Från Rilpedia

Östersund Siffrorna avser orten
●
Läge	63°11′N 14°40′O / 63.183, 14.667 (Östersund)Koordinater: 63°11′N 14°40′O / 63.183, 14.667 (Östersund)
Landskap	Jämtland
Län	Jämtlands län
Kommun	Östersunds kommun och Krokoms kommun
Församling	Östersunds, Frösö, Brunflo och Ås församling
Folkmängd(2005)	43 796 Varav 437 i Krokoms kommun
Area(2005)	2 684 hektar Varav 29 i Krokoms kommun

Östersund är en tätort (stad) i Jämtland. Östersund är residensstad för Jämtlands län och centralort för Östersunds kommun. Staden ligger vid Storsjön och är Storsjöbygdens och Jämtlands enda stad. Östersund är Sveriges 24:e största tätort med 43 621 invånare (2006).^[1]

Östersund är den enda stad som grundats på 1700-talet i Sverige med dess nuvarande utbredning. Staden grundades för att kontrollera handeln i Jämtland, vars invånare bedrev en omfattande och mycket lönsam handel, som irriterade kronan. Meningen var att, i enlighet med lagen, kanalisera handeln till staden. Men det togs inte väl emot av befolkningen, vilket ledde till att Östersund länge förblev en liten stad och faktiskt mindre än Frösön. Det tog till den senare delen av 1800-talet innan Östersund verkligen blev en stad på riktigt, efter tillkomsten av en järnväg och, ironiskt nog, näringsfrihet.

Östersund är belägen i mellersta Sverige, mitt i Jämtlands län och mitt i Östersunds kommun. I egenskap av Sveriges mest centralt belägna stad brukar Östersund ta åt sig äran som Sveriges mittpunkt^[2]. Ortnamnet kommer från det smala sund som skiljer Frösön från fastlandet, Östersundet, ursprungligen Östra sundet, vilket idag är så smalt som 150 meter på sina ställen.

Staden marknadsförs av kommunen och näringslivet som Vinterstaden^[3]. Vintersporter har långa anor i staden och Östersund har genom åren anordnat flera världsmästerskap i vintersporter som skidskytte, skidorientering och skridskor samt svenska mästerskap i längdskidåkning och skotercross. I Östersund finns även Nationellt vintersportcentrum och staden har ansökt om att få anordna de olympiska vinterspelen ett flertal gånger, men har aldrig fått förtroendet. Föregångaren till Vinter-OS, de nordiska spelen, förlades emellertid ibland till Östersund på grund av snöbrist i Stockholm i början av 1900-talet^[4].

Innehåll 1 Stadsbild 1.1 Stadsdelar och bostadsområden 1.2 Landmärken 2 Historia 2.1 Äldre historia 2.2 Staden grundas 2.3 Folkrörelsetidens godtemplarstad 2.4 Militärstaden 2.5 Krig och kriser 2.6 Nyare tid 3 Klimat 4 Kommunikationer 5 Handel och näringsliv 6 Offentlig förvaltning och politik 7 Utbildning 8 Kultur och nöjesliv 8.1 Kulturarenor 8.2 Musikliv 8.3 Evenemang 9 Lokalmedia 10 Vinterstaden och idrott 11 Personer med anknytning till Östersund 12 Referenser 12.1 Fotnoter 12.2 Tryckta källor 13 Se även 13.1 Externa länkar

Stadsbild

Östersund lades ut med nord-sydgående gator och väst-östgående gränder. Ordet gränd betecknar numera för en östersundare en gata som går ned mot Storsjön. Från innerstaden kan man se ut över Storsjön, Frösön och den jämtska fjällvärlden, något som möjliggjorts genom topografin och rutnätsplanen.

Regelbundenheten som finns i Östersunds gatusystem och grändernas lutning ned mot Storsjön har givit upphov till de för staden så karakteristiska "fönstren mot väster". Gränderna, som ofta är att betrakta som synnerligen branta. Många av dessa gamla hus i gränderna är mycket väl anpassade byggnadstekniskt till lutningen. Östersunds första stadsplan blev utlagd så att största möjliga yta skulle utgöra grönområden.

Staden blev således planlagd som en grön stad och tomter delades in i byggnads- och "kryddgårdstomter". Tomterna kom att ligga växelvis inom både samma kvarter och i förhållande till angränsande kvarter. Dessa är numera bebyggda men de områden som avsattes för stora grönområden som Kyrkparken, Österängsparken och Badhusparken utgör fortfarande stadens gröna profil. Än idag finns många staket som avgränsade huset kvar, med träd och grönska mellan husen. I Badhusparken fanns tidigt ett badhus, men det revs 1881 på grund av järnvägen och istället uppfördes ett stort och ståtligt utsmyckat kallbadhus med två våningar på pålar en bit ut i Storsjön. Det här kallbadhuset kom också att rivas, år 1938 då ett varmbadhus kom till^[5].

När Östersund började växa i slutet av 1800-talet uppfördes hus främst i trä, även om sten också började bli vanligt i de centrala delarna. Husen som uppfördes under den här tiden var präglade av nygotik och nyrenässans^[6]. Många tornprydda hus uppfördes under samma tid, som till exempel Hotell Grand vid Stortorget. I början av 1900-talet rådde en ny tid och den gick hårt fram på bland annat Prästgatan. Trähus byttes ut mot stenhus då det var i stenhus en stads välstånd mättes. Samtidigt anlades militärkaserner i anslutning till den äldre bebyggelsen^[7]. Även jugendstilen slog igenom och kompletterade den nationalromantiska arkitekturen.

På 1930-talet kom funktionalismen till Östersund och framför allt till de områden utanför själva staden som växte. 1940-talet präglades av bilismen och staden kom att planeras för i första hand bilen och i andra hand människan. Senare började de sanitära frågorna att dyka upp, varvid ett reningsverk bildades och avloppsvattnet slutade rinna rakt ut i Storsjön. 1960- och 1970-talen präglades främst av miljonprogrammet, samtidigt som äldre hus såsom Hotell Grand revs (för att ge plats åt nuvarande Storsjöteatern) tillsammans med Cellfängelset (i början av Prästgatan), Västra stationen (vid Badhusparken) och Flickskolan (där dagens länsbibliotek är). I lokaltidningarna kallade man det hela för "rivningsvansinne" och "saneringsvälten"^[8]. Man ville även riva Gamla Teatern för att bredda Rådhusgatan men då fick östersundarna nog och den byggnaden står kvar idag.

Stortorget i centrala Östersund är ett av sex "slutna torg" som anlagts i Sverige. De andra återfinns i Uppsala, Karlstad, Vimmerby, Piteå och Haparanda. Torget skapades genom inskärningar i fyra kvarter för att medvetet skapa ett så kallat friluftsrum med öppningar åt vardera håll. Stilen kan i sig härledas till renässansens stadsbyggnadslära. Torget har emellertid förlorat sin ursprungliga form då det "öppnades upp". Torget har länge verkat som stadens huvudsakliga marknadsplats och hjärtpunkt, det är även här som den tusenåriga Gregoriemarknaden hålls varje år i mars månad. Även stadsfestivalen Storsjöyran har Stortorget som sin centralpunkt.

