Manchuiska
Från Rilpedia
| Manchuiska 'Manju gisun'  |
|
| Talas i | Kina |
|---|---|
| Region | Manchuriet |
| Antal talare | 60 |
| Klassificering | manchu-tungusspråk |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Kina (Qing-dynastin) |
| Språkmyndighet | - |
| Språkkoder | |
| ISO 639-2 | mnc |
| ISO 639-3 | mnc |
Manchuiska, eller manchuriska, är ett manchu-tungusspråk talat av ett fåtal manchuer i provinsen Heilongjiang i Manchuriet i nordöstra Kina. I lexikaliskt hänseende (ordrötterna) står manchuiskan närmast de tungusiska dialekterna i östra Sibirien, men i formellt närmare till mongoliskan.
Innehåll |
Fonologi
Språket har 6 vokalfonem och 20 konsonantfonem. Vokalharmonin framträder här mindre än i turkiskan och ungerskan. Däremot finnes i manchuiskan en art av skiftning i själva stammens vokaler från hårda till mjuka, varigenom motsatsen emellan det "överlägsna" och "underlägsna" antydes, t.ex. ganggan, stark, genggen, svag, áma, far, eme, mor, wasi, nedstiga, wesi, uppstiga, o. d.
| Labial | Dental | Palatal | Velar | ||
|---|---|---|---|---|---|
| Nasal | m | n | ɲ | ŋ | |
| Klusil | tonlös | p | t | k | |
| tonande | b | d | g | ||
| Affrikata | tonlös | ʧ | |||
| tonande | ʤ | ||||
| Frikativa | f | s | ʃ | x | |
| Tremulant | r | ||||
| Approximant | l | j | w | ||
| Främre | Bakre |
|---|---|
| i | u |
| ʊ | |
| e | o |
| a |
Grammatik
Ordbildningen sker uteslutande med suffix. Prefix, prepositioner och grammatikaliskt genus saknas. Pluralis uttryckes, när fråga är om levande väsenden, genom ändelse, -sa, -ta, annars genom reduplikation eller särskilda ord, som betyda "många" och dylikt. Vanligen uppföras fem kasus (nominativ, utan ändelse, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ), men sammanfogningen är lösare an i latin och grekiska.
Adjektivet är fullkomligt oböjligt och går som alla övriga bestämningsord alltid före det bestämda. Possessiva uttryckas icke som i de flesta altaiska språk med suffix, utan med genitiv av personalpron. Elativ saknas fullständigt. Verbet äger intet uttryck för numerus och person (liksom svenskan i de flesta fall), däremot hela den rikedom på härledda stammar, kausativa, frekventativa, intensiva etc., som karaktäriserar de altaiska språken. Roten är ren i imperativ. Temporala och modala stammar, infinitiv och particip uttryckas med särskilda vokalharmoniskt växlande suffix, t. ex. omi, drick, omi-me, att dricka, bi (si, i, be) omi-he, jag (du, han, vi) drack, omi-ne-me, börja att dricka, bi (tse) omi-ne-he, jag (de) började att dricka.
Skriftspråk
Manchuiska skrivs med en utökad variant av det mongoliska alfabetet, i lodräta rader från ovan och nedåt; raderna följer varandra från höger till vänster. Enligt officiell historieskrivning skapades det manchuiska alfabetet av två lärde, Erdeni och G'aig'ai, 1599 på order från manchuernas ledare Nurhaci. Först sedan manchuerna erövrat Kina (1644) fick språket en mer omfattande litteratur, vilken till största delen består av översättningar (företrädesvis av historia och klassisk litteratur) från kinesiskan, som utövat ett genomgripande inflytande på manchuiskan.
Litteratur och officiell status
Ur den manchuiska litteraturen må särskilt nämnas en fullständig samling av alla Qing-kejsarnas lagar, en krönika över Amurlandet (Sachalian-ula) till 1810 samt två förträffliga lexikaliska arbeten av manchuiska lärde: den sakligt ordnade manchu-kinesiska ordboken Qingwen jian och den alfabetiskt uppställda manchu-mongolisk-kinesiska Sanhe bianlan.
Manchuiskan var Qing-hovets och de kinesiska ämbetsmännens officiella språk, men är i Kina mycket försummat; idag talas språket endast av små folkspillror i Fuyu och Aihui i provinsen Heilongjiang.[1] Sibe-språket (även kallat Xibo), som är närbesläktat med manchuiskan, talas idag av cirka 30 000 personer i Qapqal, Xinjiang.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Mandsjuspråket, 1904–1926 (Not).
Litteratur
- Adam, Lucien. Grammaire de la langue mandchoue Paris: Maissoneuve, 1873.
- Gorelova Lilia Mikhailovna.: Manchu grammar [Elektronisk resurs], Brill, Leiden 2002, Handbook of Oriental Studies. Section eight, Central Asia ; vol. 7 (eng). Libris 10424472.
- Li, Gertraude Roth: Manchu: a textbook for reading documents, Univ. of Hawai'i Press, Honolulu 2000 (eng). ISBN 0-8248-2206-4 (pbk). Libris 5805932.
- Möllendorff, Paul Georg von. A Manchu Grammar: With Analysed Texts. Shanghai, 1892.
- Rohnström, John. "Manchu Printed Books in the Royal Library in Stockholm." Bulletin of the Museum of Far Eastern Antiquities, no. 44 (1972): 133-40.
