Mongoliska
Från Rilpedia
Mongoliska монгол Mongol Mongɣol |
|
Talas i | Mongoliet, Kina, Ryssland, Kirgizistan |
---|---|
Region | Mongoliet, Centralasien, Burjatien, Manchuriet |
Antal talare | 5,7 miljoner |
Klassificering | altaiska
|
Officiell status | |
Officiellt språk i | Mongoliet, Inre Mongoliet |
Språkkoder | |
ISO 639-1 | mn |
ISO 639-2 | mon |
ISO 639-3 | [1] |
SIL | KHK |
Mongoliska är ett mongolspråk som talas av totalt cirka 5,7 miljoner människor huvudsakligen i Mongoliet samt i den autonoma provinsen Inre Mongoliet i Kina. Det skrivs i Mongoliet med det kyrilliska alfabetet. Mongoliskans traditionella alfabet, som skrivs lodrätt, används fortfarande av mongoler i Kina.
Liksom övriga altaiska språk är mongoliskan agglutinerande och vokalharmoniserande samt saknar genus.
Innehåll |
Utbredning
Mongoliska talas av runt 2,21 miljoner i Mongoliet samt av runt 1 miljon i Inre Mongoliet. Det finns även betydande grupper i Burjatien i södra Ryssland och i Manchuriet (provinserna Heilongjiang, Jilin och Liaoning) i nordöstra Kina, samt mindre grupper vid Issyk-Kul i Kirgizistan och i till Mongoliet närliggande områden i Ryssland och Kina.
Dialekter
De mongoliska språken kan delas in i tre grupper: östmongoliskan eller mongoliskan i inskränkt och vanlig bemärkelse, västmongoliskan eller kalmuckiskan, samt burjatiskan. Den sistnämnda står dock den egentliga mongoliskan så nära, att den kan anses som en dialekt därav. De afganska mongolfolken (aimaks och hazaras) språk är en dialekt av kalmuckiskan.
Den mest betydande dialekten är den östmongoliska khalkha, som talas av 2,3 miljoner och är standardspråk i Yttre Mongoliet; Khalkha har en nordlig och en sydlig variant, där den nordliga är den som talas i Ulaanbaatar. Övriga dialekter (som har störst spridning i Inre Mongoliet eftersom khalkhan fått stort genomslag som standarddialekt i Yttre Mongoliet) innefattar shilingol, ulan tsab, jerim, juu uda och josotu.
Grammatik
Nomen, som saknar genus och artikel, bildar plural med ändelsen -nar (-när) eller -s (i burjatiskan även -nut) vid vokaliskt och -ut (-od) vid konsonantiskt stamslut, till exempel lama-nar eller lama-nut, "präster".
I nominativ framträder den rena stammen. Med ändelser, lika för singular och plural, bildas ackusativ (-t), genitiv (-in, -un, -u), dativ-lokativ (-dur, -dür); övriga kasusändelser (ablativ, instrumentalis och så vidare) kan snarare anses som postpositioner.
Adjektivet är fullkomligt oböjligt och står alltid före sitt substantiv.
Personliga och demonstrativa pronomina böjs med samma kasusändelser som nomen. Possessiva uttryckas i mongoliska som i manchuiska med genitiv av personliga pronomina, men i burjatiska som i de flesta andra ural-altaiska språk med särskilda suffix. Relativa pronomina saknas och ersätts av particip.
Verbet, vars rena stam uppträder i imperativ, till exempel ab, "tag!", har som i manchu och nusvenskan ingen personalböjning, utan denna uttryckes blott genom subjektet. Dock har kalmuckiska och burjatiska börjat utbilda personaländelser genom suffigerade pronomina. Tempora (presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum) och modi (konjunktiv, konditiontionalis) bildas genom suffix, till exempel bi abu-muit "jag tar", bi abu-bai, "jag tog", bi abu-muiza, "jag må taga". Dessutom finns flera particip och gerundia. Av härledda stammar bildas passiv, kausativ och komitativ. För övrigt är denominativa i mongoliskan synnerligen vanliga.
Den regelbundna syntaktiska ordföljden är: tidspartikel, subjekt, objekt, verb, men alla närmare bestämningar och därför även alla bisatser föregår det ord de bestämmer. I bisatser står verbet alltid i particip eller gerundium med postpositioner, motsvarande våra konjunktioner; blott huvudsatsens verb står i finit form och intar sista platsen i den ofta mycket långa satsen.
