Rc-lok
Från Rilpedia
| Rc-lok | |
 |
|
| Fordonstyp: | Lok |
| Tillverkningsår: | 1967 - 1988 |
| Byggt antal: | 366 st |
| Tillverkare: |  ASEA |
| Axelföljd: | Bo'Bo' |
| Längd (över buffert): | 15,4 meter |
| Drivhjulsdiameter: | 1300 mm |
| Drivmedel: | El, 15 kV AC 16,7 Hz |
| Effekt: | 3600 kW |
| Största tillåtna hastighet: | 135 km/h (Rc1,2,4 och 5) 160 km/h (Rc3 och 6) |
| Startdragkraft: | 275 kN (Rc1,2) 235 kN (Rc3, 6) 290 kN (Rc4) |
| Tjänstevikt: | 80 t (Rc1) 76,8 t (Rc2,3) 78 t (Rc4,6,7) |
| Operatörer: | Green Cargo, SJ AB, Tågab, Banverket |
Rc-lok är den loktyp i Sverige som är Sveriges genom tiderna största lokserie. Rc-loken är eldrivna och har dragit alla sorters tåg i alla delar av Sverige och även i Norge. Rc skiljer från de tidigare serierna av ellok i Sverige genom att Rc är tyristorstyrt. Totalt har det tillverkats 366 lok av denna typ till SJ. Efter delningen av SJ har loken hamnat hos SJ AB, Green Cargo och Affärsverket Statens järnvägar. Loken tillverkades mellan 1967 och 1988. Föregångaren till Rc-loken var Rb-loken som tillverkades 1962; Rb-loken var prototyper inför leveranserna av Rc-loken. Namnet kommer av huvudlittera R som betyder fyraxligt ellok med boggier och underlittera c som betyder att det är den tredje varianten inom detta huvudlittera. Rc-loken kan multipelköras upp till tre stycken och är multipelkörbar också med littera Rm. De enda tåg som utnyttjat den möjligheten är malmtåg, som då använder tre Rm-lok. Övriga tåg är inte så tunga att det behövs, det vanliga är ett eller två lok. På vissa banor är inte ens strömförsörjningen tillräckligt kraftig för att klara av tre Rc-lok. I Sverige är Rc-loken än idag den vanligaste loktypen men persontågen har allt mer sällan Rc-lok som dragkraft eftersom man håller på att gå ifrån lokdragna persontåg (s k loktåg). Persontågen går allt oftare med motorvagn istället. Motorvagnarna är snabbare både i acceleration och ofta toppfart. Man kör ofta regionala persontåg i Mälardalen med två Rc-lok, ett i varje ände. Tågen får bättre acceleration och kan vända utan vidare.
Innehåll |
Versioner
Totalt har Rc-loket funnits i sju olika versioner (om man inte räknar med specialvarianten Rm), varav fem finns kvar idag. Flera individer har dock blivit ombyggda till andra versioner. Ibland flera gånger. Dessutom har mer eller mindre ändrade varianter på Rc-loket exporterats till bland annat Norge, Österrike, Iran och USA (Amtrak, New Jersey Transit, MARC och SEPTA).
Rc1
Första versionen kom 1967 och hette då endast Rc. Först när Rc2 beställts ändrades litterat till Rc1. Totalt byggdes 20 stycken Rc1 varav 17 finns kvar idag. Rc-loken användes till en början främst i expresståg men sattes senare in som dragkraft i alla sorters tåg. I början på 1990-talet visste inte SJ vad de skulle göra med Rc1 och valde mellan att skrota dem eller modernisera dem. Valet föll på senare alternativet och samtliga Rc1 moderniserades, fick nya luftintag, försågs med radiostyrning och SJs nya blåa färg. De nya luftintag som Rc1 försågs med skiljer sig från de som sitter på Rc2,3 och 4 då Rc1 fått nya luftintag längs hela takkanten till skillnad från Rc2-4 som endast fått nya luftintag i ändarna på taket. Samtidigt blev Rc1-lokens huvudsakliga arbetsområde som växellok på större bangårdar. Den färgsättning som Rc1 fick skilde sig dock en del från andra Rc-lok då då fick en röd uppdragen rand som markerade A-änden. 2001 överfördes samtliga Rc1 till Green Cargo som använder loken främst till växling i bland annat Hallsberg, Sävenäs och Borlänge. Det körs dock en del tåg med Rc1 som dragkraft. Även Green Cargo använder en röd rand för att markera A-ände.
