Från Rilpedia

Republik Indonesia
Flagga Statsvapen
Valspråk: Bhinneka Tunggal lka (Javanesiska: Enhet i mångfald)
Nationalsång: Indonesia Raya
Huvudstad	Jakarta
Största stad	Jakarta
Officiellt språk	Indonesiska
Statsskick President Regeringschef	Republik Susilo Bambang Yudhoyono Susilo Bambang Yudhoyono
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Nederländerna 17 augusti 1945 27 december 1949
Yta  • Totalt  • Vatten	1 904 569 km² (15:e) 4,85%
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	225 500 000 (2006) (4:e) 118,4 inv/km² (58:e)
BNP (PPP)  • Totalt  • Per capita	(2003) $208 311 milj (25:e) 1 267 US dollar (2006)
Valuta	Rupiah (IDR)
Tidszon	UTC+7 till UTC+9
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Puncak Jaya 5 030 m ö.h. Danau Toba 1130 km² km
Nationaldag	17 augusti
Landskod	ID, IDN
Landsnummer	62

Indonesien, officiellt Republiken Indonesien (indonesiska: Republik Indonesia), är en republik i Sydostasien och Oceanien. Indonesien består av 17 508 öar varav de största är Sumatra, Java, Sulawesi, Borneo och Nya Guinea. De två sistnämnda är dock bara till hälften indonesiska. Arkipelagen är belägen mellan Indiska oceanen och Stilla havet, söder om Sydkinesiska havet. Indonesien är det fjärde befolkningsmässigt största landet i världen, med en beräknad folkmängd på ungefär 237 miljoner invånare, och har den största muslimska befolkningen i världen. Huvudstaden Jakarta är belägen på Java.

Namnet Indonesien är bildat av latinets Indus, "Indien", och grekiskans nesos, "ö". Nederländerna kallade landet omväxlande Malajiska arkipelagen (Maleische Archipel) och Nederländska Östindien (Nederlandsch Oost Indïes), och det var en brittisk etnolog, George Earl, som först använde det nuvarande namnet. Först under början av 1900-talet blev namnet Indonesien mera vedertaget, och från 1913 med Suwardi Suryaningrat i spetsen var det även det namn som inhemska nationalister använde.

Innehåll 1 Historia 2 Geografi, klimat och natur 2.1 Ekologi 3 Statsskick, förvaltning och politik 3.1 Statsskick 3.2 Provinser 3.3 Politik 4 Demografi 5 Ekonomi och näringar 6 Transporter 7 Kultur 8 Källor 9 Noter 10 Externa länkar

Historia

Fossilfynd tyder på att öarna har varit bebodda av Homo erectus (Javamänniskan) redan för mer än en miljon år sedan. Homo floresiensis ("hobbitar") levde kvar på ön Flores fram till relativt nyligen, kanske 12-20 000 år sedan. Moderna människor (Homo sapiens) kom till regionen för 50-60 000 år sedan. Sannolikt rörde det sig om förfäder till Australiens aboriginer.

Det malajiska folk som utgör majoritet kom till området omkring 1000 f.Kr., och de idealiska odlingsförhållandena fick till följd att de utvecklade en avancerad risodling kring vilken städer, byar och kungadömen växte upp. Omkring första århundradet e.Kr. etablerades handelsförbindelser med Kina och Indien, varmed hinduism och sedan buddhism fick fäste i landet.

Under 600-talet e.Kr. uppstod Sriwijaya-riket på hinduismens och buddhismens grundval. Det blev en mäktig kuststat som genom handeln upplevde en ekonomisk och kulturell blomstring, men gick under på 1100-talet. Under 700–900-talen bildades buddhistkungadömet Sailendra och hindukungadömet Mataram i inlandet, och från denna tid kommer flera monument, som Borobudur och Prambanan. I östra Java bildades hindukungadömet Majapahit 1294, vilket omkring år 1350 utbredde sig över större delen av Indonesien. Denna epok brukar kallas landets "guldålder".

