Y6-generationen
Från Rilpedia
| Y6 | |
| 300 px En rälsbuss littera Y7 |
|
| Fordonstyp: | Rälsbuss |
| Tillverkningsår: | 1953-1960 |
| Byggt antal: | över 800 vagnar totalt |
| Tillverkare: | ASJ, Hägglund & söner, Kalmarverken, Märstaverken (Eksjöverken) |
| Axelföljd: | B'2' (Dieselrälsbuss 2'B' (Elrälsbuss) 2'2' och 2 (Släpfordon) |
| Längd (över buffert): | 17 550 mm (rälsbussar) 17100 (Alla släp utom det tvåaxlade som var 9000 mm) |
| Drivhjulsdiameter: | 676 mm |
| Effekt: | 145 kW (Diesel) 170 kW (El) |
| Största tillåtna hastighet: | 115 km/h (Diesel) 110 km/h (El) |
| Startdragkraft: | kN (Diesel) 15 kN (El) |
| Tjänstevikt: | 19 t (Rälsbuss) 14-14,5 (Fyraxlat släp) 8 t (tvåaxlat släp) |
| Sittplatser: | 53 (Y6), 47 (Y7), 36 (Y8) 55 (X16), 49 (X17) |
| Operatörer: | Järnvägsmuseiföreningar bevarar ett antal rälsbussar och släp. Banverket (Ombyggda till tjänstefordon). |
Y6-generationen är en rälsbusserie som konstruerades i slutet av 1940-talet av SJ:s maskinbyrå för att ersätta den tidigare Hilding Carlsson-rälsbussen. Serien omfattade flera olika diesel- och elrälsbussar samt en mängd varianter av släpfordon. Efter genomfört konstruktionsarbete begärde SJ in anbud hos diverse tillverkare, även Hilding Carlsson. Han valde dock att offerera sin egen konstruktion av stålrälsbuss till SJ vilket resulterade i att han blev utan order. När det i ett senare skede blev aktuellt att köpa smalspårsrälsbussar gick däremot ordern till Hilding Carlsson. Hilding Carlssons version kom även att utvecklas till de större rälsbusståg som TGOJ och NKlJ köpte. Den sista fordonstypen i denna utvecklingslinjen är X9 som också kom att bli de sista rälsbussarna som Hilding Carlsson överhuvudtaget tillverkade.
Y6-generationen kom att bli helt dominerande på mindre linjer från slutet av 1950-talet fram till att de ersattes av Y1 under 1980-talet. Eftersom den även fanns i en elversion som var samkörbar med dieselvarianten, kom den att användas i lokaltågstrafik även på stambanorna. Ombyggnad med bekvämare säten gjorde rälsbussarna användbara i fjärrtågstrafik, bland annat på Inlandsbanan. Y6-generationens historia kom inte att ta slut i och med att SJ tog dem ur passagerartrafik under 1980-talet. Många av fordonen överfördes i stället till banavdelningen, senare Banverket för användning som elrevisionsvagnar, personaltransport, verktygslager och liknande uppgifter. Dessa vagnar är fortfarande vanliga även om de på senare år har börjat att bytas ut mot modernare fordon.
Innehåll |
Dieselrälsbussarna
Y6
Y6 var den första varianten av Y6-rälsbussar som levererades. Leveranserna pågick mellan 1953-1957 och omfattade 251 vagnar. Från början hade varianten littera YCo6. 1956 fick den littera YBo6 och de vagnar som fanns kvar 1970 fick då littera Y6. Y6:an är den variant av rälsbussarna som har de enklaste sätena och flest sittplatser, 53 st, 5 i bredd. Vagnarna tillverkades av Hägglunds, ASJ i Linköping och Kalmar Verkstad (20 st med nr 852-871). Den sista vagnen av denna modell slopades 1983 men många vagnar byggdes om till olika typer av tjänstevagnar. Dessutom såldes 26 vagnar till olika danska privatbanor. Idag finns Y6 bevarade hos Svenska Motorvagnsklubben [1] (nr 859 och 1116), museiföreningen Östra Skånes Järnvägar [2] (nr 1062), Inlandsbanan AB [3] (nr 1130), Sveriges Järnvägsmuseum (nr 1109), NoraBergslagsVeteranJernväg NBVJ (nr 1037). 1037 är dessutom helt rödmålad efter sin tid på en dansk privatbana och går under benämningen "dansken".