Bebyggelsen längs Storgatan anses med stadsmiljöer från 1880-talet vara en av de mest välbevarade i hela landet. Träfasaderna är detaljrika och husen relativt låga, korta och smala. Ett stort arbete lades ned på de här husen och balanserar väl mellan detalj och helhet. Parallellt med Storgatan går Prästgatan, Östersunds handelsgata. Husen mellan de båda gatorna är ofta sammanbyggda och gatorna bildar små rum dit friska vindar har relativt svårt att nå. Dessa rum stimulerar även det sociala livet på gatorna.

I staden finns ett antal konstverk som till exempel skulpturen "far och son" av Olof Ahlberg från 1921^[9], "kören" på Stortorget och "tärningen" utanför länsbiblioteket.

Stadsdelar och bostadsområden

Innan Östersund etablerades var bosättningen i området sparsam. I Odensala och Torvalla fanns det sedan tidigare bosättningar, men dessa två blev en del av Östersund långt senare och är idag två stora stadsdelar. Förutom dem så finns stadsdelarna Odenskog, Lillänge, Karlslund, Lugnvik, Erikslund, Körfältet, Odenslund, Söder och Odensvik samt den nya Stadsdel Norr. På Frösön som numera ingår i staden finns de tre stadsdelarna Hornsberg, Mjälle samt Valla. Till Östersunds tätort hör också Byskogen^[10] som ligger i Krokoms kommun. De centrala delarna av Östersund ingår i stadsdelen Staden, som har kommit att bli synonymt med Östersund för många personer som bor i närliggande orter och byar. Bland de här personerna är det ofta vanligt att benämna östersundarna som stassbon, "stadsborna".

Landmärken

Det landmärke eller den byggnad som allra främst förknippas med Östersund är det 51 meter höga rådhuset. Östersunds rådhus har 136 rum och är byggnadsmässigt den främsta företrädaren för den nationalromantiska arkitekturen i Östersund. Rådhuset liknar i sig en fästning och återknyter särskilt till Jämtland. Klockstapeln är en typisk jämtsk sådan, den lokale skulptören Olof Ahlberg gjorde skulpturdetaljer och ornamenten är gjorda i jämtsk kalksten. Frans Bertil Wallbergs rådhus sågs av samtida kollegor som det bästa av modern svensk arkitektur. Rådhuset har därefter kommit att manifestera Östersund som stad. Byggnadens huvuddel framhävs av det ståtliga klocktornet och en storslagen trappläggning. Östersunds rådhus hade ursprungligen två flyglar mot öster, men den södra revs på 1970-talet då byggnaden sammanlänkades med ett nämndhus. ^[11]

Ett nyligen uppfört landmärke är Arctura, som fått sitt namn av Jämtlands landskapsstjärna Arcturus. Arctura är en 65 meter hög ackumulatortank tillhörande Jämtkraft som på grund av sitt utseende allmänt kallas termosen av lokalbefolkningen. Upptill och nedtill på byggnaden finns 7 600 små lampor som ger tanken olika belysningar under olika delar av dygnet. Det finns ett flertal program som styr hur Arctura ser ut där ett exempel är norrsken.

Den stora kyrkan, även kallad nya kyrkan, är en monumental byggnad i Östersunds stadsbild. Kyrkan är en basilika gjord av tegel med ett enormt västtorn mot Storsjön och Oviksfjällen, och har väl synliga sidoskepp. Kåret är tresidigt och själva huvudportalen är gjord i ljus granit av Olof Ahlberg och föreställer Jämlands kristnande.

Det senaste projektet som skulle förändra Östersunds stadsbild är Björntanden, en stor anläggning som har planerats att uppföras på Östberget på Frösön, men vars framtid nu är högst osäker på grund av finanskrisen.^[12] Idén bakom själva anläggningen kom från investeraren Bert Sjödin och finansmannen Maths O. Sundqvist. Östersunds kommun planerade att uppföra en gondolbana från fastlandet över Storsjön och upp till Östberget ifall projektet skulle bli av. Anläggningen var tänkt att vara inriktad på konferens- och hotellverksamhet, och har utformats av arkitekt Gert Wingårdh under namnet Biesse Baeinie, vilket är sydsamiska för björntand. Temat för projektet var Breath Of Life med inriktning på miljö, hälsa och klimat.

Historia

Huvudartikel: Östersunds historia

Äldre historia

Ända sedan 1500-talet då Sverige blev ett självständigt land har dess makthavare försökt utvidga inflytandet över Jämtland. Först politiskt, utan resultat, och därefter ekonomiskt. De städer som anlagts vid Norrlandskusten strävade efter att behärska den i Jämtland utbredda forbondehandeln. Härnösand anlades först år 1585 följt av Sundsvall år 1621 vilket medförde att bönderna blev skyldiga att bedriva handel i städerna. Efter Jämtlands och Härjedalens erövring 1645 gjorde båda anspråk på att få behärska handeln i de båda landskapen. De små städerna hade emellertid föga framgångar med det här då förbindelsen mellan Tröndelagen och Jämtland hade alltför starka rötter ute i bygderna, samtidigt som motståndet mot statens försök att centralstyra handeln var stort.^[13]

Planer om att anlägga en svensk stad eller köping i Jämtland fanns hos myndigheter redan efter att Sverige erhöll landskapet från Danmark-Norge år 1645. Men tiderna var alltjämt turbulenta och Jämtlands statstillhörighet fortsatte att skifta, nu med hjälp av lokalbefolkningen, varvid planerna på en svensk stad lades ned.

1758 fick planerna om en stad i Jämtland nytt liv. Initiativet kom från en privatperson, men från myndigheternas håll såg man inte ett behov av att anlägga en stad i Jämtland.^[14] Förslaget gjorde dock att debatten om huruvida Jämtland skulle ha en stad eller inte tog fart på riktigt. Från de redan nämnda norrländska städerna restes krav om att en stad skulle anläggas i Jämtland för att förhindra de jämtska forböndernas lukrativa gränshandel över Kölen. Jämtarna negligerade ofta jordbruket för att ägna sig åt långväga handelsresor samt landsbygdshandel. Med en stad skulle det här kunna stoppas och staden skulle även kunna säkra varutillförseln till kusten som varit bristfällig under en längre tid. Ur militärstrategiskt perspektiv var även upprättandet av en befäst stad i Jämtland gynnsamt, när Sverige inte längre var någon stormakt.

