Från Rilpedia

En överhettare är en uppfinning från det sena 1800-talet, där man leder färsk vattenånga under tryck tillbaka mot värmekällan för att tillföra ytterligare energi. Ångan kallas efter upphettning till ca 400 grader Celsius eller däröver för överhettad ånga.

Finessen med detta är att överhettad ånga strävar efter att expandera tills den når daggpunkten — en betydligt mindre mängd ånga som överförs kan på detta sätt utföra mer mekaniskt arbete än samma mängd färskånga (så kallad våtånga).

Tekniken fick framförallt genomslag i utvecklingen av ånglok för järnvägsdrift, där kol- och vattenbesparingar på uppemot 25% jämfört med våtånga kunde uppnås. Idag används överhettare i ångpannor vid värmekraftverk.