Malta
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Malta (olika betydelser).
| Repubblika ta' Malta Republic of Malta |
|||||
|
|||||
| Valspråk: inget | |||||
| Nationalsång: 'L-Innu Malti' | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Valletta (cirka 6.300 inv.) |
||||
| Största stad | Birkirkara (cirka 22.000 inv.) | ||||
| Officiella språk | maltesiska, engelska | ||||
| Statsskick president premiärminister |
republik George Abela Lawrence Gonzi |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Storbritannien 21 september 1964 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
316 km² (186:e) |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
400 214 (166:e) 1 261,2 inv/km² (4:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2003) $3 870 milj (127:e) |
||||
| Valuta | Euro (€) |
||||
| Tidszon | CET (UTC+1) | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Ta'Dmejrek (Dingli Cliffs) 253 m ö.h. Sjöar saknas km² Floder saknas km |
||||
| Nationaldag | 21 september | ||||
| Landskod | MT, MLT | ||||
| Landsnummer | 356 | ||||
Malta är en östat i mellersta Medelhavet, cirka 93 km söder om Sicilien. Malta är Europas sydligaste stat och en av Europas mikrostater. Landet har ungefär 400 000 invånare och är medlem i EU.
Innehåll |
Historia
Malta har varit bebott sedan ungefär 5200 år f Kr. Den vanligaste teorin är att de grupper av människor, som invandrade vid denna tidpunkt kom från Sicilien. En annan är att det var en västmediteransk primitivkultur från Nordafrika. Trots de begränsade resurser som fanns på öarna blomstrade denna kultur, och man reste ett flertal megalitiska monument av kalksten, som det finns gott om på ön. Dessa härstammar från tiden 3 000 — 2 500 f Kr och är ofta byggda parvis. Sju av dessa monument har förklarats som världsarv av UNESCO; bland dessa finns det mest välbevarade, Tarxien. Lämningar av antika stentempel finns även i Hagar Qim, Mnajdra och på ön Gozo samt det unika Necropolis (de dödas stad), Hal Saflieni Hypogeum, som ligger underjordiskt i Valettas förort Paola.Man har där påträffat över 7 000 gravar. En rad av dessa monument samt själva huvudstaden har tagits upp på UNESCOs världsarvlista 1980)[1]. En del av de äldsta lämningarna är äldre än de egyptiska pyramiderna i Giza.
Den megalitiska tempelkulturen avlöstes av en bronsålderskultur.
Omkring år 1000 f Kr blev ön koloniserad av fenicier, som använde ögruppen som en utpost när man utökade sin handel i Medelhavet. Efter dem finns fornminnen i form av gravkamrar med lersarkofager i människogestalt, vattencisterner och lämningar av verkstäder.
År 736 f Kr koloniserades den av greker, som kallade sin nya koloni "Melita" efter det grekiska ordet för honung, meli. Anledningen till namnet är den honungsgula kalksten, som är mycket vanlig där, och sedan länge är det huvudsakliga byggnadsmaterialet på ön. Gozo kallades i äldsta tid Ogygia, vilket ibland har ansetts vara den ö som enligt Odyséen beboddes av nymfen Kalypso. Senare har ön benämnts Gaudos.
Öarna hamnade under karthagiskt styre omkring år 400 f Kr.
Vid andra puniska kriget 218 f Kr erövrade romarna Malta och förenade det med provinsen Sicilien. Malta blomstrade under romartiden, då det erhöll status municipium. Romarna anlade också en fästning på öns centrala del med utsikt över hela landet. Denna erhöll vid tidpunkten samma namn som ön, alltså Melita. Vid romarrikets sönderfall tillföll Malta den östromerska delen, sedermera Bysans, och förlorade betydelse.
På 400-talet e Kr besattes ögruppen av vandalerna, som senare följdes av östgoterna. 533 — 870 ingick Malta i det Bysantinska riket (Bysans).