Rc2
Den andra versionen, en förbättrad Rc1, började levereras 1969 och de sista Rc2 levererades 1975. Rc2 användes precis som Rc1 till att dra alla sorters tåg i början. Vid delningen av SJ hamnade alla Rc2 hos Green Cargo och nuförtiden drar det uteslutande godståg. Omkring trettio Rc2 byggdes på nittiotalet om till Rc3. Dessa hamnade, precis som alla andra Rc3 hos SJ AB vid SJs delning. I början på 2000-talet hyrdes ett par Rc2 ut till Tågkompaniet för deras trafik på malmbanan. Dessa byttes dock rätt snart ut mot Rc6 efter att Statens Järnvägar delats och samtliga Rc2 hamnat hos Green Cargo som använder Rc2 i Sverige, främst söder om Sundsvall.
Österrikiska järnvägarna lånade 1970 Rc2 1049 får att testa om tyristorlok kunde effektivisera trafiken på bergigare linjer. Testkörningarna visade att så var fallet och resulterade i en order på 10 lätt modifierade Rc2 som i Österrike fick littera 1043. Lok nummer 5 skadades svårt vid en verkstadsolycka och blev därefter reservdelsförråd, de nio kvarvarande köptes 2001 av Tågab och används nu av Tågab och Banverket. Tre av loken ett tag av TGOJ samtidigt som de hyrde El16 av Tågkompaniet. Green Cargo, som äger TGOJ, hyrde dock ut Rc-omlopp till TGOJ varpå de österrikiska loken gick tillbaka till Tågab. Loken har inte målats om hos Tågab utan går fortfarande i TGOJs grönblåa färger fast med Tågab-loggor. Lok nummer 4 skadades allvarligt vid en brand 2008 och det är dagsläget osäkert vad som kommer hända med loket. De österrikiska Rc2-loken skiljer sig från de svenska bland annat genom andra strömavtagare och tre strålkastare istället för fyra. För att förlänga lokens livslängd kommer Green Cargo bygga om 80 stycken Rc2-lok. Loken kommer efter ombyggnad få littera Rd2. Efter ombyggnad kommer loken förses med radiostyrning och bli multipelkörbara, inte bara med Rc och Rd utan även med Td-lok och lok ur Traxxfamiljen. Loken kommer även förberedas för installation av ERTMS.[1]
Rc3
Identisk med Rc2 förutom utväxlingen. Rc3 är växlad för 160 km/h. Används av SJ AB. Ursprungligen byggdes 10 Rc3 men därefter har ett flertal Rc2 byggts om till Rc3. Även ett par Rc4 har växlats upp och fått littera Rc4P. Underlittera P kommer av att Green Cargo använder loken till att dra posttåg. Vid delningen av SJ 2001 tillföll Rc3-loken SJ AB men senare har Green Cargo köpt ett antal Rc3 för att dra posttåg. Även Affärsverket Statens järnvägar äger ett antal Rc3.
Då SJ AB fört över allt fler persontåg på motorvagnar, främst genom inköpet av X40, har man fått ett loköverskott. Detta har lösts genom att hyra ut lok, främst Rc3, till diverse mindre järnvägsföretag. Därför är det inte ovanligt att SJ-märkta Rc3 drar godståg. Rc3 används av flera bolag till godståg i de flesta delarna av Sverige samt även i Norge. Även Rc3 finns ombyggd för växling med radiostyrning och har bland annat använts på Göteborg C.
Rc4
Sveriges vanligaste ellok som började levereras till SJ 1975. Totalt 130 stycken har tillverkats och av dem finns 128 kvar i trafik. Ett (Rc4 1322) har växlats upp till 160 km/h för att dra posttåg och i samband med detta fått littera Rc4P. Vid SJs delning hamnade samtliga Rc4 hos Green Cargo som använder Rc4 i hela Sverige samt i Norge. Rc4 1166 var 1976-1977 utlånad till amerikanska Amtrak, där under beteckningen X995. Amtrak var nöjda med loket och det resulterade i en beställning på lok från Amtrak. De privata bolagen New Jersey Transit, MARC och SEPTA beställde även Rc-liknande lok varav det sista levererades 1997 från fabriken i Västerås.
