Från Rilpedia

Российская Федерация Rossijskaja Federatsija
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Ryska federationens hymn (Gimn Rossijskoj Federatsii)
Huvudstad	Moskva 55°46′N 37°40′O / 55.767, 37.667
Största stad	Moskva
Officiellt språk	ryska
Statsskick president premiärminister	republik Dmitrij Medvedev Vladimir Putin
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	Sovjetunionens fall 12 juni 1990 26 december 1991
Yta  • Totalt  • Vatten	17 075 200 km² (1:a) 0,5 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	142 400 000 (1 juni 2006) (8:e) 8,5 inv/km² (178:a)
BNP (PPP)  • Totalt  • Per capita	(2008) $2 285 214 miljoner (7:e) $16 160,520
Valuta	rysk rubel (RUB)
Tidszon	UTC +2 till +12
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Elbrus 5 642 m ö.h. Bajkalsjön 31 500 km² Lena 4310 km
Nationaldag	12 juni
Landskod	ru
Landsnummer	7

Ryssland (ryska: Россия, Rossija), egentligen Ryska federationen (Российская Федерация, Rossijskaja Federatsija), är en federal republik som omfattar den största delen av Östeuropa samt hela Nordasien. Landet som sträcker sig från Stilla havet i öster angränsar till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina, samt via exklaven Kaliningrad oblast till Litauen och Polen, i väster, och Georgien och Azerbajdzjan i sydväst. I norr gränsar Ryssland till Norra ishavet och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan.

Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen. Ryssland har 142,4 miljoner invånare (1 juli 2006). I huvudstaden Moskva bor cirka 10,4 miljoner människor.

Ryska federationen består av sammanlagt 89 administrativa och territoriella enheter, så kallade federationssubjekt. De 89 subjekten utgörs av 21 republiker, 6 territorier (kraj), 50 regioner (oblast), 9 autonoma kretsar, 1 autonom region och två federala städer.^[1] Samtliga federationssubjekt är representerade med två ledamöter var i det ryska parlamentets överhus, federationsrådet (Совет Федерации, Sovet Federatsii), som alltså sammanlagt har 178 ledamöter. Det påminner om sammansättningen av USA:s senat men går också tillbaka på tidigare traditioner i Ryssland då Högsta sovjet uppdelades i två kammare med olika representation från olika landsdelar.

Innehåll 1 Historia 2 Geografi 3 Demografi 3.1 Språk 4 Statsskick och politik 5 Förvaltning 5.1 Under presidenten 5.2 Under ryska federationens regering 6 Ekonomi 7 Jordbruk 8 Försvar 8.1 Organisation 8.2 Värnplikt 8.3 Materiel 9 Kultur 10 Forskning och akademi 11 Administrativ indelning 12 Internationella rankningar 13 Referenser 14 Se även 15 Externa länkar

Historia

Huvudartikel: Rysslands historia

Den slaviska statsbildning som skulle komma att utvecklas till Ryssland tillkom i Kievområdet (Kievriket). Under senare medeltiden växte ett imperium med centrum i Moskvas omnejd fram, vilket under 1500-talet sakta växte österut in i Asien. Under tsarstyret växte Ryssland även västerut till att bli en av Europas stormakter (Tsarryssland). Det skedde genom ett flertal krig, bland annat mot Sverige som 1809 tvingades överlämna Finland till Ryssland.

