Ottomotor
Från Rilpedia
Ottomotor (efter Nikolaus Otto) är en förbränningsmotor av kolvtyp där den brännbara gasblandningen antänds av en elektrisk gnista som kommer från ett tändstift. Ottomotorer används traditionellt i bilar och propellerdrivna flygplan samt som mindre motorer i till exempel gräsklippare, mopeder, motorcyklar och utombordsmotorer för båtar.
En ottomotor har en verkningsgrad på cirka 30% vid maximal belastning. Vid låg belastning är verkningsgraden lägre, eftersom motorns effekt regleras via strypning av insugningen. Verkningsgraden beror bland annat på kompressionsförhållandet, strömningsförluster, friktionsförluster, tändläge och ventiltider.
Ottos patent beskriver en fyrtaktsmotor, och ottocykeln är en synonym för de fyra cyklerna i fyrtaktsmotorn, men med begreppet ottomotorn brukar idag avses både tvåtaktsmotorer och fyrtaktsmotorer som arbetar enligt ottoprincipen.
Se även
- Dieselmotor
- Fyrtaktsmotor
- Wankelmotor (som skulle kunna kallas en tretaktsmotor)
- Tvåtaktsmotor
- Tändstiftsmotor