Även NSB provade Rc4, nummer 1137, vilket ledde till en beställning av El16, en lätt modifierad Rc4. El16 skiljer sig från Rc4 främst genom andra fronter, elektrisk motståndsbroms samt starkare motorer. Det sista Rc-loket som var målat i orange med vit rand är Rc4 1290. Normalt ser Green Cargo till att alla deras lok målas gröna vid revision. Men 1290 fick vid revision behålla den oranga färgen till den svenska järnvägens 150-årsjubileum. Vad som händer med lokets färgsättning vid nästa större revision återstår att se. En annan variant av Rc4 är Rm som i grunden är en nedväxlad och barlastad Rc4.
Rc5
Från Rc4 till Rc5 skedde det rätt mycket utveckling. Utseendemässigt skilde sig Rc5 från sina föregångare främst genom annorlunda utformning av luftintagen längs takkanten. Rc5 var växlad för 135 km/h och användes för de flesta typer av tåg. 60 stycken byggdes ursprungligen. Genom byte av växlar har dock alla Rc5 byggts om till Rc6. I november 1995 fick den sista Rc5 sina växlar utbytta. Rc5 1377 är speciell då det är det enda lok som inte har varit orange. Det levererades i en testfärgsättning inför SJs anskaffning av X2000-tåg. Senare målades loket i en skrikig blå och svart målning där de delvis svarta sidorna var mönstrade med blå streck. Denna målning utgjorde prov inför SJ:s blå färgsättning. Därefter fick loket standardfärgsättning.
Rc6
Det lok som drar de flesta svenska persontåg idag. Rc6 skiljer sig från Rc5 genom att vara växlad för 160 km/h. 40 stycken Rc6 har byggts vilket betyder att det tillsammans med de ombyggda Rc5 idag finns 100 fordon. De flesta används av SJ AB men en del disponeras av Affärsverket Statens järnvägar som hyr ut dem till operatörer som kör upphandlad trafik.
Ett av loken målades om i rött av Tågkompaniet för att användas i persontågen Sundsvall–Östersund men det loket gick tillbaka till Affärsverket när Tågkompaniet köpte lok av NSB. 2005 började Affärsverket Statens järnvägar att måla om sina lok i en grå-röd färgsättning. Även Rc6 har byggts om och bland annat försetts med avgångssignaler i form av orange lampor på loksidan.
En del lok har även försetts med SMS-utrustning (seriell multipelstyrning) och fått littera Rc6U. Huruvida U står för UIC eller Uppsala har debatterats. SMS-utrustningen gör det möjligt att multipelköra lok via UIC-kabeln. Detta användes först när SJ skaffade tre manövervagnar för trafiken Stockholm–Uppsala. SMS-utrustningen är nödvändig för att kunna styra loket från manövervagnen. Numera används den då sträckan trafikeras med tåg som har ett lok i varje ände.
Rc7
En version som existerade några år. För att köra ersättningståg för X2000 under namnet Blue X eller IC 11 (Inter city 11) målades 2001 fem Rc6 (nummer 1418–1422) om i en mörkblå färg. 1421 och 1422 växlades även upp föra att kunna köra i 180 km/h, med ny littera Rc7. Eftersom gällande föreskrifter kräver att fordon som skall framföras snabbare än 160 km/h måste ha magnetskenbroms på minst hälften av boggierna skulle det krävas en ombyggnad av de vagnar som Rc 7 skulle dra. Det blev dock för dyrt att bygga om vagnarna för dessa hastigheter så de två Rc7-loken har idag ändrats tillbaka till Rc6. Den mörkblå färgen har de dock fått behålla och ytterligare Rc 6-lok har sedermera målats om till denna färgsättning. Vagnarna och loken i IC 11-konceptet används i dagsläget huvudsakligen i trafiken mellan Stockholm och Dalarna.
Rm
Det har också gjorts en variant av dessa lok som heter Rm och byggdes 1977 i 6 exemplar. Detta är en loktyp som är lite tyngre än Rc och var byggd för malmtåg. De används nu för tunga godståg i södra Sverige. Den extra vikten kommer av extra barlast. Det är nerväxlat för att få högre dragkraft. Den särskilda bokstaven i litterat kommer av kopplen. Malmtåg har speciella koppel, av den ryska typen SA3 och loken kan då bara användas till malmvagnar. De har byggts om till mer normal Rc-typ med standardkoppel men heter ändå Rm.
