Vitrysslands historia

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Vitysslands historia är till stor del präglat av dess läge mellan och inom olika stormakter och religioner, katolicism och den kristna ortodoxa kyrkan. Namnet Belarus kommer av "vita rus"; möjligen syftade förledet ursprungligen på "västlig". Enligt en teori kan det härledas till landets geografi, nämligen till baloto, det östslaviska ordet för kärr eller sumpmark.^{[källa behövs]}

Förhistorisk tid

Sedan 11 000 år tillbaka har mänskliga bosättningar funnits i Baltikum. Dagens befolkning härstammar från finsk-ugriska jägare som kom till området för mellan 2 000 och 3 000 år sedan.^[1]

Under 700-talet emigrerade slaviska folk in i nuvarande baltikum och assimilerades med den lokala befolkningen. Dessa slaver levde på handel, bland annat med jordbruksprodukter, pälsar och bärnsten. Under 1000- och 1100-talet etablerade vikingarna handelsstäder och vägar från Skandinavien till Bysantinska riket.

Kievriket

Vladimir I och prinsessan Rahneda av Polatsk (målning från 1770)

Under 800-talet e.Kr. bildades en furstestat som var ett stort men ganska dåligt sammanhållet rike bestående av delar av eller hela dagens Vitryssland, Ryssland och Ukraina, med centrum i Dneprdalen, och som bland annat inneslöt vikingarnas viktiga färdvägar och handelsstäder i österled. Vissa källor gör gällande att riket grundats av vikingahövdingen Rurik.^[2] Oavsett hur Kievriket grundats inlemmandes snart de delar av Europa som idag kallas för Vitryssland och Polotsk blev en viktig handelsstad i riket. Ättlingar till Rurik grundade sedan det första stora kievryska riket längre söderut i dagens Ukraina. Kontakterna med Sverige fortsatte och på 1000-talet giftes Jaroslav I med den svenske kungen Olof Skötkonungs dotter Ingegerd Olofsdotter av Sverige. Efter att Vladimir I kristnat Kievriket år 988 enades det under en religion, men under 1100- och 1200-talen började splittringar i riket märkas. Mongolerna erövrade delar och vikingarnas intresse för riket minskade då arabiska pirater i Medelhavet tvingade resande att ta andra vägar genom exempelvis Volga. Då furst Jaroslav I dog och hans söner började slåss om makten splittrades slutligen riket.

Storfurstendömet Polen-Litauen

Efter Kievrikets sönderfall växte många olika riken i östra Europa. Ett av de största blev storfurstendömet Litauen och Vitryssland infogades under 1300-talet i detta. Då Litauen och Polen gick samman i union växte riket till ett mycket mäktigt östeuropeiskt rike. Vitryssar trycktes enligt många undan då de ofta tillhörde underklass medan och då det polska inflytandet växte och under 1400- och 1500-talen började den vitryska kulturen att undertryckas och förföljas. Språkutvecklingen följde samma väg och det fornslaviska språket som vid denna tid talades i Vitryssland och i riket i övrigt, ruthenska, vilket var det officiella språket i riket fram tills det under 1700-talet fick ge vika till förmån för polskan. Vitryssland hade kristnats från Bysans redan på 900-talet och då Litauen kristnades mycket sent (1387) utvecklades en egen kultur i Vitryssland som skiljde sig från resterande riket. Många vitryssar anslöt sig till den grekisk-katolska kyrkan men tvångsomvändes till katolicismen och de religiösa konflikterna växte. 1573 deklarerades i Warszawakonfederationen att religiös frihet skulle råda, men den då Sigismund blev kung över områdena var det åter katolska kyrkan som var den centrala. Flera konflikter uppkom och det var uppror bland annat i Poloitsk 1623 och 1633.^[3] Trots detta växte riket såväl ekonomiskt som i storlek och befolkning och flera länder angrep det, däribland även Sverige, både för att undvärja det växande hotet om en stormakt och för att få kontroll över Polsk-litauiska samväldets tillgångar. I dessa strider under 1600-talet stödde den lokala befolkningen styrkor från båda lägren, såväl Ryssland som Sverige hade sympatier från olika delar av folket. Trots att furstendömet slutligen vann striderna var mycket i ekonomi, infrastruktur och befolkning förlorat.

Mellan 1772 och 1795 skedde flera delningar av riket och 1795 upplöstes det till sist. För Vitrysslands del började nu en ny epok, som en del av Tsarryssland.