Med handelsförbindelser kom islam till Indonesien från och med 1100-talet, och araberna bildade bosättningar i bland annat Acehprovinsen. Religionen spreds, invånarna konverterade under huvudsakligen fredliga omständigheter, och bildade den indonesiska formen av islam. Under 1200-talet besökte Marco Polo öområdet, och beskrev bland annat Sumatra, av honom kallat Java minor, som bestod av åtta kungariken: ”Ön har skatter i överflöd och alla sorters kryddor, aloeträ, sandelträ, ebenholts och många andra specerier, som på grund av resans längd och den farliga seglatsen inte förs till vårt land utan finner vägen till provinserna Manji och Kataia”.^[1]

Europeiska kolonisatörer kom till området under 1500-talet, och försökte få monopol på vissa naturtillgångar. Portugisen Francisco Serrão var den förste europé som kom till landet i denna avsikt, 1512, och därefter följde britter och nederländare. Portugal var huvudsakligen intresserad av kryddorna i landet, varför Moluckerna kallas Kryddöarna; Östra Timor var koloniserat av Portugal till 1975. Nederländerna vann striden om större delen av landet, och grundade 1602 Holländska Ostindiska Kompaniet (VOC). Det varade till omkring 1800 då kompaniet gick i konkurs, varmed nederländska staten tog över kontrollen över Indonesien, och ombildade det till en koloni. Nederländarna grundade handelsstaden Batavia (Jakarta) 1619. De infödda tvingades som småskaliga jordbrukare att producera de varor som kolonisatörerna begärde.

År 1903 intog Nederländerna Acehprovinsen, och behärskade då nästan hela dagens Indonesien. Under 1900-talet växte det fram ett starkt motstånd mot kolonialmakterna, med nationalistiska, kommunistiska och islamistiska partier, som förbjöds av staten. Den nederländska koloniseringen avbröts först med andra världskriget, då Japan ockuperade landet. En populär nationalist, Sukarno, samarbetade med japanerna under kriget i syfte att upprätta självständighet. Efter att japanerna givit upp och lämnat landet, förklarade sig Indonesien under Sukarno självständigt från Nederländerna den 17 augusti 1945. Detta ledde till att Indonesiska självständighetskriget utbröt mellan Nederländerna och Indonesien, i vilket britterna och japanerna stödde Nederländerna med trupper. Ärendet togs upp i FN, men först 1947 krävde Säkerhetsrådet eld upphör. Efter medling och rekommendationer från FN, erkände Nederländerna landets självständighet den 27 december 1949. 28 september 1950 blev Indonesien medlem av FN.

Sukarno blev landets första president, och försökte balansera de motstridiga krafterna i landet av mäktig militär, islam, och kommunism, samt att stävja separatistiska grupper. Hans styre utmärktes framför allt av sekularisering och nationellt enande av de många olikartade öarna. År 1962 intog han Irian Jaya, och han vägrade året därefter att erkänna staten Malaysia. Detta och landets ekonomiska problem ledde slutligen till folkligt missnöje. FN tvingades ingripa i Irian Jaya. Under lång tid framöver stod FN för administrationen i området, eftersom invånarna saknade utbildning. Den 1 maj 1963 överlämnade FN Irian Jaya till Indonesien, och med hjälp av FN uppnåddes vapenstillestånd i slutet av september samma år. Sedan dess är landet en indonesisk provins. Under 1963 och 1964 skedde väpnade konflikter med Malaysia.

Den 30 september 1965 genomfördes en blodig statskupp, möjligen av kommunistpartiet PKI som pekades ut som ansvariga. Den misslyckade kuppen åtföljdes av en motkupp, och i de följande oroligheterna dödades mellan 100 000 och 2 miljoner människor; uppgifterna varierar. Offren var huvudsakligen indoneser av kinesisk etnicitet. I mars 1967 övertog generalmajor Suharto makten från Sukarno. Hans tid som president brukar kallas "Den nya ordningen", eftersom han gynnade utländska investeringar i landet vilket fick ekonomin att blomstra de följande tre årtiondena. Under hans styre förbjöds kommunistiska partier, regimkritiker fängslades, och censuren var utbredd. De första fem åren försökte presidenten införa det slags demokratiska struktur som finns i västvärlden, men från 1970 blev hans styre allt mera auktoritärt.

