Från Rilpedia

Michail Jurjevitj Lermontov (ryska: Михаил Юрьевич Лермонтов), född 15 oktober 1814 i Moskva, död i en duell 27 juli 1841 i Kaukasus, rysk poet. Tillhörde en förnäm adelssläkt som invandrat från Skottland på 1600-talet. Fadern var en fattig officer medan mormodern var synnerligen förmögen, inflytelserik och blåblodig. Han blev gardesofficer i Petersburg. 1837 förvisades han till Kaukasus efter att ha skrivit en mot hovaristokratin misshaglig dikt efter Pusjkins död.

Lermontov visade en glänsande begåvning i versberättelser och dikter i Byrons stil. Däribland episka diktverket Demonen, med sin dynamik och byronska naturbeskrivningar och den kanske självbiografiska elegin Óznjik (fånge).

Hans mest kända bok är romanen "Vår tids hjälte", som var en av Rysslands litterära höjdpunkter under första halvan av 1800-talet, samtidigt som den av den härskande tsaristiska regimen fördömdes som omoralisk.

Verk översatta till svenska

• Vår tids hjelte, 1844, senaste utgåva 1987 "Vår tids hjälte" (Geroj nasjego vremeni, 1840)
• Demonen, 1887
• Valda dikter, 1919
• Dikter, i tolkning av Jakob Rodhe, 1981
• Kosackvaggvisa, musiktryck i bearb. Huga Alfvén; text: M. Lermontov, 1938
• Ängeln, musiktryck av Staffan Björklund, text av Lermontov "Mot natthimlens rymd", 1992