Republiken Jamtland

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Republiken Jamtlands flagga, designad av Kent Backman och Bo Oscarsson avviker medvetet från de nordiska korsflaggorna eftersom det hävdas att republiken har anor äldre än kristendomens införande på 1000-talet.

Republiken Jamtland, eller mer fullständigt: de förenade republikerna Jamtland, Herjeådalen och Ravund, bildad 1963 av nuvarande Befrielserörelsen, är ett humoristiskt kultur- och marknadsföringsprojekt, som har historiska och regionalpolitiska inslag. Republikens särart manifesteras i en egen flagga, i språket jamska och i musikfestivalen Storsjöyran, då presidenten Ewert Ljusberg gör ett bejublat framträdande, samt Jamtlands Republikanska Armé, JRA, vilket är en travesti på IRA[källa behövs]. Presidenten har utsett ett ministerium där bemärkta jämtar och härjedalingar som till exempel Bodil Malmsten, Kim Anderzon, Rolf Lassgård och Kjell Albin Abrahamson fått poster.

Inledningsvis var rörelsen en protest mot den förda politiken på 1950- och 1960-talet, vilken hade lett till Jämtlands läns avfolkning under den tid som i svensk historiebeskrivning kallats rekordåren. Protesten var koncentrerad till staden Östersund och sågs med relativt skeptiska ögon av landsbygdsbefolkningen. Efter förändringarna på 1980-talet då projektet fick större jämtsk prägel i och med flaggan, dialektala namn och så vidare fick det större uppslutning och är idag djupt rotad hos lokalbefolkningen.

Innehåll

Historia

Bakgrund

Under medeltiden var Jämtland ett närmast självständigt rike[1], en bonderepublik med ett allting, Jamtamot som högsta politiska instans där alla fria män fick delta. Efter slaget på Storsjöns is 1178 blev Jämtland en del av Norge. Jämtland intog emellertid en särställning i Norgesväldet och Jamtamot som institution levde vidare. Övergången till Danmark och senare Sverige 1645 upplöste inte Jamtamot, som istället utvecklades till ett landsting, Jämtlands landsjämnadsting, som senare blev Jämtlands läns landsting.

Efter andra världskriget tog Sverige och den svenska staten till sig idéer som keynesianism. Med politiska medel skulle staten kunna förbättra marknaden och samtidigt öka den ekonomiska tillväxten. Under 1950-talet växte Rehn-Meidner-modellen fram, för att göra arbetskraften i Sverige mer rörlig. Rehn-Meidner-modellen byggde på solidarisk lönepolitik (alla företag skulle, oavsett storlek ha likartade löner), stram finanspolitik och en selektiv arbetsmarknadspolitik (rörelsebefrämjande åtgärder). Visionen bakom politiken var att en koncentration var nödvändig för den ekonomiska tillväxten och staten skulle understödja en sådan koncentration. Ur den synvinkeln var det således av stor vikt att befolkningen flyttade från gles- och landsbygd till städer, från inlandet till kusten och från norr till söder. Ur samma synvinkeln var också det glesbefolkade Jämtlands län, Sveriges största landsbygd och Sveriges enda inlandslän i norra Sverige, i vart fall ur demografiskt hänseende, således den mest olönsamma regionen det gick att föreställa sig.[2]

Politiken sjösattes i slutet av 1950-talet, år 1953 uppgick Jämtlands läns befolkning till 145 000 personer, bara några år senare hade den sjunkit till 140 000 personer, fram till 1970 till 125 000. De många små företagen i Jämtland kunde inte konkurrera med de stora lönemässigt och klarade inte av att hålla lönerna uppe utan att själva gå under. Jämtlands näringsliv var relativt ensidigt och sårbart. Modernäringen jordbruket, som ditintills hållit sysselsättningen uppe, rationaliserades och frigjorde arbetskraft. Länet hade då (precis som idag) enbart ett fåtal större företag och dominerades av många småföretag med relativt få anställda. Under flera decennier hade Jämtlands politiker aktivt, framför allt Östersunds, arbetat för att motverka en industrialisering av Jämtland och nu, med den nya politiken, tvingades företag i konkurs. Arbetsmarknadsstyrelsen annonserade i lokaltidningarna om jobbtillfällen i södra Sverige och erbjöd bidrag och traktamenten (under ett visst antal dagar), så kallade rörelsebefrämjande åtgärder, till dem som valde att flytta. Skördetiden och rekordåren var benämningarna på Sveriges samhällsutveckling i stort då befolkningen ökade med 16 procent, benämningar som svårligen kan appliceras på Jämtland, som avfolkades med lika höga procenttal, något som saknar motstycke i Sveriges samtid. [2][3]