Staden grundas

Östersund grundades den 23 oktober år 1786 av kung Gustav III efter att Odensalaböndernas utmarker vid Östersundet införskaffats för ändamålet. Flera olika förslag till lokaliseringar fanns, bland annat Huså, då Jämtlands största ort, samt Ede utanför Brunflo, Krokom och Sunne. Även Frösön hade föreslagits men lotten föll till sist på markerna vid Östersundet, som ansågs mest fördelaktigt.^[15]

Det enda som i övrigt fanns på området vid den tiden var huvudvägen och bron till Frösön, Jämtlands dåvarande centralort. Handeln i Jämtland gick inte att stoppa från Norrlandskusten, alla handelshinder, såsom gränskontroller, straff, handelsförbud och tull hade inte givit ett önskat resultat. Jämtarna var alltför sluga och vissa menar att det signaturmässiga jämtska uttrycket bällt du luur'n (förmådde du lura honom) kommer från jämtarnas försök att slippa betala tull för varor tillförskaffade i Norge. Samma utveckling skedde i övriga Norden, i nuvarande Finland grundades Tammerfors, Kuopio och Kaskö. Östersund är dock den enda stad i nuvarande Sverige som grundades på 1700-talet. Även Danmark-Norge hade en likartad utveckling, och samma år som Östersund grundades även Reykjavik på Island.^[16] Östersund erhöll 20 års skattefrihet och befriades från handelsreglementen och skråordningar.

Liksom för alla andra städer som grundades efter beslut i den kungliga huvudstaden gick utvecklingen oerhört trögt. Staten försökte förmå handelsmännen från Frösön att flytta till fastlandet. Men någon vilja till det fanns inte, Frösön hade utgjort Jämtlands hjärta i över 600 år och var en rik socken. Marken på Frösön var även bördig och långt mer lämpad för jordbruk än träskmarkerna på andra sidan Östersundet. Staden kom således att utvecklas mycket långsamt, under sina första 50 år ökade Östersunds befolkning med i snitt åtta personer per år^[17]. Staden blev residensstad i och med att Jämtlands län inrättades 1810 och en länsstyrelse kom till. Östersund förblev dock en bondby, med knappt 400 invånare 1820. 1840-talet blev något bättre, Jemtlands Tidning bildades, den första kyrkan invigdes, landshövdingen fick ett stort residens, Frösö Trivialskola blev förlagd till staden och ett lasarett kom till. Staden blev därefter något större då skogshanteringen tog fart på 1850- och 1860-talet.

Folkrörelsetidens godtemplarstad

För mer information angående folkrörelsetiden i Jämtland se Jämtlands samtidshistoria

Det var först när järnvägen kom år 1879 som staden snabbt började växa och passera Frösön i storlek. Tack vare "bondehövdingen" Nils Larson i Tullus kom järnvägsbanan att dras genom staden istället för utanför som planerat^[18]. Mellanriksbanan blev klar 1882 och knöt Östersund närmare Trondheim och Sundsvall. Östersund kom därefter att växa snabbare än någon annan stad i Sverige. På endast tio år hade staden gått förbi 20 svenska städer i storlek befolkningsmässigt. Staden lockade nya invånare, främst från den jämtländska landsbygden, men även nybyggare från övriga Sverige. Med nybyggarna kom nya influenser till Jämtland och landskapet gick kraftigt in i folkrörelsetiden. I förhållande till övriga Sverige var rörelsen i staden ovanligt dynamisk^[19]. I Jämtland och Härjedalen var det den frisinnade Godtemplarrörelsen (en del av nykterhetsrörelsen) som kom att dominera totalt. Den kom efter Väckelserörelsen som utmanade stadens etablissemang genom anläggande av missionshus och baptistkapell.

Den tredje stora folkrörelsen, arbetarrörelsen, hämmades mycket av den frisinnade nykterhetsrörelsen men blev även den ett viktigt inslag i stadens utveckling. Redan 1890 hölls en första majdemonstration.

Den första nykterhetslogen etablerades 1882 och ett halvår senare fanns det åtta stycken. Jämtland utmärkte sig som "ett tacksamt fält för ordens arbete". Ett år senare, 1883, var 700 av stadens 3 000 invånare engagerade inom rörelsen. Den snabba framgången för rörelsen skapade en unik entusiasm och rörelsens kom att omfatta alla delar av samhället. Det anordnades egna bröllop, julmarknader, nöjesetablissemang och caféer startades, banker, en försäkringskassa, bibliotek med mera grundades. Den största symbolen för rörelsens storhet var ordenhuset som uppfördes 1885 i staden, Östersunds-Goodtemplars-Ordenshus. När godtemplarrörelsens galjonsfigur Joseph Malins besökte Jämtland och Östersund utkorade han ordenhuset till det allra största i hela världen^[20]. Det rådde ingen tvekan - Östersund var Godtemplarstaden. Den unika entusiasmen visade sig redan 1886 då staden firade hundra år. Östersund spåddes då bli Sverige-Norges huvudstad av Johan Lindström Saxon^[21].

Jämtland med Östersund som navel blev nykterhetsrörelsens, i förhållande till befolkningen, starkaste fäste i världen^[22] . Genom nykterhetsrörelsen utvecklades andra föreningar med ideella syften såsom fredsföreningar (den svenska fredsrörelsen firade 1903 sitt 20-årsjubileum i Östersund), rösträttsföreningar, vegetariansällskap och ungdomsrörelsen, som kom från Norge.

Östersund utvecklades under samma period till Jämtlands handelscentrum med den uråldriga Gregoriemarknaden som höjdpunkt. Från och med 1870-talet ökade den dagliga handeln och handlandet nästan sjufaldigades fram till 1910. Marknaden förbjöds 1914 av den statliga myndigheten Kommerskollegium.

Östersund levde i symbios med den närliggande bygden, såväl ekonomiskt som kulturellt och den för Jämtland och Östersund tämligen riksunika hembygdsrörelsen bröt mark i början av 1900-talet. 1908 bildades föreningen Jämtslöjd och blev följelsagare till fornminnesföreningen och 1912 började man planera ett friluftsmuseum — Jamtli. Museet fick senare under mellankrigstiden sällskap i form av Länsmuseet och Landsarkivet. Ett viktigt inslag i kulturen blev Jämtlands bibliotek som år 1912 flyttades från Frösön till staden. Östersund kom då att inhysa ett av norra Skandinaviens mest värdefulla bibliotek.

Tiden före första världskriget var en för Östersund mycket viktig tid då grunden för det som har präglad staden lades. De ideella strävanden som befolkningen hade och gav uttryck i genom det storskaliga föreningslivet skapade en enorm entusiasm, inte bara i Östersund utan i hela Jämtland. "Om det så hade gällt att flytta Åreskutan sten för sten, hade vi trott att det var möjligt" berättade senare en gammal godtemplare^[23]. Även omfattande nybyggnadsarbete blev nödvändigt då stadens befolkning ökade. Det var i samband med det här som Östersunds rådhus uppfördes 1912 efter ritningar av arkitekt Frans Bertil Wallberg.

