Motorvagn
Från Rilpedia
En motorvagn är ett motoriserat järnvägs-, spårvägs- eller tunnelbanefordon med utrymme för passagerare och/eller gods, till skillnad från ett lok som saknar sådana utrymmen.[1] En motorvagn kan ofta dra en eller flera släp- och/eller manövervagnar, eller multipelköras med andra motorvagnar. En motorvagn är i allmänhet för lång för att ha en stel kaross (max ca 30 m) och därför delas de normalt upp i flera delar som är fast ihopkopplade med gång emellan.
De vanligaste motortyperna som används för att driva motorvagnar är el- och dieselmotorer (tidigare även bensinmotorer), men även ångdrivna motorvagnar har förekommit. Enligt järnvägstraditionen kallas de sistnämnda dock inte gärna för motorvagnar då en ångmaskin inte betraktas som en motor; i stället används benämningen ångvagn. Dieselmotorer är med moderna miljökrav mycket dyra att utveckla, därför använder man på senare tid färdiga lastbilsmotorer (eller bussmotorer, som egentligen är lastbilsmotorer, ibland modifierade). Lastbilsmotorer är undantaget de minsta motorvagnarna för svaga, och därför monterar man därför flera stycken. I vissa motorvagnar finns motorerna i en av delarna, som kanske inte heller tar passagerare (till exempel i X2), varför skillnaden mot loktåg kan bli liten. I andra motorvagnarna finns motorerna spritt i flera vagnar. I en motorvagn är de motorlösa vagnarna avsedda för motorvagnsättet och kan inte monteras med vanliga lok och andra vagnar.
Begreppet motorvagn (såväl i dagligt tal som inom järnvägen) avser idag även de fordon som tidigare kallades rälsbussar. Skillnaden har främst legat i storleken – en motorvagn är större än en rälsbuss, en rälsbuss brukar ha en enda kaross utan led – även om sättet att definiera den har skiftat genom åren. Under många år gjordes vid SJ skillnad beroende på vilken typ av koppel som användes, där fordon med standardkoppel betecknades motorvagnar. SJ slopade begreppet rälsbuss 1970 och gör sedan dess ingen skillnad mellan fordonstyperna.
Några viktiga typer av motorvagnar kan urskiljas:
- Den stora, personvagnsliknande elmotorvagnen – en "självgående personvagn", ofta även med godsutrymme. Exempel SJ X7 och Saltsjöbanans äldre vagnar. Hit kan även de modernare motorvagnarna hos SJ, exempelvis Regina, räknas trots sitt avvikande utseende. Orsaken är den tekniska konstruktionen – varje vagn är försedd med en relativt svag drivutrustning, som huvudsakligen är avsedd att driva vagnen själv och någon enstaka tillkopplad vagn.
- Motsvarande i dieselversion – exempelvis SJ Y1 (se bild).
- "Lokliknande" motorvagn – en motorvagn som beställts med så stark drivutrustning, att den vid behov kan användas i stället för ett lok. Ett exempel är några av Roslagsbanans äldre motorvagnar, som vid behov till och med användes i godståg. Ett annat exempel är SJ X2, drivenheten i ett X2000, som saknar passagerarutrymme.
- Kortkopplad två- eller tredelad elmotorvagn – en motorvagn, fast sammankopplad med en eller två manövervagnar eller med en manövervagn och en mellanvagn. Ett exempel är de svenska pendeltågsfordonen X1 och X10, som används i SL-trafiken.
- Ledad elmotorvagn – ofta med jakobsboggier – exempelvis SL X60 (se bild). Längden anpassas efter den trafik vagnen skall användas i. Elutrustningen byggs vanligen i ett modulsystem som medger stor flexibilitet vid beställningen.
- Ledad låggolvsmotorvagn – oftast dieseldriven – lämplig för pendlartrafik i områden kring mindre städer, ofta på ganska omoderna järnvägar. Ett exempel är Itino, som används på flera länsbanor i Sverige. Denna motorvagnstyp gränsar till rälsbussar i fråga om den historiska utvecklingen, men är på grund av moderna krav på krocksäkerhet i huvudsak att betrakta som motorvagn.
Rälsbussar, spårvagnar och tunnelbanevagnar är inte med i ovanstående lista, då dessa i regel har utvecklats separat. Se respektive artikel!