870 erövrades ön av det arabiska imperiet från Bysantinska riket. De nya herrarna utvecklade öns bomullsindustri och genomförde en allmän upprustning av huvudstaden, som nu bytte namn till Mdina. En förstad med ett traditionellt arabiskt namn Rabat anlades. Öbornas eget språk maltesiska, är det enda semitiska språk som skrivs med latinska bokstäver.
I samband med att den normandiske riddaren, greven av Sicilien, Roger I (Ruggerio), övertog styret i södra Italien (och lade grunden till Kungariket Sicilien) drev han också ut araberna från Malta år 1091. Han ägnade dock inte så mycket tid åt sin nya besittning, vilket gjorde att landet föll sönder och delades upp mellan lokala aristokrater, men i ett par hundra år bestod den arabiska karaktären på öarna. Aristokraterna utökade även bebyggelsen i Mdina med sina egna palats. Under denna period byggdes också många av de äldsta kyrkorna på ön, ofta på platser där det funnits kyrkor redan före arabernas invasion. På 1240-talet utvisades den muslimska befolkningen, och därmed upphörde den arabiska karaktären på Malta.
1280 — 1479 ingick Malta i konungariket Aragonien som senare förenades med Kastilien, varmed Malta fördes till den spanska hegemonien.
Karl V (tysk-romersk numrering, identisk med Karl I enligt spanska imperiets numrering) befarade en muslimsk inryckning till Europa via Malta. Som en broms mot detta förlänade han 1530 Malta till Johanniterorden, som var på flykt sedan Süleyman den Store från det Osmanska riket hade jagat bort dem 1522 från deras bas Rhodos. Som motprestation för gåvan skulle johanniterna till Karl V årligen överlämna en jaktfalk som symbolisk avgift.[2]
Det var nu öns ekonomi började blomstra, mycket tack vare det sjöröveri som Johanniterorden ägnade sig åt. Turkarna gjorde ett misslyckat anfall 1551 i ett försök att krossa Johanniterna. Orden var dock fortfarande en nagel i ögat på den osmanske sultanen, och 1565 försökte han på nytt genom att skicka en styrka på 40 000 man för att erövra ön. Landstigningen ägde rum vid Marsaxlokk. Trots svårt underläge för Johanniterna, vars styrkor uppgick till bara 6 000 man, misslyckades anfallet till följd av slug taktik från ordens dåvarande stormästare Jean de la Valette. Båda sidor led svåra förluster. 25 000 à 30 000 ottomaner stupade, och malteserriddarna förlorade 2 500. Dessutom dödades omkring 7 000 personer av den civila befolkningen.
Malteseriddarna, som johanniterna börjat kalla sig, hade genom kriget insett att landet var svårförsvarat, och man började bygga en ny befäst stad, Valletta, för sitt högkvarter i stället för det dittillsvarande Birgu. Den första grundstenen lades 1566–03–28. Samma år som Jean de la Valette dog stod den nya staden klar.
1798 var emellertid malteserriddarna illa förberedda, när Napoleon Bonaparte ockuperade ön, och de gav upp utan motstånd. Detta kom att markera slutet på malteserriddarnas välde. Det innebar bl a att slavhandeln avskaffades och att fängslade turkar släpptes fria.
Det franska styret varade dock inte längre än Napoleon själv. Fransmännen var hårda herrar och maltesarna gjorde uppror. På maltesisk begäran kom britterna till hjälp genom en flottstyrka ledd av Lord Nelson. 1800 kapitulerade den franska garnisonen.
Vid Freden i Amiens 1802 bestämdes att Johanniterorden skulle få tillbaka Malta, men maltesarna motsatte sig detta och begärde åter hjälp från Storbritannien. Det hela slutade med att Malta genom Parisfreden 1814 blev brittisk kronkoloni.
