Tjeckiens historia

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Denna artikel handlar om historien för de tjeckiska landskapen Böhmen, Mähren och tjeckiska Schlesien, som idag bildar republiken Tjeckien.

Innehåll

Förhistoria

Medeltiden

Böhmen och Mähren ingick i Stormähren800-talet. Under senmedeltiden var Böhmen ett kungarike inom Tysk-romerska riket.

Österrike-Ungern

Böhmen och Mähren var delar av Österrike-Ungern fram tills 1918 då det österrikiska kejsarriket upplöstes då staten Tjeckoslovakien bildades.

Tjeckoslovakien

Huvudartikel: Tjeckoslovakiens historia

Efter andra världskriget så blev Tjeckoslovakien en del av den sovjetiska intressesfären fram till 1989 och sammetsrevolutionen. År 1992 beslutades att fredligt dela landet till staterna Tjeckien och Slovakien.

Tjeckiska republiken

Huvudartikel: Tjeckien
Ekonomisk utveckling 1990-1995 i procent
  1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inflation 9,9 56,6 12,7 20,0 10,7 8,0
Arbets-
löshet
1,1 4,4 2,6 3,5 3,5 2,9
Ökn. BNP -1,9 -14,5 -7,1 -0,5 2,5 5,2
Industriell
tillväxt
-25,0 -10,6 -0,2 2,8 9,2
Källa: Carol Skalnik Leff (1997) s. 183

Valet till den tjeckiska delrepublikens nationalråd i juni 1992 vanns av Demokratiska medborgarpartiet som leddes av Václav Klaus och som gått till val på omfattande ekonomiska reformer. I det samtidiga valet i den slovakiska delrepubliken hade Vladimír Mečiars parti vunnit på ett program som var delvis motstridigt och strax efter valet förklarade Klaus att det inte fanns någon framtid för Tjeckoslovakien. I den tjeckiska delrepubliken började arbetet med att skriva en konstitution för ett självständigt Tjeckien; denna kunde röstas igenom först i mitten av december 1992. [1]

Enligt den nya konstitutionen skulle parlamentet ha två kamrar, dels ett underhus, folkförsamlingen, dels ett överhus, senaten. Lagstiftningen om senaten kom att dröja till september 1995 och det första valet till den genomfördes 1996. Enligt konstitutionen skulle Tjeckien också vara indelat i regioner men hur många som skulle finnas och vilken makt dessa skulle kom att bli en stridsfråga som det tog flera år att lösa.[2]

Flera uppmärksammade fall av mutor, korruption och bestickning gjorde att det 1995 infördes lagstiftning som reglerade hur de politiska partierna finansierades. Politiska skandaler gjorde att koalitionsregeringen förlorade sin egna majoritet i parlamentsvalet 1996. Största oppositionsparti blev istället det socialdemokratiska partiet.[3]

Frågan om restitution av egendom som beslagtogs efter andra världskriget blev en brännande politisk fråga redan efter sammetsrevolutionen. Den tjeckoslovakiska regeringen ville inte gå med på att återlämna egendom som beslagtagits före den så kallade pragkuppen den 25 februari 1948. Regeringen befarade att man i såfall skulle få krav på kompensation från de sudettyskar som fördrevs ur Tjeckoslovakien efter kriget. Regeringens linje stötte då på ett annat problem: kompensationskrav från judar som fått sin egendom beslagtagen under andra världskriget. I maj 1994 ändrades lagstiftningen så att judar men inte sudettyskar kunde få kompensation. Ungefär 100 000 fastigheter och ett mindre antal företag återlämnades till tidigare ägare. Mer besvärlig blev frågan om att återlämna beslagtagen egendom till katolska kyrkan, bland annat St. Vituskatedralen i Prag.[4]

För statliga företag som hade byggts upp efter 1948 användes ett kupongsystem som innebar att varje vuxen medborgare fick köpa kuponger till ett värde motsvarande 35 amerikanska dollar (drygt en veckas lön). Kupongerna kunde sedan bytas mot aktier i statliga företag som skulle privatiseras. Fram till i maj 1992 hade åtta miljoner människor köpt kuponger. Våren 1993 avslutades den första omgången av privatiseringar, i slutet av 1994 avslutades den andra omgången.[5]

Tjeckiska republiken gick med i NATO 1999 och i EU 2004.



Källor

Tryckta källor

Carol Skalnik Leff: The Czech and Slovak Republics. Nation versus state, Westview Press, Boulder 1997. ISBN 0-8133-2922-1. 

Fotnoter

  1. Skalnik Leff (1997), s. 131
  2. Skalnik Leff (1997), s. 158
  3. Skalnik Leff (1997), s. 159-161
  4. Skalnik Leff (1997), s. 189-190
  5. Skalnik Leff (1997), s. 192-193
Personliga verktyg