Nordkorea

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

조선민주주의인민공화국[1] Demokratiska Folkrepubliken Korea
Flagga Statsvapen
Valspråk: 강성대국 (Stark och blomstrande nation)
Nationalsång: Aegukka
Huvudstad	Pyongyang 39°2′ N 125°45′ Ö
Största stad	Pyongyang
Officiellt språk	Koreanska
Statsskick statschef överbefälhavare	Folkrepublik Kim Yong Nam, Kim Il-sung1 Kim Jong Il
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	15 augusti 1945 (från Japan)[2] 1 mars 1919 -
Yta  • Totalt  • Vatten	120 540 km² (97:e) 4,87 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	24 051 218 (2008)[3] (48:e) 200 inv/km² (55:a)
BNP (PPP)  • Totalt  • Per capita	(-) - (-) -
Valuta	Nordkoreansk won (₩) (KPW)
Tidszon	KST (UTC+9)
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Paektusan 2 744 m m ö.h. - - km² - - km
Nationaldag	9 september
Landskod	KP
Landsnummer	850
1 Död 1994, utnämnd "Evig president" 1998

Nordkorea, officiellt Demokratiska folkrepubliken Korea, är en stat i östra Asien, omfattande den norra halvan av Koreahalvön. I söder gränsar Nordkorea till Sydkorea, i norr till Kina och genom en smal sektion till Ryssland. Landet kallas lokalt vanligen för Pukchosŏn (hangul: 북조선; hanja: 北朝鮮; "Norra Chosŏn"). I Sydkorea används olika namn, vanligen Pukhan (hangul: 북한; hanja:北韓; "Norra Han").

Historia

Huvudartikel: Nordkoreas historia; för historia före 1945, se Koreas historia

Landets tillkomst

Triumfbågen i Pyongyang.

Då de japanska styrkorna kapitulerade vid andra världskrigets slut 1945, hade det koreanska folket, som länge slagits för nationellt oberoende, ambitionen att bygga ett självständigt samhälle. Tre veckor efter Japans kapitulation, den sjätte september, hölls en kongress i Seoul med omkring 1 000 delegater och representanter från alla delar av Korea. ^[4] Kongressen bildade en folkkommitté på 75 medlemmar som skulle inneha den provisoriska makten och förbereda för allmänna val.

Två dagar efter utropandet av den koreanska folkrepubliken landsteg amerikanska trupper som vägrade godkänna folkkommittén och tillsatte istället en från USA influgen exil-korean; Syngman Rhee, som president i det av USA ockuperade södra Korea.^[5] I hela den södra zonen undertrycktes dessa folkkommitteer och sydkoreanerna kunde vittna om en omfattande repression mot de demokratiska krafterna. 1947 fanns i Sydkorea 20 000 politiska fångar.^[6]

Då USA 1947 lyfte Koreafrågan inför FN tillsatte generalförsamlingen en kommission vars uppgift var att utreda möjligheterna för allmänna val för hela Korea, då man ansåg att denna fråga endast kunde lösas av det koreanska folket.^[7] Sovjet släppte inte in några av FN:s utsända representanter, vilket gjorde att separata val för de två landsändarna fick hållas.^[8]

I norr valde de sovjetiska ockupanterna att godkänna den provisoriska regeringen och dess krav på ett snabbt tillbakadragande av alla utländska trupper, det sovjetiska tillbakadragandet var officiellt fullbordat den 25 december 1948^[9] medan det i praktiken fanns kvar ett stort antal militära och civila rådgivare^[8], och allmänna val kunde därför genomföras i norra Korea i november 1946.^[10] 1950-1953 utkämpades Koreakriget mellan USA-ledda FN-styrkor och Sydkorea på ena sidan, och Nordkorea samt kinesiska frivilligbrigader på den andra sidan.