I och med att handelstrafiken genom Medelhavet växte efter det att Suezkanalen hade öppnats 1869, inleddes en ny blomstringstid för ön. Efter hand började maltesarna glida ur den brittiska överhögheten. 1921 fick man vissa befogenheter för självstyre.
Efter andra världskriget upplevde Malta en turbulent period. Genom en författningsändring 1947 fick man ökad befogenhet att bestämma i inrikesfrågor. 1956 anordnades en folkomröstning angående ett förslag att knyta Malta fastare till det brittiska imperiet, vilket skulle ge Malta plats i det brittiska parlamentet. Majoriteten av de röstande svarade ja till förslaget, men eftersom valdeltagandet till följd av bojkott från Nationalistpartiet var lågt, så innebar det att ja-rösterna representerade en minoritet av de röstberättigade. Förslaget genomfördes inte.
Nationalistpartiet fick majoritet vid valet 1962 och drev med visst stöd från Arbetarepartiet igenom fullständig självständighet från 1964, men man ingick samtidigt i en försvarsallians med Storbritannien och kom därmed att fortfarande vara en del av det brittiska samväldet. Efter nytt maktskifte sades försvarsavtalet upp, och 1974 förklarade sig Malta vara en autonom republik. År 1979 stängdes den brittiska militärbasen i enlighet med det avtal som förhandlats fram 1972.
År 2004 blev Malta medlem i Europeiska Unionen.
Geografi
Malta är beläget cirka 93 km söder om Sicilien. Avståndet till närmaste fastland söderut, Tripolis[källa behövs] i Afrika är 325 km. Det är en ögrupp som består 7 öar varav endast de tre största är befolkade:
- Malta, 246 km2, där huvudstaden Valletta ligger och med Benghisa Point som den sydligaste udden
- Gozo (Għawdex), 14 · 6 km (67 km2)
- Comino (Kemmuna, Cominotto), 3 km2. Ön har fått sitt namn av kummin, som växer där. Ön var länge obebodd, men har på senare tid exploaterats för turism. Den bofasta befolkningen är fortfarande liten. Ön skiljs i norr från Gozo av North Comino Channel och i söder mot huvudön av South Comino Channel.
Comino är berömt för Den blå lagunen med alldeles klart vatten, lämpligt för dykning. - Filfola, även kallad Filfia och Filfla, syd om huvudön. Den är i dag obebodd, men lär ha haft ett kapell i en grotta, byggt 1343. Det förstördes av en jordbävning på 1800-talet.
Under andra världskriget använde The Royal Air Force (RAF) ön som mål för bombövningar. Nu är den ett naturreservat och hyser många unika djur- och växtarter.
Terrängen på huvudön karaktäriseras av trädlösa sand- och kalkstensplatåer på omkring 200 m ö h, som ofta stupar brant mot havet; mot norr faller höjden mera jämnt. Östkusten är sönderskuren och har gott om naturliga hamnar:
- Grand Harbour vid Valletta
- Marsaxlokk Bay
- Melieha Bay
- St Paul's Bay (San Pawl il-Bahar) Här ligger St Paul's Islet, där aposteln Paulus antas ha strandat 60 e Kr
För spannmåls- och vinodlingar har man terrasserat området och belagt det med importerad jord.
Uppgift om höjd på högsta berg på huvudön varierar i olika källor mellan 249 m och 258 m. Högsta höjd på Gozo är 194 m ö h.
Landet saknar sjöar, och har inga floder. Jordbruket är helt beroende av konstbevattning, men färskvatten är en bristvara. Man tar till vara regnvatten, som samlas i stora cisterner. Vattenbristen har drivit fram några arter av de få vilda växterna som tål saltvatten.
Av vilda däggdjur finns bara småarter, men det är gott om fåglar. Många flyttfåglar tar vägen via Malta. Bland kräldjuren märks ödlor och en art landkrabba. För tusentals år sedan fanns dvärgelefanter och dvärgflodhästar.
