De ger ett underlag för att jämföra inriktningen och storleken på den offentliga sektorn jämfört med den privata sektorn. Den som använder statistiken för en sådan jämförelse bör dock ta hänsyn till skillnaderna i ländernas förutsättningar och skattesystem[3]

Till att börja med är det bara möjligt att ta ut skatter i större mängd om medborgarna har pengar över för egen konsumtion. Skattenivån mätt som andel av BNP är bland annat därför lägre i utvecklingsländer. Det betyder att jämförelser endast kan göras mellan länder som har ungefär samma inkomst per capita. Stor del av den offentliga sektorns utgifter i välfärdsländer är sådant som främst hör till en stat där medborgarnas levnadsstandard redan är hög.[3]

Det är dessutom nödvändigt att se vad som finansieras med skatter och avgifter och vad som finansieras på andra sätt. Många offentliga verksamheter är sådana nyttigheter som medborgarna annars hade betalat med egna medel. Bland dessa kan man nämna pensioner och sjukvård, som kan finansieras med skattemedel, helt privat eller genom avtal med arbetsgivare. Med en lösning där en nation väljer att finansiera pensioner (eller en del av dem) som avtalspensioner betalar arbetsgivaren premier till försäkringsbolagen i stället för pensionsavgifter. Lönekostnaderna för företaget påverkas på samma sätt i de båda fallen.[3] En jämförelse av enbart siffror ger alltså ett högre resultat för länder med statliga socialförsäkringar, privata socialförsäkringar är inte inräknade alls.

Skattekvoten påverkas också av valet att beskatta förmåner som pensioner, arbetslöshetsersättningar, föräldrapenning och liknande. Länder som inte tar ut inkomstskatt på sådana transfereringar får en lägre skattekvot.[5]

Skattenivå i olika länder

Skatter och avgifter i procent av BNP 2007. Hämtad från "Tax revenue as percentage of GDP" enligt OECD:s databas.[6]

Syften och effekter

Fiskalt syfte

Det viktigaste syftet med skatter är det som kallas det fiskala syftet, alltså att ge inkomster för att betala de kollektiva nyttigheterna som staten eller kommunen erbjuder. Beskattningen drar in resurser från den privata sektorn för att skapa utrymme för den offentliga sektorns verksamhet och investeringar. Beskattningen kan emellertid också användas för andra syften som för att uppmuntra ett visst beteende. I synnerhet punktskatter används som ekonomiskt styrmedel. När beskattningen används för sådan icke-fiskala mål säger man att skatten har interventionistiska effekter.[1]

Motsatsen är neutrala skatteregler, som ger samma rangordning av olika handlingsalternativ före skatt som efter. Skatteneutraliteten innebär att när skatten bara har ett fiskalt syfte utformas den för att inte påverka den skattskyldiges val. Valet mellan till exempel att spara, konsumera eller investera eller valet mellan olika boendeformer skall inte påverkas av skattesystemet. Tendensen i de flesta industriländer i skattereformerna från slutet av 1900-talet har varit att gå från interventionism till skatteneutralitet.[1]

Högre skatter ger ökade skatteintäkter upp till en viss nivå. Det finns ett samband mellan skattenivåerna och den offentliga sektorns intäkter på det viset att det finns en optimal nivå för skattesatsen (se Lafferkurvan). Ovanför denna nivå minskar intäkterna eftersom medborgarnas vilja och förmåga att betala skatt minskar.

Fördelningspolitiskt syfte

Skatterna kan utformas för att jämna ut skillnader i inkomst och förmögenhet mellan olika medborgare. Detta kan man uppnå genom till exempel en progressiv skatteskala (högre procentuell skatt vid högre inkomster) och skatt på förmögenhet, arv och gåvor.[1]Lägre moms på mat och andra varor har också motiverats med fördelningspolitiska mål. Utjämningseffekten blir dessutom ännu högre om delar av skatteintäkterna används för transfereringar till dem som har låga inkomster[3].

Stabiliseringspolitiskt syfte

John Maynard Keynes lade fram en teori om hur regeringar kan påverka konjunkturer med (bland annat) skattepolitiken.

Skatterna kan användas för att stimulera samhällsekonomin eller för att verka återhållande. En tillfällig sänkning av momsen kan till exempel användas för att stimulera konsumtionen. Justeringar av skattereglerna för investeringar kan användas för att öka eller minska företagens vilja att investera, vilket på sikt leder till effekter på produktionen.[1].

Andra syften

Beskattningen kan används för snart sagt vilket syfte som helst som lagstiftaren finner lämpligt. Områden som berörs är bland annat regionalpolitik (nersättning av arbetsgivaravgifter), miljöpolitik (ökad eller minskad skatt på olika energislag), folkhälsa (alkohol- och tobaksskatt) och familjepolitik (utformningen av familjens skatt).[1] Sverige förändrade till exempel reglerna för makars beskattning i början av 1970-talet. Tidigare fördelades inkomsterna på båda makarna, och det var då fördelaktigt att en av makarna arbetade och den andra (oftast kvinnan) skötte hemmet. I början av 1970-talet förändrades detta så att varje make beskattades för sin inkomst. På grund av de höga marginalskatterna var det då fördelaktigare med två inkomster, även om de var något lägre. Detta medförde att antalet hushåll där båda makarna arbetade steg mycket kraftigt.[3] Punktskatter har ofta använts för att höja priset och på det viset styra bort konsumtion från sådant som anses ohälsosamt, miljöfarligt eller olämpligt på något annat sätt.

Se även

Källor

  • Skattebetalningslagen (1997:483)
  • Inkomstskattelagen (1999:1229)
  • Lagen (1994:1776) om skatt på energi
  • Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Noter

  1. ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 Lodin, Sven-Olof m.fl.: "Inkomstskatt – en läro- och handbok i skatterätt, del 1". Studentlitteratur 2005. ISBN 91-44-03656-6
  2. ↑ Gyland, Christina m.fl.: "Skatterätt en introduktion". Studentlitteratur 2005. ISBN 91-44-03998-0
  3. ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 3,5 3,6 Mattsson, Nils: Skattepolitik, Iustus förlag, 1996. ISBN 91-7678-314-6
  4. ↑ Mellan golv och tak - avgifterna på arbete
  5. ↑ "Sveriges skatter", Finansdepartementet 2003.
  6. ↑ Public Sector, Taxation and Market Regulation: Taxation: Revenu Statistics

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Skatt"
Personliga verktyg