Nord- och Sydkorea bildades efter att Korea delats upp mellan Sovjetunionen, norr om den 38:e breddgraden, och USA, söder om den 38:e breddgraden, efter att den japanska ockupationen avslutats efter andra världskriget. Folkrepubliken Nordkorea utropades 1948, några veckor efter grundandet av Sydkorea och båda staterna hävdar att de har rätt till hela halvön.

Koreakriget

Amerikanska B-26:or bombar Wonsan

Den 25 juni 1950 startade Koreakriget efter att nordkoreanska trupper korsat den 38:e breddgraden (enligt nordkoreansk historieskrivning korsade sydkoreanska trupper 38:e breddgraden först^[11]). Efter kriget, som avslutades genom vapenstillestånd 27 juli 1953, dock utan något formellt fredsavtal, går gränsen mellan Nord- och Sydkorea utmed den 38:e breddgraden och är världens förmodligen mest militariserade område. Den går allmänt under beteckningen DMZ, eller "den demilitariserade zonen". Se även Koreanska muren.

Återuppbyggnaden av landet

Inledningsvis var den nordkoreanska centralplanerade industrin mycket produktiv och det var länge den norra delen av landet som var mest industrialiserad. Den hårda diktaturen, i kombination med en stelbent planekonomi har dock haft förödande effekter på landets ekonomi och efter Sovjetunionens fall kom situationen att ytterligare förvärras. Under förevändning att man fruktar ett angrepp från USA har landets resurser till stor del satsats på militär upprustning och även på utvecklandet av kärnvapen.

Det amerikanska fartyget Pueblo, som tillfångatogs av Nordkorea 1968, vilket fick USA att utfärda en officiell ursäkt till Nordkoreas regering

Nordkorea blir en kärnvapenmakt

Länge var innehavet av kärnvapen inte bekräftat av Nordkorea eller av någon oberoende källa; Nordkoreas ledare antydde dock ofta innehav, och landet pekades ut som en potentiell kärnvapenmakt. I februari 2005 gick dock den nordkoreanska regeringen officiellt ut med sitt kärnvapeninnehav och den 9 oktober 2006 meddelade man att man utfört en underjordisk provsprängning av en kärnladdning. Se Nordkoreas kärnvapenprogram.

Nordkorea har ansetts fortsätta att föra en konfrontativ politik mot omvärlden. Den provskjutning av missiler den 5 juli 2006 som bland annat inkluderade ett test av långdistansroboten Taepodong-2 har setts som en styrkedemonstration från Nordkoreas regering för att vinna fördelar i de internationella förhandlingar som förs mellan Nordkorea, USA och ett antal andra länder. Det nordkoreanska utrikesdepartementet har dock uppgett, skriver tidningen Folkets Korea, att provskjutningen endast skedde i syfte att öka militärens förmåga till självförsvar, och menar att Nordkorea ej lyder under internationell lag och därför har rätt att göra så. De uppger vidare att den nordkoreanska regeringen är positiv till kärnvapennedrustning på den koreanska halvön, på ett förhandlande och fredligt sätt. Departementet har även framfört att kärnvapeninnehav ej kommer vara nödvändigt då USA ej längre behandlar landet som en fiende.

Ett enigt säkerhetsråd röstade den 15 juli 2006 för en resolution som kräver att Nordkorea "upphör med all aktivitet" som har med ballistiska robotar att göra. Resolutionen beslutade också om sanktioner mot landet vilket innebär att ingen av FN:s medlemsstater får göra affärer med Nordkorea som främjar utvecklingen av dess robotprogram. För att undvika ett kinesiskt veto står det inget i resolutionen om FN-stadgans kapitel 7 som innebär tvingande åtgärder och även möjliggör användandet av vapenmakt för att få en stat att rätta sig efter ett FN-beslut. Efter en underjordisk provsprängning av en kärnladdning den 9 oktober 2006 infördes FN-sanktioner mot Nordkorea som förbjuder export och import av militärmateriel. Lyxartiklar får heller inte säljas till det nordkoreanska ledarskiktet och deras tillgångar fryses utomlands. FN:s resolution tillåter också att nordkoreanska fartyg inspekteras för att se till att sanktionerna efterlevs. Den 13 februari 2007 slöt Nordkorea ett avtal med Sydkorea, USA, Ryssland, Kina och Japan, enligt vilket landet avvecklar kärnkraftsreaktorn i Yongbyon i utbyte mot ekonomiskt och energipolitiskt bistånd.