Klimatet är maritimt av s k medelhavstyp: sommartid varmt och med torka; vintrar svala och något regniga. Årsmedelnederbörden är 578 mm. Ofta blåsigt, och man drabbas regelbundet av mistralen, en kall torr vind från nordväst, och den sydliga sciroccon, som är mycket varm och torr.
- Maj — oktober medeltemperatur 32 °C, sol 10 — 11 h/dygn
- Nov — apr medeltemperatur 14 °C, sol 6,5 h/dygn
Större orter är följande:
| Huvudön | Gozo |
| Birkirkara | Charb |
| Birżebbuġa | Marsalforn |
| Dingli (vid Maltas högsta punkt) | Mgarr |
| Gzira | Sannat |
| Hamrun | Victoria (Rabat) |
| Luqa (flygplats) | Xagra |
| Merfa | Xewkia |
| Mdina | |
| Mellieha, berömt för öns längsta badstrand och barock-kyrka från 1800-talet |
|
| Rabat | |
| Mosta | |
| Paola | |
| Siggiewi | |
| Sliema (så gott som sammanväxt med Valletta) | |
| St. Julian's | |
| Qormi | |
| Valletta (huvudstad) | |
| Zabbar | |
| Zebbie | |
| Zebbug | |
| Zejtun | |
| Zurrieq |
Demografi
Malta har två officiella språk: maltesiska (som ursprungligen stammar från arabiskan (70 % av ordförrådet) men som är starkt påverkat av italienska) och engelska. Italienska är även ett viktigt språk.
Invånarna är en blandning av de flesta folkslagen runt Medelhavet.
98% av befolkningen är romersk-katolsk.[2] Enligt Maltas konstitution sektion 2 är Romersk-katolska kyrkan statsreligion, men religionsfrihet råder. Kyrkan har rätt att visa medborgarna principerna för vad som är rätt och fel, och kyrkans tro skall läras ut vid landets skolor.[3] Landet har två biskopar, en för huvudön, och en för Gozo.
Malta är det befolkningstätaste landet i Europa med över 1200 invånare per kvadratkilometer. Nativiteten är 1,3 % (fertilitet 2 %) och mortaliteten 0,9 %. Trångboddheten har gjort att många haft svårt att finna sysselsättning, vilket lett till utvandring, främst till Italien, Australien, Nordafrika, Storbritannien och USA, vilket balanserar födelseöverskottet. Nettoresultatet är att befolkningen minskar långsamt.
Läskunnigheten är 87 %. Kostnadsfri obligatorisk skolgång 6 — 16 år. Ett universitet finns för högre utbildning.
Det allmänna välståndet är jämförbart med det rådande i västeuropa och socialvården är väl utbyggd.
Politik
| Presidenter | |
|---|---|
| 1974—1976 | Anthony Mamo |
| 1976—1982 | Anton Burttigieg |
| 1982—1987 | Agatha Barbara |
| 1987—1989 | Paul Xuereb |
| 1989—1994 | Vincent Tabone |
| 1994 —19.. | |
| —2004 | |
| 2004— | Edward Fenech Adami |
Malta är en parlamentarisk republik. Parlamentet har 65–69 ledamöter som väljs för femåriga mandatperioder i proportionella val genom single transferable vote i 13 valkretsar som vardera väljer 5 ledamöter. Sedan 1987 kan valkretsmandaten kompletteras med utjämningsmandat om ett parti som fått en majoritet av rösterna inte fått en majoritet av valkretsmandaten.
Presidenten är statsöverhuvud med fem års mandattid; väljs av parlamentet och saknar egentlig makt.
Malta har ett utpräglat tvåpartisystem. De två stora partierna, Partit Laburista (Arbetarpartiet) och Partit Nazzjonalista (Nationalistpartiet) får vardera normalt omkring hälften av rösterna i alla parlamentsval och är sedan 1966 de enda partierna med representation i parlamentet. Valdeltagandet brukar vara mycket högt i maltesiska val.
