Homo floresiensis

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Homo floresiensis
Status i världen: Fossil
Systematik
Domän: Eukaryoter
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia'
Ordning: Primater
Primates
Underordning: Haplorrhini
(orankad) Smalnäsor
Catarrhini
Överfamilj: Människoartade
Hominoidea
Familj: Människoapor
Hominidae
Släkte: Människor
Homo
Art: Homo floresiensis
Vetenskapligt namn
§Homo floresiensis
Auktor: P. Brown et al., 2004
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
Skalle av Homo floresiensis (avgjutning), American Museum of Natural History

Homo floresiensis var en typ av människa som antagligen levde mellan 95 000 år sedan och 12 000 år sedan. Arten är en dvärgform, mycket mindre än alla andra arter i släktet Homo, och kallas därför populärt för hobbitar. Skelett och kvarlämningar efter floresiensis har endast hittats på den indonesiska ön Flores. Trots att Homo floresiensis hade en betydligt mindre hjärna än Homo sapiens, är de funna stenverktygen helt i klass med de som vårt eget släkte tillverkade vid samma tidpunkt. Huruvida gruppen är en egen art separat från både Homo erectus och andra kända hominider, eller endast en stam med dvärgväxt, har ännu inte slutligt fastställts, men oberoende forskare har [1][2] (2009) funnit starka belägg för att den är en egen art.

Innehåll

Upptäckt

De första, och hittills enda, fynden upptäcktes 2004 av en australisk grupp forskare[3], ledda av Michael J Morwood som letade efter spår på ön Flores efter Homo Sapiens migration från Asien till Australien. Sista dagen hittade de ännu ett skelett i kalkstensgrottan Liang Bua, vilket de först inte ägnade någon större uppmärksamhet utan tog med inbakat i ett stort sandblock. [3] När de australiensiska forskarna sedan undersökte skelettet upptäckte de att det kunde handla om en helt ny art. De återvände genast till grottan Liang Bua och skelettdelar av minst sju olika individer som inte kunde hänföras till Homo sapiens hittades. Skelettfynden kunde dateras till mellan 13 000 och 38 000 år sedan och ett av skeletten är nästan komplett med endast ena armen saknad. Undersökningarna visade att det troligtvis rörde sig om en vuxen kvinna, ca 30 år, och det anmärkningsvärda var att skelettet hade en längd av endast ca en meter och att den beräknade hjärnvolymen var så liten som 380 cm³, vilket närmast kan jämföras med hjärnvolymen för schimpanser eller individer av Australopithecus. Individens vikt har uppskattats till ca 25 kg. Förutom storleken uppvisade fynden i övrigt mest likheter med andra fynd av Homo erectus som man vet levde i Sydostasien för ca 100 000 år sedan. Det uppskattade förhållandet mellan kroppsvikt och hjärnvikt är också jämförbar med den hos Homo erectus. Homo floresiensis beskrevs första gången i tidskriften Nature av Morwood och Brown[4] [5], ett år efter upptäckten.

Förutom skelettdelar fann man också många relativt avancerade stenredskap av en typ som annars endast brukar förknippas med vår egen art. Redskapen daterades till mellan 13 000 år och 95 000 år gamla. Man har även hittat spår av förkolnade djurrester vilket skulle kunna tyda på att Homo floresiensis känt till konsten att använda eld till matlagning och vissa fynd tyder på att födan till stor del bestod av dvärgelefanter som levde på ön. [6] Det är dock inte klarlagt om verktygen och eldspåren verkligen kommer från Homo floresiensis, moderna människor (Homo sapiens) fanns redan i trakten vid den tiden, och det kan inte uteslutas att verktygen är deras.[7]

Grottan där fynden gjordes
Ön Flores i Indonesien visas i rött


Debatt

Fynden är sensationella i flera avseenden och har väckt betydande debatt bland antropologer och arkeologer.

Den australiensiska forskargruppen som gjort fynden presenterade dessa efter sedvanliga analyser och publicerade dem med slutsatsen att det rörde sig om en helt ny art; Homo floresiensis.[4] Debatten infekterades redan tidigt då det skedde utgrävningar på ön Flores av såväl australiensiska som indonesiska forskargrupper. Då australierna ensidigt tog åt sig äran för fyndet, krävde indoneserna att få undersöka skeletten. Indoneserna fastslog att det inte alls var en ny art utan en dvärgart som led av en muskelsjukdom. De två lägren håller på sin ståndpunkt, men i forskarvärlden börjar pendeln svänga över till australiernas favör, dvs att fynden är en helt ny dvärgart.[8]

Nyare undersökningar har också funnit allt starkare stöd åt teorin att Homo floresiensis faktiskt utgjorde en egen art och två studier publicerade i Nature (6 maj 2009)[2][1] visar att de grenade av sig från människor för mer än en och en halv miljon år sedan. De har skilts av från en tidig typ av Homo erectus, eller kanske rentav från en tidigare människoart, och kommit till ön som större, där de isolerats och sedan krympt i storlek genom årtusendena för att kunna bibehålla en fungerande populationsstorlek. Detta följer känt mönster hos andra däggdjur som också blivit mindre och slutat som dvärgformer på öar. Rester av 800 000 år gamla verktyg i Homo erectus-stil har hittats på samma ö[9] som floresiensis, vilket stöder teorin att de utvecklats från erectus.


