Från Rilpedia

Maksim Gorkij (Максим Горький), pseudonym för Aleksej Maksimovitj Pesjkov (Алексей Максимович Пешков), född 28 mars 1868 i Nizjnij Novgorod, död 18 juni 1936 i Moskva, var en rysk författare. "Gorkij" betyder "den bittre". Han var en av arbetarförfattarnas främsta företrädare och grundare av socialrealismen som litterär stil.

Maksim Gorkij skrev orealistiskt och romantiserade ofta de rika i samhället. En av hans kända romaner heter Om en mor. Han skrev noveller som: Vid saltdammarna, Ogärningsmän, Zazubina, Flickan, Kyrkfesten samt dramat Natthärbärget. Bland hans pjäser märks även Solens barn, som visats i svensk TV den 16 mars 1969 i regi av Ernst Günther.^[1]

Gorkij skrev en självbiografisk trilogi: Min barndom, Ute i världen och Mina universitet. Hans sista bok blev En butler utan handske.

I politiken

Under tidigt 1900-tal blev han god vän med Lenin och senare med Stalin. Vid oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 medverkade Gorkij aktivt.

Under ökad stalinistisk repression sattes han i husarrest år 1934. I maj 1935 dog hans son Maksim Pesjkov och året efter även Maksim Gorkij – båda under oklara omständigheter. Ryktena om giftmord har aldrig kunnat bevisas och nya fakta har inte framkommit. Stalin var en av dem som bar kistan vid Gorkijs begravning.

Hans hemstad Nizjnij Novgorod döptes 1932 under sovjettiden till Gorkij efter honom. År 1990 återgick man till det gamla namnet.

Källor

• Engelska Wikipedia

Noter och referenser

1. ↑ Se Solens barn på IMDb Internet Movie Database