Arbetarepartiet hade majoritet 1971—1987 med Dom Mintoff som ledare fram till 1984. Denne sade upp försvarsavtalet med Storbritannien och balanserade mellan stormaktblocken och närmade sig Sovjetunionen samt inledde samtal med radikala arabstater, bl a Libyen.
Nationalistpartiet tog makten 1987, marknadsanpassade ekonomin, strävade åter i riktning mot västblocket, men stannade vid ett författningstillägg om alliansfrihet.
Landets neutralitet var ett skäl att man till maltetiska vatten förlade den historiska händelse, då väst mötte öst på ett fartyg i Marsaxlokk Bay, där George H.W. Bush och Michail Gorbatjov gjorde de överenskommelser som ledde till slutet på kalla kriget.
Malta har många intressen gemensamma med övriga Europa, och ansökte 1990 om medlemskap i EU och antogs 2004. Malta godkände enhälligt EU-konstitutionen den 7 juli 2005 och enhälligt Lissabonfördraget den 29 januari 2008.
Malta är det enda EU-land som helt saknar administrativa indelningar ovan kommunnivå. Sedan 1993 är Malta indelat i 68 kommuner.
Diplomatiska förhållanden
- Ambassader finns från Egypten, Frankrike, Italien, Kina, Nederländerna, Ryska federationen, Spanien samt Tyskland.
- Konsulat från övriga representerade länder, däribland Sverige
- The British High Commission of the United Kingdom
- Representantkontor för Europakommissionen
Svenska medborgare kan från och med 2007-04-01 vistas fritt i landet upp till 3 månader utan krav på visum. Pass behövs inte, om man kan legitimera sig med internationellt giltigt ID-kort.
Näringsliv
Fram till 1800-talet hade Malta få industrier, bortsett från bomull-, tobak- och varvsindustrier. Varven användes så småningom av britterna för militära ändamål. Under krigstider blomstrade Maltas ekonomi på grund av dess strategiska läge.
Öppnandet av Suezkanalen 1869 gynnade Maltas ekonomi ordentligt till följd av ett starkt ökat antal handelsfartyg som besökte hamnen.
Vid slutet av 1800-talet började dock ekonomin gå neråt, och på 1940-talet var den i allvarlig kris på grund av att fartyg nu kunde färdas längre utan att behöva stanna så ofta för att fylla på förråden.
Jordbruket är begränsat p g a brist på färskvattenstillgångar och odlingsbar mark, men man är i stort sett självförsörjande vad avser spannmål, potatis, grönsaker, citrusfrukter och vin. Det sysselsätter 3 % av befolkningen.
Fiskerinäringen är dåligt utvecklad och säsongbetonad. Den svarar bara för en ringa del av värdet av jordbrukproduktionen.
Malta saknar egna energikällor. Ekonomin är beroende av utländsk handel (landet fungerar som en knutpunkt för frakt). Man har en välutvecklad lätt industri med elektronik-, plast- och textiltillverkning samt inom livsmedelområdet. Detta sysselsätter 26 % av befolkningen och svarar för 40 % av BNP (1987). Varvsindustrin har haft en viss nedgång, sedan brittisk militär enligt avtal drog sig tillbaka, men är fortfarande betydelsefull.
Grand Harbour i Valletta besöks årligen av 3 000 fartyg.
Exporten avser huvudsakligen industriprodukter, men handelsbalansen har slagsida eftersom man måste importera dubbelt så mycket som man exporterar. Största handelspartner är Italien, Storbritannien och Tyskland.
Turism med mer än 1 miljon besökare om året är numera landets största inkomstkälla, som jämte andra delar inom tjänstesektorn sysselsätter 69 % av befolkningen.
