Tunisien

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

الجمهرية التونسية El-joumhouriyya et-Tounisiyya
Flagga Statsvapen
Valspråk:
Nationalsång: Himat Al Hima, Ala Khallidi
Huvudstad	Tunis 36°47’ N, 10°10’ Ö
Största stad	Tunis
Officiellt språk	arabiska de jure, franska de facto
Statsskick President Premiärminister	republik Zine El Abidine Ben Ali Mohamed Ghannouchi
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Frankrike 20 mars 1956
Yta  • Totalt  • Vatten	163 610 km² (89:e) 5,0 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	10 175 014 (79:e) 64,8 inv/km² (106:e)
BNP (PPP)  • Totalt  • Per capita	(2003) $24 282 milj (66:e)
Valuta	tunisisk dinar (TND)
Tidszon	UTC+2
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Jebel ech Chambi 1 544 m ö.h. km² km
Nationaldag	20 mars
Landskod	TN
Landsnummer	216

Tunisien (på arabiska الجمهرية التونسية, el-joumhouriyya et-Tounisiyya) är en stat i Nordafrika, vid Medelhavets sydkust. Landet gränsar till Algeriet och Libyen.

Historia

I början av den skrivna historien utgjordes Tunisiens befolkning av olika berberstammar. Runt 1000-talet f.kr. anlände och bosatte sig fenicier på Tunisiens kust. Staden Karthago grundades under det åttonde århundradet f.kr. av bosättare från Tyros, i dagens Libanon. Enligt legenden, återberättad i det romerska nationaleposet Aeneiden, grundades staden av drottning Dido. Bosättarna i Karthago förde med sig sin kultur och religion från fenicierna och kananéerna.

Under åren 1942-1943 utgjorde Tunisien arenan för en av de allierade styrkornas (britterna och amerikanerna) första större operationer mot de nazistledda axelmakterna under Andra världskriget. Huvuddelen av den brittiska armén drog in i Tunisien söderifrån. USA och andra allierade invaderade landet från väst. Invasionen resulterade, efter hårda strider, i en av de allierades största segrar under kriget.

Efter att ha varit koloniserat av Frankrike under nästan hundra år blev Tunisien helt självständigt den 20 mars 1956. Året därpå avskaffades monarkin, och Habib Bourguiba för Neo-Destour blev det självständiga Tunisiens förste president. Han kvarblev i den befattningen i 30 år tills han avsattes 1987, och efterträddes av nuvarande president Zine El Abidine Ben Ali, som tillhör Parti socialiste destourien (PSD), som Neo-Destour ombildades till 1964 och utan konkurrens är det statsbärande partiet. Jämfört med andra arabländer har Tunisien fört en USA-vänlig och liberal politik.

Neo-Destour lade fram landets konstitution 1 juni 1959.

Geografi

Gränsen till Algeriet

Tunisien är Afrikas nordligaste land. I väster ligger Atlasbergen. I dalgångarna mot norr och på den bördiga kustremsan odlas oliver, vete och apelsiner. Söderut är det mycket torrt och landskapen består av sandöknar och saltöknar.

• Högsta punkt: Jebel ech Chambi
• Lägsta punkt: Shatt al Gharsah, 17 meter under havet
• Naturtillgångar: petroleum, fosfat, järnmalm, bly, zink

Klimat och miljö

I södra delen av Tunisien råder ökenklimat och i norr är det ett medelhavsklimat med milda, regniga vintrar och heta, torra somrar.

Några av Tunisiens miljöproblem är att hanteringen av giftigt och farligt avfall är undermålig, vattnet förorenas av avlopp, det är brist på färskvatten och öknen breder ut sig som en följd av jorderosion.

Administrativ indelning

Tunisien är indelat i 24 administrativa områden som kallas guvernorat (franska Gouvernorat, arabiska Wilaya) (franska namn, med de arabiska inom parentes): Ariana (al-Aryānah), Béja (Bājah), Ben Arous (Bin 'Arūs), Bizerte (Banzart), Gabès (Qābis), Gafsa (Qafsah), Jendouba (Jundūbah), Kairouan (al-Qayrawān), Kassérine (al-Qasrayn), Kebili (Qibilī), Le Kef (al-Kāf), Mahdia (al-Mahdīyah), Manouba (Manubah), Médenine (Madanīyīn), Monastir (al-Munastīr), Nabeul (Nābul), Sfax (Safāqis), Sidi Bou Zid (Sīdī Bū Zayd), Siliana (Silyānah), Sousse (Sūsah), Tataouine (Taţāwīn), Tozeur (Tawzar), Tunis (Tūnis) och Zaghouan (Zaghwān).

Städer

Huvudartikel: Lista över städer i Tunisien

• Foum Tatahouine
• Gabès
• Sfax
• Sousse
• Tunis
• Monastir
• Hammamet

Tunisien

Ekonomi

Tunisiens ekonomi är mångfacetterad, där de viktigaste områdena är jordbruk, gruvdrift, energi, turism och tillverkningsindustri. Regeringen har tidigare haft stor kontroll över ekonomin, men under det senaste årtiondet har privatiseringen ökat, skattereglerna förenklats och man försöker minska statsskulden. Sedan 2002 har tillväxten varit låg, främst beroende på en längre torka och minskad turism. Tunisien har gjort en överenskommelse med EU att gradvis ta bort handelshinder under nästa årtionde.

Den mesta elektriciteten produceras av fossila bränslen.

Demografi

• Befolkningens medelålder: 26,2 år (2002)
• Befolkningens medellivslängd: 74,4 år (2003)
• Etniska grupper: araber 98 %, berber 1 %, européer och andra 1 %
• Religiös tillhörighet: muslimer 98 %, kristna 1 %, judar och andra 1 %
• Språk: högarabiska, tunisisk arabiska, franska, berberspråk
• Analfabetism: 2003 var ungefär 25 % av befolkningen äldre än 15 år analfabeter

Internationella rankningar