Vitryssland i Tsarryssland

Efter 1795 införlivades Vitryssland i det stora ryska furstendömet. Vitryssarna var dock än mer undertryckta än i det polsk-litauska samväldet och det vitryska språket förbjöds i tryck och fick inte användas inom skolorna. Som ett led i "förryskningen" förbjöd Nikolaj I namnet Belarusia och området fick istället namnet Nordvästra territoriet. Påtryckningar gjordes för att katoliker i området skulle konvertera till den kristna Ortodoxa kyrkan och förtrycket ledde till en revolt 1863, ledd av Kalinowski. Den misslyckades dock och Rysslands tryck hårdnade och bland annat förbjöds det latinska alfabetet till förmån för det kyrilliska. Mot slutet av 1800-talet började benämningen vitrysk ändock allt mer användas för att skilja vitryssarna från ryssar och ukrainare. Under början av 1900-talet grundades även ett antal små partier som drev frågan om Vitrysslands självständighet.^[4]

Tidigt 1900-tal

Under första världskriget när de vitryska områdena var under tysk kontroll tilläts åter det vitryska språket och den vitryska kulturen blomstrade, trots kriget.^{[källa behövs]} Mot krigets slut då freden i Brest-Litovsk slöts mellan länderna kring östfronten fanns under en kort tid Vitryska nationalrepubliken, förklarad så den 25 mars 1918. Efter att Tyskland dragit sig tillbaka i december 1918 bildades den 27 februari 1919 Litauisk-vitryska socialistiska sovjetrepubliken (LBSSR, även kallad Litbel). Redan i augusti samma år upplöstes staten då dess område erövrats och vid freden i Riga den 18 mars 1920 delades de vitryska områdena mellan Polen och Ryssland. Vitryska SSR bildades som en republik i Sovjetunionen. Efter detta fortsatte Polen att förtrycka den vitryska befolkningen i de delar av Vitryssland som tillhörde Polen, medan befolkningen i Sovjetunionens Vitryska SSR levde relativt fritt.^{[källa behövs]} Detta gällde dock inte de religiösa minoriteterna; under Lenin förbjöds religionundervisning i skolan och kyrkor och synagogor låstes. I flera år blomstrade den vitryska kulturen. 1933 ändrades dock detta åter och det vitryska språket förbjöds än en gång.^[5]

Mitten av 1900-talet

Sovjetiska Vitryssland 50 år — Sovjetiskt frimärke från 1969

Under andra världskriget hölls den 22 oktober 1939 val. Det officiella resultatet visade att 99,9 procent av befolkningen ansåg att Sovjetunionen skulle ta total makt över Vitryssland.^{[källa behövs]} Sedan invaderade Sovjetunionen Polen och därmed stod hela dagens Vitryssland under Sovjet. Liksom vid första världskriget innebar detta till en början att det vitryska språket och kulturen utvecklades. I juni 1941 invaderade Tyskland Sovjetunionen, och Vitryssland led stora skador och förluster under kriget, i såväl manskap som natur och tillgångar. Nazisterna försökte skapa en tyskvänlig regering, men detta misslyckades då de åsamkade stora skador på den vitryska befolkningen och naturen och bland annat deporterade 380 000 som arbetskraft och dödade otaliga judar. Dessutom skall nazisterna ha dödat runt 2,5 miljoner av landets invånare. Den nazityske generalkommissarien Wilhelm Kube dödades av partisaner.

Vitryssland hade under hela ockupationen en stark och välkoordinerad motståndsrörelse. Den lyckades med den största sabotageattacken under hela andra världskriget 30 juli 1943 då fyra tyska tåg förstördes. I augusti 1944 fick Sovjet åter makten över Vitryssland. Under andra världskriget förlorade Vitryssland en fjärdedel av sin befolkning. Städerna Minsk och Vitsebsk förlorade över 80 procent av byggnader och infrastruktur. Minsk utnämndes för övrigt till hjältestad efter kriget.

Efter krigsslutet var Vitryssland en av grundstaterna till FN. Å andra sidan var Vitrysslands ekonomi totalt förstörd efter kriget, och industrin producerade mindre än 20 procent av vad den producerade före kriget. Efter kriget byggdes Vitrysslands infrastruktur och industrier upp och många ryska specialister arbetade där.

Den 26 april 1986 skedde den stora Tjernobylolyckan i ett kärnkraftverk i Ukraina och stora områden av Vitryssland drabbades hårt av olyckan då uppskattningsvis 60 procent av radioaktiviteten drabbade Vitryssland och 22 procent av landet var radioaktivt med cesium 137.

Republiken Vitryssland

Den 27 juli 1990 i samband med Sovjetunionens sammanbrott förklarade Vitryssland sig självständigt, med Stanislau Sjusjkevitj som ledare. Den 25 augusti 1991 fick staten officiellt namnet Republiken Vitryssland. Den 8 december 1991 möttes ledarna för Vitryssland, Ryssland och Ukraina och skapade formellt Oberoende staters samvälde. 1994 hölls de första fria presidentvalen och Aleksandr Lukasjenko valdes till president. 2001 omvaldes Lukasjenko i val som förklarats ej fritt. Sedan Lukasjenko tillträdde har de ekonomiska reformerna skett långsammare och Vitryssland kallas av många för den sista sovjetstaten.

Källor

1. ↑ Lars Hamréns sida om Balthistoria
2. ↑ Nationalencyklopedien, uppslagsord Rurik 28 maj 2007
3. ↑ Церковная уния 1596 г. (Tserkovnaja unija 1596 g.), i "belarus.by" (ryska)
4. ↑ Nationalencyklopedien, uppslagsord Vitryssland 28 maj 2007
5. ↑ Janowicz, Forming…, p. 247.

• Delar av denna artikel är baserade på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias History of Belarus
• Delar av denna artikel är baserade på en översättning från tyskspråkiga Wikipedias GeschichteWeißrusslands