Republiken grundades

Propaganda från 1967. Ursprungligen använde rörelsen den äldre stavningen av Jämtland med e, som Jemtland och jämte som jemte. Då rörelsen fick nytt liv på 1980-talet gjordes den mera lokal och de dialektala namnen jamt, Jamtland och Herjeådalen började användas.[4]

I takt med att Jämtland avfolkades ökade missnöjet mot statsmakten och regeringens så kallade "flyttlasspolitik". Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fick den pejorativa betydelsen Alla Måste Söderut och när en statlig utredning tillsattes för att se över om huruvida Jämtlands län skulle upphöra att existera och sammangå med Västernorrlands län var det droppen som fick bägaren att rinna över för många. Yngve Gamlin utropade sig 1963 till president i Republiken Jemtland (den danska stavningen användes)[5] och grundade Storsjöyran som frihetsfest samma år. Det hela gjordes i humoristisk anda, Gamlin var själv ståuppkomiker, men var ändock en stark protestaktion. Medlemmarna bakom republiken startade en befrielserörelse i Jämtland med namnet frihetsrörelsen som ett direkt svar på myndigheternas centraliseringsplaner för Jämtland och Västernorrland. Festivalen man anordnade var dock inte enbart en manifestation mot överheten, utan den hade även ett syfte om att sprida glädje och tro på egna kraften.[5]

År 1967 föreslog en utredning den av rörelsen så fruktade sammanslagningen av länen i mellersta Sverige. Frihetsrörelsen som leddes av Storsjöyrans general Bo Berndtsson och Republikens president Gamlin skapade de så kallade "fykorten" som skickades i 10 000-tal till Regeringen Erlander på grund av detta. Rörelsen fick luft under vingarna och fick fler medlemmar och protesterna på sammanslagningsplanerna gav resultat.[6] Gamlin avlade också ett besök hos Tage Erlander på Harpsund 1967, och fick då ro i Harpsundsekan precis som andra statschefer på officiellt statsbesök, vilket kan ses som ett ett slags officiellt erkännande. Efteråt sade sig Gamlin ha stulit ekans bottenplugg, något som fick stor medial uppmärksamhet (Erlander bemötte terroristdådet med repliken: "Vi har en reservplugg"). Det var i samband med detta som konceptet om en republik inom konungariket växte och fick en central roll inom rörelsen för att symbolisera "kampen mot storsvensken"[5] .

Republikens flagga utformades 1983 och i ett led att återknyta till historien inkluderades Jämtlands gamla sigill.[7]

Under början av 1970-talet startade den gröna vågen och Jämtlands län upplevde en positiv befolkningstillväxt. Mycket på grund av den internationella konjunkturnedgången vilket minskade utbudet av jobbmöjligheter i Sverige. Nu när "utsugningen av Jämtland" avstannat kom även frihetsrörelsen att stanna upp och år 1973 upphörde republikens frihetsfest. Presidenten Gamlin såg projektet mer och mer som en politisk manifestation vilket gjorde att han i praktiken blev avsatt som president redan 1978[8].

På 1980-talet gick konjunkturen upp igen och trycket mot Jämtland ökade på nytt. Återigen började befolkningen att minska. Yran omstartades och i samband med det övertog Moltas Eriksson rollen som republikens president officiellt från Yngve Gamlin och Frihetsrörelsen blev Befrielserörelsen. 1983 års Storsjöyra avslutade Moltas Eriksson med orden "Jamtland eller döden! Vi ska segra! Jamtar resen eder som furor över det övriga småbuskaget!". Eriksson beskrev då även Republiken med orden "Republiken är 51 procent skämt och 49 procent allvar". När Eriksson gick bort år 1988 tog härjedalingen Ewert Ljusberg över rollen som republikens president och lanserade Jamtelagen (i kontrast mot Jantelagen). Ända sedan Eriksson tog över har de politiska budskapen tonats ned, även om presidenten i sina tal fortfarande agiterar mot "storsvensken", Sveriges regering och nu på senare tid även EU och EMU. Samtidigt har de humoristiska budskapen tonats upp.[5]

Omfattning

Republiken Jamtland omfattas av 1963 års Jämtlands län med landskapen Jämtland och Härjedalen tillsammans med Ragunda i östra Jämtland, som haft en historisk särställning gentemot övriga Jämtland[9]. Hela Härjedalens kommun ingår i Republiken och därmed även de delar som hör till Hälsingland. De områden i Ångermanland som tillföll Jämtlands län på 1970-talet (Tåsjö, Fjällsjö och Bodum) har Ewert Ljusberg benämnt den norra enklaven[10].

