Koreanska

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Koreanska är ett språk som talas av 78 miljoner människor, som officiellt språk i Nord- och Sydkorea, men även av minoriteter i nordöstra Kina, Japan, de centralasiatiska republikerna och USA (se även koreaner).

Ursprung

Koreanska anses vanligtvis vara ett isolerat språk, men vissa språkvetenskapsmän som Gustaf John Ramstedt har ansett det besläktat med den altaiska språkfamiljen och/eller japanska.

Ljudlära

Ljudsystemet innehåller 6 vokaler: a, e, i, o, u, ö, flera diftonger med börjande eller slutande i, konsonanterna k, t, p, men inte de motsvarande g, d, b, affrikatorna č (tj) och ğ (dj), frikativorna ch och th, s, n, m samt både r och l, varemot japanskan har blott r och kinesiskan blott l.

Grammatik

Grammatiskt genus och artikel saknas. Substantivens böjning sker med 6 olika kasussuffix för ackusativ, genitiv, dativ, ablativ, instrumentalis och lokativ. Nominativ saknar suffix. Mellan stammen och kasusändelsen träder oftast ett till sin betydelse dunkelt determinativelement tha, chö eller ö. Pluraländelsen är -töl. Ex.: nara-chö-i, "rike(t)-s", nara-löl-ö-i, "riken(a)-s"; kat-tha-ro, "med hatten". Dock kan såväl plural- som kasus-ändelse jämte "determinativet" saknas, om sammanhanget tydligt anger meningen.

Adjektivet är oföränderligt och föregår sitt substantiv, t. ex. kchön öip, "stort hus", kchön cip-töl-ei, "i stora hus". De inhemska räkneorden, grundade på dekadsystemet, går inte längre än till 99. För tal över 99 används kinesiska låneord.

Personliga och demonstrativa pronomina har samma plural- och kasusändelser som substantivet, t. ex. tiei, "han", tie-löl, "de", tie-töl-ö-i, "deras". Possessiva uttryckas med genitiv av personalpronomina. Relativ saknas och ersattes av verbets gerundier.

Liksom i japanskan och manchuiskan saknar verbet all egentlig personalböjning, men har ett rikt utvecklat tempussystem. Ingen annan form finnes än aktiv, och av modus finns bara indikativ, infinitiv) och imperativ, den förra betecknad genom suffixet -la, t. ex. ka-la, "gå", mek-ta, "äta", den senare genom -ke-ra, plur. -ča, t. ex. ka-ča, "gå!".

Huvudtempusen, presens, preteritum, futurum, futurum exaktum, inskjuter sina stamtecken mellan roten och suffixet -ta, t. ex. ka-n-ta, går", mek-nan-ta, "äter", mek-et-la, "åt".

Övriga tempus som imperfekt, pluskvamperfekt, konditionalis, bildas av huvudtempusens stammar med suffixet -eni, t. ex. mek-et-eni, "hade ätit".

Gerundierna utgörs av de rena tempusstammarna. Av alla verbformer finnes dessutom en mängd egendomliga modifikationer alltefter den tilltalades högre eller lägre rang. Vid satsbildningen går det styrda ordet före det styrande, och ordföljden är: subjekt, objekt, verb.

Skriftsystem

Huvudartikel: Hangul

En sida från Hunmin Jeongeum Haerye, i vilken principerna för hangul först förklarades.

Koreanska skrevs ursprungligen med kinesiska tecken, vilka kallades för hanja. Nu skriver man med en unik alfabetisk skrift hangul som är alfabetiskt och fonetiskt. Hangul anses ha skapats på 1400-talet av Sejong den store, den fjärde kungen av Joseon. I Sydkorea translittereras skriftens namn som hangeul, och man blandar den med hanja. I Nordkorea använder man enbart hangul (där kallat chosŏn'gŭl). Vid translitterering av koreanska används flera olika system. I Nordkorea används officiellt McCune-Reischauersystemet och i Sydkorea används officiellt den nyligen införda reviderade romaniseringen. I Sydkorea finns det dock tecken på att studierna och användandet av hanja är på återtåg i takt med landets stegrande handelsutbyte med Kina.

Se även

Wikipedia har en upplaga på Koreanska.

• koreanska dialekter

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Koreanska, 1911.