5 april 2009 genomförde Nordkorea en uppskjutning av en kommunikationssatelit med hjälp av raketen Taepodong-2. Uppskjutningen betraktas av USA, Japan och Sydkorea som ett brott mot säkerhetsrådets resolution 1718 som Nordkorea åtagit sig att följa, eftersom raketen som använts skulle kunna bestyckas med kärnvapen och nå ända in i USA. Den nordkoreanska sidan hävdar dock att uppskjutningen skedde i fredligt forskningssyfte.^[12]

25 maj 2009 genomförde Nordkorea ytterligare en ny kärnvapenprövning. Klockan 03.00, svensk tid, genomfördes en underjordisk prövning, och man är nu osäker på deras budskap gällande handlingen. Bombens storlek kan jämföras med den som USA fällde över Hiroshima i slutet av andra världskriget.

Politik

Valurna i en vallokal, som användes vid lokalvalet i Pyongyang juli 2007. På bilden finns kimjongilian och de ofta förekommande fotografierna av Kim Il Sung och Kim Jong Il

Nordkoreas nuvarande konstitution skrevs 1998. Den stadgar att Nordkorea är en socialistisk stat, som ska styras i enhet med jucheideologins principer, som de formulerades av landets grundare Kim Il Sung. Parlamentet, Folkets Högsta Församling, har säte i Pyongyang och hyser 687 ledamöter, valda i enmansvalkretsar för femåriga mandat. Denna utser regeringen som i sin tur leds av en premiärministern, sedan 2007 Kim Yong-il (ej att förväxla med Kim Jong-il).

Sedan Nordkoreas sista president, Kim Il Sung, avled 1994 är presidentposten i praktiken avskaffad och de formella uppgifterna överförda på högsta folkförsamlingens ordförande Kim Yong Nam medan presidentens verkställande makt överförts till Kim Jong Il i hans roll som överbefälhavare. En del bedömare ^{[källa behövs]} menar att ledarna Kim Il Sung och Kim Jong Il betraktas som folkets frälsare och att personkulten kring dem är så stark att de upphöjts till en närmast gudalik status.

I realiteten anses Nordkorea av de flesta oberoende bedömare vara en repressiv kommunistdiktatur^[13] och all laglig politisk verksamhet kanaliseras genom Demokratiska fronten för fosterlandets återförening, som helt domineras av kommunistpartiet, Koreas arbetarparti. Detta drar i realiteten upp riktlinjerna för landets politik under ledning av dess generalsekreterare, sedan 1994 Kim Jong-il. 1998 stadgades att Kim il-Sung genom ett konstitutionstillägg skulle fungera som landets evige president.

Inför parlamentsvalen vart femte år utser Demokratiska frontens lokala organisationer sina kandidater i varje valkrets varpå dessa går till val utan motkandidater. Kandidaterna är fördelade mellan frontens tre partier, Koreas Arbetarparti, Chondoistiska Chongupartiet och Koreas socialdemokratiska parti, där det första erhåller klart högst representation. Politisk verksamhet utanför dessa tre partier är inte tillåten. Partiernas och därmed landets politik dras i praktiken helt upp av Koreas arbetarparti. Övriga partier saknar i praktiken helt politisk självständighet.