Y7
Y7 hette från början YBo7. Det var vid omlittningen 1970 som den fick littera Y7. Y7 skiljer sig från Y6 genom att Y7 har färre (47 st, 4 i bredd) och högre säten än Y6. Typen kom till efter att man hade byggt om några X16 på detta sätt och fått positiva erfarenheter av detta. Tillverkningen pågick mellan 1957 och 1960 hos ASJ i Linköping och Eksjöverken. Tillsammans med de sju som byggdes om från Y6 och Y8 tillverkades 129 st. En av vagnarna provmålades i samma färg som X9 kom att få. Även denna typ byggdes om till tjänstemotorvagnar av olika typer. Fem av vagnarna såldes till NSB och en till en dansk privatbana. SJ själva använde typen fram till och med 1989.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Y8
När det i mitten av 1960-talet uppstod behov av rälsbussar för snabbtågstrafik i mellansverige, byggde SJ om 29 st YBo6 genom att sätta in samma typ av säten som användes i X9. Denna ombyggnad skedde mellan 1963 och 1965. Antalet sittplatser minskades vid ombygganden från 53 till 36. Inredningsmässigt blev även alla hatthyllor, stålrör, förarbord mm grå-målade istället för som tidigare grön färg. Ursprungligen fick typen litteran YBo8 men 1970 blev den Y8. Motorvagnstypen sattes i första hand in på längre sträckor för att öka bekvämligheten för resande. Bl a på norrlandsbanorna blev det en vanligt förekommande fordonstyp, fr a på Inlandsbanan. I början på 80-talet kom de nya italienska motorvagnarna litt Y1 att mer och mer tränga undan Y8orna från banorna i norr, och ett flertal vagnar omstationerades till Kristianstad och Malmö.Här gick de bland annat i de klassiska snälltågen 298-299 på Blekinge Kustbana. Några vagnar av denna typ finns bevarade hos museibanor. Museiföreningen Östra Skånes Järnvägar mfÖSJ i Kristianstad har nr 1064 (snart färdigrenoverad efter sin tid som banarbetsmotorvagn), Karlskoga kommun 1076, Orsa Järnvägsförening 1124, NBVJ 1125, Svenska Motorvagnsklubben 1131, föreningen Dellenbanans Vänner 1132.
YS
Inspektionsmotorvagnar för banavdelningen. 1964 byggdes YBo6 1022 om till littera YSo6 för användning i södra Sverige, och 1967 byggdes YBo7 1171 och 1179 om efter samma princip för användning i Norrland. Vid ombyggnaden togs all inredning och mellanväggen bort. Ett nytt vattenburet värmesystem installerades, och ett litet pentry byggdes i B-kupén. Den nya inredningen bestod av ett konferensbord med tio stolar i B-kupén samt 6 st omklädda fåtöljer från Ao14-vagnar och 2 små bord i A-kupén. Kupéerna delades av med en vikvägg av galon, och resandeutrymmet försågs med heltäckningsmatta. Litterat ändrades 1970 till YS, men redan 1972 blev samtliga tjänstevagnar med littera Qgm och nummer 986 0037, 0038 och 0039. Qgm 0037 byggdes 1975 om till en liftvagn för kontaktledningsarbeten litt Qgz-yä och nr 985 0842. Qgm 0038 blev 1994 PMV 0038.
Elrälsbussarna
X16
Den byggdes i 18 exemplar år 1955-1956. De hade eldrift, med något högre effekt 170 kW, men inte högre toppfart. X16 hade 5 sittplatser i bredd, 55 totalt, ungefär som Y6. X16 och X17 användes mest i Värmland, Dalarna, Gävleborg.
X17
X17 byggdes i 12 exemplar år 1955-1956. De var likadana som X16 utom avseende sätena so det fanns 4 i bredd, 49 totalt, liknande Y7.
Släpfordon
Ett flertal (14 st) olika typer av släpvagnar konstruerades för att gå i tågsätt tillsammans med Y6/Y7/Y8/YS/X16/X17. De flesta av de 321 byggda släpvagnarna hade en korg liknande den hos motorvagnarna, två boggier men endast ett manöverutrymme och vanligtvis en godsavdelning i ena änden. Det fanns en möjlighet att fälla ut en plattform mellan rälsbuss och manövervagn så man kunde gå mellan dem under färd, dock inte skyddad mot väder och vind, i första hand avsett för konduktören.
UAFY
Manövervagn med första klass sittplatser och godsutrymme. Manövermöjlighet fanns endast i ena änden av vagnen.
UAFZ
Manövervagn med första klass sittplatser och godsutrymme. Likadan som UAFY, men anpassad för användning tillsammans med elmotorvagnarna X16/X17 genom en strömställare mellan dieseldrift och elektrisk drift och en manöverknapp för strömavtagare.
UABFY
Manövervagn med både första och andra klass sittplaster samt godsutrymme. Manövermöjlighet fanns endast i ena änden av vagnen. Hade 15 st sittplatser i andra klass och 10 st i första klass.
