Jarl Kulle

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Jarl Kulle
Jarl Kulle 1960.jpg
Jarl Kulle ca 1960.
Födelsenamn Jarl Kulle
Född 27 februari 1927
Truedstorp, Sverige
Död 3 oktober 1997 (70 år)
Roslagen, Sverige
År aktiv 1946–1995
Maka Louise Hermelin
(1960–1968)
Anne Nord
(1976–1997)
Guldbaggen
Bästa manliga huvudroll
1983 Fanny och Alexander
Bästa manliga huvudroll
1965 Bröllopsbesvär
IMDb

Jarl Kulle, född 27 februari 1927 i Truedstorp utanför Ekeby, Malmöhus län, död 3 oktober 1997 på Gregersboda i Roslagen, Uppland (cancer), var en svensk skådespelare.

Han ligger begraven på Roslagskulla kyrkogård söder om Norrtälje i Uppland.

Han genomgick Dramatens elevskola 1946-49 och blev därefter engagerad vid Dramaten.

Kulle flyttade som ung med familjen till Rebbelberga i Ängelholms kommun där han växte upp. Var först gift med friherrinnan Louise Hermelin mellan åren 1960-1968 med vilken han fick barnen Maria Kulle, skådespelerska (född 1960) och Anna Kulle (1963 - 1979). Därefter fick han dottern Mia Kulle Rydsjö (född 1970). Andra giftermålet skedde 1976 med skådespelerskan Anne Nord. I detta äktenskap, som varade fram till hans död, fick han två barn: Hanna Kulle, skådespelerska (född 1978) och Linda Kulle, skådespelerska (född 1983).

Kulle anses som en av de främsta skådespelarna i sin generation. Han var under större delen av sin karriär knuten till Dramaten, där han spelat de flesta av den klassiska dramatikens huvudroller, i exempelvis Eugene O'Neills Lång dags färd mot natt, Strindbergs Gustav III och Shakespeares Kung Lear.

1959 tog han ett avgörande karriärsteg när han spelade Higgins i musikalen My Fair LadyOscarsteatern och fick lov att både sjunga, spela och, som han något föraktfullt uttryckte det, "skutta". Detta ledde till ökad popularitet och en breddad repertoar, som på 1960-talet gav honom romantiska filmroller (till exempel Änglar, finns dom?) och stora roller i musikaler och komedier på Stockholms privatteatrar. Han samarbetade med Ingmar Bergman både på scenen och på film, bland annat i Sommarnattens leende och Fanny och Alexander.

Hans något deklamatoriska spelstil gav full utdelning när han 1983 övertog Georg Rydebergs uppgift att läsa NyårsklockanSkansen i Stockholm.

1980 tilldelades Jarl Karl Gerhards Hederspris.

Filmografi

Regi och filmmanus

Externa länkar

Personliga verktyg