Kd-lok
Från Rilpedia
Kd-lok var ett svenskt ånglok för godståg med tender baserade på SJ:s tidigare erfarenheter från Ka-, Kb- och Kc-loken. De var dock kraftigare och avsedda att möta de alltmer ökande kraven på godstrafiken i Sverige under det sena 1800-talet. De första loken levererades år 1890 från Nydquist&Holm AB i Trollhättan (sedermera NOHAB), men kom att levereras från alla de större loktillverkarna i landet till SJ i hela 139 exemplar fram till 1902, vilket gör dem till landets vanligaste ånglokstyp genom tiderna.
Loken hade tre drivande axlar, och ett största axeltryck om 12,6 ton. De fick en största tillåtna hastighet av 60 km/h och en dragkraft om 5,9 Mp. Loken användes med tvåaxliga tendrar typ Kd, som rymde 4 ton kol och 9,5 m³ vatten.
53 lok ombyggdes år 1921-1928 med överhettare och fick förändrad beteckning till Ka, 1942 ändrat till K och 1947 till KA. De sista loken av denna typ slopades 1966, efter att ha tjänstgjort i malmvagnsväxling i Luleå.
Två lok finns bevarade. Nr 390 finns på Sveriges järnvägsmuseum i Gävle; det byggdes aldrig om utan är i så gott som samma skick som när det ställdes av 1929. Nr 692 fanns länge på Linköpings Järnvägsmuseum, men är sedan ett par år tillbaka i Grängesberg för återställning till driftdugligt skick i Sveriges Järnvägsmuseums regi.
Denna artikel om teknik behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.
|
|||||||||||||||||