Under 1900-talets början uttrycktes missnöje mot statsmakten och folkliga krav på förändring spred sig runtom i Europa. I Ryssland ledde omfattande strejker bland arbetare i städerna och protester på landsbygden plus ett misslyckat krig (se Rysk-japanska kriget) till att Ryska revolutionen 1905 bröt ut. Tsar Nikolaj II svarade med att placera ut soldater som besköt demonstranterna och flera dog. Detta besvarades med världens ditintills största generalstrejker och uppror. Nikolaj II tvingades lätta på makten och tillät nu för första gången ett parlament att dela makten med honom, duman. Det upplöstes dock efter bara något år. Efter ett par nyval och sammanträdde inte förrän efter februarirevolutionen 1917. Dessutom tillät tsaren arbetarna att sätta upp arbetarråd, så kallade sovjeter. Finland fick samtidigt allmän rösträtt för kvinnor och män till en nyinrättad enkammarriksdag, men efter 1909 tog förryskningspolitiken fart där och den finska lantdagen fick inte sammanträda förrän år 1917.

Den revolutionära stämningen i Ryssland fortsatte och bristen på mat kulminerade i februarirevolutionen 1917 mot tsarväldet. Tsaren försökte återigen återupprätta kontrollen över landet och soldater sändes ut för att skingra massorna, det slutade dock med att soldaterna sköt sina officerare och ställde sig på demonstranternas sida. Tsaren hade nu inget annat val än att abdikera. En provisorisk regering under Aleksandr Kerenskij installerades. Bolsjevikerna var emellertid de som hade störst inflytande i arbetarråden. Rysslands förluster och nederlag i det pågående första världskriget gjorde att den stora opinionen vände sig mot den provisoriska regeringen som valt att fortsätta kriget. Man krävde nu mer makt åt sovjeterna, och bolsjevikerna var med bland annat de mer ledande Lenin och Zinovjev de som hade den egentliga makten i huvudstaden Petrograd (nuvarande Sankt Petersburg). De fick allt större stöd, och även inom majoritetspartiet, "Socialistrevolutionärerna", som var Kerenskijs parti, valde medlemmar att gå över till bolsjevikerna som utlovade förändring.

I oktoberrevolutionen den 6 november tog bolsjevikerna makten i Petrograd och kunde upprätta regering efter en i det närmaste oblodig revolution. Ryska SFSR bildades, och efter freden i Brest-Litovsk drog sig Ryssland ur kriget. Ryska inbördeskriget 1918–1922 utkämpades mellan röda armén och den vita armén som var understödd av flera länder som tidigare varit på samma sida som Ryssland i första världskriget. Efter att röda armén lyckats försvara revolutionen utropades Sovjetunionen 1922.

Lenin som varit ledaren för bolsjevikerna samt ordförande i Ryska SFSR efterträddes av Josef Stalin som var generalsekreterare i centralkommittén 1922 efter en maktkamp med Lev Trotskij och hans fraktion inom kommunistpartiet. Stalin industrialiserade Sovjetunionen och skapade en stormakt av det tidigare omoderna landet. Hans tid vid makten kom också att kännetecknas av en utbredd personkult och utrensningar av oliktänkande.

Under andra världskriget fördes ett utplåningskrig mellan Tyskland och Sovjetunionen, sedan Hitler beordrat Operation Barbarossa 1941, där flera sovjetiska städer var belägrade av tyska soldater under lång tid. I slutändan knäckte dock Sovjetunionens industri, dess stora befolkning och kalla vintrar Tyskland då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger med 10 700 000 döda soldater, 11 400 000 döda civila^[2][3] och ett sönderbombat och plundrat land. Försvarskriget och motoffensiven från Sovjetunionens sida brukar benämnas Det stora fosterländska kriget och segern firas varje år den 9 maj, det datum då tyskarna kapitulerade.

Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att kallas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå samt genom att de båda blocken gav stöd till varsin part i en konflikt inom eller mellan andra länder (till exempel Koreakriget 1953). Det kalla kriget märktes även inom vapenutvecklingen: såväl USA som Sovjetunionen hade några år efter andra världskriget utvecklat både atombomben och vätebomben. Senare under 1970-talet talades det också mycket om den så kallade neutronbomben.

