Kim Il Sung

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Kim Il Sung (ursprungligen Kim Songju, 金成柱), född 15 april 1912 i Mangyŏngdae, Japanska Korea (i nuv. Nordkorea), död 8 juli 1994 i Nordkorea, var Nordkoreas ledare från 1948 till sin död 1994, till 1972 som premiärminister och därefter som president. Den 5 september 1998 utsågs han genom ett konstitutionstillägg till Republikens evige president.^{[källa behövs]}

Ungdomsår

Kim Il Sung föddes den 15 april 1912 i Mangyongdae, vid Taedong-flodens bädd i Pyongyang (Nordkoreas nuvarande huvudstad). Officiell historieskrivning hävdar gärna att hans familj tillhörde arbetarklassen och var aktiva i den kommunistiska gerillan^[1], men oberoende källor menar att familjen snarare tillhörde Koreas övre medelklass då fadern först arbetade som småskolelärare och sedan utbildade sig till apotekare, två yrken vars status var relativt hög. Familjen var även troende kristna (då hans morfar var en protestantisk präst), något som nordkoreanska källor menar var "en täckmantel för deras revolutionära aktiviteter" ^[2].

Officiell nordkoreansk litteratur pekar gärna på att Kim Il Sung blev relegerad från skolan redan under mellanstadiet, på grund av sina "revolutionära aktiviteter"^[3]. Andra källor menar dock att den unge Kim egentligen blev relegerad för klassiska pojkstreck och bus, som egentligen inte hade någon nämnvärd revolutionär koppling^[4].

Motståndsår

Då Japan invaderade Manchuriet 1931 var hans far död. Hans mor, som var kommunist, gav Kim hans fars två pistoler och Kim drog upp i bergen för att organisera det nationella motståndet. Han började med åttio man, men gerillan växte och kom slutligen att omfatta 10 000 man. En ”autonom koreansk regering” bildades längs den koreanska gränsen till Manchuriet och därifrån kunde Kim och hans gerilla göra räder längre in i Korea för att bland annat förstöra japanska garnisoner.

Agitatorer och organisatörer sändes till Koreas olika städer för att bilda ”Unionen för moderlandets befrielse” där Kim Il Sung, vid 23 års ålder, blev ordförande. ”Unionen” hade ett tiopunktsprogram som bland annat innefattade nationellt oberoende, politisk demokrati, jordreform samt åtta timmars arbetsdag. Samtidigt började japansk press skriva om ”den kejsarefientlige banditen Kim Il Sung” och ett pris sattes på hans huvud. Efter 14 års kamp, 1945, kapitulerade Japan och gerillan hälsades som befriare av det koreanska folket. Den amerikanske journalisten Anna Louise Strong beskriver hur Kim Il Sung, vid sitt första framträdande i Pyongyang, hälsades med oerhörda ovationer och Kim kunde strax därpå väljas till provisorisk president vid den första församlingen av delegater från de nordliga provinserna.

Som statsledare

Vallokal i Pyongyang, med fotografier på Kim Il Sung och Kim Jong Il

Kim Il Sungs mausoleum

Som ledare för landet valdes han senare också i allmänna val, som genomfördes i hela nationen. Valet godkändes dock inte av de amerikanska styrkorna, som ockuperade södra delen av landet, varpå de tillsatte en från USA influgen exil-korean; Syngman Rhee.

Kim Il Sung ledde den norra delen av Korea (Demokratiska Folkrepubliken Korea) från dess grundande år 1948 och fram till sin död 1994, först som premiärminister och ordförande i det Koreanska arbetarpartiet och från 1972 som landets president.

Efter Kim Il Sungs död valdes hans son, Kim Jong Il, till ledare för landet. Han kunde dock inte bli president eftersom presidentposten avskaffades i och med Kim Il Sungs död. Alla funktioner som presidentämbetet innebar övertogs dock av andra statsfunktionärer, främst av Kim Jong Il.

Kim Il Sung var under sina år vid makten föremål för en extrem personkult och bland annat har enorma statyer över Kim Il Sung rests i Nordkorea. Även den nordkoreanska konstitutionen hyllar honom och pekar ut honom som "republikens evige president".^[5] Idag bevaras Kim Il Sungs kropp i ett mausoleum i den byggnad där han tidigare arbetade.

Juche

Huvudartikel: Juche

Under Kims tidiga antiimperialistiska kamp började han utveckla en tillämpning av marxismen på specifikt koreanska förhållanden som han kallade "Juche". Juche-ideologin har använts som vägledning under hela Nordkoreas existens. Ideologin kan kortfattat sammanfattas som "att det är folkets massor som är revolutionens herrar, och att det är folket och endast folket som utgör drivkraften i revolutionen och uppbyggnaden. På det individuella planet betyder det att varje människa är ansvarig för sitt eget öde och därmed också har förmåga att utmejsla sin egen framtid."^[6]

Myter

Under många år har myter om det isolerade landet och dess ledare spritts i västerländsk media. Några exempel är att Kim Il Sung, som 70-åring, under ett statsbesök i Kina simmat över Changjiangflodens vredgade vatten på lite drygt en timme och i samband med Nordkoreas första golfbanas öppnade i början av 1990-talet gått runt den på imponerade 70 slag utan att någonsin tidigare hållit i en golfklubba. Den senare myten har även påståtts gälla hans son.^{[källa behövs]}

Källor

1. ↑ Okänd: "Kim Il Sungs Revolutionära Verksamhet - kort biografi.", sidan 1. Svensk-Koreanska Föreningen, 1974
2. ↑ Lintner, B: "Dear Leader, Great Leader.", sidan 63. Silkworm Books, 2004
3. ↑ Okänd: "Kim Il Sung - Short Biography.", Volym ett. Pyongyang Foreign Languages Publishing House, 1972.
4. ↑ Lintner, B: "Dear Leader, Great Leader.", kapitel 3. Silkworm Books, 2004
5. ↑ http://www.kcckp.net/en/great/constitution.php?1
6. ↑ Kim Il Sung Valda verk 5, Stockholm 1974, baksidan

Se även

• Wikimedia Commons har media som rör Kim Il Sung
  Bilder & media