Bland godtemplarna blev hembygdsforskning populärt och rörelsen blev sammanflätad med hembygdsrörelsen. Godtemplarrörelsen såg industrialiseringen som ett allvarligt hot mot hembygden och det gamla by och bondesamhället. Då majoriten av Östersunds befolkning hade sina rötter på landsbygden rådde inga stad-landsbygdsspänningar inom Jämtland. Rörelsernas gemensamma arbete gjorde att staden och dess borgerliga styre hade en extremt avvisande hållning gentemot industrier. Istället ville man framställa Östersund som ett centrum för friluftsaktiviteter, kultur, utbildning och turism. Man ville inte att industrier skulle hota den goda miljön, den rena luften, naturen och de kulturhistoriska traditionerna^[24].

Militärstaden

Se även Östersunds garnison.

Östersunds period som garnisonsstad inleddes då A4 grundades 1893. Senare ändrades Jämtlands fältjägarkår till Jämtlands fältjägarregemente. Unionsupplösningen bidrog till att befästa Östersund som en militärstad. Fältjägarregementet I 5 förlades till staden 1910 och en flygflottilj, F 4 kom till Frösön 1926.

Krig och kriser

Allting var emellertid inte positivt i staden. Tecken på svårare tider uppenbarade sig. Arbetsmarknadskonlikten från 1909 och storstrejken utgjorde i sig kulmen på ökande motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Inga större sammanstötningar skedde men strejken var däremot ett enormt nederlag för arbetarrörelsen.^[25]

År 1917 pågick första världskriget på kontinenten och i samband med februarirevolutionen 1917 som inledde den ryska revolutionen påverkades stämningen även i Östersund. Ransonering ledde till brist på livsmedel och en revolution fruktades. Hungerdemonstrationer förekom i staden av i första hand soldater. På första maj det året samlades 4 000 demonstranter framför rådhuset i Östersund och krävde bland annat sänkt pris på mjölk och ved.

Året därefter spred sig Spanska sjukan som en löpeld över landet. Stadsläkaren i Östersund meddelade att "Östersund torde utan gensägelse ha varit mer än någon annan svensk stad av sjukdomen hemsökt", varvid Östersund har kallats för "Spanska sjukans huvudstad". Gamla skolan (det som idag är Östersunds turistbyrå) blev ett provisoriskt sjukhus och då inget kriscentrum fanns gick olika aktörer in för att hjälpa befolkningen. Även myndigheterna gjorde vad de kunde genom att förbjuda publika sammankomster samtidigt som teatersalonger och biografer stängdes.

Trots den stora depressionen och flera kriser som resulterade i hög arbetslöshet fortsatte Östersund under mellankrigstiden att växa. Bland annat blev municipalsamhället Odenslund en del av staden 1918. Näringslivet påverkades inte nämnvärt under tiden och Östersund fortsatte att vara en av Sveriges minst industrialiserade städer. Staden fortsatte att inrikta sig på parti- och grosshandel och blev ett centrum för det här i norra Sverige samt övre delarna av mellersta Sverige. Stadens kommunikationer förbättrades då Inlandsbanan drogs genom Jämtland. Den första delen av Inlandsbanan, Strömsund-Östersund, blev klar 1912 Sträckan Brunflo-Sveg färdigställdes tio år senare, 1922.

Under mellankrigstiden kom även bilen och bussen till staden på allvar. Den första reguljära busslinjen inrättades på 1920-talet mellan Östersund och Brunflo. Fram till mitten av 1930-talet var över 40 busslinjer verksamma i Östersund. Bussarna var av typ skvader, det vill säga en korsning mellan buss och lastbil och fraktade både människor och mjölkflaskor. Mejeriet låg väster om torget, där nuvarande Kärnans varuhus ligger. Busstorget, Gustav III:s torg, blev en central punkt i staden.

Kulturlivet förändrades, Östersunds Rundradiostation började sända 1927 och biograferna blev en för många självklar del av nöjeslivet. Även idrotten fick nu sina första stora anläggningar. 1917 invigdes Hofvallen och på 1930-talet byggdes ett badhus, en travbana och tennishallen.

Godtemplarrörelsen vann överlägset i Östersund och Jämtlands län vid folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922. I länet röstade 72,2 procent för ett förbud (63,5 procent av männen och 83,2 procent av kvinnorna). Det blev emellertid inget förbud då Sverige som helhet röstade emot ett sådant. Trots stödet lokalt började Godtemplarrörelsen att minska i omfattning. Rörelsen har däremot lyckats väl med att sätta sin prägel på staden. Det var något av ett epokskifte när skylten för Godtemplarhuset år 1947 byttes ut mot "teater" i det som numera är Gamla Teatern.

Allmän och lika rösträtt infördes 1921. I samband med rösträttsreformen 1919 erhöll Socialdemokraterna 10 mandat i Östersunds stad vilket var lika många som de frisinnade och fyra mindre än Högerpartiet. Någon majoritet fick Socialdemokraterna emellertid inte, trots att man regerade nationellt till och från under hela 1920-talet. Östersunds frisinnade fortsatte att inneha ordförandeposten i drätselkammaren vilket man haft sedan 1918 genom järnhandlaren Olof August Persson.

Nyare tid

Östersund fortsatte att växa efter andra världskriget. Lugnvik inkorporerades 1954 och Östersund kom likt Jämtland i övrigt att påverkas av Rehn-Meidner-modellen, men i motsatt effekt. Den keynesianska politiken sjösattes för att göra arbetskraften i Sverige mer rörlig. Övriga Jämtland drabbades hårt då folk flyttade från landsbygd till stad, från inland till kust och från norr till söder. I egenskap av tätort drog Miljonprogrammet igång i staden och stadsdelar som Körfältet kom till.

Den negativa synen på industrier ändrades då Socialdemokraterna kom till makten i drätselkammaren för första gången 1952 och med stöd av den statliga lokaliseringspolitiken lockades industrier till Östersund. Industriområden inrättades i Lugnvik och Odenskog.

Utvecklingen var som redan nämnt inte lika positiv i Jämtland i övrigt och som en motaktion mot den förda politiken grundades Republiken Jamtland och frihetsfesten Storsjöyran 1963.

Östersund fortsatte att växa och år 1970 införlivades Frösö köping i staden som året efter fick namnge storkommunen Östersunds kommun som bildades efter 1971-1974 års kommunreform. I likhet med övriga Sverige började den offentliga sektorn att utökas kraftigt därefter. I Sverige som helhet utgjorde år 1960 den offentliga sektorn 31 procent av bruttonationalprodukten. Fram till mitten av 1980-talet hade siffran mer än fördubblats till hela 65 procent. I Östersund var det här som jobben ökade under tidpunkten; inom landsting, stat och den nya kommunen. Huvudorsaken till den snabba ökningen av den offentliga sektorn var de ökade transfereringar till hushållen som skedde jämte ökade ränteutgifter och offentlig konsumtion. Det hela betalades med omfattande skattehöjningar. Hela 1970-talet var en expansiv period. Förutom de nya industriområdena blev Frösöbron en realitet, så även polishuset, sporthallen, Z-kupolen (som brann ned 1989), Storsjöteatern, Folkets hus, stadsdelskyrkor som till exempel Marielundskyrkan, varuhus med mera. Länsstyrelsen och lasarettet byggdes ut och stora bostadsområden växte fram i de redan nämnda delarna Körfältet och Lugnvik, men även Odensala.