Sovjetunionen hade en gynnsam position utrikes som motståndare till "Nordamerikansk imperialism" vilket ledde till att Sovjetunionen hade stort stöd hos befolkningen i den kolonialiserade världen i Afrika, Latinamerika, Asien och Mellanöstern. Sovjetunionen hade framgångar i början av kalla kriget då man skickade upp den första satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden. Sovjetunionen genomförde också den första obemannade landningen på månen och är ensamma om att ha skickat upp en helt automatiserad obemannad rymdfärja, Buran, för att sedan landa den igen (1988). Det kan nämnas att rymdfärjan aldrig hade någon bemannad besättning, då anslagen drogs in för projektet efter Sovjetunionens kollaps.

Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet, Michail Gorbatjov, reformera landets ekonomi, och han tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall. Slagorden för hans kampanj blev glasnost (ryska för 'öppenhet') och perestrojka (ryska för 'ombyggnad'). Försöken skapade dock katastrofala socio-ekonomiska förhållanden i Östeuropa, vilket kulminerade med Sovjetunionens kollaps efter en misslyckad militärkupp 1991.

Ryssland förklarade sig vara en självständig stat 24 augusti 1991 och Sovjetunionen upplöstes officiellt 26 december samma år. Boris Jeltsin var landets president fram till 31 december 1999, då han efterträddes av Vladimir Putin. Ryssland har sedan kommunismens kollaps, som den största forna Sovjetdelstaten, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, vilket har hindrats av landets svåra ekonomiska, sociala och militära problem. Åren 1994 till 1996 och från 1999 har Ryssland fört två interna krig i Tjetjenien. Efter att ha genomgått en kraftig nedgång under 1990-talet, vilken kulminerade 1998, har den ryska ekonomin återhämtat sig, delvis på grund av de stigande oljepriserna. President Putins politik har kritiserats för att underminera demokratin och kringskära mediernas frihet, främst från internationellt håll. Hans popularitet, demonstrationer till trots, fortsätter dock att vara den högsta för någon politiker i Ryssland.

Geografi

Huvudartikel: Rysslands geografi

Ryssland, som med sin yta på 17 075 200 km² är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den eurasiska superkontinenten, från Östersjön i väster till Berings sund i öster, och ligger således både i Europa och Asien (gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen). Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr. Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6600 kilometer långt; det sträcker sig över 11 tidszoner. Rysslands kustlinje till världshaven är 37 000 kilometer lång, från Japanska havet (Stilla havet) i sydöst till Vita havet (Norra ishavet) i nordväst.

Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i landets södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, reser sig med sina 5 642 meter), Uralbergen och Altaj. Uralbergen, som löper i nord-sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst-östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat.

Det gränsar i väster till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina samt, via exklaven Kaliningrad, till Litauen och Polen, i sydväst till Georgien och Azerbajdzjan, och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. I öster avgränsas det av kusten till Stilla havet och i norr av den till Norra ishavet.

Europeiska Ryssland, som sträcker sig från västgränsen till Uralbergen, är ett enormt lågland, genomkorsat av floderna Volga, Don och Dnepr; detta är landets rikaste region. Kaukasusregionen i södra europeiska Ryssland är ett enormt stäppområde som sträcker sig norr om bergskedjan Stora Kaukasus mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Uralbergen sträcker sig från norr till söder och rymmer viktiga mineral- och oljetillgångar. Sibirien sträcker sig från Uralbergen till stillahavskusten. Detta enorma område är rikt på naturresurser, men är glest befolkat på grund av de stränga klimatförhållandena. Den del av Centralasien som ligger i Ryssland består av öken, stäpp och berg; delar av detta område ligger under havets nivå.

Demografi

Huvudartikel: Rysslands demografi

Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla havet: Enligt en folkräkning 2002 hade Ryssland 145,2 miljoner invånare, varav 106 miljoner i de europeiska delarna och 39 miljoner i de asiatiska delarna. Enligt uppskattning från år 2006 har landet omkring 142 400 000 invånare. Rysslands befolkning har på senare år minskat drastiskt till följd av ökade dödstal i relation till de minskande födelsetalen.