Åren 1997–1998 drabbades Indonesien hårt av den ostasiatiska finanskrisen, och Suharto anklagades samtidigt för korruption. Den 21 maj 1998 avgick han som president efter massiva protester mot hans styre. Hans avgång inledde den epok som kallas reformationen. Vicepresident Habibie efterträdde honom, och kvarblev på posten till valet 1999, som skedde efter flera demokratiska reformer vilka Habibie införde. Med 35 % blev PDI-P vinnare, och Abdurrahman Wahid valdes till landets president. Efter flera anklagelser mot honom, avgick han varefter vicepresident Megawati Sukarnoputri den 23 juli 2001 tillträdde som president; hon var för övrigt dotter till Sukarno. Megawati genomförde flera fundamentala demokratiska reformer. År 2004 hölls det första direkta presidentvalet i landet, varmed Susilo Bambang Yudhoyono blev president.

År 1975 invaderade Indonesien Östtimor, och ockuperade området i 25 år. Under den tiden skedde flera brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket har fördömts internationellt. Bland de värre övergreppen var Santa Cruz-massakern 1991. År 1999 hölls ett val i Östtimor om dess framtid, då majoriteten röstade för självständighet, och efter svåra övergrepp från Indonesiens militär samt deporteringar, överlämnade Indonesien landet till FN samma år. I Acehprovinsen och Papua har det förekommit väpnade konflikter och gerillakrig med separatiströrelser. På Bali och Jakarta har islamister genomfört terrorbombningar. Den värsta attacken var 2002, då även turister drabbades, vilket har påverkat landets turistnäring mycket negativt. Tsunamikatastrofen har dock påverkat den politiska utvecklingen i positiv riktning.

Geografi, klimat och natur

Flera av de över 17 000 öarna som utgör Indonesien, är bildade av vulkaniska berg, av vilka en del har mycket hög höjd, mellan 3000 och 5000 meter över havet. Bortåt 70 vulkaner är aktiva. Det omgivande havet är likaledes djupt med flera djuphavsgravar. Landet utgörs dock huvudsakligen av kustligt lågland. Belägen mitt på skarven mellan eurasiska och indo-australiska kontinentalplattorna, drabbas området ofta av naturkatastrofer. 1883 avled befolkningen på en hel ö, omkring 30 000 människor, i en tsunami. Vid tsunamikatastrofen 2004 dog eller försvann över 167 000 personer, och stora landområden ödelades, vilket var en svår humanitär katastrof. Öarna ligger på ekvatorn varför klimatet är tropiskt och hett. Landet drabbas ofta av såväl översvämningar som torka.

Endast omkring 6 000 öar är bebodda. Jorden har genom vulkanernas askregn blivit mycket bördig, och det tropiska kustklimatet leder till att nederbörden är god. En stor del av ytan täcks av regnskog, men skövling har lett till jorderosion.

Som naturskydd har Indonesien lite mer än 8 % av landytan bla genom jaktreservat, naturreservat och nationalparker

Fyra nationalparker är upptagna på UNESCO:s Världsarvslista: Komodo nationalpark, Lorentz nationalpark, Sumatras tropiska regnskog, och Ujung Kulon nationalpark.^[2]

Ekologi

Med så långsträckt kust och det tropiska klimatet, finns en mångfald av ekosystem på Indonesien. Skillnaden mellan det asiatiska och det australasiatiska skissades upp av britten Alfred Russel Wallace, och gränsen kallas Wallacelinjen. Därtill finns ett område med helt egenartad artrikedom, som kallas Wallacea.

Indonesien har, efter Brasilien, den näst största biodiversiteten i världen till följd av det tropiska klimatet, arkipelagiska geografin och sin enorma yta. Floran och faunan uppvisar en blandning av typiska asiatiska och australasiatiska arter. Stora Sundaöarna hörde fast vid den asiatiska kontinenten, varför arterna där är desamma som i Asien. Större arter som elefant, noshörning, leopard, tiger och orangutang, minskar drastiskt i antal. Det finns fortfarande större skogar där som möjliggör arternas fortlevnad, men dessa avverkas i snabb takt. Sulawesi, Moluckerna och några andra öar, skildes tidigare från fastlandet, och där har en unik artrikedom utvecklats. Papua hörde förr ihop med Australien, och deras arter sammanfaller delvis.

