Hg och Hg2
Från Rilpedia
| Hg och Hg2 (utgångna)[1] | |
| Fordonstyp: | Ellok |
| Tillverkningsår: | 1947-1951 |
| Byggt antal: | 65 st |
| Tillverkare: |  ASEA och Motala Verkstad |
| Axelföljd: | Bo'Bo' |
| Drivhjulsdiameter: | 1100 mm |
| Spårvidd: | 1435 mm (normalspår) |
| Drivmedel: | Elektricitet |
| Transmission: | kardan |
| Effekt: | 1300 kW |
| Största tillåtna hastighet: | 80 km/h |
| Startdragkraft: | 157 kN |
| Tjänstevikt: | 63,6-64,8 ton |
| Operatörer: | SJ, TGOJ |
Hg och Hg2 var två mycket närstående ellokstyper hos SJ (och för Hg även TGOJ) som användes till lätt passagerar- och godstrafik samt växling[2].
Innehåll |
Behov av lätta ellok
I samband med att SJ på 1930-talet började elektrifiera även mindre linjer som inte kunde ta de tunga elloken av D-typ behövde man ett lättare alternativ. De första lättare elloken med mittplacerad enkelhytt var Ha, Hb, Hc och Hd. De hade likartat utseende som Hg och Hg2, men var svagare, lättare och för Ha och Hb även något kortare. De olika modellerna var succesiva förbättringar, och Hg (samt Hg2, som egentligen var ombyggda Hg) var slutresultatet i den följden.[2]
Utseende
Loket hade ett mycket karakteristiskt utseende med en mittplacerad enkelhytt och svagt sluttande motorpaneler framför och bakom denna. Strömavtagaren var placerad på det i sidled lätt välvda hyttaket. Som alla lok och vagnar från den här tiden var SJ-versionerna målade i rödbrunt.[1] TGOJ-loken hade dock det vanliga TGOJ-utförandet vid den här tiden: Ljusare brunorange med vita linjer i front och akter, samt en ensam vit linje längs sidan av hytten[2].
Multipelkörning
Under 1970-talet kom den slutgiltliga modellen Hg2, som egentligen bara var Hg-lok som hade byggts om så de kunde användas för multipelkörning. På så sätt kunde Hg2-loken användas även för att dra tunga godståg.[2]
Sista åren
Hg och Hg2 användes fram till 1992 hos SJ, 1993 hos TGOJ. Två museilok finns bevarade.[2]
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 Diehl, Ulf; Nilsson, Lennart: Svenska lok och motorvagnar 1976-01-01, Svenska Järnvägsklubben, Stockholm 1976, sid. 50-53. ISBN 91-85098-18-3.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 ”Ellok Ha/Hb/Hc/Hd/Hg”. Järnväg.net. http://www.jarnvag.net/lokguide/H.asp. Läst 13 mars 2009.
|
|||||||||||||||||