Redan på 1940-talet försökte staden att få en "humanistisk högskola" förlagd till Frösön. Motsättningar mellan städer i Norrland var stora och det var Umeå som slutligen gick segrande ur striden 1962. Östersund fick dock en socialhögskola 1971.

Efter Sovjetunionen fall 1991 ansågs det militära hotet mot Sveriges minska. Behovet av försvaret i Jämtland debatterades under hela 1990-talet. År 1996 samlades till exempel 31 600 namnunderskrifter in för att motverka en nedläggning av regementena och lämnades över till försvarsministern Thage G Peterson. Regementena var emellertid inte räddade utan beslutet sköts upp. Det slutgiltiga beslutet om nedläggning kom 2004 och när försvarsminister Leni Björklund meddelade regeringens beslut blev hon utbuad av missnöjda jämtar utanför rådhuset i Östersund.

Nedläggningen har dock skapat en större framtidstro i staden med ökat företagande och en växande privat sektor, vilket är något som omställningsmedlen staden erhöll och de omlokaliserade statliga myndigheterna bidragit till. De äldre militärområdena har öppnats upp och två nya stadsdelar kom till. Den 1 januari 2005 omvandlades Mitthögskolan till Mittuniversitetet.

Klimat

Vinterklimatet är mildare än det annars normala för breddgraden, främst beroende på västvindar från Atlanten genom Storlienpasset. Den här i någon mån maritima karaktären gör också att somrarna är ganska svala, trots att Östersund är beläget i inlandet. Nordvästan eller kallvästan är lokala benämningar på de kalla vindar som kan blåsa in över staden från nordväst^[27], det vill säga Arktis.

Då Jämtlandsfjällen tar emot större delen av all nederbörd som kommer från havet har Östersund och Storsjöbygden ett mindre regnunderskott^[28]. Sommaren 2007 vann Östersund Sveriges solliga med sina 654 soltimmar.

Temperaturerna nedan är uppmätta mellan år 1823 och år 1827.^[29]

Östersunds årliga nederbörd, samt de lägsta och de högsta medeltemperaturerna för ett helt år.^[30]

Kommunikationer

Flygplatsen ligger 11 kilometer från centrum på Frösön. Den 6 december 2006 bytte den namn från "Östersund flygplats" till "Åre Östersund Airport" (ofta kallad Åre Östersund Flygplats) ^[31]. Det gjordes för att öka attraktionsgraden för inkommande skidturister. Den är en av de fåtal svenska flygplatser som har betydande inkommande utrikes turistcharter, och den enda med betydande tillväxt inom den sektorn.

Genom och förbi staden passerar europavägarna E14 och E45, vars sträcka i Sverige benämns Inlandsvägen, samt riksväg 87. Dessutom har man järnvägsförbindelser. Mittnabotåget är namnet på den gränsöverskridande trafiken på Mittbanan mellan Sundsvall och Trondheim. Man har även turisttrafik på Inlandsbanan, och fjärrtåg (inklusive nattåg) till Stockholm, Göteborg och Malmö. Inom staden tar man sig enklast fram med någon av Stadsbussarnas nio linjer.

Handel och näringsliv

Likt övriga Jämtland domineras Östersund av småföretag. Staden är hela Jämtlands läns handelscentrum och har över 300 affärer. Detaljhandeln i staden omsätter 30 procent mer än vad befolkningsunderlaget borde ge. Handeln i stadskärnan består främst av gågatan Prästgatan där stora varuhus som Mittpunkten (tidigare Domus), Åhléns (ursprungligen Tempo) och Kärnan återfinns. I stadskärnan finns även stora klädesbutiker såsom H&M, Kappahl, Lindex med flera, runt 50 restauranger, skoaffärer, sportbutiker som Stadium och Intersport, dagligvaruaffärer och mycket annat. Även Storgatan som går parallellt nedanför Prästgatan är en gata kantad av affärer, restauranger och caféer, Storgatan är emellertid inte en gågata. Östersund är den stad i Sverige som har flest meter skyltfönster per invånare. Den främste personen inom Östersunds näringsliv under 1900-talet var häst- och sedermera bilhandlaren Sven O. Persson, grundaren av Persson Invest, Byggelit och Bilbolaget. Numera är den mest utmärkande näringslivspersonen finansmannen Maths O. Sundqvist som äger många fastigheter i staden, däribland hela Stadsdel norr genom bolaget Fabös, tillsammans med Peab.

Östersund är en utpräglad handelsstad och i staden hålls som redan nämn den årligt återkommande Gregoriemarknaden som har 1000-åriga anor i tre dagar i början av mars. Trots att den förbjöds 1914 kom den fortfarande att hållas i staden i ett par år. 1950 hölls en ny Gregoriemarknad men det var först vid stadens 200-årsjubileum 1986 som den kom tillbaka på riktigt och har sedan dess hållits årligen. År 1948 då marknaden ej var verksam i staden fanns det visioner om att återknyta till stadens marknadstraditioner i en modern tappning, varvid den stora varumässan Expo Norr initierades 1950 för att befästa staden som norra Sveriges ledande handelsstad. Mässan är precis som Gregoriemarknaden årlig men hålls under sommaren och inte under vintern. Antal besökande till Expo Norr uppgår varje år till drygt 30 000 personer.

I Östersund ligger ett av Mittuniversitetets tre campus där det utgör en rekryteringsbas för några av de företag som är verksamma i Östersund. Universitetet sysslar särskilt med affärsutveckling, elektronikproduktion samt mjukvaruutveckling. I likhet med många andra residensstäder hör offentliga arbetsgivare som kommun och landsting till de största arbetsgivarna.

Vid sidan om handel och offentlig service finns komponenttillverkare till verkstadsindustri med multinationella kunder på listan. Två Östersundsföretag är marknadsdominerande på snökanoner. De traditionella näringarna har kompletterats med IT och telecom på senare år. Flera stora företag och koncerner finns också i Östersund som till exempel Solectron, Cybercom (fd. auSystems, fd. Teleca), Svenska Dagbladets kundtjänst, Volex, Husqvarna, Swedbanks Telefonbank och Telia. Andra tillverkande företag är Jonsson&Paulsson, Byggelit, Areco och Lenko. Några större företag som har sitt huvudkontor i staden är bland annat Inlandsbanan AB och Milko.

