Nordkoreas historia
Från Rilpedia
Nordkoreas historia börjar i och med utropandet av Demokratiska folkrepubliken Korea 9 september 1948 i Pyongyang.
Korea bestod fram till 1948 av de delar som idag är Nord- och Sydkorea. Efter att Japan kapitulerat i Andra världskriget delades Korea under Potsdamkonferensen 1945 längs med den 38:e breddgraden. Den norra delen blev Sovjetunionens ockupationszon, medan den södra blev USAs. Målet var att Korea skulle återförenas och få självständighet, men förhandlingarna misslyckades och FN fick ärendet på sitt bord. Den 15 augusti 1948 upprättades Republiken Korea (Sydkorea) och som svar på det upprättades Demokratiska folkrepubliken Korea i Nordkorea. Likt Tyskland delades Korea upp i två länder med egna regeringar. Redan tidigt fick Kim Il Sung stor makt i Nordkorea.
Innehåll |
Koreakriget
De båda koreanska partierna för Nord- och Sydkorea ansåg sig vara det rätta för att leda ett återförenat Korea och tonen hårdnade från båda håll. Nordkoreas regering ansåg sig vara den legitima ledningen för hela Korea och utropade Seoul till huvudstad.
Både Nord- och Sydkoreanska förband gjorde räder över den 38:e breddgraden och kriget utbröt formellt den 25 juni 1950 då de nordkoreanska trupperna (enligt den gängse historiebeskrivningen som motsägs av nordkorea) gick över gränsen.[1].
FN:s säkerhetsråd antog den 27 juni en resolution som uppmanade medlemsstaterna att undsätta Sydkorea. Sovjetunionen bojkottade vid denna tid säkerhetsrådet, och kunde därför inte lägga in sitt veto. FN-styrkor ledda av USA gick nu in på Sydkoreas sida, medan Nordkorea senare mottog hjälp från Kina. Kriget övergick snart i ett dödläge. Tre år senare enades parterna om ett "tillfälligt" vapenstillestånd som råder än idag. Förlusterna i kriget var stora: För Sydkorea ca 1 miljon, Nordkorea ca 1 miljon, Kina troligen ca 600 000, USA drygt 36 000, övriga FN-länder ca 3 000 (alla siffror är ungefärliga).[2]
Konflikten pågar tekniskt sett fortfarande i dag. En fredsdeklaration skrevs under i Pyongyang den 4 oktober 2007, med målet att ersätta vapenstilleståndet med ett permanent fredsavtal.
Efter Koreakriget
Koreakriget förstörde mycket av Nordkoreas infrastruktur och därför gjordes tre-, fem- och sjuårsplaner för att bli ett kommunistiskt industriland. Det lyckades väl och under 1960-talet var Nordkorea det näst mest industrialiserade landdet i östra Asien, endast Japan låg före. Kim Il Sung utvecklade under 1950- och 60-talen landets slogan, "Juche", vilket ungefär kan översättas med oberoende. Målet var att göra Nordkorea tillräckligt starkt för att stå emot en utländsk invasion eller kapitalism. Juche fick genom kampanjer och ekonomiska incitament Nordkoreas befolkning att i första hand använda inhemst material, teknologi och uppfinnigar istället för att bli beroende av utländska.
Kim Il Sung
Sovjetunionen lät tidigt Kim Il Sung få stor makt i landet och 1949 var Sung premiärminister, ordförande för kommunistpartiet Koreanska arbetarpartiet och hade stor makt över den nordkoreanska armén. Han hade tidigare lett gerillan som arbetade för Koreas befrielse från Japan och då Japan kapitulerade hälsades gerillan som befriare av det koreanska folket. Kim Il Sung valdes till ledare för Nordkorea i allmänna val. En personkult växte kring Kim Il Sung och det har rest enorma statyer i Nordkorea. Även den nordkoreanska konstitutionen hyllar honom och pekar ut honom som "republikens evige president".[3] Vid Kim Il Sungs borgång 8 juli 1994 gick makten till hans son, Kim Jong Il.
Kim Jong Il
Då Kim Il Sung gick bort avskaffades presidentämbetet, men hans son övertog i praktiken all makt 1994. Han benämndes i början av sin tid som högste ledare officiellt som "den käre ledaren", men numera endast som Ordföranden. Hans födelsedag är allmän helgdag i Nordkorea. Det finns stora myter kring Kim Jong Il och i väst är informationen om honom begränsad. Det är exempelvis inte allmänt känt hur hans familjesituation. Det gör även att informationen om hans ledarskap är mycket begränsad.
Modern tid
Idag präglas Nordkorea av fattigdom och drabbas hårt av sanktioner av FN och andra länder och sammanslutningar. Då Nordkorea inte tillåtit IAEAs vapeninspektörer att inspektera landets kärnanläggningar har världen försökt att medelst ekonomiska och handelssantioner försöka få till stånd inspektioner. Landet befinner sig sedan början av 1990-talet i en allvarlig ekonomisk kris. Den 13 februari 2007 skrev Nordkorea ett avtal tillsammans med Sydkorea, USA, Ryssland och Kina (de såkallade fempartssamtalen) om att Nordkorea ska stänga ner Yongbyon-reaktorn i utbyte mot energi- och ekonomiska bidrag.
|
||||||||
Se även
Källor
- ↑ The US Imperialists Started the Korean War (1993) som alltjämt i augusti 2007 såldes i Nordkorea
- ↑ Förlustsiffror enligt Gaddis, Encarta och engelska Wikipedia. Bruce Cumings skriver i Encartas artikel att kanske så många som 4 miljoner koreaner kan ha dött, varav två tredjedelar var civila, och att Kina kan ha förlorat upp till 1 miljon soldater.
- ↑ http://www.kcckp.net/en/great/constitution.php?1
- Delar av denna artikel är baserade på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias History of North Korea
