Rekordåren
Från Rilpedia
Rekordåren betecknar de i Sverige ekonomiskt framgångsrika åren efter andra världskriget, fram till oljekrisen ca 1973-74. Ursprungligen var rekordåren en samhällskritisk benämning på åren kring 1968-70.[1]
Under rekordåren förverkligades många idéer kring folkhemmet och välfärdsstaten som kommit fram under 1920-talet och 1930-talet. Den ständiga tillväxten gav utrymme för en rad sociala reformer och höjning av levnadsstandarden. Rekordåren har i flera avseenden kommit att få något mycket positivt över sig, att liknas vid bilden hos många av 1950-talet i USA eller den gängse bilden av Wirtschaftswunder i det dåvarande Västtyskland. Tiden präglades av stabil tillväxt, d.v.s. inga större ekonomiska kriser och jämn inflation. Tillväxten var stark i hela Europa, särskilt stark i Västtyskland. Också Japan karaktäriserades av mycket stark tillväxt under den här perioden. Inkomstnivåerna i industriländerna kom under den här perioden att närma sig varandra, de konvergerade. Vilket för Sveriges del faktiskt betydde att det ekonomiska förprånget (som man byggt upp under mellankrigstiden och världskrigen) i realiteten minskade till de andra industrinationerna under perioden 1950 - 1975.[2]
Skälen till den kraftiga tillväxten är flera. Tre viktiga skäl var: nya institutioner, det teknologiska gapet till USA och utbudet av produktionsfaktorer.
- Nya institutioner: Världens institutionella lösningar efter andra världskriget innebar att handeln blev friare än vad de varit under den protektionistiska mellankrigstiden. Redan 1944 hade de västliga länderna haft en konferens i Bretton Woods i USA, vilket mynnade ut i två internationella institutioner som kom att få stor betydelse för världsekonomin; Internationella valutafonden och Världsbanken. Sverige anslöt sig dock inte förrän 1950 då man ansåg att Sveriges neutralitet under kriget kunde ifrågasättas.[3]. Andra betydelsefulla avtal under den här tiden var: Marshallplanen, EFTA och GATT. Vid Romfördraget 1957 lades också grunden för Europeiska Ekonomiska Gemenskapen, senare EG.
- Det teknologiska gapet: Efter andra världskriget var det teknologiska gapet till USA enormt. Produktivitetsnivåerna i USA saknade motstycke, den var vid den här tiden dubbelt så hög som nästföljande länder (däribland Sverige). Detta skapade stora möjligheter nu när protektionismens tid var över för de övriga industialiserade nationerna att ta efter USA i t.ex. produktionstekniker m.m.[4]
- Utbudet av produktionsresurser: Det fanns vid den här tiden ett mycket stort utbud av produktionsfaktorerna arbetskraft och kapital i Sverige, och framförallt kapital då vår industri inte drabbats av andra världskriget. Arbetskraften kom till stor del att importeras till Sverige i arbetskraftsinvandring, men också genom att kvinnor i betydligt större grad började arbeta. [5]
Det dock inte ovanligt att i till exempel bostadspolitiska sammanhang associera rekordåren med en senare och mer snäv tidsperiod, karakteriserad av intensiv och inte sällan hårt kritiserad byggnationsverksamhet, delvis under det så kallade miljonprogrammet.
Se även
Källor
- ↑ Hägg, G., Välfärdsåren: svensk historia 1945-1986.
- ↑ Schön, L., En modern svensk ekonomisk historia. Sidan 367
- ↑ Schön, L., En modern svensk ekonomisk historia. Sidan 368
- ↑ Schön, L., En modern svensk ekonomisk historia. Sidan 371
- ↑ Schön, L., En modern svensk ekonomisk historia. Sidan 374