En utveckling mot liten kroppsvolym kan alltså vara ett tecken på en anpassning till stränga levnadsvillkor på en isolerad ö med brist på föda, vilket skulle innebära att fynden snarare borde hänföras till en gren av Homo erectus. Sådana anpassningar är kända från flera andra arter, bland annat Stegodon, en art inom elefantfamiljen, som också hittats på Flores. Å andra sidan är det svårt att förklara en utveckling mot mindre hjärnvolym med dessa argument.

Invändningarna

Klassificeringen av fynden som en ny art inom släktet Homo har ifrågasatts från flera håll. Bland annat har det förslagits att de istället skulle röra sig om patologiska individer med mikrocefali och/eller dvärgväxt. Andra delar av fynden, bl.a. en underarm indikerar också snarare på en längd mellan 150 – 160 cm, vilket skulle tyda på att även individer av mer normal längd levat på platsen. Å andra sidan är dvärgväxt inte normalt kopplat till microcephali hos moderna människor. Dessutom har vid de fortsatta utgrävningarna hittats ytterligare en underkäke i samma storlek som de första fynden, vilket skulle stärka hypotesen att det skulle röra sig om en ny art snarare än sjukliga avvikelser.

Det har även förslagits att fynden i vissa avseenden uppvisar primitiva drag som snarare skulle hänföra dem till grenar av Homo habilis eller till och med Australopithecus, vilket dock skulle vara en ännu större sensation, eftersom dessa tidigare inte påträffats utanför Afrika.

Det anses också sensationellt att en annan gren inom släktet Homo skulle levt parallellt med Homo sapiens så länge som till 12 000 – 13 000 år sedan. Detta skulle bl.a. överträffa neandertalmänniskorna som anses utdöda för mellan 20 000 och 40 000 år sedan. Det har också spekulerats att Homo floresiensis skulle ha överlevt ännu längre eftersom det bland lokalbefolkningen på Flores förekommer myter om små varelser ("Abu Gogo") som lever i öns skogar. Liknande myter finns också på Sumatra.

Även påståendet att Homo floresiensis skulle ha använt redskap jämförbara med de som användes av tidiga Homo sapiens har ifrågasatts. Visserligen har sådana redskap påträffats i grottan, men bara några enstaka i direkt anslutning till fynden av skelettdelarna av Homo floresiensis. Fynden skulle lika gärna kunna förklaras av att mer moderna människor också levt i grottan vid andra tidpunkter. Dock har ännu inte några skelettfynd av sådana människor påträffats vid utgrävningarna. Ett annat anmärkningsvärt faktum är att de äldsta redskapsfynden från grottan daterats till så långt tillbaka som 94 000 år sedan, vilket skulle gör dem till betydligt äldre än tidigare redskapsfynd från Homo sapiens i Ostasien.

År 2006 hävdade några forskare att de fåtaliga fossilfynden av Homo floresiensis alla företer drag som skulle tyda på missbildningar och dvärgväxt av Homo sapiens, eftersom datormanipuleringar visar att ansiktshalvorna är påtagligt olika.[10] Det kan å andra sidan hänföra sig till att fossilerna vid upptäckten enligt uppgift var "väldigt mjuka till konsistensen", och därför kan ha deformerats på fyndplatsen före upptäckten.

Noter och referenser

  1. 1,0 1,1 Weston & Lister (2009) Insular dwarfism in hippos and a model for brain size reduction in Homo floresiensis, Nature 459:85-88 (2009)
  2. 2,0 2,1 Jungers et al, The foot of Homo floresiensis, Nature 459:81-84 (2009)
  3. 3,0 3,1 Artikel i Ny teknik (maj 2007)
  4. 4,0 4,1 Brown et al, (2004) A new small-bodied hominin from the Late Pleistocene of Flores, Indonesia. Nature 431: 1055-1061
  5. Morwood et al, (2004) Archaeology and age of a new hominin from Flores in eastern Indonesia. Nature 431: 1087-1091
  6. Artikel i Dagens nyheter
  7. Johansson, S (2005) Origins of language Amsterdam:Benjamins
  8. Artikel 2 i Ny teknik (juni 2007)
  9. Morwood et al. (1998). Fission-track ages of stone tools and fossils on the east Indonesian island of Flores. Nature 392: 173-176
  10. *Forskning & Framsteg 7/06 [1]
  • Brown, P., et al. A new small-bodied hominin from the Late Pleistocene of Flores, Indonesia. Nature 431:1055-1061 (27 oktober 2004). [2]
  • Morwood, M. J., et al. Archaeology and age of a new hominin from Flores in eastern Indonesia. Nature 431:1087-1091 (27 oktober 2004). [3]
  • Kate Wong. The littlest human. 'Scientific American February 2005: 40-49 [4]
  • Weston, Lister; Insular dwarfism in hippos and a model for brain size reduction in Homo floresiensis. Nature (2009) Vol. 459 Issue 7243 pp 85-88.
  • Jungers, Harcourt-Smith et al; The foot of Homo floresiensis. Nature (2009) Vol. 459 Issue 7243.

Externa länkar


Personliga verktyg