Censur
Från Rilpedia
Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten. Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men oftast syftar ordet på statlig censur. Sådan censur bedrivs vanligen av statliga myndigheter eller annat statligt organ och är som regel lagstadgad.
Innehåll |
Former av censur
Statlig censur innebär att någon statlig myndighet förhandsgranskar material i medier eller kommunikation och förbjuder visning av hela materialet eller delar av det.
Det finns också intern censur, där utgivaren av mediet själv underlåter att visa visst material. Sådan censur beror på restriktioner i tryckfriheten, som ofta kräver att den ansvarige utgivaren undanhåller allmänheten viss information.
Censur kan vara politiskt betingad, men även etiskt eller i form av skydd för landets yttre säkerhet.
Censurens legitimering
Censur motiveras på olikartade sätt i olika sammanhang. Orsaken till politisk censur är att den ledande gruppen i ett land kan vilja försäkra sig om att politiska motståndare inte kan föra fram sina åsikter och därmed vinna stöd från befolkningen. I krig förekommer annan slags censur; staten kan ha intresse i att nyheter om motgångar inte skall påverka stridsmoralen hos soldaterna eller befolkningen, men även av att skydda landet på andra sätt. Censur kan även införas för att skydda folket från "skadlig" information, då till exempel meddelanden som kan verka förråande på barn är förbjudet att vidarebefordra. Ibland kan det verkliga skälet till censur misstänkas vara ett annant än det uppgivna.
Censur i världen
Sverige
Den enda svenska myndighet som har rätt att förhandsgranska material är biografbyrån. Sveriges Radio har under mycket lång tid bedrivit interncensur genom att underlåta att spela viss musik, sk dödskallemärkning, men det betyder inte att det är olagligt för andra radiokanaler att spela denna musik.
Under historien har Sverige haft en mera omfattande censurverksamhet, och landet hade en rikscensor, ett ämbete som övervakade offentlig information och kommunikation. Med tryckfrihetsförordningen minskade censuren, och begränsas numera till bland annat opåkallat spridande av pornografi och meddelanden till barn som kan verka förråande på deras moral. Information som kan äventyra rikets säkerhet är likaledes förbjudet att vidarebefordra.
Under andra världskriget hade Utrikesdepartementet en censor i telegrafstyrelsens hus på Slottsbacken, där telegram, brev, telefonsamtal, och massmedier censurerades och granskades. Som farlig information bedömdes uppgifter som kunde vara ofördelaktiga för Sverige eller som handlade om Tyskland.[1]
Se även
Noter
- ↑ Olof Rydbeck, I maktens närhet, Bonniers 1990, s.69-70
Externa länkar
- Censur, nyheter om censur i världen.