Att Republiken Jamtlands omfattning är baserat på Jämtlands län har att göra med att Republiken utropades för att bevara just länet. Namnet Republiken Jamtland kommer precis som länsnamnet från landskapet Jämtland, varvid delaktigheten i framför allt Härjedalen inte känns lika stor, trots att den nuvarande presidenten är härjedaling. Flaggan används närmast exklusivt i landskapet Jämtland.

Befrielserörelsen

Befrielserörelsen, egentligen Föreningen Republiken Jamtland, Befrielserörelsen, är själva föreningen bakom Republiken Jamtland. Befrielserörelsen har hämtat inspiration från andra, mer seriösa frihetsrörelser, dess syften är emellertid inte att göra de tre delrepublikerna till en egen stat, utan att verka för den lokala kulturen och bevarande av folkmålen jamska och herjeådalska och se till att de fortfarande brukas.

Befrielserörelsen har ett flertal humoristiska regler som härrör från Moltas Erikssons tid som president. Dessa regler är till för Republikens besökare och om de efterföljs skall besökarens säkerhet garanteras. Det genomgripande temat är att de e ittnå te ampes för!, det finns ingen anledning till oro! Det understryks även att reglerna, som Republiken Jamtland i övrigt, inte ska tas på allt för stort allvar.

Den som planerar att bege sig med bil över Frösöbron (här täckt av republikens flaggor) under dagtid uppmanas av Befrielserörelsen att stänga av bilmotorn och med handkraft skuffa fordonet över bron.
  • Spring inte, utan promenera sakta och lugnt, som en jamt.
  • Allt fäktande med armarna, alla grimaser och allt tal med gäll, genomträngande röst kan orsaka nervositet i omgivningen varvid kvarvarande mineringar från tidigt 60-tal utlöses, men det finns ingen anledning till oro!
  • Vid ostlig vind kan en besvärande skitlukt från Sundsvall lägra sig över vår vackra nejd. Detta behöver inte betyda att läckage från förråd av vinäger och senapsgas är för handen - ängslas icke! Hys ingen farhåga!
  • Den som planerar att bege sig med bil över Frösöbron under dagtid uppmanas å det enträgnaste att avstänga bilmotorn och med handkraft skuffa fordonet över bron. Lossa dock inte säkerhetsbältet! Högfrekvensextrabakyler från interna tappningsblock kan utlösa detonationer. Det finns emellertid ingen anledning till oro!
  • Om Du, ärade besökare, skulle känna Dig förkyld eller en smula bakstyv efter gårdagens kalas, kan Du åstadkomma ängslan och förvirring. Detta kan Du lätt förhindra om Du virar in Dig i stanniolpapper.
  • Slutligen: Var artig även om Du inte förstår det jamtska språket.
  • Anledning till oro finnes icke!

JRA

JRA, Jamtlands Republikanska Armé sägs officiellt vara en "fraktion" inom befrielserörelsen och trots sina initialers anspelningar på IRA är den helt fredlig. JRA är de som gör mest ljud av sig genom sin kamp mot storsvensken och förmynderiet[11], genom kapningar, vägtullar, passkontroller och "kidnappningar" av riksdagspolitiker, med glimten i ögat förstås. JRA är presidentens livvakter och är de som guidar honom till scenen då han skall hålla sitt sedvanliga tal på Yran. Soldaterna i JRA har antagit en klädsel som anspelar på en stereotypisk bild av en jämtsk bonde iförd slokhatt och en grå rock med en högaffel som främsta vapen. Någon väpnad kamp för frihet för inte JRA och alla sådana anspelningar har avvisats av Ljusberg.


” Jag frånsäger mig allt samröre med extremister och dogmatiska idealister. Sann frihet uppnås aldrig på någon eller några andras bekostnad, utan uppnås genom balanserad samexistens och mänsklig mognad. ”

— Ewert Ljusberg, Presidenttalet 1994[12]
S/S Thomée, den republikanska marinen, förtöjd vid Östersunds hamn med republikflaggan samt den svenska flaggan hissad.

