Inre Mongoliet
Från Rilpedia
| Autonoma regionen Inre Mongoliet | |||||||||
|
|||||||||
 Mongoliska jurtor i Inre Mongoliet. |
|||||||||
| Förkortning: 内蒙古 (pinyin: Nèi Měnggǔ) | |||||||||
|
|||||||||
| Huvudstad: | Hohhot |
||||||||
| Yta: | 1 183 000 km2 3:e störst i Kina |
||||||||
| Folkmängd: | 23 840 000 (2004) 23:e folkrikast i Kina |
||||||||
| Befolknings- täthet: |
20,2 inv./km2 | ||||||||
| Officiella språk: | kinesiska mongoliska |
||||||||
| Större kinesiska nationaliteter: |
|
||||||||
| Ordförande: | Bagatur | ||||||||
| Parti- sekreterare: |
Chu Bo [uppdatering behövs] | ||||||||
| Officiell webbplats | |||||||||
 Inre Mongoliets läge i Kina. |
|||||||||
Inre Mongoliet är en mongolisk autonom region i norra Kina med en befolkning på 23,76 miljoner och en yta på 1,18 miljoner km². Huvudstad är Hohhot.
Administrativ indelning
Trots att Inre Mongoliet är en autonom region, så utgör mongolerna endast ca 17 procent av befolkningen, medan majoriteten är hankineser, vilka utgör nästan 80 procent av invånarantalet. Andra viktiga minoriteter manchuer (2%), hui (0,9%), daur (0,3%), evenker, oroqin och koreaner. Officiella språk är kinesiska och mongoliska.
Området är indelat i nio städer på prefekturnivå och tre mongoliska förbund (aimag).
- Stadsprefekturen Hohhot
- Stadsprefekturen Baotou
- Stadsprefekturen Wuhai
- Stadsprefekturen Chifeng
- Stadsprefekturen Tongliao
- Stadsprefekturen Ordos
- Stadsprefekturen Hulun Buir
- Stadsprefekturen Bayan Nur
- Stadsprefekturen Ulanqab
- Xilin-Gol-förbundet
- Hinggan-förbundet
- Alxa-förbundet
Historia
Indelningen av Mongoliet i en "inre" och en "yttre" del går tillbaka till Qingdynastin, då de manchuiska kejsarna delade upp olika territorier som befolkades av olika mongoliska stammar.[1] Efter Xinhairevolutionen förklarade sig Yttre Mongoliet självständigt och Inre Mongoliet delades upp i olika kinesiska provinser. I samband med att en järnväg byggdes till regionen började den hankinesiska befolkningen öka dramatiskt.[2]
1947, under det kinesiska inbördeskriget återupprättade Kinas kommunistiska parti Inre Mongoliet som en "autonom region", vilken blev en del av Folkrepubliken Kina 1949. Under kulturrevolutionen utsattes etniska mongoler för svåra förföljelser och uppemot 16 000 avrättades i en kampanj mot påstådda mongoliska separatister. 1969 förlorade Inre Mongoliet stora delar av sitt territorium till intilliggande kinesiska provinser.[3]. Inre Mongoliets gränser återställdes först 1979.
Källor
- ↑ För en samtida redogörelse för Qingdynastins indelning av Mongoliet, se William Frederick Mayers och G.M.H. Playfair, The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix, andra upplagan (Shanghai: Kelly & Walsh Limited, 1886 ), ss. 80-2.
- ↑ "Många tibetaner missar tåget mot framtiden", Dagens Nyheter, 2008-03-16.
- ↑ David Sneath, "The Impact of the Cultural Revolution in China on the Mongolians of Inner Mongolia", i Modern Asian Studies, Vol. 28, No. 2 (May, 1994), pp. 409-430
|
||||||||||||||||||
