X1
Från Rilpedia
| X1 | |
 Ett nedisat X1-tåg med nr. 3017 i Södertälje Hamn station vintern 2005/2006 |
|
| Fordonstyp: | Elmotorvagn 2 kl |
| Tillverkningsår: | 1967-1975 |
| Byggt antal: | 104 st |
| Tillverkare: |  ASEA |
| Axelföljd: | Bo'Bo'+2'2' |
| Längd (över buffert): | 49,550 meter |
| Bredd (vagnskorgen): | 3,14 meter |
| Drivhjulsdiameter: | 920 mm (oslitet) |
| Strömsystem: | 15 kV AC |
| Effekt: | 1120 kW |
| Största tillåtna hastighet: | 120 km/h |
| Maxhastighet: | 222 km/h (1970) |
| Tjänstevikt: | 78 ton (2-vagnarsenhet) |
| Operatörer: | Stockholmståg |
| Ägare: | SL |
X1 är ett svensktillverkat, elektriskt motorvagnståg för lokaltrafik. Tågtypen används i SL:s pendeltågstrafik. X1 tillverkades i 104 exemplar av ASEA, KVAB och ASJ mellan 1967 och 1975 och fick nummerserien 3001-3104.
Ursprungligen var det tänkt att enbart 100 stycken tvåvagnars-enheter skulle tillverkas, numrerat från 3001 till 3100, men svåra olyckor under pendeltrafikens barndom ledde till vagnbrist och ytterligare fyra stycken enheter, 3101-3104, beställdes. De två sist levererade tågsätten (3103 samt 3104) kom att skilja sig på flera punkter jämfört med de tidigare levererade enheterna. Bland annat var de försedda med reostatisk elbroms, vilket de andra enheterna saknar (drift med reostatisk broms minskar slitaget på skivbromsarna). X1:orna har ett tidstypiskt utseende för svenska järnvägsfordon från 1960- och 1970-talen. Deras största tillåtna hastighet är 120 km/h. Tjänstevikten är 78 ton per tvåvagnssätt. Vagnarna kan också multipelkopplas med den nyare vagntypen X10.
Varje X1-enhet består av två enheter: drivenheten (X1-A) och manöverenheten (X1-B). I X1-A sitter de fyra drivmotorerna och merparten av den elektriska utrustningen. X1-B saknar drivning men innehåller viss del elektrisk utrustning. Varje vagn har tre dörrpar på vardera sida. Inredningen består av två- och tresitsiga soffor riktade mot varandra så att fyra personer kan sitta i ett "bås" på de tvåsitsiga sofforna och sex personer i de tresitsiga.
Vagnarna har moderniserats flera gånger under årens lopp. Under 1970-talets snörika vintrar blev det tydligt att vagnarna inte tålde kyla och fukt speciellt bra. Faktum är att under den stränga vintern 1982 stod mer än 80 % av alla X1-enheter stilla på grund av problem med nedisning och snö som for in i motorerna med kylluften eller blockerade tryckluftsledningarna (isproppar). Därför genomfördes flera ombyggnader av bland annat luftintag och motorer under 1970- och 80-talen och driftsäkerheten förbättrades. En speciell anläggning i bergrum byggdes utanför Älvsjö, där tågsätten kördes in nattetid och värmdes upp med gigantiska varmluftsaggregat. Med tiden visade sig dock att kraftigt nedkyld elutrustning som snabbt värmdes upp orsakade en massa kondens, vilket i sin tur kunde orsaka elektriska överslag.
Ett annat problem var att X1-vagnarna innehöll en stor mängd asbest av en mycket farlig typ, varför de fick saneras i en högriskanläggning vid Rotebro, strax utanför Stockholm.
Vagnarnas inredning har också moderniserats flera gånger. Belysningen i vagnarna bestod ursprungligen av utanpåliggande lysrörsarmaturer som i och med ombyggnader blev infällda i taket med raster. Ursprungligen var innerväggarna ljusgråa och sofforna hade mörkblå galonklädsel. På 1980-talet målades väggarna oranga och sofforna kläddes med grått tyg. Vid nästa modernisering blev väggarna åter grå, dock i en annan nyans, och dörrarna målades på insidan i olika färger: rött, blått, grönt och gult. Senare kläddes sofforna med ett nytt tyg med ett färgglatt mönster. Detta utseende har inredningen än idag. Under många år fanns även små papperskorgar i tågen, men de är nu bortplockade (fästena finns dock kvar). Det enda som aldrig har ändrats i design i vagnarna är högtalarna och fönstren.
Det utvändiga färgschemat har inte genomgått lika stora förändringar. Vagnarna har alltid haft samma mörkblå färg, och taken har varit gråa. På 1990-talet målades en vit rand till på vagnarnas sidor, och i fronterna där tidigare vagnens fordonsnummer stod finns nu SL:s logotyp.