Ryssland har 11 städer med över 1 miljon innevånare, och ytterligare 24 städer med över en halv miljon innevånare. Se mer under Rysslands städer.

I landet lever många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. Enligt 2002 års folkräkning var 79,83 % ryssar, 3,83 % tatarer, 2,03 % ukrainare, 1,15 % basjkirer, 1,13 % tjuvasjer, 0,94 % tjetjener, 0,78 % armenier och återstående grupper 10,3 % (vitryssar, moldaver, tjetjener, kossacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner, med flera).

Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka; andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism och judendom.

Språk

Det största språket i landet är ryska. Andra större språk (med mer än 1 miljon talare) är tatariska, ukrainska, basjkiriska, tjetjenska och tjuvasjiska. Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort ett i området viktigt språk till officiellt språk inom delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, varför de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken.

Statsskick och politik

Huvudartikel: Politik i Ryssland

Ryssland är enligt konstitutionen en semipresidentiell förbundsrepublik. Presidenten har stor makt och föreslår premiärminister för duman (ett formellt inslag av parlamentarism, se närmare i artikeln semipresidentialism) och kan också upplösa duman och utlysa nyval. Presidenten väljs vart fjärde år direkt av folket, men kan bara sitta i två mandatperioder i följd.

Det lagstiftande och representativa organet är Federala församlingen som är uppdelad i två kammare: Statsduman med 450 ledamöter som väljs vart fjärde år, hälften väljs med ett proportionellt valsystem, och andra hälften väljs genom majoritetsval i enmansvalkretsar, samt Federationsrådet bestående av 178 ledamöter. Dumans viktigaste uppgift är att godkänna budgeten och stifta lagar.

Statschef och president är sedan 7 maj 2008 Dmitrij Medvedev.

Vid slutet av Vladimir Putins andra mandatperiod pågick diskussioner om en eventuell tredje mandatperiod och om på vilka sätt detta skulle kunna bli möjligt genom en ändring i grundlagen. Detta blev dock inte av, då Putin inte ställde upp för omval. I stället tackade Putin ja till sitt partis (Enade Ryssland) utnämning till att bli dess premiärministerkandidat. Putin tillträdde som premiärminister den 9 maj 2008.

Förvaltning

Under presidenten

Direkt under presidenten lyder följande federala ministerier med nedanstående underställda myndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

• Inrikesministeriet (MVD) (196 000 anställda och värnpliktiga i inrikestrupperna
  • Federala migrationsmyndigheten
• Katastrofministeriet (70 000 anställda och värnpliktiga i räddningstrupperna statliga brandförsvaret
• Utrikesministeriet
• Försvarsministeriet
  • Federala myndigheten för militärtekniskt samarbete
  • Federala försvarsupphandlingsmyndigheten
  • Federala myndigheten för exportkontroll
  • Federala myndigheten för särskild byggnadsverksamhet (byggnadstrupperna)
• Justitieministeriet
  • Federala fångvårdsmyndigheten
  • Federala fastighetsregistermyndigheten
  • Federala domstolsmyndigheten
• Fältjägartjänsten (statens kurirväsende)
• Federala underrättelsetjänsten (12 000 anställda)
• Federala säkerhetstjänsten (269 000 anställda och värnpliktiga
• Federala narkotikapolisen
• Federala skyddstjänsten
• Överstyrelsen för presidentens speciella program

Under ryska federationens regering

Under ryska federationens regering, lyder följande federala ministerier, med underlydande myndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