Ljudlära
Labial | Dental | Palatal | Velar | Uvular | |||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Enkel | Palatal. | Enkel | Palatal. | Palatal. | Enkel | ||||
Nasal | m | mʲ | n | nʲ | ŋ | ||||
Klusil | Tonlös aspirerad | (pʰ) | (pʲʰ) | tʰ | tʲʰ | (kʲʰ) | (kʰ) | ||
Tonlös | p | pʲ | t | tʲ | |||||
Tonande | ɡʲ | ɡ | ɢ | ||||||
Affrikata | Tonlös aspirerad | tsʰ | tʃʰ | ||||||
Tonlös | ts | tʃ | |||||||
Frikativa | (f) | s | ʃ | xʲ | x | ||||
Lateral frikativa | ɮ | ɮʲ | |||||||
Tremulant | r | rʲ | |||||||
Approximant | w̜ | w̜ʲ | j |
Konsonantfonem inom parentes förekommer endast i låneord. I ordslut realiseras /n/ som [ŋ] förutom då den historiskt har följts av en vokal.
Främre | Central | Bakre | ||||
---|---|---|---|---|---|---|
Kort | Lång | Kort | Lång | Kort | Lång | |
Sluten | i | iː | u | uː | ||
Halvsluten | ʊ | ʊː | ||||
Mellansluten | e | eː | o | oː | ||
Mellanöppen | ɔ | ɔː | ||||
Öppen | a | aː |
Mongoliskan har även fyra diftonger: /ui/, /ʊi/, /ɔi/ och /ai/. Korta /o/ är fonetiskt [ɵ].
Det mongoliska vokalsystemet omfattar de hårda a, o, u, de däremot svarande mjuka ä (oftast skrivet e), ö, ü, samt det neutrala i, vidare diftongerna ai, oi, ui, äi, öi, üi, men saknar de turkiska språkens hårda i. En viktig fonologisk process är det inbördes beroendet av hårda och mjuka vokaler, vokalharmonien.
Av konsonantljud finnas alla de svenska utom /f/ och /h/ (det senare återfinns dock i burjatiskan). Därutöver finns frikativorna /z/ (tonande s), tonlösa /x/ (ch; tyskt ach-ljud) och dess tonande motsvarighet /ɣ/ (gh), samt affrikatorna /tʃ/ (tj, č), /dʒ/ (dzj, ǰ), /ts/ och /dz/. Skillnaden emellan öst- och västmongoliskan är huvudsakligen av fonetisk art, men härvid är att märka, att denna skillnad rör egentligen endast den litterära östmongoliskan.
Det nuvarande östmongoliska samtalsspråket står nämligen kalmuckiskan ganska nära, men skriftspråket som vanligen ensamt åsyftas med uttrycket mongoliska språket (och även ensamt avses i den följande beskrivningen), har bibehållit mycket äldre former, så att skrift- och talspråk skiljer sig lika mycket som forn- och nysvenskan.
Skriftspråk
Det traditionella mongoliska alfabetet utvecklades ur den uiguriska skriften på 1200-talet och är således av semitiskt (syriskt) ursprung; det löper i lodräta rader uppifrån nedåt. Raderna och sidorna följer varandra från vänster till höger. Till en början ägde den mongoliska för den klassiska litteraturen använda skriften blott 14 tecken, och för de varandra nära stående ljuden, såsom k och g, t och d, u och o fanns blott ett tecken, men den utvecklades efter hand till det nuvarande antalet av 7 vokaler och 17 konsonanter. De förra anses dock ej som i och för sig självständiga tecken, utan konsonanterna uppförs i det mongoliska alfabetet alltid i förening med vokaler och därför i fyra former: med a (ä), o (u), ü (ö) och i.
1269 skapade den tibetanska laman Drogön Chögyal Phagpa, som tjänstgjorde i Kublai khans hov, ett nytt alfabet för mongoliskan, som kallas för Dörbelǰin üsüg eller 'phags-pa-skriften och var ombildat från det tibetanska och därför av sanskritiskt ursprung. Skriften lyckades dock aldrig ersätta den äldre mongoliska skriften och används bara för de heliga böckerna.
Under tryck från Sovjetunionen ersattes det traditionella alfabetet av det latinska 1931 och sedan det kyrilliska 1937. År 1941 avskaffades det traditionella alfabetet i lag, men tilläts igen 1994. Mongoliskan i Kina har dock fortsatt använda det traditionella alfabetet.