SL/Stockholmståg kör vanligtvis med fyra enheter (= åtta vagnar) per tåg, men med två enheter på tider och sträckor med mindre belastning. Idag går X1-tågen främst som insatståg mellan Ulriksdal/Jakobsberg samt Tumba, men det händer fortfarande att de rycker in i stomtrafiken på Märsta-Södertäljelinjen.
Efter ca fyrtio år i trafik skrotas nu de utslitna X1:orna och ersätts av den nya vagntypen X60 mellan 2006 och 2009. Men den nya tågtypen har vissa barnsjukdommar och drabbas ibland av driftstörningar så därför har ett antal X1:or fått respit och används som reservtåg för X60. Från början så var det beräknat att samtliga X1:or skulle vara utrangerade vid årsskiftet 2007-2008. Dock ska tågtypen enligt nuvarande plan ha försvunnit ur stadsbilden senast vid årsskiftet 2009-2010 efter att ha rullat på övertid i två år.
Innehåll |
Olyckor
Under pendeltågstrafikens barndom i slutet av 60-talet samt början av 70-talet inträffade ett antal svåra olyckor där X1:or var inblandade. Detta var innan säkerhetssystemet ATC var uppfunnet och taget i bruk. 1969 inträffade en svår olycka i Skavstaby, strax norr om Upplands Väsby, där ett X1-tåg kolliderade med ett framförvarande persontåg. Ett tiotal personer omkom och flera skadades svårt. De inblandade X1-enheterna var nummer 3048, 3016, 3015 och 3033. X1 3048 demolerades fullständigt och kom inte att bli föremål för någon reparation. De andra enheterna skadades i varierande grad, men reparerades och sattes åter i trafik. X1 3015 kom att användas i diverse testkörningar efter renoveringen.
En annan svår olycka inträffade 1972 i Järna söder om Södertälje där ett X1-tåg körde ut framför ett passerande expresståg. Ett år senare körde ett X1 pendeltåg igenom en skyddsväxel och in i en bergvägg i dåvarande Södertörns Villastad, idag Farsta strand. Ett antal personer omkom i båda dessa olyckor och många skadades svårt. Dessa olyckor visade sig bero på att föraren kört mot stoppsignal.
Ett flertal andra mindre olyckor, allt från växlingsmissöden och urspårningar till bränder, har inträffat genom åren. I slutet av 80-talet kom ATC att på allvar införas på banorna och olyckor med kollison samt körning förbi stoppsignal försvann. De olyckor med urspårningar på grund av körningar genom skyddsväxlar som ändå har inträffat trots införandet av ATC har skett då ATC av någon anledning inte varit i bruk, till exempel vid banarbeten. En sådan olycka inträffade 1994 i Älvsjö då ett sydgående X1-tåg mot Västerhaninge körde mot stoppsignal och for rätt ner på slänten och ut på Huddingevägen nedanför. ATC var vid detta tillfälle inte i bruk på den aktuella platsen på grund av banarbeten och ombyggnad till dubbelspår mellan Älvsjö och Västerhaninge.
Utveckling av X 2000
Som ett första steg inför utveckling av ett framtida snabbtåg (som flera år senare skulle bli X 2000) hade man X1-enheten 3015 som provfordon. 3015 hade försetts med mycket starkare drivmotorer samt utrustning för lutning i kurvor. Sommaren 1970 nådde X1 3015 en hastighet på 222 km/h mellan Töreboda och Skövde på Västra stambanan, vilket är hastighetsrekord för X1. Efter ha används färdigt i diverse testkörningar monterades samt bortkopplades testutrustningen och enheten kördes i normal SL-trafik fram till sin skrotning 2006.
Museiföremål?
Första enheten, X1 3001, var länge föremål för diskussion om eventuell bevaring som museitåg. Flera föreningar visade intresse om att få köpa/överta enheten och renovera den till originalskick då järnvägsmuseet i Gävle visat kalla handen. X1 3001 var dock en av ca 30 enheter som byggdes om med bland annat statiska omriktare som skulle visa sig bli svårare och mer komplicerade (men inte dyrare) att underhålla jämfört med de andra, ej ombyggda enheterna.
Under sensommaren 2007 inträffade en mindre brand på taket på X1 3001 och i väntan på ny huvudtransformator togs till slut beslutet att plocka delar från X1 3001 i november 2007. Därmed föll kampen om bevarande av X1 3001 och enheten kördes till skrot i december samma år efter mer än 40 års tjänst. Nu är istället X1 3084 föremål för eventuell bevaring som museitåg då dess förarhytt i stort sett är i originalskick sånär som på ATC och diverse andra mindre installationer genom åren. X1 3084 var tillsammans med X1 3045 de två enheter som målades om i en ljusare blå färg som liknar den blå färg de äldre tunnelbanevagnarna av typen Cx har. Även inredningen byggdes om i en ljusgul, nästintill neongul, färg som de nyare tunnelbanevagnarna av typen C20 har, liksom de ombyggda X10-pendeltågsenheterna. X1 3045 skrotades dock i november 2006 och kvar är X1 3084.
Externa länkar
|
|||||||||||||||||