Politisk representation och mänskliga rättigheter

Enligt Nordkoreas internationella vänskapsorganisation, Korean Friendship Association, är Nordkorea en flerpartidemokrati som garanterar yttrandefrihet för sina medborgare.^[14] Denna uppfattning delas dock inte av alla utländska bedömare. Sveriges utrikesdepartement skriver i sin rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet att Nordkorea har "en av världens mest repressiva politiska regimer", att yttrandefriheten är i praktiken mycket begränsad samt att landets politiska system inte innehåller någon mekanism som gör det möjligt för folkflertalet att i praktiken förändra landets ledarskap. ^[15]. Nordkorea betecknas i västvärlden ofta som en totalitär stat och som en av världens mest slutna stater och tilldelades i tidskriften The Economists demokratiindex lägst index av de stater i världen som anses självständiga.

Nordkorea erbjuder mycket begränsad insyn från omvärlden gällande livsvillkor för dess invånare. US-amerikanska kommittén för mänskliga rättigheter i Nordkorea (U.S. Committee for Human Rights in North Korea) har 2003 publicerat en rapport om arbets- och fångläger i landet som bygger på vittnesmål och satellitbilder. Rapporten som är skriven av David Hawk, tidigare UNHCR-medarbetaren i Kambodja, hävdar att lägren används för förvaring av tiotusentals politiska och kriminella fångar, liksom illegala flyktingar som har skickats tillbaka från Kina. I de flesta fallen har fångarna inte dömts till sina livstidsstraff. De politiska fångarna åtföljs i lägren av upp till tre generationer av familjer, men tillåts inte träffas med släkten. Fångarna arbetar under slavförhållanden i gruvor och industriprojekt. Rapporter redovisar också om användning av tortyr, tvångsaborter och tvångssterilisering. Nordkoreas regering avfärdar dessa uppgifter. ^[16]

Hoeryongfånglägret kallas ett av de fångläger som finns i landet. En f.d vakt vid namn Kwon Hyuk och andra vittnen har rapporterat om att systematiska massavrättningar och ihjälgasningar av hela familjer förekommer som en del av militära experiment och resultaten dokumenteras noggrannt av forskare och militärer. I ett av dessa utspridda läger sägs upp mot 50.000 fångar hållas, och totalt sägs det att ca. 200.000 fångar i läger finnes i hela landet.^{[källa behövs]}

Geografi

Karta över Nordkorea

Huvudartikel: Nordkoreas geografi

Korea utgörs av en halvö som sticker ut 1 100 km från det asiatiska fastlandet. Landets högsta punkt är Paektusan på 2 744 meter. Gränsen till Kina utgörs av floderna Tumen och Yalu.

Det lokala klimatet är relativt tempererat med mer nederbörd på sommaren under en kort regnperiod kallad jangma, och ibland bittert kalla vintrar. Nordkoreas huvudstad och största stad är Pyongyang. Andra stora städer är Nampo i väster, Kaesong i söder, Sinuiju i nordväst, Wonsan och Hamhung i öster samt Chongjin i norr.

Ekonomi

En satellitbild som illustrerar de stora elektricitetsskillnaderna mellan Nordkorea och dess grannländer.

Planekonomi och självförsörjning

Nordkorea har en av världens mest centralstyrda och isolerade ekonomier. Juche-politiken innebär att nordkoreanerna ska klara sig på egen hand. Ledningen är mycket ovillig att släppa ifrån sig information, och de officiella siffrorna sägs ha lite med verkligheten att göra. Statligt ägda industrier producerar nästan allt i landet, och regeringen har fokuserat in industrin på tung och militär tillverkning på bekostnad av konsumentprodukter. Det nordkoreanska statligt ägda flygbolaget heter Air Koryo.