Den hastiga industrialiseringen utgör ett allvarligt hot mot ekologin. Den indonesiska regeringen prioriterar visserligen miljöfrågor, men måste samtidigt väga dem mot den utbredda fattigdomen i landet. Viktiga miljöpolitiska frågor är den hastiga skogsskövlingen (till stor del illegal), skogsbränder med tillhörande rökproblem, samt överfiske. Problem med anledning av urbanisering, som luftföroreningar, avfallshantering och vattenresurser, är ytterligare några centrala spörsmål. En mängd arter djur och växter är utrotningshotade, däribland 140 arter däggdjur. Inom ramen för UNESCO har ett flertal platser förklarats vara biosfäriska reservat.^[3]

Statsskick, förvaltning och politik

Statsskick

Grundlagen är från 1945, men har sedan dess genomgått flera större ändringar. Grundlagen bygger på den för landet egenartade filosofin på buddhistisk grund, Pancasila, ett ord som är en sammansättning på sanskrit och betyder ”de fem principerna”. Dessa fem principer är tron på en enda Gud, humanitär och medmänsklig behandling av människor, Indonesiens enhet, konsensusinriktad demokrati, och social rättvisa för alla Indonesiens folk.

Indonesien är en republik med presidentialism. Regeringen och presidenten kan sitta som längst två madatperioder om fem år vardera. Presidenten är stats- och regeringschef, högsta befälhavare i armén, deltar i lagstiftningsprocessen, och ansvarig för såväl inrikes- som utrikespolitiken. Presidenten utser regeringens minstrar, vilka inte behöver rekryteras från den folkvalda församlingen. Sedan valet 2004 är presidenten och vicepresidenten direktvalda. Nuvarande president är Susilo Bambang Yudhoyno som var säkerhetsminister före invalet. Vicepresident är Muhammad Yusuf Kalla.

Presidenten och vicepresidenten valdes före 2004 av Majelis Permusyawaratan Rakyat (Folkets rådgivande församling), landets parlament. Parlamentet är bikameralt (har två kammare), Dewan Perwakilan Rakyat (DPD) och Dewan Perwakilan Daerah (DPR). DPR är lagstiftande organ, och väljs med proportionellt valsystem. Den består av 550 ledamöter, varav 38 är utsedda av polisen och militären. Från och med 2009 skall ordningen med representanter valda av poliserna och militären vara avskaffat. DPR väljs partibundet, och DPD individuellt. DPD bildades 2001 och består av 168 ledamöter som representerar landets 33 olika provinser. DPD lägger fram lagförslag till DPR.

Ledamöterna av högsta domstolen, Mahkamah Agung, nomineras av parlamentet och utses av presidenten. År 2004 övertog högsta domstolen ledningen över lägre domstolar, som tidigare hade letts av justitiedepartementet. År 2003 inrättades en författningsdomstol, Mahkamah Konstitusi. En arbetsdomstol inrättades 2006, och administreras under högsta domstolen. Landets rättssytem bygger delvis på den romerska rätten och på inhemsk sedvänja.

Landets armé, Tentara Nasional Indonesia, TNI, lyder direkt under presidenten.^[4]

Provinser

Indonesien har 33 administrativa provinser varav två är autonoma regioner och en är huvudstaden. Provinserna i sig är i sin tur uppdelade i distrikt (på indonesiska: kabupaten) och städer, vilka i sin tur är uppdelade i underdistrikt. Som regel är provinsernas ledare folkvalda.

De två autonoma regionerna är Aceh^{[källa behövs]} och Yogyakarta. Dessa områden har större autonomi än de andra provinserna: i Aceh har de styrande rätten att använda ett eget rättsligt system och instiftade 2003 en form av sharialagarna;^{[källa behövs]} Yogyakarta är fortfarande ett sultanat och har därmed en ovald sultan som guvernör.

Huvudstaden Jakarta styrs som de andra indonesiska provinserna trots att det bara är en enda stad, man har till exempel en guvernör istället för en borgmästare.

