Jaktfalk
Från Rilpedia
| ?Jaktfalk Status i Sverige: Starkt hotad |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Rovfåglar Falconiformes |
| Familj: | Falkfåglar Falconidae |
| Underfamilj: | Egentliga falkar Falconinae |
| Släkte: | Falco |
| Art: | Jaktfalk F. rusticolus |
|
|
|
| §Falco rusticolus Auktor: Linné, 1758 |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Jaktfalk (Falco rusticolus) är den största av alla falkar.
Innehåll |
Systematik, evolution och utbredning
Jaktfalken beskrevs systematiskt först av Linné i den tionde upplagan av Systema naturae under namnet Hierofalco rusticolus.
Jaktfalken tillhör en grupp mycket närbesläktade stora falkar. Förutom jaktfalk omfattar gruppen slagfalk (F. biarmicus), tatarfalk (F. cherrug) och juggerfalk (F. jugger). Den australiensiska svartfalken F. subniger, räknas ibland även in i denna grupp.
Gruppen utkristalliserades någon gång för omkring 2,5-2 miljoner år sedan men dog nästan ut någon gång för lite mer än 200.000 år sedan. Av ett flertal arter överlevde endast en i nordöstra Afrika. Samtliga arter i gruppen har utvecklats från denna ursprungspopulation.
I Altaj hybridiserar tatarfalk med jaktfalk i det fria och det genetiska materialet i gruppen är svåröverskådligt. Det har föreslagits att hela gruppen kunde kategoriseras som en art som då får namnet F. hierofalco.
Utbredning
Jaktfalken förekommer i fjälltrakter och på tundra runt hela norra halvklotet. Den förekommer i Kanada, USA, Mexiko, på Grönland, Island, i Norge, Sverige, Finland, Frankrike, Grekland, Ryssland och Kina.[1] Västeuropeiska och amerikanska populationer är starkare knutna till vatten.
Jaktfalken är en stannfågel, men ungfåglar drar sig regelbundet söderut under sina första vintrar och kan då ses långt söder om sina häckningsområden. Falken rör sig också spontant över stora avstånd.
Underarter
Det finns många färgvariationer och omkring ett dussin har beskrivits som underarter eller egna arter. Idag erkänns ingen underart. Den enda population som har en stabil avvikelse är den isländska stammen som är ljusare grå än den övriga världspopulationen. De delvis vita grönländska fåglarna uppvisar dock en stor variation och övergången till mörkare fåglar är klinal. Den isländska populationen betraktas därför av vissa taxonomer som underarten F. r. islandicus (Brunnich, 1764).
En utdöd underart, F. r. swarthi, levde under sen pleistocen, för 125.000-13.000 år sedan. Denna underart var något större än dagens jaktfalkar och lämningar har påträffats i Wyoming, New Mexico och Kalifornien.
Utseende
Jaktfalken har en kroppslängd på närmare 60 cm och en vingspann upp till 130 cm. Den kan ibland förväxlas med duvhöken men har en aggressivare flygteknik och spetsiga vingar. Teckningen är gråspräcklig på ovansidan, de typiska falkkännetecknen är mycket svaga. Undersidan är ljus med mörk vattring. Nordligare former är ljusare - på Island är jaktfalken ljust grå och på Grönland finns den vita form med mörka fläckar som var den mest eftersökta statussymbolen inom falkeneringskonsten vid de europeiska furstehoven.
Könen liknar varandra med enda skillnad att honan är något större. Ungfåglar är oftast mörkare än vuxna fåglar.
Föda
I Sverige består födan huvudsakligen av ripa, främst fjällripa. Omkring 80-85% av födan (räknat efter vikt) utgörs av ripa. Även de år som fjällripsbeståndet är magert och det är gott om lämlar föredrar jaktfalken fjällripa. Utöver ripa äter den lämmel och sork och även andra fåglar som änder, trastar, kråkfåglar och vadare.[2]Den fångar i motsats till pilgrimsfalken huvudsakligen sina byten nära marken. Populationer i kustområden lever huvudsakligen av sjöfågel.
Häckning
Jaktfalken föredrar övergivna bon efter andra rovfåglar (även örnar) eller kråkfåglar. Ett jaktfalkspar behöver ta mellan 180-200 ripor från det att äggen lagts tills ungarna är flygkunniga, beräknat på en medelkull om 2,3 ungar.
Status
Globalt är jaktfalken inte hotad, med ett stort utbredningsområde och en uppskattad världspopulation på 10,000-100,000 individer. på grund av detta är den kategoriseras som (LC) av IUCN.[1] I Norden är den dock hotad och man uppskattar att det finns något hundratal par i de svenska fjälltrakterna vilket gör att arten på den svenska rödalistan kategoriseras som starkt hotad (EN).
Namn
Det svenska namnet kommer av artens användning inom falkenering. På flera europeiska språk har den namn som anknyter till antingen dess storlek eller till dess vana att cirkla under spaning efter byte - det franska namnet gerfaucon går tillbaka antingen till högtyska gîr (gam) eller det latinska gȳrus (cirkel). Det vetenskapliga namnet betyder ungefär lantlig falk.
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 BirdLife International 2008. Falco rusticolus. I: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <[www.iucnredlist.org]>. Läst 5 april 2009.
- ↑ J. Nyström, J. Ekenstedt, j. Engström, A. Angerbjörn: Gyr Falcons, ptarmigan and microtine rodents in northern Sweden. Ibis 147:587-597, juli 2005.
Källor
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Jaktfalk
- Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