Den traditionella statliga industrin baseras i huvudsak på förädling av inhemska produkter, såsom textilier, mineraler och jordbruksprodukter. De senaste åren har dock ett intensivt industriell utbyte med Kina och Sydkorea lett till att moderna fabriker byggts. Industriparken i Kaesong, där sydkoreanska företag byggt fabriker som försörjs av energi och råvaror från Sydkorea och arbetskraft från Nordkorea, anställer idag 15 000 nordkoreanska arbetare och planerades för att 2012 anställa 500 000. ^[17]

Ekonomin byggdes upp efter vapenstilleståndet 1953 som en självförsörjande planekonomi med hjälp av sovjetiskt och kinesiskt bistånd. Tekniskt sett är den mesta utrustningen i fabrikerna maskiner som stammar från Sovjetunionen byggda på 1970-talet. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förlorade landet en av sina viktigaste kunder för sin export och sin viktigaste biståndsgivare vilket ledde till en djup ekonomisk nedgång som var som värst vid slutet av 1990-talet. Så många som två miljoner beräknas ha dött av svält^[18] Landet är beroende av mat från utlandet, men enligt rapporter har denna inte alltid delats ut till de mest behövande.^[18][19]

En ständig svår energikris råder sedan Sovjetunionens fall och Nordkorea förlorade möjligheten att importera kol och olja därifrån till subventionerade priser. Kina förser än idag Nordkorea med subventionerad olja, men i betydligt mindre kvantiteter än vad Sovjetunionen gjorde. Huvuddelen av Nordkoreas energi kommer från vattenkraft, men återkommande översvämningar har skadat många vattenkraftverk. Den nordkoreanska kolgruveindustrin har haft en avtagande produktion sedan slutet av 1980-talet. Brist på elektricitet och föråldrad utrustning ledde till en negativ produktivitetsutveckling under 1990-talet. Under senare år har en modernisering av kolgruveindustrin genomförts där nya maskiner köpts in från Kina, det är dock oklart hur mycket detta kunnat höja produktiviteten med tanke på den fortsatta energikrisen.^{[källa behövs]}

Nordkoreas föråldrade kraftnät medför stora överföringsförluster, vilket bidrar till att förvärra energikrisen ytterligare.^{[källa behövs]}

Sedan 1999 har dock Nordkoreas ekonomi vuxit stadigt. Men 2006 drabbades landet återigen av svåra översvämningar, samtidigt som utrikeshandeln drabbades i efterspelet av landets kärnvapenprov, vilket resulterade i en 1,1% negativ tillväxt. ^[20]

Jordbruk

Jordbruket har långsamt förbättrats under senare år, men är fortfarande mycket ineffektivt. Brist på gödsel, återkommande naturkatastrofer och lokala förhållanden - liten odlingsbar yta (22% av landets areal^[21]) och kort odlingssäsong har begränsat landets produktion av spannmål till omkring en miljon ton mindre än vad som krävs även enligt de lägsta internationella standarderna.

En miljöekonomisk katastrof som inträffat under 1990-talet är den omfattande erosionen som slitit med sig mycket värdefull jordbruksmark och förvärrat jordbrukets situation ytterligare, orsakat främst av översvämningar och torka, men också av skogsskövling för att få tag i exportbart ädelträ och att den jordbindande vegetationen ersatts av odlingar längs med bergssidor. Sedan 2005 bedriver Nordkorea ett projekt tillsammans med FNs jordbruksorgan FAO för att återplantera skog och skapa avledningar för Taedongfloden i syfte att stoppa jorderosionen. ^[22]

Ekonomiskt utbyte med omvärlden

Den 20 maj 2007 återupptog man för första gången sedan Koreakriget reguljära kommersiella fartygsförbindelser med Sydkorea. Enligt planerna ska tre lastfartyg i månaden frakta varor mellan Raijin i Nordkorea och Busan i Sydkorea. ^[23]

12 december 2007 återupptog man reguljära tågförbindelser mellan Nord- och Sydkorea för första gången sedan 1951. Inledningsvis kommer tågen att gå från Dorasan till Panmun och föra byggnadsmaterial från Sydkorea till Nordkorea och färdiga produkter tillbaka till Sydkorea. ^[24]

Demografi

Nordkoreanska dagisbarn

Nordkoreas befolkning är en av de etniskt och lingvistiskt mest homogena i världen: den stora majoriteten är koreaner, med koreanska som modersmål, med endast mycket små kinesiska och japanska minoriteter.