Färgsättningar
Ursprungligen levererades samtliga Rc-lok i en orange färgsättning med vita linjer. Detta var en färgsättning som påminde om både Rapidlokens och Rb-lokens färgsättningar men med en viss modernisering. Mot slutet av 1980-talet började SJ, som på den tiden ägde samtliga Rc-lok, att utveckla ett nytt färgschema som huvudsakligen gick i blått. Samtidigt skulle också personvagnarna målas om i matchande färger (dessa hade tidigare varit brunfärgade, huvudsakligen av praktiska skäl då smuts och rost inte syntes så väl mot en likfärgad bakgrund). Denna designförändring sammanföll med införandet av X2000 i SJ:s utbud. På senare tid har SJ AB börjat måla sina Rc-lok svarta för att återigen nydana sin fordonsflotta.
Ommålningen av Rc-loken skedde successivt, framförallt i samband med större verkstadsbesök. Vid 2001 års uppdelning av SJ till SJ AB som enbart skulle ägna sig åt persontransporter och godstransportföretaget Green Cargo hamnade de lok som fortfarande var orangea hos Green Cargo. Detta berodde mest på att SJ hade prioriterat att måla om de lok som mest drog persontåg först. Även inom Green Cargo hade man inlett ett program att måla om loken i ett eget, grönt färgschema. Våren 2006 fanns endast ett lok kvar i den ursprungliga oranga färgsättningen och in i det sista var det osäkert om det skulle målas grönt vid den stundande revisionen. Då 2006 markerade 150-årsjubileet för den svenska järnvägens första längre sträckor togs beslutet att låta loket få bära sin orangea färgsättning tills vidare. Loket fanns till allmän beskådan i Gävle under jubileumsfirandet och har sedan dess blivit ett eftersökt fotoobjekt bland järnvägsentusiaster.
Efter den delvisa avregleringen av järnvägstrafiken på statens spåranläggningar har ett flertal privata operatörer uppstått med resultatet att inhyrda lok har målats i diverse olika färgsättningar. Även återstående delen av gamla statliga verket SJ, affärsverket Statens Järnvägar, äger fortfarande Rc-lok som fått en egen färgsättning i olika gråa nyanser och rött. Denna färgsättning återfinns även på vagnar som hyrs ut av samma förvaltare. En annan mer utbredd färgsättning som förekom är Tågkompaniet som valde en klarröd färg under de år de utförde trafiken mellan Sundsvall och Östersund samt Stockholm-Luleå/Narvik.
Provfärgsättningar, tillfälliga målningar och udda enstaka varianter
Periodvis har det förekommit diverse småskaligare målningar på olika Rc-varianter, av olika skäl. Några provmålningar finns och har funnits. Under 1980-talet testades t ex två olika färgsättningar på Rc 5 1377. Dels en vit-/silverfärgad som skulle tjäna till att testa lämpliga designer avsedda för X2000 men också en huvudsakligen blå målning som test inför uppfräschningen av de lokdragna tågen.
Våren 2006 provmålades två Rc 6-lok i en grå färgsättning, huvudsakligen påminnande om det nya färgschemat för X40 och X2000. Samtidigt hade två lok målats i svart och ett av dessa försetts med texten "Rock" på sidorna, avsett att dra Rocktåget under sommaren. Hösten 2006 beslutades att samtliga Rc-lok hos SJ AB skulle målas svarta i samband med revision och de gråa loken förväntas förbli endast experimentlok.
I reklamsyfte har en målning i grönt för tidningen Metro förekommit och även en med märkningen Utmanartåget. Då flera olika operatörer kan bli aktuella för trafikeringen av olika sträckor i framtiden är det sannolikt att fler färgsättningar kommer att dyka upp framöver.
Utländska varianter
ASEA exporterade under denna tid en stor serie lok som var baserade på just Rc-loken. I vissa länder licenstillverkades även stora serier lok som var baserade på Rc-loken. Rc-lok har exporterats till följande länder: Österrike, Jugoslavien, Iran, Norge, och Rumänien. Modifierade varianter där Rc-loken står som utgångspunkt har också exporterats. I detta fall kan nämnas USA, Kanada, Australien och Indien.
Se även
Externa länkar
- Järnväg.net om Rc1 (med bilder)
- Järnväg.net om Rc2 (med bilder)
- Järnväg.net om Rc3 (med bilder)
- Järnväg.net om Rc4 (med bilder)
- Järnväg.net om Rc5 (med bilder)
- Järnväg.net om Rc6 (med bilder)
- Järnväg.net om Rc7 (med bilder)
Referenser
- ↑ http://www.greencargo.com/upload/76/XO_tekn%20underlag%20pressrelease_070621_Uppdaterad2.pdf Pressmeddelande från Green Cargo
|
|||||||||||||||||
