Pjotr Tjajkovskij
Från Rilpedia
| Pjotr Iljitj Tjajkovskij | |
|---|---|
.jpg) Pjotr Tjajkovskij, målning av Nikolaj Kuznetsov.
|
|
| Information | |
| Födelsenamn | Пётр Ильич Чайковский |
| Född | 5 maj 1840 Votkinsk, TsarrysslandMall:Landsdata Ryssland (Nuvarande Ryssland Mall:Landsdata Ryssland) |
| Död | 6 november 1893 (53år) Sankt Petersburg, Tsarryssland Mall:Landsdata Ryssland (Nuvarande Ryssland Mall:Landsdata Ryssland) |
| Epok/stil | Romantik |
Pjotr Iljitj Tjajkovskij (ryska: Пётр Ильич Чайковский), på svenska även Peter, född 5 maj 1840, död 6 november 1893, var en rysk tonsättare. Han har skrivit sju fullbordade symfonier (sex numrerade samt "Manfred"-symfonin), elva operor (bl.a. operorna Eugen Onegin, Spader Dam, Mazeppa och Jolantha), symfoniska dikter, tre stråkkvartetter, sånger, stycken för piano och tre sagobaletter (Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen – den sistnämnda löst baserad på en historia av E.T.A. Hoffmann).
Innehåll |
Ungdom
Pjotr Iljitj Tjajkovskij föddes 1840 i Votkinsk, 1 000 km öster om Moskva där han bodde med sin mamma Alexandra Andrejevna Tjajkovskij och sin pappa Ilja Petrovitj Tjajkovskij, där hans far var överuppsyningsman för de statliga gruvorna. Alexandra var Iljas andra fru. När fadern 1848 erhöll nya tjänster flyttade man först till Moskva och senare till S:t Petersburg, där den unge Peter 1850 fick börja i de förberedande klasserna i Juridiska skolan.
Peter var det andra barnet i en följd av syskon – hans äldre bror Nikolaj Iljitj föddes 1838, hans enda syster Alexandra Iljinisjna föddes 1842, hans ena lillebror Ippolit Iljitj föddes 1843 och sist föddes tvillingbröderna Anatol och Modest Iljitj 1850.
Den musikaliska talang som Peter visade uppmuntrades inte av föräldrarna, då de ansåg det ohälsosamt för ett redan neurotiskt, hetsigt barn. När modern avled i kolera 1854, tog han förlusten mycket hårt och för att försöka lindra sin sorg komponerade han en pianovals och planerade även en opera. Den tjänst han så småningom fick som kanslist vid justitiedepartementet var långtifrån så givande att den kunde hindra hans alltmer uppslukande musikintresse, och 1862 började han på det nygrundade S:t Petersburgkonservatoriet.
Tidiga kompositioner – vulgaritet och nationalromantik
 |
| Fil:Tschikovsky Op 40.ogg |
|
|
| Fil:Pyotr Ilyich Tchaikovsky - romeo and juliet- overture-fantasy.ogg] |
|
|
| Fil:Pyotr Ilyich Tchaikovsky - 1812 overture.ogg] |
Hans första orkesterkomposition, en ouvertyr till Aleksander Ostrovskijs skådespel Stormen, uppvisar många av de stilistiska drag som senare skulle förknippas med hans musik, men också en ungdomlig vulgaritet som stötte bort hans lärare, den Mendelssohn-inspirerade Anton Rubinstein. Av Rubinsteins bror erbjöds trots detta Tjajkovskij 1865 en tjänst som lärare i harmonilära vid Moskvakonservatoriet.
Tjajkovskij fann sig väl tillrätta i Moskva. I samband med komponerandet av sin första symfoni, kallad Vinterdrömmar, arbetade han dock alltför hårt och drabbades av en mental kris. Hans kompositioner under det närmaste decenniet uppvisar i behandling av folkliga teman och harmonier en stark samhörighet med den grupp av nationalromantiska kompositörer i S:t Petersburg som hade tagit upp arvet efter Glinka. Tjajkovskij brevväxlade med gruppens ledare Balakirev, på vars förslag han 1869 komponerade en fantasiuvertyr, Romeo och Julia.
Homosexualitet och misslyckat äktenskap
Tjajkovskijs liv och verk påverkades i hög grad av hans homosexuella läggning, som han i det längsta inte ville erkänna. Han försökte sig på ett kort, olyckligt förhållande med Désirée Artôt, stjärnan i ett gästande italienskt operasällskap.