Nordkorea har en beräknad medellivslängd på 67,3 år, eller 65,1 år för män och 69,3 år för kvinnor. Detta innebär att Nordkorea har aningen längre medellivslängd än världsgenomsnittet.^[25]

Till skillnad från Kina som försökt hålla nere befolkningstillväxten med till exempel enbarnspolitik och skattepålagor för föräldrar har Nordkorea länge försökt stimulera barnafödande genom både barnbidrag och kostnadsfri barnomsorg. Trots detta så har Nordkorea en ganska långsam befolkningstillväxt med cirka 0,785% per år (2007)^[26].

Könsfördelningen i den nordkoreanska befolkningen är ganska jämn. Kvinnorna utgör 50,5% av befolkningen och männen 49,5%, sett till hela befolkningen. Det föds aningen fler pojkar än flickor i Nordkorea, 51,2% av de nyfödda är pojkar och 48,8% är flickor, och pojkarna utgör också 50,7% av befolkningen under 15 år. Bland befolkningen som är mellan 15 och 64 år utgör männen 49,5% av befolkningen och kvinnorna 50,5%. Bland den del av befolkningen som är över 65 är dock könsfördelningen betydligt snedare, där männen endast utgör 35,7% av befolkningen och kvinnorna 64,3%.^[27].

Språk

Koreanska är officiellt språk precis som i Sydkorea. Syd- och nordkoreaner har inga problem med att förstå varandra, men under årens lopp har skillnaderna blivit större mellan dialekterna i Nord- och Sydkorea. Den dialekt som används mest i officiella sammanhang i Nordkorea är Pyonyangdialekten. Seouldialekten som är den vanligaste i Sydkorea talas även i södra delarna av Nordkorea, bland annat i staden Kaesong.

En annan stor dialekt av koreanska i Nordkorea är Hamgyŏngdialekten som talas i Hamgyŏng och Ryanggang i Nordkorea samt i Koreanska autonoma prefekturen Yianbian i Kina.

Kinesiska tecken (i Nordkorea kallade hancha) används inte i officiella sammanhang i Nordkorea (även om det är obligatoriskt att lära sig det i den nordkoreanska grundskolan), utan endast det inhemska skriftsystemet chosŏn'gŭl. Nordkorea använder officiellt McCune-Reischauersystemet för transkribering, men även reviderad romanisering förekommer ofta i nordkoreanska texter.

Läskunnigheten i Nordkorea är mycket hög. 99 % av nordkoreanerna över 15 är läskunniga (siffran är 99 % både för män och kvinnor). ^[28]

Religion

Skulpturer i ett gammalt buddistiskt tempel

Nordkorea har ett buddhistiskt och konfucianskt arv liksom en inhemsk schamanistisk tradition, främst den s.k. chondoismen.

Officiellt har Nordkorea religionsfrihet, men kritiker menar att så inte är fallet i praktiken^{[källa behövs]}. Religionsfriheten finns inskriven i grundlagen, men där föreskrivs också att religionen inte får användas som ett redskap för att dra in utländska makter eller störa den sociala ordningen^[29].

Chondoismen företräds i Nordkoreas parlament av Chondoistiska Chongupartiet som leds av den sydkoreanska dissidenten Ryu Miyŏng.

Kultur

Den koreanska nationalrätten är en kålbaserad maträtt som kallas kimchi.

Kimchi, Koreas nationalrätt

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Internationella rankningar

Se även

• Svensk-koreanska föreningen

Sport

Hockey; NordKorea ligger 44:a på 2008 års IIHF:s världsrankinglista på 645 poäng.

