Curling
Från Rilpedia
Curling är en precisionssport som spelas på is med tunga stenar. Banan är 45,5 meter lång och cirka 4,5 meter bred och stenen får väga upp till 19,96 kg. Sporten har utövare i omkring 40 länder, varav Kanada är det största, med omkring en miljon curlingaktiva. I Sverige finns cirka 5 000 registrerade curlingspelare.
Namnet "curling" härstammar från engelskan och betyder rotation. Ordet beskriver stenens väg över isen.
Innehåll |
Historia
Sporten tros ha uppfunnits i Skottland på 1500-talet, där den äldsta kända curlingstenen från Stirling har inskriptionen 1511 och de första rapporterna om ett curlingliknande spel kommer från Paisley Abbey 1541. Från Holland under samma århundrade finns också målningar av Bruegel med ett curlingliknande spel. Curling var mycket populärt i Skottland mellan 1500- och 1800-talen då klimatet var tillräckligt kallt för att tillåta curling på naturis. 1838 samlades alla curlingklubbar i en organisation, Royal Caledonian Curling Club, som utarbetade enhetliga spelregler, vilka är de som gäller än i dag. Från Skottland spreds sedan curlingen över världen, till Kanada och USA samt övriga Europa. Till Sverige kom curlingen på 1840-talet, till Uddevalla, genom en inflyttad skotsk affärsman vid namn William Andrew MacFie. Svenska Curlingförbundet bildades 1919 och vann inträde i Riksidrottsförbundet 1955. 1966 grundades det internationella curlingförbundet World Curling Federation. Curling ingick i vinter-OS i Chamonix 1924 och blev åter en OS-gren vid OS i Nagano 1998.
Regler
Curling är en lagsport där de tävlande turas om att skjuta iväg en handtagsförsedd granitsten mot en måltavla målad på isen, kallad boet. Boet är 12 fot (cirka 3,6 meter) i diameter. Två andra spelare i laget sopar framför stenen med kvastar och lagets fjärde medlem, kallad skipper eller lagkapten, står vid boet och vägleder de andra. Lagkaptenen läser isen, lägger upp taktiken för laget och ger ofta även instruktioner för sopningen. Med sopningen påverkas stenens friktion mot isen och därigenom hur långt stenen glider och hur kraftigt den vrider sig eller curlar. Vanliga uppgifter i curling är att lägga in en sten i boet, lägga upp en gard som hinder för andra stenar, slå ut en liggande sten eller att vicka genom att träffa en liggande sten så att slagstenens bana ändras. Varje lagmedlem har två stenar. Det är alltså 8 stenar per lag eller totalt 16 stenar som spelas i varje omgång. Poäng räknas för varje sten i boet som ligger närmare centrum, tee, än motståndarens bästa sten efter avslutad spelomgång. En match omfattar vanligen åtta eller tio spelomgångar. Om matchen därefter är oavgjord spelas vanligen en extraomgång.
Utrustning
Den utrustning som behövs för att spela curling är speciella curlingskor med glidsula, vanligen av teflon under ena foten, och greppsula, vanligen av mjukt gummi under den andra. Glidsulan används för att slajda ut med stenen från de avstampspunkter, hack, som finns infrusna i vardera änden av curlingbanan. Spelaren måste släppa stenen innan denne når fram till den första hogglinjen som är markerad i isen. Som utrustning behövs dessutom en kvast för sopning samt som stöd vid slajden. De flesta curlingstenar som används i modern curling har tillverkats av en speciell typ av granit, Blue Hone, som hämtats från den lilla skotska ön Ailsa Craig och som tål att krockas med på curlingisarna. Denna stensort börjar emellertid ta slut och numera används också en walesisk stensort som heter Trefor.
Strategi
Curling är en gentlemannasport med uttalade moment av taktik och precision. Ibland liknas curling vid schack på is, med skillnaden att det också innebär en teknisk svårighet att placera sin sten där man önskar. Att ha sista stenen i en omgång är en stor fördel, och om man vinner en omgång går fördelen av sista sten automatiskt över till det andra laget. När man har sista sten vill man därför utnyttja detta till att ta så många poäng som möjligt, samtidigt som man vill minimera tappet när motståndare har sista sten, eller om möjligt stjäla genom att ta poäng fastän motståndaren har sista stenen. Isen är vanligtvis inte perfekt och hur mycket en sten curlar vid olika farter kan variera över banan, liksom den fart som behövs till olika uppgifter. En viktig uppgift för varje lag är därför att läsa isen och att utnyttja denna kunskap till sin fördel.
Banan
Curling spelades ursprungligen utomhus på naturis. De speciella curlinghallar som byggts på senare år med speciellt lagd is har möjliggjort spel med betydligt högre precision. Curling kan spelas både offensivt och defensivt. Med offensivt spel menas vanligen spel med många stenar i spel och många garder framför boet. Vid defensivt spel siktar man på att slå ut motståndarens stenar ur boet samt att hålla området framför boet fritt från garder, vilket är stenar framför boet. För att uppmuntra mer offensivt spel infördes den fria gardzonregeln, som innebär att man inte får slå ut motståndarnas stenar framför boet med lagets två första stenar i varje omgång. Om motståndarstenarna befinner sig inuti boet får de dock slås bort. Genom denna regel har varje lag möjlighet att lägga upp minst två garder framför boet innan motståndaren får slå bort dessa.