Enligt Befrielserörelsen är JRA:s medlemmar hemlighetsfulla av sig och arbetar under falska namn för att undvika svensk infiltration. Vidare hävdas det att de ibland faktiskt är så hemlighetsfulla att de inte känner till varandra och vissa vet inte ens vem de själva är.

Försvaret av Republiken är JRA:s uppgift och man förfogar över det republikanska flygvapnet, ett segelflygplan kallat "FOS Grepen", där FOS står för "Flyg Omma Storsvensken". Man har även den republikanska marinen, bestående av främst ångaren S/S Thomée. Varje höst tränar armén och beger sig ut i skogen med tiotusentals följeslagare och skjuter på allt som rör sig under tre veckors tid. Denna övning kallas ibland för älgjakt.

Presidenten och regeringen

Befrielserörelsen har en president som förutom att tala till Republiken även har en del representativa åtaganden och har en del "hyss" för sig. Yngve Gamlin var Republikens första president mellan åren 1963 och 1983, därefter tog Moltas Eriksson över fram till 1989 och sedan dess har Ewert Ljusberg varit president. Till sin hjälp har presidenten en oerhört stor regering med medlemmar som aldrig kan bli avsatta och varje år brukar nya medlemmar tillkomma i och med presidenttalet[13].

I presidenttalet 2006 då presidenten på grumliga demokratiska grunder blev omvald sade Ljusberg att han "leder en regnbågsallians med syfte att åstadkomma förändringar som leder till förbättringar för alla som inte förtjänar försämringar"[14].

Referenser

Fotnoter

  1. ↑ Ekerwald, Jämtarnas historia, sid. 124.
  2. ↑ 2,0 2,1 Westlund, Hans (1999). "Visionerna bakom avfolkningspolitiken" i Sten Rentzhog: Jämten 2000, sid. 190-196.
  3. ↑ Eivergård, Mikael (1992). "Det senaste halvseklet" i Sten Rentzhog: Jämten 1993. Östersund: Jämtlands läns museum. sid. 229-236.
  4. ↑ Rumar, Lars och Hoffman, Kjell (1997). ”Har Jämtland alltid strävat efter självständighet?”. Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=174. Läst 16 juni 2008. 
  5. ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 Ganman, Jens (1999). "Storsjöyran, Gamlin och republiken" i Sten Rentzhog: Jämten 2000, sid. 73-76.
  6. ↑ Larsson, Håkan (1999). "Seklets krönika" i Sten Rentzhog: Jämten 2000, sid. 26.
  7. ↑ Oscarsson, Bo. ”Jamtlands fana”. Jamtamot i Uppsala. http://www.mdh.se/ima/personal/lln01/jamtamot/jamtlands-tidning/jt1983-2/jt1983-2_05_jamtlands-fana.html. Läst 16 juni 2008. 
  8. ↑ Sima, Jonas. ”I huvet på n´Gamlin”. http://www.sima.nu/film-gamlin.htm. Läst 16 juni 2008. 
  9. ↑ Ekerwald, Jämtarnas historia, sid. 164.
  10. ↑ Ljusberg, Ewert. ”Presidenttalet 1997”. Jamtamot i Uppsala. http://www.mdh.se/ima/personal/lln01/jamtamot/dokument/republiken/rep-presidenttalet-1997.html. Läst 2008-01-06. ”...ååångermanlänningar i den norra enklaven” 
  11. ↑ Jamtlands-bladet 3, 1997
  12. ↑ Ljusberg, Ewert. ”Presidenttalet 1994”. Jamtamot i Uppsala. http://www.mdh.se/ima/personal/lln01/jamtamot/dokument/republiken/rep-presidenttalet-1994.html. Läst 2008-01-06. 
  13. ↑ ”President och regering”. Storsjöyran. http://www.storsjoyran.se/ftp/republiken/rep_reg.html. Läst 16 juni 2008. 
  14. ↑ Ljusberg, Ewert. ”Presidenttalet 2006”. Storsjöyran. http://www.storsjoyran.se/parser.php?did=334:644. Läst 2008-01-06. 

Webbkällor

Tryckta källor

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Republiken_Jamtland"
Personliga verktyg
På andra språk