Indonesiens administrativa provinser

Jakarta | Aceh | Yogyakarta | Bali | Bangka-Belitung | Banten | Bengkulu | Gorontalo | Jambi | Jawa Barat | Jawa Tengah | Jawa Timur | Kalimantan Barat | Kalimantan Selatan | Kalimantan Tengah | Kalimantan Timur | Kepulauan Riau | Lampung | Maluku | Maluku Utara | Nusa Tenggara Barat | Nusa Tenggara Timur | Papua | Papua Barat | Riau | Sulawesi Barat | Sulawesi Selatan | Sulawesi Tengah | Sulawesi Tenggara | Sulawesi Utara | Sumatera Barat | Sumatera Selatan | Sumatera Utara |

Politik

När Suharto föll från makten 1998, inleddes en omfattande demokratisering av Indonesien. Suhartos parti, Golkar, är fortfarande ett av de största partierna i landet, samman med det nationalistiska partiet PDI-P. Fastän landet blivit mycket mera öppet, och dessutom lämnade Östtimor 2002, har brister i rättsväsendet uppmärksammats internationellt vad beträffar rättskipning mot medlemmar av den forna regimen, för brott som maktmissbruk, korruption och krigsförbrytelser. Bland de anklagade finns flera högre politiker i Golkart, men anklagelserna har sällan lett till åtal, och de åtal som väckts har ofta lett till friande dom eller låg straffsats. Samtidigt har det faktum att åtal verkligen väckts visat att en stor samhällsförändring ägt rum.^[5] Andra politiska problem är den tilltagande terrorismen, med självmordsbombare, för vilka den terrorlistade organisationen Jemaah Islamiyah och andra islamister blivit utpekade som skyldiga. På grund av inrikespolitiska överväganden har presidenten inte förbjudit dessa organisationer.^[6] Terrorism har dock förekommit sedan kampen för självständighet 1945, och är i Indonesien inget modernt problem.^[7] I Aceh har en konflikt mellan regeringen och separatiströrelsen GAM lett till att regeringen 2003 förklarade att det råder militärt undantagstillstånd i delar av området, men efter tsunamin 2004 infördes vapenstillestånd. Konflikten bottnar i att invånare i Aceh menar att deras olje- och gastillgångar sugs ut av Jakarta.^[8] Indonesien har placerats på Tier 2 Watch för att de inte lyckats bekämpa traffickingen i landet, som är utbredd.^[9]

Utrikespolitiskt har Indonesien bland annat varit ledande vid bildandet av ASEAN och deltagit i flera av FN:s fredsbevarande styrkor, till exempel i UNEF, den första styrkan som bildades (1956). Indonesien är det enda land som utträtt ur FN, vilket skedde 1965 med anledning av att Malaysia valdes in i Säkerhetsrådet; Indonesien erkände inte staten. Året därpå inträdde dock Indonesien återigen i FN. Med anledning av övergreppen i Östtimor kritiserades Indonesien internationellt. Genom FN har Indonesien spelat en framträdande roll för Kambodjafrågan.

Indonesien har flera gånger kritiserat USA:s Mellanösternpolitik, men sedan USA sände hjälpinsatser till Acehprovinsen efter tsunamin 2004 har relationerna förbättrats avsevärt. Därtill har de hårdare tagen mot terrorismen i Indonesien berömts av USA.^[10] Även relationerna till Singapore har varit kyliga, men förbättrats sedan Lee Hsieng Loong kom till makten.

I parlamentsvalet i april 2009 indikerade de första röstresultaten en seger för president Susilo Bambang Yudhoyonos parti PD ^[11]. Partiet har profilerat sig som reformsinnat med korruptionsbekämpning som en av de viktigaste frågorna ^[12].

Demografi

Indonesien har, efter den nationella statistiken från år 2000, en befolkning på 206 miljoner personer, och år 2006 förutspås en befolkning på 222 miljoner. 130 miljoner bor på ön Java, världens mest befolkade ö. Befolkningen beräknas öka till 315 miljoner år 2035, baserat på den nuvarande befolkningsökningen på 1,25 %.

