Ma och Mg

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ma och Mg
Ett Ma i Mjölby. Detta lok är målat i TGOJ:s senaste färgsättning Logistiks logga.
Fordonstyp:	Lok
Tillverkningsår:	1944-1945 (Mg) 1953-1960 (Ma)
Byggt antal:	17 st (Mg) 9 (Ma till TGOJ) 32 (Ma till SJ)
Tillverkare:	ASEA
Axelföljd:	Co'Co'
Längd (över buffert):	16,8 meter
Drivhjulsdiameter:	1 000 mm (Mg) 1 300 mm (Ma)
Drivmedel:	El 15 kV AC 16,7 Hz
Effekt:	2 640 kW (Mg) 3 960 kW (Ma)
Största tillåtna hastighet:	80 km/h (Mg) 100 km/h (SJ:s Ma) 105 km/h (TGOJ:s Ma)
Startdragkraft:	300 kN (Mg) 325 kN (Ma)
Tjänstevikt:	102 (Mg) 104,4 t (SJ:s Ma) 105 t (TGOJ:s Ma)
Operatörer:	Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg (SKÅJ) bevarar ett Mg-lok. TGOJ samt några mindre aktörer utnyttjar Ma-lok

Mg-loken konstruerades när Norra stambanan elektrifierades på 1940-talet.

Eftersom den är mycket brantare och kurvigare än stambanorna i södra Sverige behövdes en starkare loktyp. Kurvigheten samt att man vid denna tid började behärska tekniken att bygga boggielok gjorde att man valde en konstruktion med två treaxlade boggier.

Typen utvecklades på 1950-talet till Ma en loktyp som också TGOJ köpte när man elektrifierade sin bana. SJ utnyttjade sina lok fram till och med 1990-talet. I samband med nittiotalskrisen blev loken överflödiga och TGOJ fick ta över dem. Många av loken är fortfarande i drift och loktypen håller på att bli den mest långlivade ellokstypen i Sverige.

Mg

Mg-loket var ett av de första boggie-loken hos SJ. Den tidigare erfarenheten av bland annat Ha och Hb. hade gjort SJ skeptiska till boggielok men på norrlandslinjerna var inget annat tänkbart. D-loket var för svagt för de långa backarna och Of-loken var för långa för att gå bra i kurvorna. Kravet på större dragkraft gjorde att det var nödvändigt att gå ifrån lågspänningsreglering som D-loken hade till högspänningsreglering som F-loken hade. För att loket skulle bli tillräckligt starkt och tungt gjordes det sexaxlat med axelföljden Co'Co'. Utrustningen i maskinrummet var inte symmetriskt placerad, vilket fick till följd att loket inte var lika på höger- och vänstersidan. Loktypen var mycket driftsäker. Under juli månad 1945 var samtliga lok i drift alla dagar i månaden. Loktypen var i drift till och med 1980, då de sista loken slopades.

Ett Mg-lok (ursprungligt littera M) finns bevarat, hos Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg http://www.skaj.org/ , tekniska data på http://www.skaj.org/fordon/elektrolok/index.htm , bilder på http://www.skaj.org/fordon/elektrolok/sj620/index.htm

Ma

Allteftersom godstrafiken ökade på norrlandslinjerna ökade också dragkraftsbehovet och mot slutet av 1940-talet var det dags att skaffa fler lok. SJ beslutade då att utveckla Ma-loket från de erfarenheter man hade från Mg. Bland annat fanns det då tillgång till starkare motorer. Man placerade också om utrustningen i maskinrummet så att loket inte kom att se olika ut på utsidan. Tack vare de starkare motorerna kunde man skapa ett lok som klarade dra tunga tåg i 100 km/h vilket gjorde loket till ett allroundlok. Loktypen kom att vara den starkaste enkelloktypen i Sverige (bortsett från norska El15-lok som rutinmässigt besökte Kiruna) intill dess att Hector Rail började sin verksamhet och importerade nyare lok av den norska typen El 15, i Sverige kallade 161.

När TGOJ skaffade ellok föll valet på bland annat Ma. TGOJ:s lok skiljer sig från SJ genom att vara multipelkörbara och att de har runda maskinrumsfönster i stället för fyrkantiga. I övrigt är de identiska.

Efter leveransen av Rc-loken fick Ma en mer undanskymd position hos SJ. Rc-loken förpassade Ma-loken till att enbart dra godståg. Behovet av Ma-loken minskade så mycket att SJ 1991 överlät loken på TGOJ. Många av loken kom att stå still under 1990-talet men på senare år har användningen ökat igen. Visserligen används en del av loken som reservdelslager men alla de ursprungliga TGOJ-loken och många av SJ-loken rullar fortfarande.

Referenser

• Nordin, Tore, Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove Svenska Ellok Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 67 1998, ISBN 91-85098-84-1
• Diehl, Ulf, Nilsson, Lennart Svenska lok och motorvagnar 2003 Svenska Järnvägsklubbens skriftserie 77 2003, ISBN 91-85098-98-1
• Stenwall, Frank Nordens järnvägar 1980 Frank Stenwalls förlag 1984 ISBN 91-7266-081-3