Tyros
Från Rilpedia
| Tyrosa Världsarv nr 299 |
|
 |
|
| Plats | Tyros |
| Land |  Libanon |
| Geografiskt läge | Koordinater: |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterium | iii, vi |
| Regionb | Arabiska länderna |
|
Inskriptionshistorik |
|
| Inskrivet | 1984 Världsarvskommitténs 8:e möte |
|
a Officiellt namn översatt till svenska |
|
Den antika staden Tyros (akkadiska Ṣurru, arabiska الصور, al-Sūr, egyptiska Ṣar, Ṣara, fenikiska Sur, grekiska Τύρος, Týros, hebreiska צר, Ṣōr; latin Tyrus) även Tyr, Sor eller Sur är en arkeologisk plats i södra Libanon vid Medelhavskusten cirka 37 kilometer norr om Acre och 32 kilometer söder om Sidon. Moderna orten Sour har en befolkning på cirka 40.000 invånare (1993).
Platsen upptogs på UNESCO:s världsarvslista 1984.
Innehåll |
Historia
Den var det forna Feniciens främsta sjö- och handelsstad. Stadens namn betyder 'Berg'. Här finns flera lämningar främst från Romarrikets tid, bland annat finns där gravar och en ruin av en katedral. Den enda monumentet som har hittats är en kort fenikisk text från 400-talet f.Kr.
Stadens grundande
Staden är uråldrig men var enligt sägnen ursprungligen en koloni till Sidon norr om Tyros. Staden omnämns på monument så tidigt som 1500 f.Kr. och hävdar sig enligt Herodotos grundats omkring 2700 f.Kr. Filon av Byblos (i Eusebius) citerar den antikvariska myndigheten Sanchuniaton och slår fast att den ockuperades första av Hypsuranius. Sanchuniatons arbete sägs vara gjort av "Abibalus kung av Berytus", kanske densamme som Abiball som var Tyrus förste kung.
Tyrus uppfördes från början på ett berg på fastlandet ("Palaityros", Gamla Tyros), men flyttades senare till en klippö några hundra meter utanför kusten som bättre skyddade mot fientliga angrepp och säkert bidrog till stadens långvariga blomstring.
Blomstringstiden
Under en längre tid existerade det gamla och det nya Tyros sida vid sida. Östaden Tyros som på grund av det begränsade utrymmet (ca 56 ha) var tätt bebyggt med flervåningshus och omgavs av höga murar (enligt en sannolikt överdriven uppgift 45 meter höga), som även inneslöt stadens båda hamnar. Här fanns även flera tempel, av vilka särskilt det åt Melkart (den feniciske motsvarigheten till Herakles) helgade var vida berömt. Tyrus var även huvudort för kulten av Molok. Redan tidigt lär Tyrus varit Feniciens huvudort och stundom egentligen ett välde över de andra städerna som var tvingade till underkastelse. Tyriske kungen Hiram kring mitten av 900-talet f.Kr., omtalas som vän och bundsförvant till kung Salomo, och Tyrus hade vid denna tid betydande handel med Israel. Den assyriske kungen Salmaneser belägrade Turys förgäves i fem år. Den babylonske kungen Nebukadnessar lyckades inte heller trots belägring i 13 år mellan år 586 f.Kr. och 573 f.Kr.
Dock verkar det på något sätt hamnat under hans välde, från vilket det (efter år 538 f.Kr.) övergick till Persien. Efter sju månaders belägring år 332 f.Kr. intog Alexander den store Tyrus sedan han förenat staden med fastlandet genom en dammbyggnad, som finns kvar än idag, förstorad av sanddyner som havet skapat och gjort att nuvarande Tyrus ligger på en halvö.
Även under århundradet därefter, då Tyrus (sedan år 315) tillhörde seleukidernas rike, fick Tyrus utstå belägringar och härjningar, varjämte det nyanlagda Alexandrias blomstring öppnade nya vägar för världshandel. Icke desto mindre fortsatte Tyrus ännu under den romerska tiden vara en betydande handelsstad med framstående glas-, vävnads- och metallindustri samt purpurfärgeri. År 638 föll det i arabernas händer och fungerade under medeltiden både som stark fästning och som viktig handelsplats.
Den kristna staden
1124 erövrades staden med Yenezias hjälp av kung Balduin II av Jerusalem. Staden blev då en av de viktigaste städer i kungariket Jerusalem och var en del av de kungliga domänerna, men där fanns även självstyrande handelskolonier för italienska handelsstäder. Staden var under denna tid säte för en ärkestift, en suffragan till den latinske partriarken i Jerusalem. Dess ärkebiskopar tog ofta över patriarkatet. Den mest kände av de latinska ärkebiskoparna var historikern William av Tyrus. Efter att Jerusalem intagits av Saladin år 1187, flyttades kungarikets huvudstad till Akko, men kröningar hölls i Tyrus. På 1200-talet, separerades Tyrus från de kungliga domänerna och blev ett korsriddargods.
En kyrka hade grundats i staden redan kort efter Sankt Stefans martyrdöd, och Paulus lade en vecka på att konversera med de kristna i Tyrus.
Från 1291 fram till idag
År 1291 intogs staden av mamluckerna. Staden förföll sedan och minskade i betydelse. Nu är tyr en muslimsk stad och en fin turist stad med fina badstränder ett av de finaste badstränder i Libanon ligger i tyr. Stadens invånare är libaneser och invånarna ökar betydligt snabbt.
Handel och industri
Staden hade två hamnar som än idag finns kvar och var under alla tidsepoker en viktig handelsstad och produkter från hela världen samlades i Tyrus lagerbyggnader. Tyriska köpmän var de första som tog sig an företaget att navigera över Medelhavet och de grundade kolonier längs kusten och närliggande öar i Egeiska havet, i Grekland, på Nordafrikas kust (Karthago och andra städer), på Sicilien och Korsika, i Spanien (Tartessus) och även utanför Medelhavet vid Gadeira (Cádiz). Under Davids regeringstid i Israel skapades en vänlig allians mellan Hebréerna och folket i Tyrus.
Staden Tyrus var särskilt känd för sin produktion av en ovanlig form av purpurfärg, känd som Tyrusisk purpur. Färgen, som enligt legenden ska ha uppfunnits i staden, var i många kulturer i forntiden reserverad för kungligheter eller åtminstone för adeln.
Lista över Tyrus kungar
Externa länkar
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
