Georgiens historia
Från Rilpedia
Den här artikeln behandlar Georgiens historia.
Innehåll |
Forntiden
Redan 5000 f.Kr. fanns i området de första tecknen på jordbruk och fast bosättning, men de tidiga kulturerna är ofullständigt kända och de arkeologiska utgrävningarna på ett tidigt stadium.
Georgien var aldrig lika svårt utsatt för invasioner som Azerbajdzjan och har haft en mer stabil historia; det första folk man har bekräftat är hurriterna från cirka 2200 f.Kr., och från 2000 f.Kr. är utvecklingen av städer bekräftad. Det äldsta riket man känner till är det forntida kungadömet Kolchis, först känt i grekiska legender och bekräftat från 1300 f.Kr., och från 600 f.Kr. fanns här grekiska stadskolonier.
Antiken
Kungadömet Kolchis splittrades cirka 300 f.Kr., och 101 f.Kr. omnämns området som en provins under det antika kungadömet Pontos i nuvarande östra Turkiet. Colchis återupprättades igen som ett grekiskt kungadöme år 20 f.Kr. och upplevde en viss blomstring särksilt under under sin drottning Pythodoris. Efter drottning Pythodoris död 23 e.Kr. ockuperades Georgien tillfälligt av Rom, men det romerska intresset var svalt för det alltför avlägsna landet och år 38 placerades en släkting till Pythodoris på Georgiens tron som romersk marionett. Det romerska överväldet var svagt och detta var en fridfull period i landets historia. År 265 kom en persisk dynasti på tronen, och landet blev då mer orienterat mot öster. År 333 inträdde en stor förändring i landets historia då Georgien antog kristendomen som statsreligion; dess kyrka blev autonom och var inte beroende av stöd från Rom. Det splittrades dock med tiden i flera mindre stater.
Medeltiden och tidigmodern tid
År 575 blev Georgien en provins under Bysans under den armeniska Bagratiderdynastin, som skulle spela en stor roll i landets historia ända fram till 1802. Det blev en persisk vasall 619 och en arabisk tributstat 651 men behöll i realiteten sin självständighet och även sin religion och kultur, och 787 blev det även formellt fritt igen.
År 1010 enades landet fullt ut igen och byggdes upp till en regional stormakt, även om det tvingades erkänna en formell bysantinsk överhöghet, som dock mest var en formell sak; sin största storhetstid någonsin upplevde Georgien under drottning Tamars regeringstid 1184-1213, då alla de omgivande staterna i Kaukasus och även Iran tvingades betala tribut till det. Detta var också en kulturell storhetstid, då trubadurkulturen infördes i landet. Stormaktstiden var dock kort och uredan under Tamars dotter Russudanis regeringstid hade landet förlorat sin position; 1242 blev det en vasall under Mongolväldet, och år 1491 föll det samman i tre stater som alla föll under först persisk, sedan, från 1516, osmansk överhöghet.
År 1683 försvann slutligen det osmanska väldet, och efter att 1727-1744 varit utsatt för både iranska och ryska attacker började Georgien återhämta sig. 1762 enades återigen landet, men detta blev kortvarigt: redan 1798 började landet upplösas på grund av tronstrider, vilket gjorde det värnlöst för anfall utifrån. Georgien föll under Tsarrysslands styre den 12 september 1801.
Modern tid
Efter den ryska revolutionen förklarade det georgiska mensjevikpartiet landet sig självständigt 1917. Landet var självständigt för en kort tid fram till 1921 då det invaderades av Röda armén. År 1936 blev det en sovjetrepublik i Sovjetunionen, Georgiska SSR. Under sovjettiden var Georgien känt för sin konjak. Från detta land kom även diktatorn Stalin, som i sin ungdom hade gått på ett georgiskt prästseminarium.
Landet blev självständigt 1991. Regionerna Abchazien och Sydossetien hävdar sin självständighet från Georgien. I november 2003 avsattes den förre presidenten, Eduard Sjevardnadze, genom massdemonstrationer grundade på misstankar om valfusk i den så kallade Rosenrevolutionen. Micheil Saakasjvili tillträdde som ny president den 25 januari 2004. I augusti 2008 invecklades landet i krigshandlingar mot ryska trupper om Sydossetien.
|
|||||||||||
|
||||||||