• Hälso- och socialministeriet
• Ministeriet för kultur och massmedia
• Utbildnings- och vetenskapsministeriet
• Naturresursministeriet
• Energiministeriet
• Regionala utvecklingsministeriet
• Transportministeriet
• Ministeriet för informationsteknologi och kommunikationer
• Finansministeriet
• Handels och ekonomiministeriet
• Federala näringsfrihetsmyndigheten
• Federala luftfartsmyndigheten
• Federala tullmyndigheten
• Federala hydrometeorologiska myndigheten
• Federala statistiska myndigheten
• Federala finansmarknadsmyndigheten
• Federala miljö-, teknik- och kärnkraftsinspektionen
• Federala kärnkraftsmyndigheten
• Federala rymdmyndigheten
• Federala turistmyndigheten
• Federala myndigheten för sport och fysisk kultur

Ekonomi

Huvudartikel: Rysslands ekonomi

Ryssland kämpar fortfarande, över ett decennium efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, med att skapa en modern marknadsekonomi. På senare år har dock tillväxten tagit fart i landet. Efter upplösningen av Sovjetunionen krympte ekonomin i fem år, då de statliga företagen raskt privatiserades och visade sig vara allt för ineffektiva för att kunna konkurrera på en marknadsekonomisk arena.

Landet började återhämta sig 1996, men när den asiatiska finansiella krisen fick sin kulmen i augusti det året tvingades regeringen devalvera rubeln, vilket ledde till en kraftig försämring av levnadsstandarden för den mesta befolkningen. Devalveringen hjälpte dock igång Rysslands ekonomi, och mellan 1999 och 2002 hade landet en ekonomisk tillväxt på 6 procent årligen, skapad främst av oljeinkomster. Tydliga tecken på det är Rysslandstornet och Federationstornet som kommer att tillhöra världens högsta skyskrapor.

Den ekonomiska återhämtningen i kombination med Vladimir Putins starka styre av landet har höjt investerarnas förtroende för Ryssland. Ryssland förblir dock oerhört beroende av råvaruexporten, som utgör över 80 procent av landets export. Viktiga råvaror är petroleum, naturgas, metaller och timmer. Beroendet av råvaror gör landet oerhört känsligt för ändringar i dollarkursen (eftersom de flesta råvarubörser handlar i dollar) och svängningar i råvarupriserna.

En stor del av marknaden kontrolleras av ett fåtal oligarker, som genom kontakter i Boris Jeltsins administration skodde sig på privatiseringen av de statliga företagen, bland annat genom att köpa upp företag för struntsummor. President Vladimir Putin och hans maktgrupp, "siloviki" (mest före detta officerare i underrättelsetjänsten) har på senare år tagit ett allt starkare grepp om hela samhället, inklusive ekonomin. Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Bankernas affärsidé verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemene man. EU och världsbanken har dock dragit igång projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot oligarkerna, bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att just tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi och marknadsekonomi.

Se även järnväg i Ryssland.

Jordbruk

Åkerarealens användning i Ryssland 2004[4] (1 000-tals hektar)
	Vete	Råg	Korn	Havre	Majs	Sorghum	Ris	Potatis	Sockerbetor
Ryssland	22 920	1 860	9 562	3 286	870	26	125	3 130	790

Den totala skördens storlek i Ryssland 2004[5] (1 000-tals ton)
	Vete	Råg	Korn	Havre	Majs	Sorghum	Ris	Potatis	Sockerbetor
Ryssland	45 413	2 872	17 180	4 955	3 516	44	471	35 914	21 848

Den totala köttproduktionen Ryssland 2004[6] (1 000-tals ton)
	Nötkött inklusive buffelkött	Får och getkött	Griskött
Ryssland	1 951	144	1 644

Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med binäringar 2003[7]
	Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med binäringar (1 000-tals personer)	I procent av den totala förvärvsarbetande befolkningen
Ryssland	7 571	9,7

Försvar

Huvudartikel: Rysslands militär

Organisation

Rysslands försvarsmakt, "Вооружённые Силы Российской Федерации" (den ryska federationens väpnade styrkor), består av tre försvarsgrenar: markstridskrafterna, marinen och flygvapnet. Det finns dessutom fyra vapengrenar. Tre av dessa, de strategiska raketstridskrafterna, de militära rymdstridskrafterna och de luftburna stridskrafterna, är självständiga och försvarsgrensliknande. Den fjärde vapengrenen, luftförsvarsstridskrafterna, är underställd flygvapnet. Liksom försvarsgrenarna och vapengrenarna är även byggnadstrupperna, järnvägstrupperna och NBC-skyddstrupperna direkt underställda försvarsministeriet.