Cirka 88 % av landets befolkning är muslimer, huvudsakligen sunnimuslimer. Den kristna minoriteten är på cirka 8 %, varav 5 % är protestanter. På Bali är befolkningen i huvudsak hinduer; dessa utgör cirka 2 % av landets totala befolkning, medan 1 % är buddhister. Dessutom finns flera mindre, inhemska religioner.

Befolkningsväxten i Indonesien är på 1,52 % per år (2005). 87,5 % av befolkningen är läs- och skrivkunniga.

I landet finns fler än 300 etniska grupper, varav de flesta är mycket små. Omkring 45 % är javaneser, och andra större etniska grupper är sundaneser (14 %), madureser (7,5 %), samt etniska kineser och papuanska och melanesiska stammar. Det talas omkring 300 språk och dialekter i Indonesien. De flesta invånarna i landet talar sitt lokala språk, av vilka javanesiska och sundanesiska har störst utbredning, och i tillägg till detta är det officiella språket indonesiska. De flesta indoneserna talar därför indonesiska som sitt andraspråk.

Ekonomi och näringar

Indonesien är rikt på naturresurser, i synnerhet olja, naturgas, skog, mineraler, och via jordbruket. Trots landets stora oljetillgångar väljer landet att importera olja ifrån andra stater, men exporterar också i ungefär samma mängd.

Jordbruket är landets största näring. Det indonesiska jordbruket producerar i huvudsak gummi, ris, bananer, kryddor, kaffe och kokosnötter, och de viktigaste handelspartnerna är Kina, Japan, USA, Singapore, Australien och Malaysia. Även hantverk och elektronik är viktiga exportprodukter. Gruvindustrin utvinner guld, silver, och koppar. Den i Indonesien utvecklade terrasseringen av risfält har tagits efter i andra delar av världen, huvudsakligen genom aktiva insatser från FN; odlingstekniken är specifik för landet och mycket gynnsam.

Antalet fattiga minskade från 50 % till 11 % under 1960-talet och fram till den östasiatiska finanskrisen 1997. Landets svaga finanssystem var en orsak till att landet drabbades värre än andra av denna, och andelen fattiga ökade då till 20 %. Terrordåd har varit påfrestande på ekonomin. Fattigdomen var 2005 åter under 20 %, men landet erhåller stöd från andra länder. Problem med arbetslöshet, korruption, ett svagt finanssystem och för små investeringar är ännu överhängande, men ett reformprogram antogs 2006.

Den totala BNP:n var 2004 257,7 miljarder USD, och BNI per capita 1185 USD.

Transporter

Indonesien är ett örike vilket har gjort att man har omfattande båttraffik och på senare år även en omfattande flygtrafik, särskilt där vanlig land- eller sjötrafik är minimal eller omöjlig. Vägnätet är väl uppbyggt och det finns även fyra järnvägssystem (som ej är anslutna till varandra), främst använda för att transportera varor.

Kultur

Med omkring 300 etniska grupper är den kulturella mångfalden i Indonesien märkbar, men modern indonesisk kultur är ofta en blandning av dessa etniska element. Bortsett från ursprungsbefolkningarnas kulturer, finns betydande kulturpåverkan från indier, araber, kineser, malajer och européer.

Traditionella danser på Java och Bali har lånat drag från hinduismen, som i skuggdansen wayang kulit vilken återberättar hinduistiska myter; skuggdans kan spelas med dockor, och kallas då dalang. Dansen är typiskt narrativ och scenisk, men kan vara sakral eller profan. Tempeldansen legong och krigsdanser är två andra typiska danser. I hela Indonesien tillverkas textilierna batik, ikat och songket med olika lokala varianter. Det indonesiska köket har fått sin särprägel av den unika kulturblandning som förekommer i området. I hela landet är ris basföda, och chili och kokosmjölk de vanligaste smaksättningarna. Fisk och kyckling är vanligare än nötkött, eftersom det senare brukar vara dyrt. Vad beträffar indonesisk musik skiljer sig den åt i städerna och på landsbygden. På landsbygden spelas ännu traditionell folkmusik, varav de två viktigaste genrerna är gamelan och keroncong. Den indonesiska musiken är i mycket uppbyggd av slagverk. Det första indonesiska rockbandet var God Bless.

