Ettbarnspolitik
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Ettbarnspolitik eller enbarnspolitik (kinesiska: 计划生育, jìhuà shēngyù, "födelseplanering") är en form av lagstadgad familjeplanering (eller "nationell policy") som sedan 1979-81 har tillämpats i Kina för att bromsa landets befolkningtillväxt.
Innehåll |
En ökande kinesisk population
Problematik
1949 uppgick Kinas befolkning till närmare en halv miljard människor. Strax efter etableringen av folkrepubliken Kina, under Mao Zedongs ide om folkmängd som tillgång, ökade befolkningen till en miljard. Vid slutet av 1980-talet var siffran 1,27 miljarder. Befolkningsökningen fortsätter, trots att fertiliteten i stort har minskat sedan 70-talet. (Elisabeth J Perry - Mark Selden, Chinese society, 2nd ed, Domination, resistence.. , Tyrene White chp 8)
Familjeplanering införs
En trevande start
Zhou Enlai försökte tillämpa familjeplanering tidigt under det kommunistiska partiets styre, men policyn hamnade i skuggan av ”Det stora språnget” (The great leap forward) och kulturrevolutionen. Under det tidiga 70-talet återupplivade Zhou Enlai kampanjen genom att upprätta ett byråkratiskt system för familjenplanering med gratis aborter, sterilisationer, preventivmedel och populationsmål. Riktlinjer för senare äktenskap infördes. Kampanjens fokus var ”senare, längre, färre”, med ett ideal på två barn och en gräns på tre. (Jonathan D Spence, The search for modern China: Levels of Power chp 24)
Enbarnspolitiken etableras
Deng Xiaopings regim, vilken kom till makten 1978, etablerade Kinas ettbarnspolitik. Gränsen sänktes till ett barn per par och officiella födelsetillstånd krävdes. Förbrytelser mot politiken bestraffades med hårda sanktioner, t.ex böter, påtryckning om abort och till och med tvångssterilisering, medan de som följde reglerna belönades finansiellt. Notera att ettbarnspolitiken infördes som en temporär lösning på ett akut problem, som dock fortgår till dags dato (2008-08-01) fast den numera är omdiskuterad såväl utomlands som inom de egna gränserna. (Elisabeth J Perry - Mark Selden, Chinese society, 2nd ed: Domination, resistence.. ,Tyrene White chp 8)
Resultat
Framgång eller misslyckande
Ettbarnspolitiken hade viss framgång i städerna, där det var enkelt för staten att utöva kontroll, men policyn var svårare att genomföra på landsbygden, där man inte åtnjöt samma välfärdssystem som i städerna. Fler barn var för många familjer den enda garantin för att klara sig på ålderns höst och för att få arbetskraft på gårdarna. Det råder delade menigar om ifall policyn varit en framgång eller ej. Tien et al (Tien, et al 1992, p 6-8/ Overpopulation.com, Population Control) menar att policyn är en flopp. Trots att nativiteten faktiskt har minskat, menar Tien att inte ettbarnspolitiken kan vara orsaken. Fertiliteten sjönk dramatiskt under mitten av 70-talet (från över 2% ner till ca 1,5 %), men ettbarnspolitiken infördes inte förrän 1979. Sedan introduktionen av ettbarnspolicyn har det inte skett någon betydande minsking av nativiteten (istället en liten ökning under 1980-talet). Den föll aldrig under 2,5 barn per kvinna på glesbygden, men den gick ned till 1,2 i stadsregionerna. På 80-talet hade färre än en femtedel av alla gifta par skrivit under ettbarnscertifikatet (ett kontrakt som gav paren fördelar i ekonomi och utbildning i gengäld mot att inte skaffa fler än ett barn). Under hela 80-talet var nära hälften av alla raporterade födslar den andra , eller högre i ordningen, födseln. (Tien, et al 1992, p 11/Overpopulation.com, Population Control)
Negativa effekter
I det patriarkaliska Kina skulle i allmänhet en son ha en bättre chans än en dotter att få ett jobb, och ett bättre betalt sådant. Således skulle han ha bättre möjlighet ta hand om sina föräldrar då dessas tid i arbete är över. Detta orsakar stora sociala problem i fråga om kvinnosynen. En förfärlig aspekt av detta är mord på flickebarn. Omfattningen av detta problem är förstås svår att mäta. Påståenden har gjorts att det saknas över 500,000 flickor i Kina, vilket bara delvis kan förklaras med att kinesiska par underlåtit att rapportera flickfödslar. (Overpopulation.com, Population Control (2007-04-12))
Andra effekter är könsselektiva aborter och övergivna barn. Adoptioner ökade dramatiskt under 80-talet med den sneda könsfördelningen 127-136 pojkar per 100 flickor. ( Tien, et al 1996, p 15-17/Overpopulation.com, Population Control) Den obalanserade könsfördelningen antyder att kinesiska flickor får mindre uppmärksamhet och resurser än pojkar och denna könsdiskriminering drabbar flickor och kvinnor mest i de fattigare områdena. (Tien, et al 1996, pp.16-17/Overpopulation.com, Population Control)
Som ett resultat av den minskade nativiteten har Kinas befolkning som helhet åldrats fortare än någon annan i historien. Detta kommer att orsaka problem för samhällsstrukturen och ekonomin. (Jian Shuo Wang, One child Policyin China (2007-04-07), http://home.wangjianshuo.com/archives/20060620_one_child_policy_in_china.htm)
Implementationsproblematik
Folket motsatte sig policyn starkt, speciellt de på landsbygden. Genom att man bestraffade olydnad finansiellt, blev det dessutom en klassfråga att skaffa fler barn. Kan någon avvara bidragen och betala böterna, kan knappast policyn hindra denna att skaffa så många barn hon önskar. (The Daily Mail, Wealthy flout birth control, Feng Jianhua, http://dailymailnews.com/200703/12/dmcolumnpage.html)
