F-lok (el)
Från Rilpedia
| F | |
 |
|
| Fordonstyp: | Linjelok |
| Tillverkningsår: | 1942, 1945-1949 |
| Byggt antal: | 24 |
| Tillverkare: |  Asea |
| Axelföljd: | 1'Do1' |
| Längd (över buffert): | 15230 mm |
| Drivmedel: | Elektricitet |
| Strömsystem: | 15 kV, 16,7 Hz |
| Effekt: | 2580 kW |
| Maxhastighet: | 135 km/h |
| Tjänstevikt: | 102,2 ton |
| Operatörer: | Statens Järnvägar |
F-lok var en serie ellok i Sverige. På 1930-talet behövdes ny och snabb dragkraft på Västra stambanan. På prov beslutade SJ att beställa tre så kallade "ramverkslok" med fyra drivande axlar lagrade i huvudramen samt två fritt lagrade löpaxlar i var sin löpaxelboggi. Loken växlades för 120 km/h. Loktypen var en lyckad konstruktion och gick i trafik till 1983, de senare åren degraderade till lokaltågslok. Det var Rc-loket som på sikt ersatte F-loket.
F-loket räknas också till "brunloken" och hade den ursprungliga nummerserien 601-603, 621-632, 694-702.
Littera "F" har använts av SJ till ytterligare två loktyper, dessa var ånglok. För att särskilja dessa brukar det elektriska F-loket i järnvägskretsar benämnas "El-F".
Tre lok av denna typ finns idag bevarde, ett på Järnvägsmuseum i Gävle, två exemplar hos Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg.
|
|||||||||||||||||