Av alla företag i Östersunds kommun (varav en kraftig majoritet av dem återfinns i Östersund) är 52 procent "mycket positivt inställda till globalisering" vilket placerar Östersund på åttonde plats i hela landet^[32].

Offentlig förvaltning och politik

Se även Östersunds kommun.

Ända sedan staden grundades har den haft ett fokus på offentlig förvaltning. Ett fokus som befästes då Jämtland och Härjedalen blev ett eget län 1810, då Östersund blev residensstad och således även säte för länsstyrelsen i Jämtlands län. Även landshövding Britt Bohlins residens finns i staden. Jämtlands läns landsting har även numera sitt säte i Östersund, då Frösön som landstinget av gammal tradition varit lokaliserad till kom att räknas till staden på 1970-talet.

Östersund har på senare tid fått ett antal statliga myndigheter utlokaliserade. Sedan tidigare har Glesbygdsverket och ITPS sina huvudkontor i Östersund. Numera är även Folkhälsoinstitutet och SIKA lokaliserat till Östersund. Arbetslivsinstitutet och Nutek har också kontor i Östersund.

I Östersund har Sametinget en del av sin verksamhet, genom kontor som återfinns i Samernas hus tillsammans med Samiskt Informationscentrum, en del av Sametingets myndighetsuppdrag. Östersund, som på sydsamiska har namnet Luvlieluspie, är även en av de föreslagna orterna för en ny Sametingsbyggnad. Enligt en lagrådsremiss från regeringen kommer även ett av två samiska språkcentra att inrättas i Östersund^[33].

Östersund är centralort i Östersunds kommun. Kommunfullmäktige i kommunen har 67 ledamöter från sju olika partier. Dessa ledamöter är representativt valda för en fyraårsperiod. Kommunfullmäktige beslutar om kommunens frågor och utser en kommunstyrelse bestående av 15 ledamöter, vars uppgift är att leda verksamheten i kommunen. Östersund har historiskt varit ett starkt fäste för de konservativa, de frisinnade (sedermera folkpartiet) och socialdemokraterna. I motsats till Sverige nationellt så var de borgerliga partierna länge i majoritet. Situationen ändrades först 1952 då socialdemokraterna inkluderades i styret, då den nuvarande blockpolitiken inte gällde, och när man fick egen majoritet 1962. I kommunalvalet 1966 utökades partifloran då centerpartiet kom in i kommunfullmäktige, tillsammans med de något mindre kristdemokraterna och kommunisterna. Ett nytt borgerligt styre kom till och centerpartiet blev det största borgerliga partiet 1970. Sedan 1980-talet har emellertid socialdemokraterna suttit vid makten (bortsett från en mindre period på 1990-talet) genom stöd av kommunisterna (numera vänsterpartiet) och stundom miljöpartiet, som kom in i kommunfullmäktige 1982. Kommunstyrelsens ordförande är Jens Nilsson (s) som leder det rödgröna styret.

Utbildning

Mittuniversitetet har sitt största Campus i Östersund (sett till antal studerande) med sina över 7 000 studenter där hälsovetenskap, samhällsvetenskap och socialt arbete är de dominerande verksamheterna, men även viss IT och naturvetenskaplig utbildning bedrivs. Den samhällsvetenskapliga forskningen (företagsekonomi, psykologi, sociologi och statsvetenskap) har sin tyngdpunkt i Östersund liksom forskningen i socialt arbete, medan forskningen inom hälsovetenskap är delad mellan Östersund och Sundsvall. Mittuniversitetet tilldelades universitetsstatus 2005 efter att dessförinnan varit högskola. Den direkta föregångaren är Mitthögskolan, som i sin tur var resultatet av en sammanslagning av Högskolan i Östersund och Högskolan i Sundsvall/Härnösand 1993.

Östersund har två stora gymnasieskolor; Palmcrantzskolan och Wargentinsskolan, samt ett antal mindre som Primrose, John Bauer, VTC-gymnasiet och Östersunds gymnasium.

Kultur och nöjesliv

Östersund är en av Sveriges kafétätaste städer. Kaféerna har i sig en lång tradition i staden och var tidigt viktiga samlingsplatser för nöjes-, förenings- och sällskapsliv. I och med det blev det naturligt för dem som gästade staden tillfälligt, som militärer och landsbygdsbor, att tillsammans med stadsbor umgås på ett kafé. Till de mest anrika caféerna hör Törners och Wedemarks Konditori, på den senare sägs världens första smörgåstårta ha blivit gjord av konditor Gunnar Sjödahl på 1960-talet. Brunkullan i Östersunds äldsta delar är det enda som numera har trädgårdsservering, vilket var vanligt förr i staden.

Östersund har ett flertal krogar som till exempel O'Learys, Upstairs, The Rock, News, Mark Twain, Captain Cook och GIII i stadskärnan samt Marité vid Storsjön.

Kulturarenor

I Östersund finns det flera museer, det mest kända är Jamtli  -  Jämtlands Läns Museum.

Där finns en konstsamling med över 2 000 konstverk, ett historieland och mycket mer. Museet arrangerar tillställningar såsom Jamtlinatt, Midsommar, Julmarknad och Jamtli Vinterland och är ett av Östersunds mest populäraste turistmål. På Jamtli finns de märkliga Överhogdalsbonaderna från vikingatiden. Bonaderna innehåller motiv såväl från den nordiska som den kristna föreställningsvärlden och är Europas äldsta kompletta bildvävar. Storsjöodjuret har en egen utställning på museet. Utöver Jamtli finns även Jämtlands flyg- och lottamuseum här.

Andra kända sevärdheter är S/S Thomée och S/S Östersund, två ångbåtar som trafikerat Storsjön i över 100 år.

Gaaltije - Sydsamiskt kulturcentrum öppnade 1999 och är en levande kunskapskälla för sydsamisk kultur, historia och näringsliv. Gaaltije driver en rad projekt i syfte att synliggöra sydsamisk kultur och utveckla sydsamiskt näringsliv. Kulturcentret håller också informationsträffar och arrangerar utställningar om sydsamisk litteratur, konst, konsthantverk och historia.

Jämtlands läns bibliotek, JLB finns i staden och är Sveriges äldsta länsbibliotek, som grundades 1816 då Carl Zetterström i sitt testamente skänkte sin privata boksamling till ett bibliotek för Jämtland. Boksamlingen var mycket stor, cirka 12 000 band, och i takt med att biblioteket växte blev det flyttat från Frösön till Östersund.

I Östersund, på Frösön, finns en av Sveriges största djurparker, Frösö zoo, som även är världens nordligaste djurpark med exotiska djur. Parken har många arter, till exempel dvärgsilkesapor, lejon, polarvargar och sibiriska tigrar.

Storsjöteatern finns vid Stortorget i staden. Huset har två scener och arrangerar ett flertal konserter och utställningar varje år. På Storsjöteatern hålls även föreläsningar, seminarier, mässor, konferenser och events.