Efter Maltas anslutning till EU den 1 maj 2004 har handeln blivit friare genom att många tidigare statligt styrda företag har privatiserats. Euro infördes den 1 januari 2008 istället för den dåvarande maltesiska liran. Från början av 2008 kommer man att delta i Schengensamarbetet som en del av EU-medlemskapet.
Försvar
Den maltesiska försvarsmakten, "Armed Forces of Malta" (AMF), är ett enhetsförsvar utan uppdelning i försvarsgrenar. Den består av knappt 2 000 yrkessoldater. Malta har aldrig haft värnplikt.
Organisation
- 1st Regiment, AFM (1 skyttebataljon)
- 2nd Regiment, AFM (lätt transportflyg, helikoptrar, 7 patrullbåtar, luftvärn)
- 3rd Regiment, AFM (underhålls- och bastjänst)
Materielen är blandad med ursprung från både öst- och västvärlden.
Det finns även ett hemvärn, "Emergency Volunteers Reserve Force" (EVRF).
Försvarsbudgeten är 1,1 % av BNP.
Kultur
Malta utgjorde under andra världskriget en viktig flygbas för britterna, och därmed blev den också ett viktigt mål för axelmakternas bombningar. 1942 fälldes mera bomber över Malta än över London under den s k Blitzen. Bland annat inträffade "miraklet i Mosta", då tre bomber släpptes på stadens stora kyrka, men ingen detonerade. Idag finns en replik av en av blindgångarna utställd i kyrkan.
Som erkänsla för den uthållighet och heroiska kamp som malteserna visade under kriget förlänades 1942 nationen Malta Sankt Georgs-orden, den allra högsta engelska civila utmärkelsen. Till minne därav inlemmades 1964 Sankt Georgskorset som symbol i landets flagga.
I äldre folkmusik förekommer ett slags säckpipa, som kallas zaqq, friktionstrumman rabbaba och tamburin. I nutida populärmusik förekommer mest mässingsblåsinstrument och gitarr.
Malta är ett mycket schlagerintresserat land. Man debuterade i Eurovisionsschlagerfestivalen 1971 och har kommit tvåa två gånger och trea en gång. När Fabrizio Faniello med låten I Do placerade sig sist i 2006 års schlagerfinal blev alla malteser mycket besvikna, och intresset för Faniello slocknade snabbt.
Landets nationalrätt är Stuffat Tal-Fenek, kanin i rödvinsås.
Kevin Borg, vinnare av Idol 2008, kommer från Malta men bor nu i Arvidsjaur.
Kommunikationer
Malta har vänstertrafik, ett minne från den brittiska tiden. Kollektivtrafik i form av bussar är väl utbyggd. Bussarna är i sig en turistattraktion, då de till stor del är utrangerade engelska bussar från 1950- och 1960-tal. På bussen förväntas man betala kontant och med jämna pengar; att kräva växel tillbaka är inte populärt. Trots kollektivtrafiken och att ön är liten är det ändå förhållandevis många som har egen bil.
Järnvägar saknas.
Malta har en stor hamn i Valletta och stora anläggningar för fartygsunderhåll. Mellan huvudön Malta och Gozo går färjor i regelbunden trafik. Även till Sicilien går färjor dagligen.
Landet har en internationell flygplats, Luqa, och ett eget flygbolag, Air Malta.
Man har haft ljudrundradio sedan 1935 och TV sedan 1961; till en början privatfinansierat, men blev förstatligat 1975. S k privatradio blev tillåtet 1991.
Källor
- History of Malta
- Bonniers Stora Världsatlas, CD-utgåva, ISBN 91-632-0123-2
- Nationalencyklopedin, Bra Böcker, Höganäs (1994) ISBN 91-7024-620-3
Externa länkar
Referenser
- ↑ [1] (2006-08-27), Världsarven på Malta (engelsk text)
- ↑ Nationalencyklopedin, Bra Böcker, Höganäs (1994) ISBN 91-7024-620-3
