Från Rilpedia

AEM-7
Fordonstyp:	Lok
Tillverkningsår:	1978-1988
Byggt antal:	65
Tillverkare:	ASEA
Axelföljd:	Bo'Bo'
Längd (över koppel):	15.540 mm
Spårvidd:	1.435 mm
Drivmedel:	Elektricitet
Strömsystem:	11,000 V, 25 Hz 11,000-13,500 V, 60 Hz samt 25,000 V AC, 60 Hz
Största tillåtna hastighet:	201 km/h (=125 mph)
Tjänstevikt:	91,7 t
Operatörer:	Mall:Landsdata USA Amtrak, New Jersey Transit, SEPTA samt MARC

AEM-7 är ett vidareutvecklat, svenskt Rc-lok för den amerikanska marknaden. Medan ett Rc-lok är anpassat efter svensk standard är AEM-7 istället anpassat efter nordamerikansk standard vilket gör att det skiljer sig på flera punkter.

Under hösten 1976 provkördes ett modifierat, svenskt Rc-lok på huvudlinjen mellan New York och Washington, varvid det uppnådde 192 km/h (loket var växlat för 160 km/h). Något senare under våren 1977 provkördes även ett franskt, sexaxligt ellok av typen CC21000 (amerikansk beteckning X996). Under januari 1978 beställdes ett mindre antal lok från ASEA i samarbete med EMD. De fick beteckningen AEM-7 och leveranserna började december 1979. Under 1979 beställdes fler lok. Sedan oktober 1986 tillåts vissa fjärrtåg, dragna av AEM-7-lok, att köra i 201 km/h (=125 mph). Ganska exakt två år senare konstaterades vid en provkörning på delsträckan Katrineholm - Simonstorp att loktypen Rc även klarar 200 km/h på svenska spår.

Totalt väger ett AEM-7-lok cirka 91,3 ton, har en längd av 15,70 meter och en kontinerlig effekt kring 4,25 MW. Vidare klarat AEM-7 inte mindre än tre stycken kontaktledningsspänningsnivåer/ frekvenser.

Totalt har 98 stycken lok, utgående från AEM-7, levererats till fyra amerikanska operatörer (Amtrak, NJT, SEPTA samt MARC). Fram till 2002 hade totalt 29 stycken AEM-7:or byggts om genom att utrustas med asynkronmotorer från Alstom. Enligt Alstom var det första gången som elektriska linjelok för persontrafik utrustats med energisnåla IGBT-transistorer istället för GTO:er.

Den svenska järnvägsindustrin drabbades senare av två svåra motgångar, trots succén med AEM-7. Den 15 mars 1996 valdes modifierade TGV-tåg, benämnt Acela, istället för X2000. Vid upphandlingen av nästa generation lok för operatören NJT valdes i december 1999 en variant av det tyska snabbtågsloket 101 (DB) med den amerikanska benämningen ALP-46.