Från Rilpedia

Rehn-Meidner-modellen är en plan för den ekonomiska politiken som utarbetades i slutet av 1940-talet av LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner. Den ingick i rapporten Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen till LO-kongressen 1951 och har präglat den ekonomiska politiken i Sverige sedan slutet av 1950-talet. Modellen betonar den aktiva arbetsmarknadspolitikens roll, och är ett viktigt inslag i den svenska modellen.

Modellen innefattar fyra mål för den ekonomiska politiken:

1. Låg inflation
2. Låg arbetslöshet
3. Hög tillväxt
4. Jämn inkomstfördelning

Åtgärder som främjar ett av dessa mål kan ha negativ verkan på ett av de andra: exempelvis säger en gammal ekonomisk tumregel att låg inflation medför hög arbetslöshet och vice versa (enl. den sk. Phillipskurvan). För att kunna ha en konstant låg arbetslöshet och ändå kunna driva politik som främjar de andra målen så krävs det enligt Rehn och Meidner att push-medel, det vill säga åtgärder som pressar ut sysselsatta i arbetslöshet, kombineras med pull-medel,åtgärder som minskar arbetslösheten.

Exempel på push-medel är en restriktiv efterfrågepolitik, som håller inflationen i schack, och en solidarisk lönepolitik, som främjar lika lön för lika arbete.

Bland pull-medlen finns arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning och sysselsättningsskapande åtgärder, det vill säga sådant som ingår i Sveriges aktiva arbetsmarknadspolitik.

Referenser

Tryckta källor

Fregert, K., & Jonung, L. (2005). Makroekonomi: teori, politik & institutioner. Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-03973-2

Erixon, L., red (2003): Den svenska modellens ekonomiska politik. Rehn-Meidnermodellens bakgrund, tillämpning och relevans i det 21:a århundradet. Atlas akademi. ISBN 91-7389-125-8