Ivan Bunin
Från Rilpedia
Ivan Aleksejevitj Bunin (ryska: Иван Алексеевич Бунин), född 22 oktober 1870 i Voronezj, död 8 november 1953 i Paris, var en rysk författare, bosatt i Frankrike från 1920.
Han började som formsäker, symbolistisk poet men övergick med tiden alltmer till prosa. Han fick Nobelpriset i litteratur 1933 men kunde av hälsoskäl inte infinna sig personligen vid utdelningen. Han har även tilldelats Pusjkinpriset.
Bunin debuterade som en klassisk och formsäker poet i symbolismens anda. I sina unga år inledde han en nära bekantskap med Maksim Gorkij som var inspirerad av realismen. Bunin blev även han inspirerad och provade den sena ryska realismens metoder i en serie av melankoliska berättelser om den ryska landsbygdens förfall och om brutaliteten i det ryska bylivet. Han gick även in på den utdöende godsägarklassens förtvining. Allt detta skildrade han bland annat i romanerna ”Byn” (Derevnja 1910) och ”Suchodol” (1912).
Verk översatta till svenska
- Byn: en prosadikt; Suchodol: en prosadikt, 1924
- Herrn från San Francisco, 1925
- Arsenjevs ungdom, 1931
- Mitjas kärlek och andra noveller, 1931 (Mitina ljubov)
- Livets bägare och andra noveller, 1932 (Casa zizni)
- Arsenjevs irrfärder, 1933 (Zizn Arseneva)
- Spegeln och andra noveller, 1933 (från "Sotjinenia" och "Znanie")