I mitten av 1870-talet drabbades han av ännu ett nervöst sammanbrott. Ett av symptomen var dock en nästan hysterisk kompositionsaktivitet, som kulminerade med operan Eugen Onegin (1878), baserad på Pusjkins dikt.
Tjajkovskij kände en så intensiv sympati för hjältinnan Tatjana att när en tidigare elev, Antonina Miljukova, förälskade sig i honom och hotade med självmord om han ratade henne, kom han i sitt inre att identifiera henne med den grymt försmådda Tatjana och gick med på giftermål. Det korta äktenskapet blev en katastrof. Manliga traditionella historiker har antytt att den unga flickan skulle ha en nymfoman läggning[källa behövs] och den förtvivlade Tjajkovskij försökte efter ett par månader ta sitt liv. På läkarinrådan lämnade han sin hustru.
Han levde nu sitt återstående liv i känslomässig misär och ensamhet, ibland med perioder av dryckenskap. Även de lyckliga somrarna i systerns hem i Ukraina kom efter hand att tyngas av en överväldigande skuldkänsla, då han förälskade sig i sin systerson.[källa behövs]
Mecenaten Nadezjda von Meck
Redan i slutet av 1876 hade Tjajkovskij inlett en unik korrespondens med en musikalisk beundrarinna, den välbeställda änkan Nadezjda von Meck, som också gav honom ett generöst underhåll (6000 rubel per år), så att han helt kunde ägna sig åt komposition. Enligt hennes önskan träffades de aldrig, men brevväxlingen ledde ändå till en nära vänskap. Den fjärde symfonin tillägnades Mme von Meck.
De närmaste åren bjöd på flera stora framgångar; baletten Svansjön (1877), den blixtrande violinkonserten i D-dur (1878) och de populära Serenad för stråkar och Uvertyren 1812 (båda 1880).
Turnéer och succéer
Längre fram började han resa i Ryssland, kom över sin tidigare motvilja mot att dirigera och genomförde 1888 en internationell turné, där han under entusiastiskt mottagande dirigerade egna verk i Berlin, Prag, Paris och London. Han hade nu nått höjdpunkten i sitt liv. Från denna tidpunkt arbetade han sig successivt mot ett nytt psykiskt sammanbrott. Verken från och med Symfoni nr 5 (1888) blir allt mer känslosamma och pendlar mellan hysterisk hänförelse och neurotisk förtvivlan.
Tragiskt slut
Tjajkovskij företog flera turnéer, bland annat i USA, tilldelades 1893 ett hedersdoktorat i Cambridge och nådde flera stora framgångar med nya kompositioner. Detta förhindrade inte den pågående försämringen av hans psykiska hälsa, som också påverkades av att von Meck 1890 plötsligt avbröt såväl brevväxling som underhåll. Han kunde aldrig komma över mecenatens svek, och det berättas hur han i feberyran under sin sista sjukdom gång på gång upprepade hennes namn med harmset tonfall.
I oktober 1893 dirigerade han uruppförandet av sin Symfoni nr 6, kallad "Pathétique", i Sankt Petersburg. Han betraktade det själv – med rätta – som ett mästerverk, men publiken var inte helt entusiastisk över den nyskapande, långsamma finalen. Trots att en koleraepidemi pågick i staden drack han ett glas okokt vatten och avled i sjukdomen den 6 november. Det har aldrig blivit helt klarlagt huruvida Tjajkovskij medvetet drack vattnet för att begå självmord. Det finns också teorier om att en hemlig hederstribunal skulle ha sammanträtt för att i tonsättarens närvaro döma denne till döden för hans brottsliga homosexuella förbindelse med en adlig person.[källa behövs] Uppgifterna kan dock inte styrkas.
Verkförteckning
- Verklista för Pjotr Tjajkovskij efter: Kategorier
- Verklista för Pjotr Tjajkovskij efter: Opus-nummer
Kuriosa
Peter Tjajkovskij har fått en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Chaikovskijkratern.
Källor
http://www.ne.se/artikel/1110374?i_whole_article=true
http://en.wikipedia.org/wiki/Pyotr_Ilyich_Tchaikovsky
Externa länkar
- Rysk webbplats om Tjajkovskijs liv och verk (på ryska)
- Internet Movie Database Filmer med musik av Tjajkovskij.
- Classic Cat - Tjajkovskij mp3s
- Fria noter av Tjajkovskij i International Music Score Library Project