Värnplikt

Ryssland har allmän värnplikt för män. I praktiken inkallas ungefär 11 % av de värnpliktiga till grundutbildning. Grundutbildningens längd är 12 månader för studenter och 24 månader för övriga. Deserteringar är mycket vanligt förekommande på grund av misshandel, utpressning och undernäring. Den ryska försvarsmakten har i fredstid en personalstyrka om en miljon soldater. Övergång till en yrkesarmé är under utredning, men statsbudgetens katastrofala tillstånd och den militära hierarkins motstånd gör det osannolikt att planerna kan förverkligas inom en snar framtid.

Materiel

Rent numerärt har Ryssland fortfarande en imponerande militär arsenal. Emellertid kan materielens, personalens och ledningssystemens kvalitet – och därmed den ryska försvarsmaktens stridsförmåga – starkt ifrågasättas efter de politiska och ekonomiska omvälvningar som ägt rum sedan Sovjetunionens fall.

• Pansarfordon 48 000
• Artilleripjäser 30 000
• Stridsflyg 7 000
• Stridsfartyg 700

Rysslands kärnvapenarsenal har kraftigt minskat efter Sovjentunionens fall, men Ryssland hade 2006 ändå över 5 000 operativa kärnstridsspetar, med ytterligare 10 000 inoperativa. År 2005 inleddes på direkt order av president Vladimir Putin en medveten modernisering av landets nukleära stridsförmåga.

Enligt den redovisade försvarsbudgeten kommer Ryssland att satsa motsvarande 400 miljarder kronor på försvarsmakten 2008 och det beräknas enligt samma källa, hela 800 miljarder kronor för samma ändamål 2009.

Kultur

Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland.

Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solzjenitsyn. Se vidare rysk litteratur.

Några kända ryska kompositörer är Pjotr Tjajkovskij, Michail Glinka, Aleksandr Skrjabin, Alexander Borodin, Modest Musorgskij, Dmitrij Sjostakovitj, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij. Se vidare rysk musik.

Se även rysk konst och ryska köket.

Forskning och akademi

Forskningen i dagens Ryssland är inte skild från forskning annorstädes och har liknande undervisning och formalia. Sedan millennieskiftet är även ryska universitet och högskolor delaktiga i den så kallade "Bolognaprocessen", vilken syftar till ökad rörlighet och transparens mellan olika länders utbildningar. Under Sovjetepoken var situationen annorlunda, då de flesta vetenskapliga institutioner var politiskt kontrollerade inom ramarna för det Sovjetiska kommunistpartiets officiella paroller. Under Stalin deporterades många ledande forskare till specialbosättningar inom Gulagsystemet, så kallade "sjarasjkor", där de – separerade från övriga samhället – utvecklade teknologier främst avsedda för militära syften. Senare gjordes stora ansträngningar i Sovjetunionen för att utveckla universitet och undervisning över hela landet och stora delar av befolkningen utbildades inom samhälleligt önskvärda områden. Tack vare dessa satsningar är Ryssland än idag ett ledande land inom främst naturvetenskapliga ämnen. Sedan 1980-talets öppenhet har det även utvecklats en bred historieskrivning där ryska forskare nu kan skriva om tidigare politiskt stängda frågor, såsom exempelvis Stalins terror. Sedan 1993 har myndigheterna under perioder öppnat delar av tidigare hemliga ryska arkiv för allmänheten.

Se även artikeln om ryska arkiv.

