Pieter Bruegel d.ä.

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Konstnären och kritikern, teckning från omkring 1565 som tros vara ett självporträtt.

Pieter Bruegel den äldre, född omkring 1527, död 5 september 1569 i Bryssel, var en inflytelserik nederländsk renässansmålare.

Innehåll

Liv och verk

Pieter Bruegel d.ä. uppkallades efter platsen där han föddes, men forskare har inte kunnat enas om i vilken av tre möjliga byar det var. Konstnärens namn stavas därtill på flera olika sätt. Han signerade sina verk "Bruegel" eller "Brueghel", men kallades "Narrbruegel" eller "Bondbrueghel" av senare konsthistoriker för att särskilja honom från andra medlemmar av den målarfamilj, Bruegel, han grundat. Även hans födelsedatum är osäkert, liksom närmare detaljer om hans skolning. Att Hieronymus Boschs verk utövat ett tidigt inflytande på honom är uppenbart, och det är troligt att Bruegel sattes i lära hos Pieter Coecke van Aelst, vars dotter Mayke han gifte sig med 1563.

Bruegel blev skråmästare i Antwerpen 1551. Följande år gav han sig ut på en omfattande resa i Italien, kom troligen så långt söderut som Sicilien och återvände genom Graubünden och Tyrolen 1555. 1563 slog han sig ned i Bryssel, där han som aktad humanist ingick i kretsen kring den lärde poeten Dirck Volckertszoon Coornhert (1522-1590). Det finns många hypoteser men få dokument rörande Bruegels position och inställning under de första årens revolt mot det spanska väldet i Nederländerna, de religiösa stridigheterna och inbördeskrigets fasor. Se Spansk-nederländska kriget. Bruegel avled 1569.

Stil och motivval

Pieter Bruegel d.ä. – "Dödens triumf" (cirka 1562). Museo del Prado, Madrid
Pieter Bruegel d.ä. – "De blinda" (1568). Galleria Nazionale, Neapel

Han hade skapat nästan alla kategorier inom det efterföljande nederländska måleriet, och hans egna målningar betingade höga priser. Men trots Rubens beundran och det faktum att de flesta av hans målningar snabbt förvärvades till kungliga samlingar minskade Bruegels berömmelse ända fram till det starkt förnyade intresset för hans verk i början av 1900-talet.

Bruegel försörjde sig under många år på att göra teckningar till gravyrer som gavs ut av den humanistiske grafikhandlaren Hieronymus Cock. Han utförde dem troligtvis i akvarellteknik, men dessa arbeten har gått förlorade. Omkring fyrtio oljemålningar och några i tempera på duk finns kvar.

I sina målningar överförde Bruegel renässansens idealiserade människobild på bondeståndet (därav hans smeknamn), som han skildrar både i hårt arbete och i fest. Därvid uttrycks, i nära anknytning till Boschs måleri, traderad levnadsvisdom genom det groteska och tragikomiska. Bruegels poetiskt realistiska landskap utövade stort inflytande på konsten i Flandern och i norra Nederländerna. Han utsträckte måleriet till att omfatta landsbygden under olika årstider, stämningar och skiftande väderlek, i anknytning till de medeltida tideböckerna och gobelängerna.

”Jägare i snö” (1565). Kunsthistorisches Museum, Wien.

Bruegel hyste ett medkännande men osentimentalt intresse för dem som arbetade med jorden, den nederländska landsbygdens talrika fattiga bondebefolkning. Mellan människorna och deras omgivning lyckades Bruegel skapa ett helt nytt visuellt samband, till exempel mellan de magra jägarna och det vintriga landskapet i Jägare i snö (1565), känslan av ett välbefinnande utvunnet ur naturen i Sädesskörden (1565) eller en mycket kall vinterdag som bakgrund till en uppvisning i mänsklig brutalitet - Barnamorden i Betlehem (1565-1566). Ibland överskuggar nästan landskapet de mänskliga aktiviteterna, som den dramatiska alpbakgrunden i både Sauls självmord och Pauli omvändelse, eller det virvlande vattnet i Storm på havet. Bonddansen och Bondbröllop ger oss "närbilder" av gladare stunder i böndernas liv.

I hela sitt liv använde Bruegel sig av vardagliga uttryck och ordspråk för att teckna sofistikerade bilder av människans villkor. Den virtuositet han så småningen uppnådde inom sitt område, både i framställningar av det sedda och det inbillade, ses allra bäst vid en jämförelse mellan hans tidiga, överbefolkade Nederländska ordspråk (1559) och det genialiskt komponerade verket De blinda (1568). Två arbeten som ådagalägger hans fantasi på höjden av dess styrka är Dulle Griet och Dödens triumf. Det första, ett helveteslandskap befolkat av den medeltida folksagans alla djävlar, har inspirerat 1900-talets poeter, målare och filmregissörer, medan Dödens triumf med sitt nästan mekaniska utplånande av människor i tusental har uppfattats som en träffande, ohygglig kommentar till vår egen tid.

Konstverk

Det finns 45 autentiserade, bevarade konstverk av Bruegel, en tredjedel av dem finns i Kunsthistorisches Museum i Wien. Man vet att ett antal konstverk har gått förlorade. Det finns även kvar ett stort antal skisser och gravyrer av honom.

Ikaros fall
Babels torn (1563)
Bondbröllop (1568)
Vinterlandskap (1565)

Källor

Externa länkar

Personliga verktyg