UB
Släpvagn med enbart sittplatser. 15 st släpvagnar levererades som litt UCo6 med nr 1944-1958, och hade 62 st sittplatser i tredje klass. Inredningen var lik den i YCo6/YBo6/Y6-motorvagnarna men med 6 st sittplatser i varje ände istället för manöverplatser och motorutrymme. Dessa vagnar tillverkades av AB Eksjöverken. 1956 ändrades litteran till UBo6, och 1970 till UB. Tjänstevikten var 14 ton och sth 115 km/h. Från början stationerades dessa släpvagnar i Halmstad för användning på linjerna mot Nässjö och Falköping.
UBF
Släpvagn med andra klass sittplatser och godsutrymme.
UBF6Y
Manövervagn med andra klass sittplatser och godsutrymme.
UBF6Z
Manövervagn med andra klass sittplatser och godsutrymme. Likadan som UBF6Y, men anpassad för användning tillsammans med elmotorvagnarna X16/X17 genom en strömställare mellan dieseldrift och elektrisk drift och en manöverknapp för strömavtagare.
UBF7Y
Manövervagn med andra klass sittplatser och godsutrymme. Hade 31 st sittplatser.
UBF7Z
Manövervagn med andra klass sittplatser och godsutrymme. Likadan som UBF7Y, men anpassad för användning tillsammans med elmotorvagnarna X16/X17 genom en strömställare mellan dieseldrift och elektrisk drift och en manöverknapp för strömavtagare.
UBF8Y
Manövervagn med andra klass sittplatser och godsutrymme.
UDFo15
Släpvagn för enbart post och resgods. 12 st levererades med nr 2003-2014. Samtliga slopades innan litterareformen 1970. Maxlast gods var 6 ton och golvytan i postavdelningen var 15 m2.
UDF20
Släpvagn för enbart post och resgods.
UF
Släpvagn enbart för gods.
UFV
Släpvagn med enbart plats för gods. Tvåaxlig, och därmed kortare än övriga släpvagnar. Pga den korta och bulliga formen kallades UFV-släpen för "ostar". 50 st släpvagnar levererades som litt UF6 med nr 2025-2054 och 2140-2159 av AB Eksjöverken. 1970 ändrades litteran till UFV. Tjänstevikten var 8 ton, maxlasten 5 ton och golvytan i lastutrymmet 20 m2.
Tjänstefordon och av Banverket övertagna fordon
MDR400
Motordressiner, använda som verkstadsmotorvagnar och för personaltransporter. Nr 3785-3792, 3796. Fd YBo6 852, 859, 870, 1023, 1026, 1033, 1047, 1052, 1061. Nya littera 1970 Qlh-b och Qgå.
Qgb
Släpvagn, förrådsvagn. Nr 985 0245. Fd UF 2015.
Qgm
Inspektionsmotorvagnar, 3 st med nr 986 0037-0039. Fd YS 1022, 1171, 1179, ny littera från 1972.
Qgz-ekxå
Verkstadsmotorvagn med svängbar takbrygga. 1 st med nr 985 0805. Fd YBo6 1053.
Qgz-yä
Elrevisionsvagnar för kontaktledningsarbeten med svängbara SVABO-liftar. Ombyggda 1971-77. 31 st med nr 985 0806, 0825-0854. Fd YBo6 1038, Y6 822, 845, 851, 988, 995, 998, 1004, 1016, 1029-1031, 1041, 1043, 1046, 1055-1056, 1063, 1078, 1080, 1082-1083, 1091-1092, 1115, Y7 1165, 1167, 1196, 1203, Y8 1129, Qgm 986 0037 (YS 1022).
Qgå
Verkstadsmotorvagnar för signalavdelningen. Totalt 8 st med nr 985 0915-0917. Fd MDR400 3785, 3792 (YBo6 852, 1061), Y7 1194.
Qgö
Släpvagn till Qgå. 2 st med nr 945 0980-0981. Fd UF6 2029, 2051.
Qha
Släpvagn till Qgz och Qlh. Totalt 10 st med nr 945 0760-0761, 985 0231-0234, 0290-0293. Fd UFV 2146, 2155, UBF6Y 1785, 1853, 1867, 1871, 1998, UBF6Z 1987, UBF7Z 2088-2089.
Qlh-b
Verkstadsmotorvagnar för banavdelningarna. Totalt 15 st med nr 985 0270-0283, 986 1020. Fd MDR400 3786-3791, 3796 (YBo6 852, 859, 870, 1023, 1026, 1033, 1047, 1052, 1061), YBo6 831-833, 870, 1026, Y6 752, 785 1005, 1028, 1118.
Referenser
- Diehl, Ulf, Nilsson, Lennart Svenska lok och motorvagnar 1985 Svenska Järnvägsklubbens skriftserie 41 1985, ISBN 91-85098-41-8
- Diehl, Ulf, Nilsson, Lennart Lok och vagnar 3 Frank Stenvalls Förlag 1999 ISBN 91-7266-148-8
|
|||||||||||||||||