Den första indonesiska filmen var Loetoeng Kasaroeng från 1926 och den indonesiska filmindustrin nådde sin höjdpunkt på 1980-talet för att sedan minska kraftigt på 1990-talet i takt med att import av utländsk film ökade. Filmindustrin har fått ett uppsving igen på 2000-talet och produktionen består till stora delar av skräckfilmer, romantiska komedier och drama.

Sedan den tidigare presidenten Suharto avgick från makten 1998 har tryckfriheten ökat.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.

(engelska)

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.

(engelska)

• Bonniers lexikon, band 8, Stockholm : Bonniers, 1995
• CIA - The World Fact Book : Indonesia, sidan uppdaterd 8 februari 2007

(engelska)

• FN - Globalt uppdrag, huvudred. Lars Eriksson, Sveriges utbildningsradio, 1995
• Landrapport : Indonesien (pdf), Sveriges regering, sidan besökt 22 februari 2007
• Marco Polos resor, övers. Bengt Thordeman, Forumbiblioteket nr 8, 1944
• Indonesien - Sida, sidan besökt 22 februari 2007
• Utrikespolitiska institutet, analyser (se noter)

Noter

1. ↑ Marco Polos resor, s.205
2. ↑ UNESCO : Properties Inscribed on the World Heritage List, Indonesia
3. ↑ The MAB Programme, Focal point for biosphere reserves
4. ↑ CIA - The World Fact Book : Indonesia, Military
5. ↑ Pia Daleke, Utrikesanalys nr 49, 2002 [1]
6. ↑ Martina Johannesson, Utrikesanalys nr 40, 6 oktober 2005 [2]
7. ↑ Pia Daleke, Indonesiens terrorister trängda – men knappast besegrade [3]
8. ↑ Martina Johannesson, Utrikesanalys nr 3, 20 januari 2005
9. ↑ CIA - The World Fact Book : Indonesia, Transnational Issues
10. ↑ Pia Daleke, Indonesiens terrorister trängda – men knappast besegrade [4]
11. ↑ Svenska Dagbladet 9 april 2009
12. ↑ Hela Gotland 9 april 2009

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Indonesien
  Bilder & media

v • d • r Asien Afghanistan · Armenien · Azerbajdzjan1 · Bangladesh · Bahrain · Bhutan · Brunei · Burma (Myanmar) · Cypern · Egypten3 · Filippinerna · Förenade arabemiraten · Georgien1 · Indien · Indonesien2 · Irak · Iran · Israel · Japan · Jemen · Jordanien · Kambodja · Kazakstan1 · Kina · Kirgizistan · Kuwait · Laos · Libanon · Malaysia · Maldiverna · Mongoliet · Nepal · Nordkorea · Oman · Pakistan · Palestinska myndigheten · Papua Nya Guinea2 · Qatar · Ryssland1 · Saudiarabien · Singapore · Sri Lanka · Sydkorea · Syrien · Tadzjikistan · Taiwan · Thailand · Turkiet1 · Turkmenistan · Uzbekistan · Vietnam · Östtimor2 Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Europa; (2) Delvis eller helt erkänt i Oceanien men med sociopolitiska kopplingar till Asien; (3) Mestadels i Afrika.

v • d • r Organization of the Petroleum Exporting Countries (Opec) Algeriet · Angola · Förenade arabemiraten · Indonesien · Irak · Iran · Kuwait · Libyen · Nigeria · Qatar · Saudiarabien · Venezuela

v • d • r Assiciation of South East Asian Nations (ASEAN) Brunei · Burma · Filippinerna · Indonesien · Kambodja · Laos · Malaysia · Singapore · Thailand · Vietnam

v • d • r Asia-Pacific Economic Cooperation (Apec) Amerikas förenta stater · Australien · Brunei Darussalam · Chile · Filippinerna · Hongkong, Kina · Indonesien · Japan · Kanada · Folkrepubliken Kina · Republiken Korea · Malaysia · Mexiko · Nya Zeeland · Papua Nya Guinea · Peru · Ryssland · Singapore · Kinesiska Taipei* · Thailand · Vietnam Apec * betecknar Republiken Kina (Taiwan)