Aragonien
Från Rilpedia
 |
 |
 |
|
| Huvudstad | Zaragoza |
| Officiellt språk | spanska |
| Area - totalt |
4:e plats 47 419 km² |
| Invånare - totalt (2004) |
11:e plats 1 249 584 |
Aragonien (spanska och aragonska: Aragón; katalanska: Aragó) är en autonom region i nordöstra Spanien. Regionens officiella namn på spanska är Comunidad Autónoma de Aragón. Den har en area på 47 719 km² och en befolkning på 1 249 584 invånare (2004). Regionens huvudstad är Zaragoza.
Aragonien gränsar i norr till Frankrike, i öster till Katalonien, i söder till Valencia och i väster till Kastilien-La Mancha, Kastilien och Leon, La Rioja och Navarra. Regionen omfattar provinserna Zaragoza, Huesca och Teruel. Floden Ebro rinner genom regionen som är bergig och bördig i norr och har ett torrt klimat i söder.
De tre provinserna är uppdelade i 33 comarcas.
Innehåll |
Historia
Då araberna efter slaget vid slaget vid Vejér de la Frontera år 711 erövrade iberiska halvön, så flydde visigoterna upp i bergen i norr. De behöll sin självständighet och bildade egna små riken som efter hand utbredde sig åt söder. Flera västgoter bosatte sig i Aragoniens floddal och grundade de små staterna Ribagorza och Sobrarbe, som senare kom att ingå i kungadömet Navarra.
Aragonien var ett frankiskt feodalt distrikt (Jaca) innan regionen självutnämnde sig som kungadöme och gick ihop med kungadömet Pamplona (senare Navarra) 925. Kungadömet Pamplona omfattade Aragonien, Ribagorza, Sobrarbe och hertigdömet Kastilien.
En av kungarna, Sancho III den store överlämnade makten till sina söner. Ramiro I, som 1035 tog titeln kung av Aragonien efter att hans bror, Gonzalo av Sobrarbe och Ribagorza, avlidit. Under ständiga strider med araberna utvidgades riket av hans efterträdare. Alfonso I erövrade 1118 Zaragoza och gjorde det till rikets huvudstad.
Genom äktenskap mellan furstehusen blev Aragonien 1162 förenat med Katalonien och var då, efter Kastilien, Spaniens mäktigaste kristna rike.
1238 erövrades Valencia och regentdynastin var periodvis även i besittning av Sardinien och Sicilien. Kungadömet varade fram till 1479 när Ferdinand II av Aragonien gifte sig med Isabella I av Kastilien. De förberedde Aragoniens och kastiliens förening med konungariket Spanien. Denna förening kom till stånd av deras dotterson, Karl V.
På grund av regentdynastin mellan Ramon Berenguer IV och drottning Petronila av Aragonien, ärvde deras son alla deras respektive territorier. Aragoniens krona upplöstes efter regentdynastin med Kastilien. Aragoniens kungar styrde över territorier som inte bara omfattade den administrativa regionen Aragonien, utan även Katalonien och senare Balearerna, Neapel, Sardinien, Sicilien och Valencia.
Kungen av Aragonien var kung över den aragonesiska regionen och fick även titlarna kung av Valencia, kung av Mallorca, greve av Barcelonès, lord av Montpellier, samt tillfälligt hertig av Aten och Neopatria. Var och en av dessa titlar gav honom suveränitet över specifika regioner, och förändrades då han vann eller förlorade territorier.
Aragonien var bland de första av Europas riken som framträdde som en konstitutionell monarki. Redan 1118 fick borgarna i Zaragoza riddareprivilegier och från 1136 deltog ombud från Aragonisk städer i riksdagarna, och ständernas makt utvecklades snabbt. Riksdagen (Cortes Generales) var uppdelad i fyra stånd (prästerskap, högadel, lågadel, städer), och från år 1287 sammanträdde den årligen. Från 1307 ägde mötena rum vartannat år, och mellan riksdagarna bevakades ständernas rätt av ett utskott som bestod av åtta personer.
I början var det lagstadgat att om kungen gjorde sig skyldig till något våldsamt ingrepp i folkets friheter, så måste varje vapenför person mellan 14 och 60 år ta till vapen för att störta honom. Denna lag upphävdes 1348, men i stället tillsatte kungen en oavstättlig överdomare, justicia, som endast var ansvarig inför riksdagen, och som bland annat skulle döma i alla tvister mellan de båda statsmakterna.
Aragonien bibehöll sina privilegier även efter föreningen med Kastilien (1516) och förlorade dem först efter spanska tronföljdskriget (1701–1713). Den sista riksdagen i Aragonien hölls 1720.
Geografi
Aragonien har en låg befolkningstäthet, så därför finns det stora, nästan ödelagda områden. Mer än halva befolkningen bor i Zaragoza.
Pyrenéerna har sina högsta toppar i Aragonien, bland dem Aneto som når 3 404 meter över havet, och de mest isolerade dalarna. Vissa är mycket svåra att nå fram till och har behållit sin oförstörda natur. Längre norrut består dalarna och slätterna av kyrkor, städer och landskap med vidsträckt utsikt. I söder ligger den svårtillgängliga staden Teruel, 915 meter över havet.
Floden Ebro får sitt vattnen från Mijaresfloden och Guadalaviarfloden samt från sjöarna i Aragonien, och har sitt delta i Medelhavet. Övriga stora floder är Aragón, Cinca, Gállego, Guadalope, Jalón och Jiloca.
Aragonien har ett torrt medelhavsklimat med lite nederbörd och hög temperatur. I Ebrodalen är det ofta blåsigt.
Kultur
Vissa medeltida monument i Teruel och Zaragoza finns med på Unescos världsarvslista, som exempelvis Mudéjar-arkitektur i Aragonien.
Språk
Utöver spanska, som talas av hela befolkningen i Aragonien, så talas även aragonska i några dalar i Pyrenéerna.
Katalonska talas i de delar, kallade La Franja, som gränsar till Katalonien. I Ribagorza och La Litera talas den katalonska dialekten ribagorzanska, och i Matarraña och Bajo Cinca talas en dialekt som liknar den i Terra Alta.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från spanskspråkiga Wikipedia. (Främst stycken om floder och klimat.)
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Aragonien
- Aragob.es – Aragoniens regering (spanska)
- Charrando.com – Sida om det aragoniska språket (aragonska)
- Iberianature.com – Aragoniens naturhistoria (engelska)
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
|
|||||||