Administrativ indelning

Huvudartiklar: Rysslands administrativa indelning, Rysslands generalguvernement samt Rysslands federationssubjekt

Federala distrikt Dalnevostotjnyj Privolzjskij Severo-Zapadnyj Sibirskij Tsentralnyj Uralskij Juzjnyj Delrepubliker Adygeiska republiken Altajrepubliken Basjkirien Burjatien Dagestan Ingusjien Kabardinien-Balkarien Kalmuckien Karatjajen-Tjerkessien Karelska republiken Komi Marij El Mordvinien Sacha (Jakutien) Nordossetien Tatarstan Tuva Udmurtien Chakassien Tjetjenien Tjuvasjien Territorier - kraj Altaj Krasnodar Krasnojarsk Primorje Stavropol Chabarovsk

Län - oblast Amur Archangelsk Astrachan Belgorod Brjansk Ivanovo Irkutsk Jaroslavl Kaliningrad Kaluga Kamtjatka Kemerovo Kirov Kostroma Kurgan Kursk Leningrad Lipetsk Magadan Moskva Murmansk Nizjnij Novgorod Novgorod Novosibirsk Omsk Orenburg Orjol Penza Perm Pskov

Rjazan Rostov Sachalin Samara Saratov Smolensk Sverdlovsk Tambov Tomsk Tiumen Tjeljabinsk Tjita Tula Tver Uljanovsk Vladimir Volgograd Vologda Voronezj Federala städer Moskva Sankt Petersburg Autonoma län - Avtonomnaja oblast Judiska autonoma länet Autonoma områden - Avtonomnyj okrug Aginska Burjatien Komi-Permjakien Korjakien Nentsien Dolgano-Nentsien (Tajmyrien) Ust-Ordynska Burjatien Chantien-Mansien Tjuktjien Evenkien Jamalo-Nentsien

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2009	146 av 179
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2008	141 av 173
Transparency International	Korruptionsindex 2008	147 av 180
United Nations Development Programme	Human Development Index 2006	73 av 179

Referenser

1. ↑ Ryska ambassaden i Sverige - Allmän information om Ryssland
2. ↑ Vadim Erlikman. Poteri narodonaseleniia v XX veke : spravochnik. Moskwa 2004. ISBN 5-93165-107-1
3. ↑ G. I. Krivosheev. Soviet Casualties and Combat Losses. Greenhill 1997 ISBN 1-85367-280-7
4. ↑ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 232
5. ↑ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 234
6. ↑ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 238
7. ↑ {http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 240

Se även

• Lista över Rysslands statsöverhuvuden
• Sovjetunionen
• Kaliningrad
• Rysk konst
• Rysslands röst
• Rysslands ambassad i Stockholm