Uttal och transkribering av det modifierade kyrilliska alfabetet för mongoliska:
Tecken | Uttal (IPA) | Transkription | Tecken | Uttal (IPA) | Transkription | |
---|---|---|---|---|---|---|
А а | a, ɑ | a | П п | pʰ, pʰʲ, p | p | |
Б б | p, pʲ, b | b | Р р | r, rʲ, ɢ, q, ʁ, χ | r | |
В в | w, wʲ, ɸ, β | v1 | С с | s | s | |
Г г | ɡ, ɡʲ, ɢ, k | g | Т т | tʰ, tʰʲ, d | t | |
Д д | t, tʲ | d | У у | ʊ | u | |
Е е | je, jɛ, jɜ | je | Ү ү2 | u, ʉ | ü | |
Ё ё | jɔ | jo | Ф ф | f, ɸ | f | |
Ж ж | ʧ, ʤ | dzj | Х х | x, xʲ, χ | ch | |
З з | ʦ, ʣ | dz | Ц ц | ʦʰ, c | ts | |
И и | i | i | Ч ч | ʧʰ, ʧ | tj | |
Й й | j, i | j | Ш ш | ʃ | sj | |
К к | k, kʲ | k | Щ щ | sʧ, ʃʧ | stj | |
Л л | ɮ, ɮʲ, l, ɬ | l | Ы ы | i, ɨ | y | |
М м | m, mʲ | m | Ь ь | ʲ | j, ', ĭ3 | |
Н н | n, nʲ, ŋ | n | Э э | e, ɛ | e | |
О о | ɔ, ə | o | Ю ю | jʊ, ju | ju | |
Ө ө4 | o, ɞ | ö | Я я | ja | ja |
1Ibland transkriberat w.
2Ibland återgivet med latinska V v eller Ї ї på grund av underlättad teckenåtkomst.
3Oftast utelämnat i svensk transkribering.
4Ibland återgivet med Є є på grund av underlättad teckenåtkomst.
Litteratur
Den äldre Litteraturen består huvudsakligen av översättningar dels från tibetanskan och därigenom indirekt från sanskritoriginal, dels i mindre grad från kinesiskan, av religiöst, historiskt, filosofiskt, astronomiskt och medicinskt innehåll. En översikt av den äldre mongoliska litteraturens viktigaste alster är Laufers "Skizze der mongolischen Literatur" (Keleti szemle VIII, Budapest 1907).
Av religiösa arbeten må nämnas Altan gäräl (Guld-glans) och i synnerhet Üligärun dalai ("Liknelsehav," utgiven av Isaak Jakob Schmidt på tibetanska och tyska under titeln Der Weise und der Thor, Petersburg 1843).
Historiskt viktig är den mongoliska fursten Sanang-Setsens krönika (från 1600-talet), vilken innehåller mongolernas äldsta historiska traditioner, som är sammanvävda med långt senare buddhistiska fabler (utgiven av Schmidt, på mongoliska och tyska, Geschichte der ostmongolen etc., 1829), och Altan tobci (Guldknapp, utgiven på mongoliska och ryska av "laman" Gombojev, 1858).
Till det inte obetydliga förrådet av intressanta folksägner hör legenden om Geser-chan (utgiven av Schmidt, mongolisk text, 1836; tysk översättning 1839), den från sanskrit lånade sagosamlingen Siddhi-kür (Jülg, "Die märchen des Siddhi-Kür", kalmuckiska och tyska, med kalmuckisk-tysk ordlista, 1866) och de poetiska legender, som kallas Djanggar (kalmuckisk text av Golstunski, 1864; rysk översättning av Bobrovnikov, 1854). Det nuvarande mongoliska samtalsspråket har behandlats i Pozdnjejevs värdefulla samling av mongolisk folkpoesi (med rysk översättning, 1880).
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Mongoliska språket, 1904–1926 (Not).
- Grønbech, Kaare; Krueger, John Richard: An introduction to classical (literary) Mongolian: introd., grammar, reader, glossary, Harrassowitz, Wiesbaden 1993. ISBN 3447032987.
- Lessing, Ferdinand: Mongolian-English dictionary, Mongolian Society, Bloomington, IN 1995. ISBN 0910980403.
Länkar
- Mongolian Alphabets - Omniglot
- Lingua Mongolia
- Mongolian Vowels - Lunds universitet
- Jan-Olof Svantesson Professor i lingvistik, arbetar bl.a. med mongolisk fonologi.