Musikliv

I Östersunds hålls det ett flertal musikfestivaler, där Storsjöyran är den mest kända (se Evenemang). Några av de artister och band som kommer från Östersund är Aeon, Annika Norlin, Lola Barbershop, Sibiria och Urug. Bandet Vapnet har nyligen uppmärksammats då de namngav varenda låt på cd-skivan "Jag vet hur man väntar" efter gator i Östersund.

Evenemang

• I Östersunds stad hålls varje år Storsjöyran som är Skandinaviens äldsta samt Sveriges största gatufestival. Festivalen har sin kärna i Badhusparken och på Stortorget i centrala Östersund. Storsjöyran startades år 1963 i samband med att Republiken Jamtland utropades, en republik som Östersund är huvudstad i. Festivalen tog sin nuvarande form 1983. Yran är nu en av Skandinaviens största musikfestivaler med ca 55 000 betalande besökare och sammanlagt ca 300 000 besök under "Yranveckans" 10 dagar. Samtidigt som yran pågår förtäcks hela staden i republikens flaggas färger; blå, vit och grön.
• Expo Norr
• Arnljotspelen på Frösön i början av juli.
• Östersund Jazz Rhythm Fest
• Östersunds Blues Festival
• Jamtli Julmarknad, en välbesökt julmarknad på Jamtli som hålls varje år andra helgen i advent. På marknaden säljer de cirka 200 utställarna från den omgivande bygden lokalt hantverk och mat till de (omkring) 20 000 besökarna. I de historiska miljöerna hålls aktiviteter för barn och vuxna med häst och släde av forbönder, hundspann och traditionellt julfirande från förr.
• Gregoriemarknaden, Östersunds största marknad med tusenåriga rötter. En del av marknaden är "gammaldags" och återknyter till rötterna.

Lokalmedia

Östersunds och Jämtlands äldsta tidning är Jämtlands Tidning (JT) som grundades 1845. JT upphörde 1957.

Den största dagstidningen är Östersunds-Posten (ÖP), vars upplaga uppgår till 27 900 exemplar^[34] och som fram till år 2005 var ägt av Centertidningar. I dag har Mittmedia köpt tidningen genom sitt dotterbolag Östersundstidningar. ÖP:s tidigare huvudkonkurrent Länstidningen Östersund (LT) som har en upplaga på 13 700 exemplar^[34], från vilken den politiske chefredaktören sparkades 2005 efter tjugo års anställning. I det skedet hade tidningens upplaga minskat under drygt tio år. LT är unik i Sverige då den som enda tidning tagit sig ur ett presstödsberoende. Mycket av framgången tillskrivs dåvarande redaktionschefen Christer Sjöström som belönades med stora journalistpriset för sina insatser. 2006 fick tidningen åter presstöd efter upplageraset. LT ägs även den nu av Mittmedia genom dotterbolaget Östersundstidningar.

Månadstidningen 100 procent Östersund är en av stadens gratistidningar, den har en upplaga på 42 000 exemplar^[35]. Den har kommit ut sedan 2005. Delas ut till hushåll, företag samt i tidningsställ. Sedan september 2008 finns även tidningen Stanidag vars upplaga på 40 000 exemplar delas ut gratis till hushåll, i tidningsställ och på stadsbussarna. Stanidag ägs av Östersunds-Posten.

Lokala radiokanaler i staden är One FM och Radio Jämtland.

Vinterstaden och idrott

Sedan 1996-1997 har näringslivet i staden tillsammans med kommunen marknadsfört Östersund som Vinterstaden, i ett led att göra vinterhalvåret i staden populärare. Verksamheten bedrivs främst i badhusparken vid Storsjön. Vintersport har i sig långa anor i staden. Tidigt anordnades kälkåkningstävlingar nedför stadens gränder, något mer seriös blev verksamheten då staden anordnade de nationella skidtävlingarna 1894 och staden har därefter intagit ställningen som den ledande svenska orten för skididrott.

En vintersportstad är även vad Östersund är, i staden finns Nationellt vintersportcentrum som är ett samarbete mellan idrottsrörelsen, Mittuniversitetet, Östersunds kommun och landstinget. Där bedrivs forskning och utveckling inom fysiologins område, samt tester och träningsrådgivning för elitaktiva. Sveriges Olympiska Kommitté använder labbet för tester av sina talang och toppgrupper. Och flera vinteridrottslandslag testas där.

På Östersunds skidstadion finns sammanlagt 89 km längdspår och om det är barmark finns en 7 km lång rullskidsbana. Skidklubben Östersunds Skidlöpareklubb har dominerat Skid-sm på herrsidan under 2000-talet. Staden har flera gånger varit arrangör för världscuptävlingar i längdåkning och skidskytte i februari 2008 hölls Världsmästerskapen i skidskytte i staden, vilket blev en stor publiksucce med totalt över 110 000 åskådare. Världsmästerskapen i skidskytte har arrangerats en gång tidigare i staden, 1970. År 2004 arrangerade Östersund Världsmästerskapen i skidorientering tillsammans med Åsarna i södra Jämtland.

Östersund har tillsammans med Åre kandiderat för Olympiska vinterspelen år 1994, 1998 och 2002. Basketlaget Jämtland Basket är hemmahörande i Östersund, liksom även Östersunds fotbollsklubb (ÖFK) och Östersunds Hockeyklubb (ÖHC) och Frösöns Innebandy lag i Div 1 Norra (FII) . Det finns även mindre klubbar som till exempel Ope IF och IFK Östersund. Östersunds curlingklubb har ett världslag i curling, Lag Lindholm med Peja Lindholm som lagkapten.

Den mest framgångsrika idrottsföreningen i Östersund är Östersund-Frösö Slalomklubb (ÖFS) med flera olympiska medaljörer och världscupsegrare bland sina åkare. I dag har föreningen fler lovande junior- och ungdomsåkare än någon annan, den dominerar nationellt och föreningens internationella framgångarna är stora.

Det finns också flertalet kampsporter representerade i Östersund via en handfull organisationer som erbjuder träning i Jodo, Iaido, Karate, Judo, Bujinkan, Tae Kwon Do, Aikido, Jeet Kune Do, Shootfighting med flera.

St Olavsloppet, en landsvägsstafett i löpning mellan Östersund och Trondheim, arrangeras varje sommar liksom Storsjöcupen som är en internationell ungdomscup i fotboll som spelas på Odensala Sportfält. På Frösön cirka 10 minuter från centrum ligger Gustavsbergsbacken, en slalombacke varifrån man har utsikt över hela staden.

Östersunds Fallskärmsklubb bildad 1958 är den äldsta av Sveriges fallskärmsklubbar och det allra första civila fallskärmshoppet gjordes på Storsjöns is i februari 1956. Östersunds Fallskärmsklubb är lokaliserad till Optands flygfält.

På Östersunds travbana, en travbana invigd 1936, hålls varje år travloppet Jämtlands Stora Pris i samband med V75.