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Ryssland
  Bilder & media

v • d • r Navigeringsmallar Ryssland v • d • r Europa Självständiga stater Albanien · Andorra · Armenien2 · Azerbajdzjan1 · Belgien · Bosnien och Hercegovina · Bulgarien · Cypern2 · Danmark · Estland · Finland · Frankrike · Georgien1 · Grekland · Irland · Island · Italien · Kroatien · Lettland · Liechtenstein · Litauen · Luxemburg · Makedonien · Malta · Moldavien · Monaco · Montenegro · Nederländerna · Norge · Polen · Portugal · Rumänien · Ryssland1 · San Marino · Schweiz · Serbien · Slovakien · Slovenien · Spanien · Storbritannien · Sverige · Tjeckien · Turkiet1 · Tyskland · Ukraina · Ungern · Vatikanstaten · Vitryssland · Österrike Autonoma regioner och särskilda områden Athos · Azorerna · Färöarna · Gibraltar · Guernsey · Isle of Man · Jan Mayen · Jersey · Kosovo · Krim · Madeira · Republika Srpska · Svalbard · Transnistrien · Åland Anmärkningar 1 Även i Asien · 2 Geografiskt helt i Asien, men med politiska och kulturella band till Europa v • d • r Asien Afghanistan · Armenien · Azerbajdzjan1 · Bangladesh · Bahrain · Bhutan · Brunei · Burma (Myanmar) · Cypern · Egypten3 · Filippinerna · Förenade arabemiraten · Georgien1 · Indien · Indonesien2 · Irak · Iran · Israel · Japan · Jemen · Jordanien · Kambodja · Kazakstan1 · Kina · Kirgizistan · Kuwait · Laos · Libanon · Malaysia · Maldiverna · Mongoliet · Nepal · Nordkorea · Oman · Pakistan · Palestinska myndigheten · Papua Nya Guinea2 · Qatar · Ryssland1 · Saudiarabien · Singapore · Sri Lanka · Sydkorea · Syrien · Tadzjikistan · Taiwan · Thailand · Turkiet1 · Turkmenistan · Uzbekistan · Vietnam · Östtimor2 Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Europa; (2) Delvis eller helt erkänt i Oceanien men med sociopolitiska kopplingar till Asien; (3) Mestadels i Afrika. v • d • r Oberoende staters samvälde (OSS) Armenien · Azerbajdzjan · Georgien** · Kazakstan · Kirgizistan · Moldavien* · Ryssland · Tadzjikistan · Turkmenistan* · Ukraina* · Uzbekistan · Vitryssland * Associerad medlemstat ** Georgien meddelade den 12 augusti 2008 att landet kommer att lämna OSS. v • d • r Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) Albanien · Andorra · Armenien · Azerbajdzjan · Belgien · Bosnien och Hercegovina · Bulgarien · Cypern · Danmark · Estland · Finland · Frankrike · Georgien · Grekland · Heliga stolen · Irland · Island · Italien · Kanada · Kazakstan · Kirgizistan · Kroatien · Lettland · Liechtenstein · Litauen · Luxemburg · Makedonien · Malta · Moldavien · Monaco · Montenegro · Nederländerna · Norge · Polen · Portugal · Rumänien · Ryssland · San Marino · Schweiz · Serbien · Slovakien · Slovenien · Spanien · Storbritannien · Sverige · Tadzjikistan · Tjeckien · Turkiet · Turkmenistan · Tyskland · Ukraina · Ungern · USA · Uzbekistan · Vitryssland · Österrike v • d • r Länder runt Östersjön Danmark · Estland · Finland · Lettland · Litauen · Polen · Ryssland · Sverige · Tyskland v • d • r Europarådet Albanien · Andorra · Armenien · Azerbajdzjan · Belgien · Bosnien och Hercegovina · Bulgarien · Cypern · Danmark · Estland · Finland · Frankrike · Georgien · Grekland · Irland · Island · Italien · Kroatien · Lettland · Liechtenstein · Litauen · Luxemburg · Makedonien · Malta · Moldavien · Monaco · Montenegro · Nederländerna · Norge · Polen · Portugal · Rumänien · Ryssland · San Marino · Schweiz · Serbien · Slovakien · Slovenien · Spanien · Storbritannien · Sverige · Tjeckien · Turkiet · Tyskland · Ukraina · Ungern · Österrike v • d • r Group of Eight (G8) Frankrike · Italien · Japan · Kanada · Ryssland · Storbritannien · Tyskland · USA v • d • r Asia-Pacific Economic Cooperation (Apec) Amerikas förenta stater · Australien · Brunei Darussalam · Chile · Filippinerna · Hongkong, Kina · Indonesien · Japan · Kanada · Folkrepubliken Kina · Republiken Korea · Malaysia · Mexiko · Nya Zeeland · Papua Nya Guinea · Peru · Ryssland · Singapore · Kinesiska Taipei* · Thailand · Vietnam Apec * betecknar Republiken Kina (Taiwan)

Koordinater: 58°39′N 70°07′O / 58.65, 70.117