Källor

http://www.guardian.co.uk/world/2004/feb/01/northkorea

1. ↑ ”Administrative Divisions and Population Figures (#26)” (PDF). DPRK: The Land of the Morning Calm. Permanent Committee on Geographical Names for British Official Use. 2003-04. http://www.pcgn.org.uk/North%20Korea-%20Land%20of%20the%20Morning%20Calm-%202003.pdf. Läst 2006-10-10. 
2. ↑ ”Korea, North”. CIA World Factbook. 2007. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/kn.html. Läst 2007-08-01. 
3. ↑ United Nations Statistics Division; Preliminary results of the 2008 Census of Population of the Democratic People’s Republic of Korea conducted on 1-15 October 2008 (pdf-fil)
4. ↑ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 7-8, tillgänglig online
5. ↑ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 8-9
6. ↑ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 8
7. ↑ ”FN:s generalförsamlings resolution 112”. Förenta Nationerna. 14 november 1947. http://www.un.org/documents/ga/res/2/ares2.htm. Läst 2007-09-18. 
8. ↑ ^{8,0 8,1} Utrikespolitiska institutet, Landguiden, om Nordkorea - landguiden.se
9. ↑ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 19
10. ↑ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 8-9
11. ↑ Churchill and the Bomb av Ernie Trory besökt 2007-09-17
12. ↑ Nordkorea sköt upp kritiserad raket, Svenska dagbladet, 5 april 2009, 'hämtad 5 april 2009'
13. ↑ ”Freedom in the World, 2006”. Freedom House. http://freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2006&country=6993. Läst 2007-02-13. 
14. ↑ The DPRK FAQ 5 maj 2005 hämtad 14 december 2007
15. ↑ http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/070305/35c83a354a24db33b7d4d94eaed73ca7/Nordkorea%5f2006.pdf
16. ↑ David Hawk The Hidden Gulag: Exposing North Korea’s Prison Camps Prisoners’ Testimonies and Satellite Photographs, U.S. Committee for Human Rights in North Korea
17. ↑ Inter-Korean Industrial Zone in North to Expand Speedily The Korea Times 4 oktober 2007 hämtad 14 december 2007
18. ↑ ^{18,0 18,1} N Koreans 'starving to death' BBC News 2001-01-09, hämtad 2009-03-31
19. ↑ Children of the Secret State, dokumentärfilm, 2000
20. ↑ North Korea Ends Seven-Year Growth Streak Industry Week 17 augusti 2007 hämtad 9 december 2007
21. ↑ CIA - The World Factbook -- Korea, North hämtad 12 december 2007
22. ↑ North Korea applies new knowledge in water management FOA Newsroom 21 april 2005 hämtad 10 december 2005
23. ↑ N. Korean Ship Sails in South Waters WTOPnews 20 maj 2007
24. ↑ First Train in 56 Years Crosses Border The Korea Times 11 december 2007 hämtad 12 december 2007
25. ↑ United Nations World Population Prospects: 2006 revision
26. ↑ CIA - The World Factbook -- Korea, North hämtad 14 december 2007
27. ↑ CIA - The World Factbook -- Korea, North hämtad 14 december 2007
28. ↑ ”The World Factbook -- Korea, North”. cia.gov. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/kn.html. Läst 2007-12-14. 
29. ↑ Socialist Constitution of the Democratic People's Republic of Korea hämtad 2 januari 2009

Externa länkar

• Officiell webbplats
• Korean Central News Agency - Officiell nyhetsbyrå
• Svensk-Koreanska föreningen - Nordkoreas vänskapsförening i Sverige
• Korea Guidebook - Statlig propagandabok som lagts ut på nätet av privatperson
• The North Korean Regime
• Välkomna till landet där allting är bra - Artikel ur Dagens Nyheter
• Svenskspråkiga Wikitravel om Nordkorea

	Nordkorea Nordkoreas administrativa indelning
Provinser Chagang | Kangwŏn | Norra Hamgyŏng | Norra Hwanghae | Norra P'yŏngan | Södra Hamgyŏng | Södra Hwanghae | Södra P'yŏngan | Ryanggang
Speciella regioner Kaesŏng | Kŭmgang-san | Sinŭiju
Självstyrande städer Namp'o | P'yŏngyang | Rasŏn (Rajin-Sŏnbong)