Personer med anknytning till Östersund

• Carl XVI Gustaf
• Martin Abrahamsson
• Jerry Ahrlin
• Gunnar Andersson
• Kim Anderzon
• David Bexelius
• Doremus Bennerman
• Ulf Dahlen
• Alx Danielsson
• Alexander Edler
• John Ericsson
• Mathias Fredriksson
• Thobias Fredriksson
• Per-Martin Hamberg
• Kenneth Hugdahl
• Rolf Lassgård
• Beppe Wolgers
• Carina Lidbom
• Peja Lindholm
• Staffan Ling
• Karin Mattsson
• Camilla Nilsson
• Annika Norlin
• Allan Edwall
• Ylva Nowen
• Anna Ottosson
• Mikael Rahm
• Patrik Sandell
• Helena Jonsson
• Anders Södergren
• Severus Tenenbaum
• Mikael Tornving
• Pehr Wilhelm Wargentin

Referenser

Fotnoter

1. ↑ Statistik från Östersunds kommun
2. ↑ ”Familjen Medelsvensson” (PDF). SCB. http://www.scb.se/statistik/OV/OV0904/2007A01/medelsvensson.pdf. Läst 2 mars 2008. 
3. ↑ ”Vinterstaden”. http://www.vinterstaden.com/. Läst 2 mars 2008. 
4. ↑ ”Vinter-OS genom tiderna”. Riksidrottsmuseet. http://www.riksidrottsmuseet.se/pa-museet/utstallningar/tidigare-utstallningar/vinter-os-genom-tiderna/. Läst 9 maj 2008. 
5. ↑ Pentén, Gudrun (1986). "Så byggdes Östersund" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 368.
6. ↑ Pentén, Gudrun (1986). "Så byggdes Östersund" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 360.
7. ↑ Pentén, Gudrun (1986). "Så byggdes Östersund" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 371.
8. ↑ Pentén, Gudrun (1986). "Så byggdes Östersund" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 422.
9. ↑ Hvar 8 dag - illustreradt magasin 1921-1922, Bonniers tryckeri, Göteborg 1922 s.42
10. ↑ Kommunfakta
11. ↑ Pentén, Gudrun (1986). "Så byggdes Östersund" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 391.
12. ↑ Dagens Industri 25 november 2008: Björntanden läggs ned efter Sundqvists finanskollaps
13. ↑ Rumar, Historia kring Kölen, sid. 34.
14. ↑ Svenska Familj-Journalen, Tjugonde bandet, Familj-Journalens Boktryckeri-Aktiebolag., Stockholm [1881] "Jemtarnas stad",, sid. 205. 
15. ↑ Jacobsson, Hans (1992). "Östersunds tillkomst" i Sten Rentzhog: Jämten 1993. Östersund: Jämtlands läns museum, sid. 140-145.
16. ↑ Rumar, Historia kring Kölen, sid. 76.
17. ↑ Rumar, Historia kring Kölen, sid. 75.
18. ↑ Larsson, Håkan: Frihetskämpen från Tullus, Jengel förlag, Östersund 2006, sid. 79. 
19. ↑ Sundin, Bosse (1986). "Folkrörelser och kulturliv" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 126.
20. ↑ Sundin, Bosse (1986). "Folkrörelser och kulturliv" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 138.
21. ↑ Sundin, Bosse (1986). "En stad i fest" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 13.
22. ↑ Sundin, Bosse (1986). "Folkrörelser och kulturliv" i Jörgen Björklund: Östersunds historia III, sid. 137.
23. ↑ Sundin, Jämten 2000, sid. 117.
24. ↑ Björklund, Östersunds historia, sid. 97.
25. ↑ Sundin, Östersunds Historia III, sid. 158.
26. ↑ ”Gamla skolan / Turistbyrån”. Länsstyrelsen i Jämtlands län. http://www.z.lst.se/z/amnen/kulturmiljo/byggnadsminnen/ostersunds_kommun/gamlaskolan.htm. Läst 2 mars 2008. 
27. ↑ ”Välkommen till Östersund” (PDF). Östersunds kommun. http://www.ostersund.se/download/18.5764b86e110de7481f780003160/%C3%96stersund+2007.pdf. Läst 8 mars 2008. 
28. ↑ Haldo Vedin (Väder och Vatten 1/2007). ”Jämtlands klimat”. SMHI. http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/artikelserier/s10_jan07.pdf. Läst 2007-10-23. 
29. ↑ Forsell, Carl Gustaf (1844). Statistik öfver Sverige, grundad på offentliga handlingar. (4 uppl.).
30. ↑ MSN Weather - Östersund, averages
31. ↑ Luftfartsverket
32. ↑ Hur globala är Jämtlands kommuner? Svenskt Näringsliv
33. ↑ ”Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna” (PDF). Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/download/fe37ab46.pdf?major=1&minor=119483&cn=attachmentDuplicator_0_attachment. Läst 29 januari 2009. 
34. ↑ ^{34,0 34,1} [http://www.mypaper.se/show/text.asp?pid=345167455464764&page=48 TS Upplaga dagspress 2009
35. ↑ 100 procent Östersund

Tryckta källor

• Rentzhog, Sten (red.); Jens Ganman, Peter Selin, Bosse Sundin, LO Rindberg, Sven Schylberg, Nils G Åsling m.fl.: Jämten 2000 Framtidstro, Jämtlands Läns Museum, Östersund 1999. 
• Björklund, Jörgen; Gudrun Pentén, Bosse Sundin och Hans Wallentin: Östersunds historia III, Jämtlands läns museum, Östersund 1986. 
• Lars Rumar: Historia kring Kölen, Jämtlands läns museum/Jamtli, Östersund 1998, Andra upplagan. 

Se även

• Jämtland

Externa länkar

• Turist- & Kongressbyrån i Östersund
• Östersunds kommun
• pagang.nu guiden till evenemang och kultur
• Vinterstaden
• Stadsportalen allt om Östersund på ett ställe för dig som bor, arbetar eller besöker Östersund
• Länstidningen Dagstidningen Länstidningen
• Östersunds-Posten Dagstidningen Östersunds-posten
• 100 procent Östersund Östersunds gratistidning 100 procent Östersund

• Wikimedia Commons har media som rör Östersund
  Bilder & media

• Se även ordet "Östersund" på svenskspråkiga Wiktionary.

v • d • r Sveriges residensstäder Nuvarande AB: Stockholm · C: Uppsala · D: Nyköping · E: Linköping · F: Jönköping · G: Växjö · H: Kalmar · I: Visby · K: Karlskrona · M: Malmö · N: Halmstad · O: Göteborg · S: Karlstad · T: Örebro · U: Västerås · W: Falun · X: Gävle · Y: Härnösand · Z: Östersund · AC: Umeå ·  BD: Luleå Avskaffade residens L: Kristianstad · P: Vänersborg · R: Mariestad